Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
96 N R U D O L V<br />
med nöje. Långfamt refte fig Rudolf, (äg<br />
bedjande på Marie, och fade: jag-"förlåter dig,<br />
Heioile: Marie förlåter mig. Marie fkyndade<br />
gråtande frän Rudolf til Pater Anton och lade<br />
med bitterhet: Nej, min lycka, mit lugn<br />
har töi(Vunnit! Patern fvarade henne fnjäleende<br />
: Marie,du är ej kall nog, för at kunna<br />
dumma i denna fak fom du hör: Rudolf är<br />
åter vår, är din! Heloife! han vände<br />
lig tii flickan, iom ännu låg på knä: flå<br />
up och kom med mig.<br />
Til döden? Eller huru? Til döden? - - -<br />
O, Rudolf, (kall jag dö för det jag älfkade<br />
dig? Rudolf! Dock jag går, til döden<br />
V iäg, til döden?<br />
Til din lycka, fvarade Pater Anton. Heloile,idenna<br />
fköna kropp kan ingen låg Ijäl<br />
bo. Du har ftiftat ondt. Jag vill lära dig<br />
bvilken lällhet det ar at vara god. Kom! Värj<br />
om du fa vil, hädanefter min dotter. Han<br />
gick borrt med henne. Earväl, Rudolf, ropade<br />
honien ängflig och fmältande tony för<br />
evigt farväl!<br />
Min fon, Rudolf! ropade Thiiring. Broder<br />
Rudolf, du är räddad! Låtom ofs gå, ropade<br />
bägge Friherrarne af Razuns. Jag ger dig<br />
Marie för andrå gången, fade Thiiring,i det<br />
han lade hennes handiRudolfs. Marie flög<br />
lied ögonen och drog väl icke handen tiibaka,<br />
men rörde den ockfå icke. Men då Rudolf<br />
med et utbrott af den högltaömhet lade: min<br />
Marie! var hennes köld forivunnen. Hon låg<br />
pa. honom j tryckte hans hand; och beiegiade
-"
>
Change language