Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
100<br />
RtJDOLF<br />
och tanken blott på den olyckliga, döende,<br />
aldrig på den lyckliga Heloife. Farväl min<br />
fyller! farväl min dotter! Hälfa Rudolf från<br />
mig! Och du, min gode Far, Himlen belöne<br />
dig för det du räddat mig! Farväl! Hon fträckte<br />
fin hand efter Marie men hennes fjäl förfvann,<br />
och handen fjönk dödtilbaka på kudden.<br />
Stum,förloradi medlidandets Iköna känflor,<br />
itod den ömma Marie vid Heloifes fäng,<br />
och önfkade henne tilbaka i lifvet. Munken<br />
betjente fjg af detta ögonblick,för at vifa hen»<br />
ne med all lämpa de fel, hon af fvartfjuka<br />
begått emot Rudolf. Marie bad ännu en gång<br />
den döda om förlåtelie, för fin oförrätt emot<br />
henne, och gick ledan, ledfagad af Munken,<br />
med Heloifes dotter på armen, tilbaka til fin<br />
enfliga klippa.<br />
Nu fkyndade hon til Rudolf med barnet,<br />
och lade det på hans arm med defia ord: Rudolf!<br />
Jag är detta barns mor, du defs far: det<br />
är Heloifes och din dotter. Hon berättade<br />
honom nU hvar hon varit och fit famtal med<br />
Heloife. Rudolf tryckte fin dotter til fit bröft,<br />
och offrade bittra tårar åt Heloifesminne. Han<br />
ville ibörjan dölja dem för Marie, men hon<br />
tryckte honomifin famn och fade rörd: Gråt,<br />
gode Rudolf, gråt! hon förtjenar det: Hon<br />
ällkade dig, Rudolfj jag gjorde dig, jag gjorde<br />
Heloiie orätt.<br />
Bagge begreto nu Heloiie, fom en olycklig<br />
karlek,iorgen och åtankan af hennes brott<br />
förtigrafven,och deras tårar flötoännu ömnigare^<br />
då Anton berättade dem hennes] ånger
-"
>
Change language