Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

102
Rudolf
Rigtigt, min fon, få långt du kunde döm*
maj ty den bild man vifade dig, hade blott
en aflägfen likhet med Jutta , fom kanlke endaft
btftod i det blonda håret och drägten.
Derföre framkom den ock blott på några ögonblick
ur den tjocka rökenj och förft då,
när Heloife låg afdånad i dina armar, då du
var fysflofatt med henne och måfte vända dit
anfigte ifrån bilden, hördes röiten. Huru vil
du urfl.ilja- framhvifkade ord, eller i dem finna
någon iikfhet med en afliden männiikas,iet
ögonblick då alla dina fjäls krafter äro i en
högft ftormande rörelfe, då dina ögonoch din
tro redan öfvertygat dit öra? Äfven et gröfre
bedrägeri hade i detta ögonblick kunnat
lyckas honom. Din phantafi fattes i låga,
din kärlek til farmingen qväfdes geuom valluft
och begärelier. Man bragte dig fä långt,
at du önfkade finna farmingen här,iHeloifes
armar, och ändteligen fkulle du förmås
at finna behagidetta bedrägeri. Intet medel
leder lättare dertil än valluften, och du gick
altid ur den gamles brinnande kretfar iHeloifes
armar. Munken ville hafva dig borrt
ur Tyfkland och veta Maries hemvift, för at
öfverlemna henneivalluftens händer^ och,om
detta icke lyckades, då,genom din kärlek til
Heloife,fatta oenighet imellan dig och Marie,
för at fåledes uplöia vårt förbund,hvars verkningar
man fruktade mera än man behöfde.
Din oro efter dit förfta befökigrottan, förrådde
dig och jag efterfpanade dina vägar.
]ag kunde väl ibörjaningenting få veta5 men
om-