Page 1 "K « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

. ', 

* " 

" 

' 

** 

"K ■■■** 

«■ . " 

" 

I 

V/ 

t * V. " V. " ■ 

'» " i 

" 

" 

" 

' " " " " - 

■ 

* . "* " 

4"". ' 

■ 

■*-.."' .." —'■■*". " 

.* 

..-■". . , 

i ' 

"■ 

.... - "■"*■" '.' 

" 

" ;■-..' 

kr-,-.:y ■"■"."■-.:. ..;'■■-. V'.- ..■."?"■"

=:>£*"** j^gftu— _*>«a# jf»~**' rifT-i»* i»**^ 

1 

A 7 

:ö/07V. 

Z///^ Bihliothcht 1 

n-zP—Vri*---^? 

>j 

'n 

I 

■é

t 

V 

\ 

/ ■ \ 

/ 

**_, 

■">.■ 

I

" F 

' :-s- 

v ■-.":">

"V 

RUDOLF 

von WERDENBERC, 

Eg 

Riddare- Hiftotia 

Frän 

Helv e t tens Revolutionstid. 

ki 

AUGUST LAFONTA-INE. 

Öfverfatt 

lifter fifta och förbättrade Uplagan. 

SEDNARE DELEN, 

STOCKHOLM, 

Tryckt ho3H. A. Ngrästrom, igoi.

Imprimatur. 

P. MalmstkÖm.

IWW»M>UaBM^M^_m 

la Rudolf lämnade Werdenberg m?d Marie, 

förde Thiiring dem längs utmed 

Rhenftranden igenomSargnns, högreoch högre 

upibergstragtcn, der han kände alla vägar. 

De hvilade öfver nattenien koja, hvars invånare 

hörde til kloftret iDifentis, ock morgonen 

derpå gingo de öfver den n< dra Rhenftrömmen. 

O, Marie, Marie! Defla klippor 

vil du bt-ftiga ? frågade Rudolf ien ängslig 

ton, då han fåg de ofantliga bergen främtöre 

dem vid Thufis. Kärleken fkall jämna 

dem för mig! (varade hon fmåleende: defsutom 

har jag redan en gång förut beftigit 

dem. Stigen blef beftandigt mer och mera brant, 

belägenheten mer och mera förfkräckåiide, 

klipporna beftandigt förfärligare. Nu förde en 

final {tig dem på branten af en djup afgrund 

längs utmed en Hel klippa, fbm i molnen undangömde 

fin hjefla: derpå böjde vågea lig 

ned i ett fvalg imellan klipporna, och de 

tycktes neddiga iden mörkafte natt. Marie 

omtaite med innerlig vänlighet för den trötte 

gofltn den tragts &önheter, fom de (kulle 

bebo, och goffen frågade hundrade gångor: 

are vi der (närt? 

Aftonen infölloch en giftfri hydda emottog 

dem ännu en gång. Följande morgonen 

nalkades de den öfra Rhenftrömmen. Redan 

på långt afftånd hörde de det brak, hvanned 

den här nedfaller i djupet ifrån de ofantliga 

U. JJel, A ki;^- 

I

2 

Rudolf 

klipporna. Än framryter den, fammantrSngd 

inieJlan tvänne klippor, än fiörtar den ntd 

från deflä med fteuar och träni fitt fradgan- 

)te. 

De gingo ännu högre upi bergen. Smala, 

fvigrande bräder, Tom lågo öfver ofantliga 

bergsklyftor, voro de farliga vägar, de 

måfte vandra. Under dem förlade ftrömmar, 

lem ftörtade fig från klippa til klippa och 

uplöftes ien hvit rök. På detta fatt iortfatte 

de lin gång upföre högder och ned igeiioni 

bergshaior. Ändtligen värmde fig Thiiring 

om, forn gick förut, och fåg fmäleende 

på Marie, fom nu kaftade figiRudolfs armar. 

Ku are vi omiuier, iade hon, ifridens, 

kärlekens och iällhetens hemvift. Fin» 

ne vi ej har lugnet> få finne vi det ingetiflads 

på jorden. Rudolf ihyndade otolig förut. 

Han fåg imellan de bägge klippor, fom 

danade ingången, intet annat än flela, fpetftga 

berg, fom .ftodo bredcvid och öfver 

hvarandra. Här? frågade han och fåg på 

Marie. Hon fmålog idet hon fade till Thii* 

ring: låt mig föra honom, min Far. Med 

möda fteg hon nu fram imellan tvänne klippor 

och förivannien obemärkt klyfta. Rudolf 

följde hennej men hon var förfvunnen. 

M;uk ! ropade han med ångeftfull röft i 

ika midnatt, iom omgaf honom. Hon 

Cyaradc lionfcm icke. Men idetfamma biet 

ijuft. Marie kom tilbaka med en brinåe 

facklaihandenoch grottan fkimradeiom 

kriitall. Goflen var utom iig ai glädje. Marie 

m 

l

VON WERbENBERG. 3 

rie lutade fig tilRudolfs bröft och lade fin fina 

arm kring hans hals. På detta lätt, min 

Rudolf, låtom ofs gå vår lycka och äfven 

hvarje olycka till mötes. De ginô flera 

krokvägar, än nedföre än upföre. Än lutade 

klipporna fig tilfammans,likfom ville de 

tilftänga vägen, än utvidgades åter Grottan 

la, at facklan ej uplyile den öfveralt. Här 

var taket taggigt och lågt- där åter iteg det 

få högt up, at de tycktes gå i jordens medelpunkt. 

Här hvilade det på ftora ftenpelare, 

der åter bildade det et ftort, fritt hvalf. 

I detfr.mma (kyndade Marie bakom trenne 

pelare och fatte (ig der på en ften. Vägen 

uphörde der: klippan var tilfluten. Nå, Rudolf, 

hvar är utgången? Han fökte den 

fmåleende, men fann den ej. Marie lade fin 

hand på en ften iklippan: den upläts, och. 

hon låg, beftrålad af det klaraite loMken, i 

Rudolfs armar. 

Med Marieifin famn, öfverfåg han med 

förnöjda blickar lin fköna hemort. Nu framträdde 

Giittingen ur en (kuggrik fkog. Göttingen! 

ropade Rudolf: alt detta förekommer 

mig fom en ljuf fynvilla. 

Här var en fkön, ftor flätt, på alla iidor 

omgifven af nakna taggiga klippor, otilgängliga 

äfven för ftengeten. Vid nordliga fidan 

at flitten fyntes några fimpla beqvämliga kojor 

imellan leende, med en ymnig väpling 

beväxta högder, och en liten fkog af frugtträn 

fträckte fig utmed klipporna .ned i en 

ljus dal. Rader af höga lindar och granar 

A 2 be-

4 

RUD O L f 

betäckte klipporna på andra fidan. Det hela 

tycktes vara en förkjulande trägård, ful! af 

ängar, fädeslält, fkuggrika gångar och öpna 

blomfterfängar: genom della göt fig itrån klippan 

en bäck, fom på andra iidan bildade en 

ilor dam, hvilken hade fit utlopp imellan 

klipporna. Rudolf gick imellanGiittingc n och 

Marie mekanifkt lrainåt, knapt mägtig lig 

fielf. Midtpå flättcn, under en tät fkugga af 

liera lindar, på en grön plats, der alla gångarneidenna 

ensliga dal mötas,ftadnade han 

och ropade med tårar i ögonen: jag äri 

puradilet med Änglame ihimlen! 

Redan i flere århundraden, fade Glittingen, 

har denna bergsrygg varit en tilflygisort 

för olkulden och den olyckliga dygden. 

Den tilhörer kloliretiDifentis. Ingen 

känner dels enda ingång, utom AbboteniLifentis, 

Pater Anton, Thiiring, vi och några 

ädla männifkjor jämte dem. En from Eremit., 

fom länge boddeigrottan, uptäckte dttta 

förkjnfande, (lilla och otilgaVigliga itälle och 

fkänkte det, då han lag på lit ytterfta, åt lin 

vän, Abboten i Difentis. Efter hand har det 

fatt detta utfeende. Fiomme klodcrbröder 

hafva bygt kojorna, anlagt tiiigården och odlat 

filten. Den filte Munken, loin bodde här 

och vallade bofkapen, är lörlt död lör iå dagar 

fedan. l.er, bredvid klippan, är hans 

graf. Detta var den frifta*, dit Thiiring flyglade 

med Marie och här iurfumlar fig äfven 

värt fåH(kap för mänsklighet och dygd. En 

med tunna ftenar beiviädd dörr döljer ingången 

»

von Werdenber ö. 5 

gen til denna trägård för hvar och en, fom 

än kunde leta lig fram igenom den mörâ 

Grottan. Naturen är här blid, välgöran , 

mild och fiugtbar, och här bor et ofti 

lugn. Detta tlälle, Rudolf, vare dit heim 

Thiiiings, Maries och min Sons. Här vilje vi 

arbeta iör freden, för farmingen och för mänlklij,hetens 

väl. Hit räcka ej mäunilkohänder. 

Här, emot de klippor, fom inneflu'a denna 

dal, brytas väldets forfiörande vågor. Välkomne 

hit, minBror, minSyfter Marie, i den 

renafte vänlkaps boning. Han kaftade (igibägges 

armar, derpå iörde han Rudolf inikojan, 

omkring hvilken enliten hjord af kor och får 

betade imellan de gräsrika högjjrne. Denna 

hjord fyffdfätter mig! fade Marie. Rudolf 

fteg in ikojan. Han fanni et ftörre rum en 

förteckning på alla fälllkapsts medlemmar, et 

ikåp fullt af fkrifter, öfvercnskommelfcr imellan 

furftar och folk, de tilförlitligatte underrättelfer 

om alla märkvärdiga händelfer, 

de förnämfte Munkordens och Univerliteters 

dagböcker, af(krifter af de hemligafte papper, 

planer til befordrande,af mänfklighetens väl, 

Skrifter af de viie lärare,iom förftörtRomerika 

tyranniet. Han häpnade öfver de kunikapslkatter, 

fom här lago gömda, och kunde 

knapt afhålla lig ifrån at flrax begralva 

fijr ibland dem. 

Nu begrep han, huru Munken ifrån Difentis 

fick veta alla hemligheter. Et förborgadt 

kabinet, uthugget i klippan, innehöll de 

hemligaite papper, alla Hora hofs 5 ilynncr- 

« 

A 3 

het

6 Rudolf 

het detßomerfkas dagböcker; och näflan hvar* 

je dag ankommo nya underrätte!(er från alla 

tragter af Helvctien och nargränfande länder. 

Snart intiäflade ock på detta ensliga flalle 

fällfkapets famlingsdag. Blott få, men länge 

bepröfvade medlemmar, näflan alle den gode 

Munkrus lärjungar, trcnne bröder, Friherrar 

von Råzui:st Gref Johan von Snx, nagre forfainlmgslöretiändare 

från närliggande orter, 

rågre iLcJlige Munkar och AbboteniDilentis. 

Underrhtu-ltVrne upläftes och någre affkrefvos 

för at meddelas de öfrige ledamöterne, fom 

en gäng hvarje månad iörlamladesiden lilla 

dalen imellan de förfärliga klipporna vid 

byn Truns. Derpå öfverlade man om medlen 

til fredens äteriiällande, isynnerhet hos Appenzellarne, 

ifrån hvilka förfkräckande tidningar 

inlupo. De hade framträngt öfverßhenitrömmcn, 

och hela Bregentzerfkogen hade 

hyllat dem och Friheten. På AppenzL-llarnes 

upfordran reite fig hela landet til frihetens 

förivar. Slotten! Wallgau,i Herrfkapet Feldkirch, 

iGreilkapet Pludenz voro upbrände. 

Under jammerrop flygtade Adeln med hultrur 

och barn för de vilda Appenzellarna, De utgoto 

väl ej mycket blod; ty folket flög lig 

öfveralt til dem} men Lagarne uplöftes fmåningom 

aldelesj vägarne blclvo oläkra, bolkapsfr.ötfeln 

och åkerbruket förfummade, eniedan 

folket lieitändigt ftröfvadeomkring med 

vapenihänderna. Öfterrike var en lugn å- 

Jkådare häraf: det gladde fig åt 3at de ftore 

lörödmjukades. Ockfå ville det ej väpna fit 

folk

von Werdenberg. 

folk emot friheten, ty det fruktade detfamma. 

Pater Anton fkref ifrån Tyfldand, det han 

hoppades, at Kejfaren fnart fkulle komma 

til Sweits och göra Hut på kriget. Iallmänhet 

voro hans tidningar behagliga. Sanningen, 

fade hani fit bref, frambryter på 

tufende ftällen ren och klar. Furftar, Adel, 

Folk och Andlige, alt förenar fig för at af 

Krjfaren begära en förbättiingiden andliga, 

ftyrelfen. Et fruktansvärdt moln hotar från 

alla riken vldlkepelfen och fanatismen. Den 

tid är inne, fom vi fa länge hoppats. Det 

andliga tyranniets grundval fkakas. Bekymren 

Er ej. Sanningen målte fegra. 1 Pifa är 

den tredje Påfven vald. Alla tre förbanna 

hvarandra. Folket lärer nu, at välftgnelle och 

förbannelfe af en dödligs mun är en Guds 

befpottelfe. De trenne Påfvarne vända ljvlfve 

up och ned på fin thron. 

Detta bref upfylde alla Samfundets lemmar 

med en rerr glädje. Nu aftaltes de mått 

och fteg, efter hvilka man åtminflone ville 

förekomma et uproriöfraRhätien. Alle klagade 

ifynnerhet öfver Gret Henrik von Werdenberg 

ochBilköpen afChur, hvilka behandlade 

fina underhafvande med flört föragt och 

mycken ftränghet. Likväl hade man ännu beftändigt 

det hopp, at deras mifsnöje ej fkulle 

utbryta iuppenbara oenigheter. Grefven 

af Sax bad Abboten, at han ännu ville fkaffa 

honom et par dygdiga Munkar^ fom kunde 

undervifa folketiSax 3 ochGiittingen er- 

A 4 böd 

7

8 

R t n o r. f 

bod (ig dertil. Alle lämnade nu dalen och 

Rudolf blef allena med Marie. Äfven Thiiring 

hade begifvit fig ned til folketiBergs* 

tragten,och Guttingens Son följde medGrefven 

af Sax för at på hans borg upfoftras. 

Sällikapet arbetade nu på at i hela öfre 

Rhätlen utbreda uplysning och fanning, kär- 

Jektil lugnet och lagärnc,och at lörekoinma, 

d^t Adeln och ifynnerhet Kogdarne på Gret 

Henrik von Werdenbergs borgar, GuardowaU 

och Bärcnburg, icke mitte förtrycka folket. 

Man vann ock verkligen mångeibland Allniänheten, 

fom voro verkfamme för lugnets åter' 

flällande, månge ibland adeln, fom in(ago, 

at all regering grundar fig på folkets kärlek 

och at alt tyranni omfider lrder til Upror. Imedlertid 

vadade ännu Appcnzells krig med 

Öfterrike och Adeln i Thurgau. Appen^.el. 

lame ftodo på granfen afTyrol, och intet företag 

var för Itort tör deras mod. De fkrefvo 

til fina hemmavarande medbröder iAppenzell: 

"Gud är med ofs och friheten, der* 

före vilje vi föra frihet til Tyrol. OcUå der 

flickar folket under tyranniets ok. Hvar och 

en af Eder, fom alfkar krig, frihet och männifkor, 

han komme ofs och Tyrolerne til 

lijelp. Gud och Friheten vänta ofs med öpna 

armar. En ny tropp upftäldes nu i Ap, 

penzell, fom drog fina bröder till hj Ip. De 

ilogo vid Landt ek Hertigens Här och intiängdeiTyrol, 

der inbyggarne emottogo de m 

med öpna armar och ivuro dem at vara Appenzcllare. 

1 anledning af en utfkickad, fom 

un-

VON WUDEKBERG. 9 

lindenattade dem om deras fäderneslands fa- 

Ta, drogo de åter tilbaka öfver Rhenftrömmen.Itriumf 

tågade de nu med eröfrade fanor, 

ruvningar och et rikt byte framföre (ig, 

hem ti! lina berg. Alle, I'om fågo denna krigiflka 

flat, landtmiinnen, öfver hvilkas iält 

de drogQ, äfveniom /de rifriê Ynglinirarnei 

Appenzcll och iolket deronakring, lom hörde 

deras bedrifter, brunr.o af begär efter 

famme ära. 

Appenzeil blef en tilflygtsort för alh oroligailandet, 

fom ville atjkudda (ig lagarre. 

De vägrade at göra fina ikyldigheter äfvenfoni 

at betala fin fkatt, och upmanade al- 

Ja fina grannar at göra djtlumma. Vid alla 

de föreftälklingar man gjorde dem, fvarade de: 

"vårt lvärd är vår lag och våra berg vår 

öfverhet." De drogo å nyo ut emot Adeln 

i Thurgau, ödelade defs gods och upbrände 

flott och fläder. Nätterna voro ljufa 

af de lågor Appenzellarne uptändt. Hela mU 

Kunde nian med ögonen följa deras tåg, emedan 

blolTande lågor betecknade deras väg. 

Fyra och iextie fläder och flott blefvo innan 

korrt rysliga afkhögar och Appenzellarnes fegerfloder. 

Omfider lyckades det Rudolf och Pater Anton 

at förmå St. Georgenlchild til at refa fig 

emot Appenzell, och på famnia tid kom ätvenKejiar 

Ruprecht tilCoflanz, föra t hindra 

Riddarne ifrån at bruka mera än hoteHer. Utfkickade 

från alla partier infunno fig nu i Collanz 

hos Kejlaren. Ficd flöts 3 Appenzells 

A 5 för-

10 

Rudolf 

förbund uphäfdes, Abbot Kuno infattes åter i 

rättigheter och alt förtryck förbods. Appertzell 

antog freden °), emedan det fruktade 

förKejlarens magt- men det hatade den, och 

krigsbegäret, äfvenfom uprorsandan, låg ännu 

gömdt under afKan. Hertig Fredrik, flöt et 

Stilleftånd på tvänne år, och Appenzdl fick 

jmedlertid behålla Rhendalen. 

Kejfaren dog. Rudolf gick nu til St.Gallen 

och öfvertaladeAbboten til en förlikningmed 

Appenzell,dit han fcdan !>'".;af Hg. Alla iörundrade 

(ig öfver, då lian framträdde ibland 

det lörfamlade folket, at på nytt fe honom 

i Bergstragten. Rudolf bcgynte: ädla 

folk, jag harimin edsiighet med häpnad och 

beundran hört dina ltora bedrifter. Tufende 

gångor har jag med Itolthet fagt: ibland 

detta folk lefde jjyg: detta folks anförare 

har jag varit. Men, gode män och bröder, 

ofta, då mine vänner med fafa och alfky fågo 

de mordlågor, fom höjde fig ifrån brinnande 

' fläder, de fkarar af olycklige, fom, 

husville likafom djuren, irrade omkring ibland 

klipporna och förbannade Er, ädle Män, 

då lade jag ofta: Appenzell fegrar, för at på 

fegren bygga freden: Appenzell ftrider för at 

blirVa HelvetietiS välgörare. Ifkänkten freden 

3 men den tycktes vara Er aftvungen. 

Skänken den nu på nytt och frivilligt. Abboten 

Kuno önfkar en fäkér fred med Er, 

irieMän, och Ikickar migidetta affeende til 

Er. J aren ännu (kyldige mig någon välvilja 

för 

") Är 140g.

ton Werdenberg. 1 1 

for den tjenft jag gjort Er; gören fred med 

Abboten — och jag är belönt. 

Man (bockade lig omkring Rudolf, man 

tryckte hans händer, och treden ilöts på 

itället. 

A"ppenzell gaf Abbotenen billig (katt; men 

de, lom indrefvo den, behöllo den fjelfve : 

Abboten måfte åtnöja Tig dermed, emedan 

han var utan hefkydd. 

Hertig Fredrik hade gjort fig räkning på 

Abbotens hjelp vid Rhendalens återtagande^ 

Nu lät denne iäga honom, at han genom Ru-' 

dolf von Werdenberg vore förIikt med Appenzell. 

För förda gången efter flera års förlopp 

erindrades Hertigen åter om den förhatlige 

Rudolf, fom a nyo tilintetgjörde en 

af hans planer. Fredrik efteripanade Rudolfs 

viftande. Man kunde ingen underrättelle gifva 

honom, utom den, at man nu ofta fåg 

honom hos Gref von Sax, hos Friherrarne 

von Räzuns och öfveralt på foikets famlingsftällen 

i Rhätien: Hos Sax och Räzuns? 

frågade Hertigen, förbittrad. Nu kan jag 

förklara hvarlöre de ockfå äro mina fiender. 

Gref von Sax och Friherrarne von Räzuns 

hade med oryggelig ftåndagtighet fatt fig emot 

Hertigen, då han ville göra några författningar 

3 fom Ikolat blifvit tryckande för 

folket. 

De ftore,(om dag från dag fago fit anfeende' 

aftaga, förenade lig nu närmare med 

hvarandra, och Bilköpen af Chur, fom lefde 

ioenighet med Friherrarne von Räzuns, lokte

12 

Rudolf 

te nu vinna Fredriks vanfkap. Fredrik blef 

beftört, då han hörde Bilköpen tala om Rudolf. 

Denne Rudolf, denne fördrefne Werdenberg, 

är det, fom uprefer alla underiåtare 

emot deras öfvcrhet. Förft uppehöllhan fig 

iAppenzell och ingaf der folket grymhet och 

uprorsanda. Då Appenzellarne fördrefvo honom, 

emedan de icke ville vara hans flafvar, 

flygtade han hit til bergstrakten, och nu utbreder 

han här ibland folket famma hat til 

öfverhet och lagar., Han fm yger fig omkring, 

än fom munk,än fom pelegrim, ifiån den ena 

folkfamlingen til den andra; eller äro desfe 

äfven hans utiände uprorsftiftare? Han fitter 

hos Bönderna, trycker deras händer, be» 

rättar lina öden och kommer dem alla at gråta. 

Han har ock redan vunnit mångas hjertah 

ibland Adeln. Nu begynner han fmäningom 

gå litet mera uppenbart til väga. Han 

motfäger ofienteligen våra Fogdar och förfvarar 

folket ifina inbillade rättigheter. 

Och hvar uppehåller han fig? 

' Det vet ingen. Gref Henrik von Werdenberg 

har redan flera år efterfpanat honom 

och hans huftru^ men har ingen underrättelfe 

fått. 

Med hvem är han gift? 

Som Werdenberg fager, med en lifegen 

ifrån et af hans gods, fom flygtat med fin 

far til Appenzell, der Rudolf fett henne,och 

för at vila Adeln fit föragt,gift fig med henne. 

En gång har Gref Henrik haft henne i 

fit våld på Sargans, få fora en giflan för Rudolfs

von Werdenberö. 13 

dolf;men hon fick tilfälle at komma undan. 

En ikare af beväpnade bortförde henne om 

natten. Tro mig, NådigeHerre, folkets up« 

ror är icke (å farligt,fom denne Rudolf enfam,den 

oförionligafte fiende af alla Furftar. 

Rudolf hade verkeligeniharmen öfveren 

omänlklighet t iom en afBilköpensFogdar begått, 

åter hotat honomimörka, mycket innebärande 

uttryck. Man begynte följa r;onom 

på ipåren och ändatil klipporna fom tilftängde 

ingången til grottan, eftcrfatte fpionerjie 

honomj men då de hunnit öfver dem, var 

han förlvunnen. Gref Henrik, fom ännu icke 

kunde glömma den förkjufande Marie, 

hade fjelf låtit leda fig til det ftälle, derRudolf 

altid blef ofynlig. Men han fäg, ehuru 

högt han än fteg, ej minfta tecken til at här 

fkulle kunna finnas männifrtor. En dag, då 

han låg på lur efter Rudolf, fåg lian omfider 

hvar han gick ned imellan klipporna. Han 

gick efter honom och blef icke litet förargad, 

da han märkte Rudolf åter vara förfvunnen. 

Ingången til Grottan var aldeles förborgad 

bakom en klippa, och öfver denfamma hängde 

nfigra bufkar, fom aldeles tiltäppte den. 

Nu blefvo Bifkopen och Gret Henrik ännu 

ifrigareiat efterfpana Rudolfs vägar,helil 

Hertigen rjelf bad dem at icke flappa honom 

ur ögnafigte. En händelfe, fom vid denna 

tid intraflade, gaf honom anledning til denna 

begäran. 

Hertigens två-åriga ftilleflånd med Appenzell 

var nu til ända, och han inbröt med en 

flor

14 

Rudolf 

flor har iRhendalen för at återtaga denfamma. 

Rudolf befann lig famma dag med Giit* 

''n i Rheinegk. Det var Juttag dödsdag. 

Omringad af dalens ädle inbyggare, gladde 

han lig åt deras trofaflhet och kärlek. Nu 

kom et budfkap, fom förkunnade, at den n> 

endteliga hären var iantagande. Rudolf rådde 

Rheinegkarne at gifva (ig til Hertigen, 

Se! lade en gubbe i det hrm pekade på den 

förfallna borgen, der bodde Ni fordom och 

var vår far. Ni lämnade ofs och er fäder» 

org för frihetens ftuild. Vi are frie och 

blifva det. Idetlamma kommo fyratu- 

Apperzellare tiil Rheinegk och lägrade 

i hogdeo framför ftaden, likfom om de 

it anfalla fienden. 

Jmediertid förde folket fina förnämfta faker 

til bergstragtefi, dit de äfven drefvo fina 

hjordar, Rudolf häpnade och giffade deras 

löictag. Han fkyndade ännu en gång up på fin 

Fäderneborg, gick fram til det ftälle, der han 

fom barn få oita flått, och fåg nedidalen, 

fom nu begyoté höljas af natten, och tyckte (ig 

omgifven at fina förfäders fkuggor. 1 de^famma 

höjde fig lågan frän alla hus i Rhei. 

k : 

;ioch män och qvinnor fkyndade med 

lande facklor up på borgen. Efter Werdenbergsrne, 

ropade en gråhårig, fliall ingen 

Stor mera bo här. 1 defla faLar lefdö 

fordom goda männifkor: de fkola ej vanhelgus 

af nidingar. Tanden på! Inom et ögonblick 

ftod borgen i i^â, och med möda kunde 

0 Detta fketlde år 1410.

VON \VeRDENB£RG. 15 

de Rudolf räddas frän at bli innebränd. Appenzeliarne 

vände nu tilbaka och drogo tillika 

med alla inbyggarne i Rheinegk, Gubbar, 

män,qvinnor och barn,åt bergstragten. 

Hertigen biet utom fig at vrede och raferi, 

dä han fåg ftaden brinna, och fvor uphofsmännen,den 

förfkräckligafte hämnd. Han 

fotte efter Rheinegkarne. Ifrån högderne ropade 

de til honom: vi are Rudolf von Werdenbergs 

nämnare! Dagen derpå fick han veta,at 

Rudolf fjelf varit närvarande, då Rheinegk 

brann: han ikalf af vrede och fvor Rudolfs,(in 

hätfkafte fiendes,undergång. 

Ehvad det än koitar, lade han tilRudolfs 

ovän, Gref Henrik, ehvad det än kollar, 

vil jag hafva hämnd på Rudolt. Henrik lofvadc 

at fkaffa honom den. Väl hade Rudolf 

fkänkt honom lifvet; men känflan af hans ovärdighet, 

fom Rudolf då få liiligen väckte 

hos honom, det kalla, krorTande föragt,hvarmed 

han bemötte honom, då han fAänkte honom 

detfamma fom en obetydlig ting, hans 

många ödelagda borgar, fom han tillkref Rudolf- 

alt detia hade ökt hans hat til Rudolf: 

och han önfkade at fe honom lika la 

djupt förödmjukad inför fina ögon, fom han 

fjelf varit på Sargans, för at med et nedrigt 

befpottande kunna gälda det föragt, han der 

lidit. Hvad fom gaf denna önlkandubbel Ityrkaihans 

bröit, var, at han i defs upfy 

de äfven fåg Hertigens upiyld. Tillika upvaknade 

hans kärlek å nyo och fkildrade för 

honom ägandet af den fköuaMarie med få retan* 

«

16 RUD Ö L P 

tände fargor, at han utan at förfumma et enda 

ögonblick genaft ville begynna (it företag. 

Han red til Gref von Sax, Rudolfs vän, 

för at af honom utleta, hvar han uppehöll 

fig. Helt naturlig.n föll talet på Rudolf. Gref 

von Sax teg. Men Slottsmunken ftöfade det 

ena loftalet öfver Rudolf på dot ändra. Jag 

känner intet ädlare par, lade han, änRudolf 

och hans Marie. Redan för fyra år ledan, 

då jag förft lärde kanna er, Bg jag henne. 

Hon var då blott en Iköti knopp j nu är hon 

en aldelés utiprucken ros, ibditrning af alla 

qviniiga bohag. Hvilken ftolt och ädel ftällning 

och tillika hvilken ljut ödmjukhetihennes 

milda blick! Ungdomens frifka fkönhet, 

höijdikärlekens tränande ömhet! den renaite 

ofkuld och den haftigafte kärlek i en och 

lamma blick! GretWerdetiberg brann vid denna 

belkritning af den fköria Marie. Ja , tänkte 

han, aldeles lådan var hon, då hon var 

min fånge, och hon hade nu varit min,få 

framt icke denne viide, ftolte Rudolf röfvat 

henne ifrån mig Om Rudolfs villande kunde 

han ingenting fä tfeta. Munken, [öm han 

tog af.ides, lör at tala med honom om Marie, 

vilste ingenting at laga honom derom. 

Hoppet at någongång änder en reia til Gref 

von Sax bortföra Marie, förfvann nu ockiå. 

Som jag tyckte, fade Munken, tog Marie för 

altid aflked af tiref S,;x: det oroade mig på 

det hcgita: ty, minGrefve^ blotta äiynen af 

denna qvinna är redan en falighet. Tio mig, 

Rudolf är lyckligare än Kejiaren. 

Som

VON W ER D ENB ER G. 17 

Som jag hoppas, icke länge! tänkte Gref> 

ven j hans hemviil kan likväl icke vara olynligt: 

kan hon finna det,fa måfte alla andra 

kuuna iinna det. Från denna tlund lågo Hen* 

riks utfkickade på lur öiveralt omkring klip» 

pan^ men altid voro deras efterfpaningur fru!;tlöla. 

De fägo Rudolf komma och förlvinna! 

De gingo efter honom och . funno ingen 

ting. Ät fluta af ingången til Grottan,fyntes 

den få trång, få liten, at blott en männiika 

der kunde finna tilflygt undan regnetj 

ty midtemot denfamma bildade klippan ftrax 

en vägg, och man mäfte redan vid de förfta 

flegen tränga fig fram imellan Hora frcnar, 

(om aldeles tililängde ingången,ocb hvilka blott 

den, fom kände vägen, kunde fkjuta ni (1dan. 

Med et ord, den lyckligaile konft hade 

tilfpänat ingången för livar och eir fom 

ej kände den. De(su tont höll man den I 

hemlig. De öfrige medlenimarne :i{ lai. 

det kommo fällan och alrid blott otn natten. 

Rudolt allena kom ftundoîn om daj

*t 

18 

Rudolf 

de honom;och nu gick han med fnabba fteg 

emot Werdenberg, (om fatt på en ften och 

ville gömma fig då han blef varfe Rudolf. 

Ni är Henrik von Werdenberg, fade 

han kallt och bittert: Ni fkulle gerna vilja 

veta om ej häridenna tragt finnes et för* 

borgadt, enfligt ftälle, och om ci detta enfli» 

ga itälle bebos af en ofkyldig qvinna, fom 

Ni kunde bortföra och göra olycklig? Eller 

huru? Har jag gifTat rätt, niding? Henrik 

fkalf, och ihans dödbleka anfigtc läfte man 

hans bekännelfe. 

Gref Rudolf, begynte han ftapplande,jag 

befvär er vid er maka,vid er kärlek til henne: 

fkona mig för andra gången. 

Rudolf betragtade honom länge med föragtliga 

blickar. Ufling! fade han ändteligen: 

dit Iitär altid fäkert för mig. Du fkall til 

och med vinna din önlkan. Binden honom händerna 

på ryggen. De gjorde få och Rudolf 

öpnade hjelmgallret, löite Jkärpet af honom 

och vecklade det om hjclmen^ få at han ej 

kunde fe. 

För Guds fkuld, Rudolf! hvart förer man 

mig? Hvad vill Ni? Rudolf tog honom 

ftillatigande vid handen och förde honom 

förlt genom flera krokvägar omkring i fkogen 

för at förvilla honom, och derpå til 

grottan. Här fköt han itenarne ifrån hvarandra, 

gick in och uptände*cn fackla. Nu 

förde han honom genom gångeniklippan, 

öpnade dörren och tilflöt den igen efter 

lig.. Marie fkyndade honom til mötes. Rudolf 

1

VON \\ r ERDEN BE'?. G. 19 

dolf Vinkade på afftånd åt henne at bon 

ikulle tiga,och hon nalkades, tyit och beftört 

öfver detta befynnerliga upträde. Nu lottade 

Rudolf den darrande Grefvens händer; derpå 

flöt han Marie i(ina armar och tryckte henne 

til (it bröd,och fålunda omfamnad af henne, 

böd han honom aitaga hjelmen. 

Henrik gjorde det, och fåg nu denna älfkade, 

fköna och kende qvinna ifin meft förhatlige 

fiendes armar. Hon flod i lin fulla 

fkönhet midt för hans ögon, kläddien retande?, 

drägt,aldeles efter hennes egen fmak, 

den *enfligheten här fullkomligen tillät henne 

tilja. Idag hängde hennes långa bruna 

hår Rver axlarne ända ned till Ikärpet. En 

blonnrerkrans finög fig itnellan lockarne omkring^tiennes 

panna. En lätt klädnad af fint 

linne, émgjordad af et (Vart fkärp,gömdeafundljukt 

hennes fmala lif, och hängdeilånga 

veck ända ned til fötterna. Henrik hade aldrig 

fett en få retande qvinna, och likväl vågade 

han ej at uplyfta fina ögon, få förödmjukad 

var han af denna Rudolfs hämnd. 

Bäfte Rudolf, frågade Marie nägot ängflig, 

Iivem är han? En ufling, en röfvare, en 

niding, och för at med et ord uttrycka hans 

nedrighet Henrik von Werdknberg! Han 

ville veta hvar jag bodde med dig, emedan 

han ville mätta fina ögon af dina behag, äifkade 

Marie! och hans vilja Jkall blifva upfyld. 

Se här, vilddjur! alt hvad du här 

fer är mit. Följmig! här är den koja, der jag 

bor med Marie 5 der du ftår, det ftälle fom 

B 2 vår 

T 

*

20 

Rudolf 

var kärlek, våra glädjetårar och våra famntag 

hafva helgat. Vågar du ej käfta dina 

orena blickar på denna kyfka qvinna? Eller 

har fruktan för mig förjagat dina onda 

luftar? Hvårföre tiger du? kan ej din tunga 

fraraftappla et enda af de fmickerord hvarmed 

du annars få fkickligt vet Inärja ofkulden? Se 

har } ömkansvärde,denna qvinnaiungdomens 

och oHtuldens fulla behag; denna ädla och intagande 

qvinna, är min! Han ville omfamna 

Mariej men hon lift lig ur - hans armar och 

fade med en bedjande blick: Rudolf dit fkämt 

är grymt; hor up,jag ber. 

Denna qvinna, hvars medömkan dit tilflånd 

upväcker och (om ber för dig, denna 

qvinna ville du göra olycklig!Ideffa ö-> 

gon ville du utflacka ofkuldens heliga eld och 

idefs fiäile tända valluftens fvaga låga: denna 

ädla varelie ville du, grymme förförare, 

betaga drt höga, det friaidels fkapnad, det 

fioltaidefs Iköna medvetande,känflan fördygden, 

och befmitta med valluftens fräckhet. 

Rudolf, jag belvär dig vid din kärlek til 

mig, hör up. 

Ännu icke. Werdenberg, hvarföre tiger 

Du, hvarföre ftår Du der (å Hagen? Du 

den rikaiie, den mägtigafte Riddare? Känner 

],

von Werdeneerg. 21 

lade mit: endaft denna qvinna, endaft mit goda 

medvetande är ännu mit. Hvårföre ville 

Du berölvamig det enda,jag har? Säg,hvad 

har jaggjort Dig,fom förtjcnar Dinlörföljelfe? 

Herr Grefve, begynte Marie mijdt. Jag 

ber er,förfölj ofs icke mera. Vi age ingen 

ting utom vår Ömfefidiga kärlek: unna ofs äfven 

det nöjet, at kunna tänka pä er, fom 

vår vän. Herr Grefve,var min Rudolfs vän. 

Ibörjan ftod Gref Henrik likfom han ej 

vetat tillig: Han hade ej kdnfla för något,utom 

för den djupa blygfel, fom detta upförande 

förorfakat hos honom. Han var 

lör mycket flagen til at kunna framföra et 

enda ord; blott hämndplaner fysflofatte honom. 

Då Rudolf få plötfiigen ombytte ton, 

och gjorde honom förebråelfer, då Marie tillika 

begynte bedja honom vara Rudolfs vän, 

då vaknade på en gäng ihans fjäl väl icke 

känflan af hans orätt icke vänikap för 

Rudolf kanfke blott en häftig känfla af det, 

hvarigenom han kunde minika (in förödmjukande 

förlägenhet. Han kaftade fig til Maries 

fötter idet han lade: jag har förolämpat 

Er, ädla qvinna: förlåt mig det, och, om 

Ni här ier himmel frågar efter at äga en 

vän mera eller mindre, få har ert ädelmod 

förvärfvat er den. Glöm,Gref Rudolf, hvad 

jag varit, och tänk hädanefter blott på hvad 

jag {kall blifva. Jag ber er, för mig tilbaka. 

Jag fkall en gång, då jag bliiver värdigare 

at vila mig inför er förolämpade maka, äter 

be er föra mig hit igen/ Han kaftade nu å- 

B 3 

ter

22 

Rudolf 

ter en blick på Marie, fom flod få god och 

öm framför honom. Idetta ögonblick var 

ingen oren tanka i hans ijäl, blott ett blandadt 

mifsnöje med fit företag, fom han fjelf 

trodde, men ifielfva verket med den föröd* 

nijukande författning, hvaruti han befunnit ftg. 

Låtom ofs gä, fade Rudolf med köld. l> 

hvad Ni än gör, Grefve, få lägg er ej mera 

i förfåt för mig. Jag drager ogerna (Värdet 

än en gång. Kom, tilllut hjelmen; jag vil 

binda för edra ögon. Henrik bad at han måtte 

få gå tilbaka med oförbundna ögon. Rudolf 

afflog det kaik, och förde honom tilbaka 

til det ftälle der han förft bundit för hans 

ögon. Henrik omfamnade nu Rudolf, fom 

förblef lika kall fom förut;och fåg fig då omkring 

efter hvilken väg, han kunde hafva 

kommit. Rudolf logidet han fade: Ni finner 

den ej, Gref Henrik! Ändteligen gick 

Henrik borrt förvirradoch Hagen. Tre dagar 

inneftängde han fig på fin borg. Han blygdes 

då han tänkte på det fom händt honom: 

han kunde ej öfvervinna fit hat til Rudolf, 

fom han de forfta dagarne fökteqväfva. Hans 

begär til Marie vaknade å nyo,och han Iväfvade 

imcllan beflutet at ej mera förföljadem 

och iöreilällningen af den välluftigafte njutning. 

Rudolf lefde med Marieibeiittning af den 

högfta fållhet, (tillä och förnöjdpå lit enfliga 

itälle. Sällfkapet för mänfklighet och dygd, 

kom nu ofta tillammans. Gladautfigteriframtiden 

lifvade allas hjertan då de fågo farmingens 

framftegibergstragten vid Rhenfliömmen. 

Ru-

von Werdenbero. 23 

Rudolf gick da och då til Appenzell, och bibehöll 

freden imellan den orolige landtmannen 

och den döende Abboten. För lifta gången 

låg han honom blek. och utmärglad på 

lin fjukiäng. Ömt räckte Gubb 'n honom hand 

ti,i det han fade: at jag dörmed lugn, der- 

Jöre har jag dig at tacka, min fon. Ach, 

jag har aldrig varit mina underfåtares far. Då 

jag kunde vara det,tiljjit ej min ftolthet det: 

Ku, då jag ville vara det, vilja de ej vara 

mina barn. Rudolf, det gör mig ganlka ondt, 

at jag förlorat mina barns förtroende. O, at 

alla jordens regenter (loda vid denna fäng! 

de fkulle då fe huru högheten med hvarje 

krämpa fmåningom förfvinner; huru min ftolthet 

och min höghet nu öfvergå til min efterträdarej 

huru ingen ting återftår migimin 

lifta timma, utom minnet af hvad jag gjort. Oroligt 

förflöt mit lif under et fåfängt fträfvande 

efter yttre ftorhet. Huru gerna önfkade 

jag ej bortbyta åtankan häraf mot minnet af 

at hafva gjort tie männifkor lyckliga! Med 

det förfta edikt, fom ej bär mit namn, är 

äfven mit minne förfvunnet. Du, fom jag 

fordom anfåg för min bittrafte fiende, är den 

ende fom vid min dödsfäng fäller uprigtiga 

tårar: de andre tro ligmed hvarje tår de fkänka 

mig förolämpa min efterträdare; och, 

tårar, min fon, tårar ära likväl få ljufva och 

lindrande iör en döende. Jag förtjenar dem 

väl icke på min graf, ty jag har under Hela 

min lefnad ej gjort en enda någon glädje. Men 

himlen, hoppas jag, torde ändå förbarma fig 

B 4 öf-

24 

RUB O L F 

öfver en gråhäring, fom kommer til honom 

obegråten af de efterlefvande. Imina filta 

ktnadsär hade jag gerna önfkat förtjena deras 

tårar. 

Vid defla den olyckligeGubbens ord, kunde 

Rudolf t j längre afhalla fig från tårar: Han 

förbiet hos honom til defs han dog °). Derpå 

gic!> han åter til Appenzellarne iBergstragten. 

Han rådde cum at trädaiförbund med 

de Schw itfifke eds förbundne Cantonerne, emedan 

ban förutfåg, at den nye Abboten, 

Henrik von Gundolfingen, fluille vilja å nyo 

underkufva Appenzell. Förbundet med de 

eds-förbundneCantonerne,fade han,fkall tvinga 

Abboten at hatva agtning för folket. Thiiringgick 

fomAppenzells fullmägtig til Schweitz, 

fom med fina fu fläder 0o ) förklarade Appenzellarne 

för lina medborgare och landsmän - y 

likväl med det förbehåll, at de aldrig måtte 

gripa til vapen utan deras vetfkap. 

Knapt var förbundet afflutadt förrän Abbotens 

utfkickadc infunno fig i Bergstragten, 

lör at upfordra invånarne til tro- och huldhetsedens 

afläggande. De voro hugade at afläg- 

* ga 

*) Abboten rlo^ i.*ir. 

**) C/n, Sweitt och Unterwalden flötoIti307 c!et förßa 

iöih.ndct tilölicrrikifkaokes affkuddande:Til defla 

komiir (332 den fjerde ellerLncern, hvilka tilhopa 

for cieras beiägenheti fkogsbygdenkallas: Die 

'te; och til hvilkas förbund fedaä efter 

de: öfrigc hufvudorterne uti Sweitz trädde,ib!a:id 

hvilka Zilrich var den förde och AppenzeU 

Bfte. 

Öfverjättaren.

von Werdenberg. 25 

ga dpn; likväl med det viljor, at deras förening 

och förbundet med de iju ftäderna,måtte 

äga beftånd. Abboten fordrade eden utan 

förbehåll. Omfider fatte han åter Appenzellarne 

i bann; men han vågade ej förklara 

dem krig, emedan han fruktade Appeh.zells 

förbund*med de {ja ftäderna. Thiiring 

omfamnade .Rudolf med glädje. Himlen vare 

tack! Vi hafve hindrat blodsutgjutelse. Gud 

bibehålle nu vårt och allas lugn! 

Hertig Fredriks ärelyftnad var ännu befländigt 

et hinder för freden. Med harm fäg 

han de blomftrande Schweitzer-ftäderna iluj^n 

och fred regera fig fjelfva och vara lyckliga, 

utan at frukta de Stora, utan öfvermod emot 

de ringare. Han upretade den nye Abboten 

emot Appenzellarne och utiirödde åter oenighets-frön 

ibland dem. Iförbund med ftifkopen 

af Chur och AbboteniSankt Gallen, befkyddad 

af Påfven och af honom förfeddmed 

bindnyckel och förbannelfer,ftor genom egen 

magtiThurgau och Aargau, vid Rhenftrömmen 

ochi Wald, fyntes han å nyo vilja framträda 

på krigets fkådeplats. Tie nätter å rad 

var famfundet för niänfklighet och dygd förlamladt, 

för at rådflå om medel til at afhålla 

Hertigen ifrån krig. Hertigens rådgifvare 

var Gref Wilhelm af Montfort Bregenz,Pantherre 

til Kihurg, et oroligt, krigifkt hufvud. 

Det var han lom förhindrade freden. Alle 

famfundets medlemmar klagade öfver honom. 

Lämna den" faken åt mig, jag- fkall nog tämj- 

a detta oroliga hufvud, fade Rudolf. Pater 

B 5 

An-

26 

R. U D O L F 

Anton fördelade några medlemmar af famfundetiThurgau 

och Aargau, fom Ikulle öfvertala 

de Stora och fläderna at fluta et förbund 

fins imellan,til afvärjande af alt anfall Trenne 

ädle män, en von Thiqrftdn, von Rhynach, 

och von Hcllwyl, fom fjelfve här ägde 

flora gods,åtogo fig detta,och afreite ge. 

naft moigonrn derpå med Rudolf/ De öfrige 

fördeladeligikringliggande tragter för at bibehålla 

lugnet,ochilynnerhet at förbereda föreningeniöfra 

Uhätien. 

Rudolf fkyndade til Zürich,och fann ftaden 

upretad mot Gref Wilhelm,emedan en af defs 

invånare iKiburg blifvit öfverfallen och tacen 

til fånga. Rudolf inträdde för Rådet i 

Zürich. Mit namn, begynte han, är Rudolf 

von Werdenberg. Med förundra-n betragtade 

nu alle den man, fom gjort Appenzell fri och 

och (jclf lämnat alt hvad han ägde. Jag har 

hört, fortfor han, at Pantherren til Kiburg, 

Gref Wiih lm,förolämpat er. Det är hvarje 

redlig mans pligt at förhindra orättvifa 

och befordra fred och lugn. Lämnen mig 

åttatie häftar,och jag lofvar er icke hämnd 

ty Zürich är, likafom jag, vida öfver den, 

jag lofvar er at den fångne fkall blifva 

fri och J få uprättelfe. Jag känner tragten 

kring Kiburg: jag har vänner der. 

Med glädje gåtvo Ziiricharne den ädle Rudolf 

de häftar, han begärte,och emot aftonen 

drog han med lina ryttare til en tät fkogspark 

nära Kiburg, der han atbidade morgonens 

ankomft. Han vifste redan emedan bönder-

VON WER DENBER G. . 27 

derne, fom ihonom trodde fig fe fin befriare, 

voro honom tilgifne at Gref Wilhelm 

om morgonen fkulle gå pä jagt. Då denfamma 

frambröt, betallte han fina ryttare 

at ftälla fig på båda fidor om den med täta 

bufkar omgilna vägen fom förde från Kiburg 

ini fkogen. Gref Wilhelm kom idetfamma 

utan harnefk ridande ned ifrån flottet. Rudolf 

itötteihornet, och Ryttame kommo nu i 

fporrftrek från alla fidor. Wilhelm Öfverrumptades 

och hans jägare togo flygten. Rudolf 

lättadei tygeln. Gif er til Ziirich,Wilhelm 

von Montfort!Hvem ar du, Röfvare? frågade 

Wilhelm. Icke Röivare,nej jag göri 

detta ögonblick en den ärligafte och en riddare 

med värdiga hjeltcdat, värdigare än du 

nånfin kan berömma dig af at hafva gjort. 

Han öpnadehjelmen. Rudolf von Werdenberg? 

ropade Gref Monffort. Äter på våra vägar! 

Hvad har jag at göra med dig,RudolfV 

Med mig intet: jag är Ziirichs anförare. 

Du, Ziirichs anförare? Rudolf, du är alt 

när fråga är om Hertigen. Låt mig gå, och 

jag förlikar dig med honom. Rudolf, med 

dit hufvud ville jag regera furltar^ och du 

bugar dig för köpmän. Släpp mig: du gör 

annars Hertigen et ftrek, fom han aldrig kan 

förlåta dig. Du vet ej hvad för en plan du 

i detta ögonblick tilintetgör för honom. 

Men om jagjnu viiste det, Montfort? om 

jag juft nu begifvit mig hit för at tilintetgöra 

den. Om det nu vore en förefats 3 fom du 

tror vara en flump? 

Nå,

RUD O L P 

28 

Nå, vid Gud,få är det fanfc,hvad präfteni 

Chur Tager, at du vore et fkönt £ä!veämne. 

Rudolf! omfider faller du dock.iHertigens 

händer. Låt mig gå. 

Ja , men til Ziirich,Montfort. Jag gläder 

mig ät huru roligt du fkall fofva ifångtornet 

Wellenberg. 

Na väl: måtte jag då drömma om Din 

olycka! Vid Gud, från denna ftund har du 

med mig at göra. För mig livart du vil. 

Men din Maka (kall umgälla mig det. Hör 

du? din maka! Hittils har du haft at göra 

med Henrik von Werdenberg, hvilken 

fom en narr lät leka blindbock med (ig 

och af et par fköna läppar förmå fig at 

afftå från iit företag. Och om du än bodde 

i jordens medelpunkt: nägon väg måfte väl 

föra dit: jag (kall finna den, finna den til din 

olycka! föritår du mig? til din olycka! 

Släpp mig,Rudolf. Jag vil glömma at du 

med litt öfverfallit mig. Blott et år ännu3 och jag fkall möta, hvar du vil. 

Et år på tornetiZiirich, och fedan, om 

vi lefve, hvar du behagar, Montfort. Du 

är ofs lika få mycket til befvär fom vi dig. 

Men nu är duivåra händer. 

Gref Montfort fortfor under hela vägen 

at utöia förbanneKer än öfver Rudolf, än öfver 

fig (jelfj för det han låtit taga fig til fånga. 

Ändteligen ankommo de til Ziirich. Zii- 

■richarne lofvade Rudolf, at få länge möjligt 

vore 3 hålla Grefven fången. 

Fre-

VON WeR DENBERG. 29 

Fredrik darrade af förargelfe då han hörde 

at Montfort var til fånga tagen. Städernei 

Aargau,och Thurgau,vid Rhenftrömmen och 

i Wald fattade nu mod och flöto et förbund 

i förening med Adeln,utan at deri uptaga 

Fredrik,fom nu faknade den mägtige ocht 

ftolte Montfort. Således fåg Fredrik å nyo lina 

planer tilintetgjorda genomRudoKs mod och 

rådighet, Han förlängde freden med Schweitzer- 

"ftädeine och deras bundsförvanter Appunzellarne 

:: ),på femtio år,och hvar och en behöll 

hvad han hade. Freden afkunnades offenteli/en,c:h 

fällfkapet förmänfklighet och dygd, 

fom förfkaffat Helvetien denfanima y firade den 

med en glad högtid. 

Fredrik var förbittradpåRudolf. Han hade 

fannerligen rätt, fadeHenrik von Werdenberg 

lil Fredrik. Vi fkulle darra, fade han tilmig, 

om vi kände hans vapen. Vi känne dem ännu 

icke och darra likväl. Denne Thiiring, 

nådige Herre, hans dotter, Rudolfs huftru, 

och deras vänner,äro då fom andar öfveralt 

och ingenflädes! Öfveralt hvar vi gå, ingenftäds 

när vi vilje finna dem! Hvar bo de? 

Jag har varit hos dem, och kan likväl icke 

laga det;ehuru jag känner tragten deromkring 

lika få väl fom tragten kring min borg. Jag 

fkulle tro at de bodde under jorden,få framt 

jag icke fett fölen. 

Och Rudolf är hjuletidetta hemliga och 

obegripliga urverk? 

Så 

ID Åi 141a.

30 

Rudolf 

Så tycks det, Nådige Herre. Hvem kan 

likväl här fäga at få är! Man vet våra tankar 

redan innan de äro födda Då vi få godt iom 

voro vid målet, då blott det lifta fteget återflod 

ofs, öpna de en afgrund lör våra fötter. 

Alting var i lag. Montfort beherrfkade AdelniThurgau,Ni 

Adelni Aargau,Bifkopen af 

Chur och jag,Rhätien. Kriget var redan utbruftit 

i Appenzell. Strax är Rudolf Ziiricharnes 

höfding och' anfaller Montfort. Edra 

och hans Städer ingå det förhatliga förbundet. 

Rhäzuns och Gref von Sax väckta på 

mina mindlta fteg,och Bilköpen och vi are 

glade at kunna få fred, då vi likväl redan 

hade fegern i händerna. Man ikulle lära lig 

tro fpöken och häxeri. 

Och ltår då denne Rudolf icke at förfonaV 

Grefve,bjud honom hvad Ni vil,om han 

vil blifva vår vän. Hvad flora ting fkulle vi 

ej kunna uträttaiförening med denne alsmägtige 

man! 

Fredrik fökte råka Rudolf, fom han ock 

gjorde hos Gref Sax. Jag tackar himlen, lade 

han til Rudolf, då han var allena med honom} 

jag tackar himlen för freden: den 

tillåter mig äfven at kalla er min, och, gifve 

Gud, jag kunde kalla er min vän! 

Det kan Ni, nådige Herre,fade Rudolf, 

jag har varit er fiende;men är det icke mera. 

Tro mig, jag har längefedan uphört at 

vara det. 

Huru gerna tror man ej hvad man önfiiar! 

Utanborgar c;hbaner harNi varit min farligafte 

1 fi-

von Werdenbug. 

fiende. Jag har lärt, af er har jag lärt,at förftånd 

är mera värdt än enhel här. RudoH korrr 

til mit hof: Ni fkall vara mit alt på jorden! 

Låt mig blifva der jag är. Jag har nu 

få länge af egen böjclfe lefvat fri, och ikulle 

ogerna vänja migvid at lefva på en annans nåd. 

Icke pä min nåd, Werdenberg. Har jag 

icke ännu Rhendalen? Och vet jagicke at Ni 

altid (kall älfka er fäderneborg? Har jag icke 

få många andra borgar? Hvad behötver Rudolf 

min nåd? Ni kan fordra! 

Och hvad (kulle Ni fordra af mig tilbaka? 

Intet annat än er vänfkap: fannerligen en* 

dafl den: Ni Ikulle ej vara mig hinderlig i 

mina företag. 

Vid Gud! Nådige Herre, jag är ej er fiende. 

Ni k'sn lätta mig på prof. 

Välan! få frigif Monttort. 

Han är icke min fånge5 men jag lofvar 

er at han fkall blifva fri. 

Rudolf jag inlöier Sargans, och Ni fkall 

vara defs pantherre til vedermäle af min 

kärlek för er, om Ni ej vil fatta er emot mig. 

Låtom ofs förftå hvarannan rätt! Montibrt 

ikall blifva fri. Sargans vil jag ej emottaga, 

emedan jag icke mera behölver någon borg. 

Jag är er vän få länge Ni är mänfklighetens 

Vän och far} men lika få fäkert är jag alla 

förtrycktasBefkyddare och densfiende, fom förtrycker 

dem. Önfkar Ni med detta vilkor min 

vänfkap? 

Men hvarföre antagerNier männifkor fom 

ej angå er? 

Eme- 

31

32 

Rudolf 

Emedan jag tror en Gud, och {träff och 

belöning etter döden. 

Men när dm Helige Fadern gifver mig 

rättighet, at « " - - 

Den Helige Fadern kan ej förfvara mig 

inför Gud en gång dä vi alle ftällas för hans 

domftol. 

Nå väl, få blif då min anförare i mina 

rättvifa krig. Jag önfkade högeligen at hafva 

er iinin tjenlt. 

NådigeHerre,jag är en fri man och vil förblifva 

iädan. När Ni är den förtryckte, den 

nöditälde, den förolämpade, få är jag er utan 

lön,utan fold 3 men icke förr. Och*, tillåt mig 

fäga det: om Ni få fortfar at aflägfna edra 

underfåtares hjertan ifrån er, få kunde Ni fnart 

kommaiden ftällning atNi behöfde min hjelp. 

Jag ville hafva er tjenft, icke ert råd, fade 

Hertigen., flott. 

Tag er til vara, at icke ert öde en gång 

gifver er famma lärdom. Det är icke er vän, 

emedan Ni trotfar det. ]ag läger er,tag er 

til vara. En Furfte Abbotens exempel intygar 

det behöfveriolyckan, om det vore 

möjligt, hela männifkoflägtets kärlek och 

medlidande, emedan hela m.innifkoflägtet tältar 

lina ögon på honom. En erlkild männifkas 

olycka blifver ej bekant, och de få tårar 

hon behöfver, finner hon altid. Förfona er 

med ert öde! 

Som jag fagt, Gref Rudolf, Jag behöfver 

ert råd lika få litet fom Ni tycks behöfvamit. 

Himlen gifve at få vore! 

Hu- 

\

von Wc r denber g. 

Huru b^ftört blef ej Fredrik' dagen derpå, 

då dörren öpnades och Montfort inkom 

til honom och Bilköpenaf Cbur. Här är jag! 

ropade han, nyfs tången, nyfs fri: bäggedera 

genom Rudolf. Är han er vän, denne männifkofångare, 

denne anförare för alla de fläder 

der vi hafve fiender? 

Min vän V Nu mera än någonfin min fiende! 

Jag har gjort honom tilbud, få flora 

at jag biyges at nämna dem. Jag hade dermed 

fkolat locka et helgon ifrån himlen. Våra 

planer äro til intetgjorda. Och genom hvem? 

Det förargar mig! Cienom en man, iom ingenting 

är, fom ingenting har, lom ej kan 

ikicka en enda mani fält. Emot denna ftudfar 

hela vår förenade magt. Fred på femtio 

år, Montfort! och alt bortgifvetidenna fred! 

Til Schwyz,Markj til Appenzell livad det eröfrat! 

Mina arfländer hafva gåttiborgen dcrföre: 

jag målie hålla den. 

vSa länge man är i ftånd at tvinga ofs dertil. 

Det vil iäga: få länge Rudolf är vår fiende. 

Har då denne Rudolf et brödafflil,fom 

fplittrar hVarje lans? Han öfvenöll mig utan, 

harnefk, annars hade vi kanlke redan varit 

befriade ifrån honom. 

Montfort, hans arm är ej få fruktansvardy 

ehuru han flagit mig tvänne gångor. Men 

hans flughet, hans vänner, hans alvetenhet 

och ja, det är få verkeligen. hans obevekliga, 

oryggliga dygd. Tro mig, tilfö- 

rene darrade jag,nu begynner jag blygas för 

// DeL C ' 

ho- 

33

Rudolf 

34 

honom. Vid Gud! jag önfkade vara hvad han 

Er, om jagicke vore Furfte. Hans cjygd - - - - 

Hans dygd? begynte Bilköpen af Chur» 

Han är lika få äregirig och herfkningslyften 

fom Ni, Nådige Herre. Ni vil herfka, och 

han? Han kan icke herfka; derföre iöker han 

lägga hinder i vägen för Furftarne, dem han 

afundas. Kunde detta oroliga hufvud hoppas 

at eröfra et furftendöme Ni (kulle fe om 

han fparade männifkoblod. Han iträfvar til 

den höjd han kan hinna. Sjelf kan han icke 

herika, och hindrar likväl ofs derifrån. Han 

vil at vi icke fkole göra mera än han fjelf 

får göra. Dygd? Ni häpnar öfver at han icke 

vil tjena er? Bör Ni undra derpå då han 

kan öfvcrvinnaer? 

Hvad? Han (kulle ej äga dygd, Herr Bilköp? 

Ni Ikulle fe honom, tala med honom. 

Hans goda medvetande gifver vigt åt hans 

ord, och hans ögon en glans, lik en ängels. 

Hm!Låt honom nu fjelf få tro. Han har 

defsutom allmänheten för fig. Men hvad fager 

jag!Jag måtte dock åtminftone veta hvad 

mänfklig dygd har at betyda. Tro mig, De 

äro ej alla helgon,fom hafva kapeller. 

Rigfigt anmärkt, Herr Bifkop, och derföre 

kunde Ni cckfå få et kapell. Imedlertid 

är det altid ert fatt,IHerrar lärde! Nu vete 

vi at den faken ej är dygd, utan at derföre 

hafva kommit et fteg längre. För min 

del måtte den heta hvad den ville, endaft den 

icke vore ofs i vägen. Jag hade fvurit Rudolfs 

olyckaj men han iläppte mig ur fängelfet:

VON WERDEN B£ R G. 35 

fet:Och nu är jag,imin tanke,fri från mined. 

Örn det var afdygd,eller icke,det görmig lika 

mycket. Jag hade annars under min ledighet 

ifängel fetuttänkt allehanda planer at hämnas, 

fom voro vackra nog. Tillikahar jaginfett hvarfÖre 

man ordfpråksvisfager omen rätt grym och. 

lömfk hämnd: han har hämnats fom en Munk. 

En fådan hämnd är en följd af den overkfamma 

enfligheten iklottren. Ifria luften,i fällfkap 

med männifkor och i verkfamhet, hade jag på 

det högfta tänkt mäta mit fvärd med hans. 

Nå, lå låt ofs då höra den munkhämnd^ 

Ni uttänkt i fängelfet. 

Den duger nu til intet; ty han har utfläppt 

mig. Jag ville, tänkte jag, locka hans 

maka fram ur lin klyfta,och hålla henne fången 

och inbilla honom at hon rymt derifrån, 

och för at göra det rätt fannolikt, ville 

jag (äga: med en munk» 

Rätt braf uttänkt, få nar fom hvad munken 

beträffar. 

Siuteligen, när man länge nog plågat honom, 

gaf man honom fin huftru tilbaka. 

Illa flutadt! ty det Ikulle bringa honom i 

hamefo emot er. 

Det finner jag nu ockfå. Ja, ja, det duger 

fåledes icke! Jag är ingen munk, fer jag» 

Och defsutom (kulle det icke fkaffa ofs af 

med honom. Aflägfna honom ifrån ofs, loda 

hans ärelyftnad på något annat, (ätta oenighet 

imellan honom och hans vänner, på 

det de ej fkulle kunna hjelpa honom; (e der 

en gåta för min ärlige munk af Gachnang. 

Q 2 Kal-

36 

R. U D O t P 

Kallar Ni honom ärlig? Bevare ofs Gud! 

då aro ftegel och hjul dygdens tempel* Låt 

kke den der ärlige mannen få at göra med 

Appenzellarne: De hafva länge haft ondt tiga 

til honom, och de påftå at han är den ärligafte 

fpitsbof ilandet. 

Ni fkall få fpela en Rolle tillika med honom,Herr 

Gretve. 

Nej,jag förbehåller mig at flippa det. 

At fe fienden ärligt i fynen och gå på, är 

min iak. Derföre bär jag mit fvärd. At ai> 

falla bajufrån,lämnar jag åt er andlige. V.t " 

på ha'n J fått bref af Påfven. Jag undanber 

mig det. J kurmen väl förlvara hvad J gören, 

vil jag tro: J måtten väl veta huru långt 

J vägen ga med den gode Guden; vi Riddare 

gä rätt fram tilväga med honom. 

Och komma icke långt. 

Likväl,Herr Bilköp,ända til grafven,och 

at vi ledan der, hvareft all hen>lig och uppenbar 

ftrid uphörer, måtte komma långt, 

törunne Gud ofs och alla Chriltna. Amen^! 

Och Ni, nådige Herre, tänker Ni äfven 

få Ridderligen? frågade Bifkopen Hertigen. 

SkafTa mig denne Rudolf ur vägen, och 

gör hvad Ni vil. 

Så far väl då. Jag fkall låta fkicka efter 

min ärlige Pater Frantz. J fkolen le hvad 

det är lör en man. 

__ 

Gode Gud! ropade Montfort: låt mig häldre 

fallaidjefvulens våld äniden ärlige Pater 

FranzeSj om jag fkulle fallainågons. 

Man (kildes åt 

Sam*

'von Werdenberis, 37 

Samfundet för mänfklighet och dygd var 

nu förligtigare än förut,emedan de förnyade 

förfökenat utforfka hvar Rudolf uppehöllfig, 

tvungo dem dertil. Det förfamiacLs nu ald:ks 

icke mera på det enfliga ftället iniellan 

klipporna, d~r Rudolf och Marie bodde3 utani 

den djupa dalen vid byn Truns. Ty 

det var dem högft vigtigt at inga hemliga fpioner 

lärde känna dem. Rudolf fjelf gick, få 

vida han kunde, fent om aftonen eller om 

natten ut och in, och fmög lig öfver de meft 

obanade klippor til förfamlingeni Truns. 

En afton då han åter gick dit,hördehan 

nu-llan klipporna et fagta ljud af en hänryckands 

luta. En djup,nattlig ftillhet herrfkade 

rundt omkring honom. Han blef ftående 

at lyfsna och den rörande,ljufva melodien 

genomträngde hans hjerta. Han fatte fig på 

en ften, och med hufvudet lutadt emot den- 

{amma öfverlämnade han fig åt de fmältande 

toner han hörde. Idet famma begynte en 

qvinno-röft fjunga tu lutan deffa ord: 

Här, bland ekar fom fsg höja 

Ur en dyfter klyftas famn, 

Mina häpna blickar röja, 

Jagade ur lifvets hamn5 

Skuggorjfomigrafvens flöja 

Tigga fred uti defs famn. 

Du, fom ftälde 

Andars välde 

C 3 »b-

38 

Rudolf 

Under aningarnas lag, 

Vishets fader!lär mig denn» 

Genom deffa hamnar kännat 

Bindeln från mit öga tag! 

JStommorua i blod förbyta % 

Iproletifk bJod, fin pragt: 

Hemflkt fråa bergens klyftor ryta % 

Vildt ur jordens afgrund bryta, 

Lågor af en helig magtI 

Du» fora ftäldft 

Andars välde % 

Denna varma önfkan. hör 

Med. dit ljus mit öga rörJ 

Här y vid trons, och hoppets, liga» ' 

Säg jag fju af dina åt 

Häftigt öfver j,orden tåga,, 

Ät* o Tid, det måttet råga* 

Som för dig ren upfyldt ftåtj 

Du, fom våra ödea Iräldft 

Under tidens tyfta välde y 

Andars fpråk jag känna fick t 

Gif at ock mit öga tränger 

Genom täckelfet fom ftänger 

Framtidens fördolda fkick!. 

Nq tyftnade på en gång fången och listan. 

Med en hemlig y men ljut' ryfning,blef 

Rudolf ännu en lång ftund tittande för at lys* 

r»a om ej mufiken å nyo fkulle låta höra tig. 

Nu fteg han fagta fram imella^ klipporna. 

Röften hade varit honom ganfka nära, och 

lik-

vonWer de n ber g. 

39 

likväl fåg han intet annat än en klar eld långt 

borta. Han häpnade och uprepade ovillkor- 

ligen de orden: "Du, /om Jlålde Andars väl' 

de " 

Ändteligen begaf han fig til förfamlingen 

i Truns. Han ville likfom de andre vända 

tilbaka om natten, men han väntade til 

morgonen, för at närmare lära känna tragten 

der han hört fången. Han förmodade at en 

koja der (kulle rinnas,men fann ingen ting, 

icke et enda fpår efter männifkor, blott en 

vild, ödflig tragt,full af klippor, bevuxen 

med ekar. Sedan han länge fett fig om,fatte 

han lig åter ned,och återkallade ännu en 

gångifit minne fången och den intagande 

röften. Derpå vände han tilbaka til fm enfliga 

klippa,och glömde vid Maries förfta ord 

både lutan och fången. 

Någradagar derefter gick hanåter til Truns. 

Då han kom til det flälle der han hört mufiken, 

fatte han (ig, och fatt länge utan at 

höra något. Han (lod nu up för at gå, då i 

det famma lutan åter begynte med accompagnement 

af famma röft, fom efter några befynnerliga 

drillningar fjöng följande: 

Af en Gudoms ftråle rörd» 

Famnar jag oändligheten, 

Ser jag, lyckligen bönhörd» 

Andarne och evigheten.. 

För mit öga vidt och bredt 

Lyftades den (karm, dig döljer, 

Framtid, — och förkjuft det följer 

Hvad Profeter aldrig fett. 

C 4 

Bö« 

«

40 

Rudolf 

Döde ropa, Andar ftimma# 

Blixtar ljunga, ftormar gnyj 

Töcken för mit öga fimma, 

Och defs ljufva fyner fly. 

Moln af rök kring templet ila r 

Andar kring mig fkocka Cgj 

Framtids, Gudoms böljor hvila^ 

Störta,— brytas, emot mig! 

Rudolf förfträcktes} ty det förekom ho- 

»om fom et aflägie tordön fkakat klipporna 

vid de fitta tonerne af fången. Hvad är det? 

fade han fagta vid fig §etf. Hvar är jag? 

Han fteg åter up på klippan,och fås; ockfå 

nu et ljus, fom likväl icke brann få klart {om 

förra gängen. Långfamt gick han dk. Imellan 

några flenar fann han en eld, fom brann 

ien runddel och var nära at flockna. Nulysnade 

han åter, och hörde en böjlig niansröft 

läfa eller bedja i et främmande fpråk. Han 

nalkades flället, hvarifrån röften hördes, få 

tyft och fagta fom möjligt. Oförmodadt fröter 

han på en lönndörr til en grotta. Genom 

en fpringa på den famma blef han varfe ljus. 

Han fatte Ögat närmare intil öpningen. En 

Gråhåring med et vördigt anfigte och et långt 

fnöhvitt fiiägg,ienlid,ivart, högtidligdrägt, 

fom otngafs af et bredt hvitt bälte, fatt på 

en låg ftol, och läfte högt ur en hoprullad 

fkrift. Rudolf kunde ej vända fina ögon från 

den vördnadsvärde Gubben, fom då och då 

ihäckte fina hopknäpta händer mot himlen. 

Men nu föll hans blick på et annat föremål, 

fom

von Werdenuerg. 41 

fom ännu mera ådrog fig hans upmärkfamhet. 

På andra fidan af grottan flod en ung flicka, 

med en ängels anfigte, och armarne i kors 

öfver bröftet, med bruna mot himlen lyftade 

ögon,ihvilka den innerligafle andagt lågade. 

Hon var klädd ien aldeles hvit präftdrägt, 

och hennes fvarta hår föllo i okonftlade 

lockar öfver hennes axlar ända ned til 

gördeln. IFonden af grottan,fom var ivartklädd, 

låg på et altare en dödfkalle, uti hvilken 

et crucifix var fäftadt, och ien ljuskrona 

brunno fju ljus. 

Rudolf flod ännu vid dörren,och fåg igenom 

fpringan. Nu hoprullade den Gamle 

fkriften, af hvilken han låfit,och flickan fom 

hittils flått fom enbild,rick nulif;et himmelfkt 

fmåleende utbredde (ig öfver hennes anfigte. 

Hon kaflade fig i den gamles armar och fade 

med en klar, oefterhärmelig röil: Men, 

min far, hvarföre är det blott få få männiikor 

fom veta detta? 

Vil Du mäflra den eviga förfynen, mit 

barn? Jag har haft lärjungar, fom ej kunnat 

tiga, de röjdemit viftande förfina vänner, och 

jag måfte lämna dem. Mit barn, blott en får 

känna mig. Et enda ord om mig,fagdt til en 

vän,til och medidet förtroligafte ögonblick, 

eller til en älfkad maka ikärlekens heligaile 

Hund, tvingar mig at förevigt lämna den fom 

yttrat det. Hvem fkall ärfva mina flora hemligheter? 

Dock, låt Förfynen råda, mit barn! 

Den känner mit värde. Det är midnatt, låtom 

ofs gå! En vigtig tidpunkt nalkas mig. 

C 5 

Kan-

R u b o lf 

42 

Kanhända " " " dock låtom ofs gå. Vid desfa 

ord updrogs iena ändan en fkärm,och Ru« 

dolf fåg tvänne långa, fvagt uplyfta gånger. 

Gubben gick långfamt genom den ena,flickan 

g nom denandra,och bäe;ge förfvunno förhans 

ögon. Ljufenigrottan fläcktes, gångarne blefvo 

fmåningom mörkare och mörkare,och Rudolf 

ftod omftder omgifven af den dyftratte 

midnatt, förfänktiden djupafte dröm. 

Likfoni vid et förtrolladt flott, blef han 

ännu en lång ftund flående. Omfuler gick han 

tilbaka. Dock fatte han fig fnart imellan klipporna 

för at återkalla hvad han fett: flickan 

med de andägtiga,(köna ögonen, den vördnadsvärde 

Gubben, det mörka famtalet imellan 

bägge. Han glömde at han fkulle gå til 

Truns, och morgonen fann honom ännu förfänktidrömmar. 

Fängflad af en hemlig trollkraft,blef 

han Tittande der ända til fölens up« 

gång. Han lyfsnade om icke han fkulle få 

höra nägon talaj men alt var tyft fom grafven. 

Hangick åter tilgrottan,itanka at klappa 

på, under föregifvande at han farit vilfe. 

Men huru ftor var ej hans beftörtning^ då han 

fann dörren borta ochidefs ftälle blott flora 

oformliga ftenarj intet tecken til någonmänfklig 

boning!Han klättradeiklipporna genomfökte 

hvar je^klyfta och fann ingenting utom 

några til hälften ofyniiga ruiner efter en ödelagd 

borg,fom fordom tilhörtBiffcopen af Chur. 

Gud, tänkte han, hvern är denna männilka? 

Hvarifrån är han? Hanropade, men ingen fvarade 

honom. Alt omkring honom var full. 

kom-

VON Wc R DE N RER G. 43 

komligen liflöfh Med tungt finne begaf han 

fig ändteligen hem. Han förteg fin händelfe 

för Marie,emedan han påminte fig bettändigt 

hvad Gubben fagt: blott en får känna mig. 

Orolig gick han hela dagen af och an 4 och 

kunde knapt afbida aftonen. 

Så fnart det var mörkt,gick han til Gubbens 

grotta åter,iaffigt at klappa på. Han 

hörde ingen fjunga, fåg ingen eld, och klippan 

var tilfluten. Nu fatte han fig midt emot 

klippan och väntade enträget, at den gamle 

fkulle komma tram; men han kom icke. 

Idetfamma hörde hanbakom fig en röft,(otn 

liknade en flöjtton eller en fogels qvitter. Han 

fåg fig omkring y flod up och följde ljudet åt % 

fom då och då lät fig höra,ända up på höjden. 

Ifamraa ögonblick flod en gotfe bredvid 

honom. Rudolf von Werdenberg! fade 

han,du går på farliga vägar!Rudolf blef beftört 

då han midt i mörka natten hörde fig 

nämnas vid namn. Hvem är du? frågade han 

goflen. Din vägledare ifrån denna afgrund. 

Goflen tände en fackla ___ Rudolf vifste icke 

huru och vifade en afgrund framförhans 

fötter. Följmig, lade golfen, och ledde honom 

utföre klippan. Derpå fåg han fmåleendepå 

honom. Rudolf, Rudolf, vet du hvartil 

du är befiämd? vid detta ord utfläcktes facklan, 

goflen var förfvunnen, och Rudolf ftod 

allena, darrande och fördjupadi betragtelfer 

öfver honom. 

Han fatte fig ned för at afbida morgonen, 

Igryningen gick han åter tilbaka. Idenna 

tragt.

44 

Rudolf 

tragt, ådrog fig allt hans upmärkfamhet: 

Han fåg ifrån en litenklyfta rök upftiga,ocli 

hörde eld fpraka. Han gick up på höjden 

och fåg en eremit-boning, fram för hvilken 

Gubben fatt vid en flor brafa med et hoprulladt 

pergament iflt fköte, och med forfkande, 

mot himlen lyftade blickar. Rudolf nalkadeshonom 

med djup vördnad. Gubben vände ej fina 

ögon åt honom. Omfider tillade Kuviolf 

honom. Gubben fåg på honom rr. Qd en genomträngande 

blick j utana låta märka minfta 

häpnad,och lät honom med en vink förrtåj at 

han fkulle fatta iig hos honom. Hvad vil du 

mig, Rudolf von Werdenberg? frågade han, 

fattade Rudolfs handidet han fåg på honom. 

Du känner mig? Jag fåg dig fitta här i 

denna öken;dit vördnadsvärda anfigte 

- - - 

Rudolf, aldrig fkride någon ofanning öfver 

dina Jäppar! Du har redan en gång förut 

fett mig. Din nyfikenhet drog dighit. Den 

förmådde dig at gjöra förfta fteget. Låt då 

kärleken til mig göra det andra och alla de 

följande. Nyfikenheten,Rudolf! är et irrblols, 

fom förer männifkorna i kärr och moras. 

Nyfikenheten täljer ftjernorna och uträknar 

fölens upgång: Kärleken /kapar fljernor och 

leder fölen Hvad vil du veta af mig? 

Hvem är du, min far? 

Du fager det ju fjelf? din far! Eller vil 

du veta hvad jag heter, få gå och räkna ftjernorna, 

och lär at aldrig jårftå dem. Bladen 

gömma växtens blomfoder, blomfodret defs 

befrödnings hemlighet; itrået är ofvan jordytan3

von Werdenberg." 45 

ytan;men den(kapande kraften under den: 

Hvilket önikar du hellre: at fe eller förftå? 

Förftå, min far, förftå! 

Så var ej nyfiken,och lär at tiga. 

Vil du lära mig förftå? 

Jag är ftoft lififcm du. Jaglärde, och lärer, 

och ikalllära, du fkall fä lära när när 

När min Far? fäg, med hvad beting? 

När du blifver utvald, ren ibjertat, och 

kan tiga. 

Hvem Ikall lära mig? 

Naturen, dit hjerta, dit hopp, din tro, 

et fallande blad, et fandkorn, den lilla mafk 

ibm kryper på gräfet alt är et. Naturen 

och farmingen äro öfveralt läsbara och altid 

iig lika,när vi blott förftå at läla. 

Hvad (kal jag lära? 

Tilbedja och tro! 

Min far jag kan bedja, _ jag tror. 

Då behöfver du ingen lärare. Hvem tilbedjer 

du? hund tror du ? Har du fett den, för 

hvilken duknäböjer?Har dulett, hvaddu tror? 

Dåragtige männifkor! o dåragtige männilkor! 

Svara! Hvar är din lyfter Jutta? Hvad gör 

hon? är hon glad? eller lider hon? Kan du 

hjelpa henne, om hon lider? Hvarigenom? 

Hvad tror du, Rudolf? Lämna mig, jag vil 

vara allena. 

Hvar får jag återfe dig? 

Här eller på något annat tjenligt flälle; 

Jag fer dig, Rudolf, jag hörer dig, utan at 

ies, utan at märkas af någon. Tag dig til 

vara; man efteripanar dig. Välj hälft natten, 

då

46 

Rudolf 

då du fkall gå hemifrån. Var förfigtig öfveralt. 

Du är nu et verktyg: ingen ting mera: lar 

at känna mäflarens värde! Farväl. Nu flod 

Gubben up,gick ini fin hydda och flängde 

igen efter fig. 

Rudolf blef flående,fjättrad af beftörtning 

och vördnad. Gubbens ord hade någonting 

högtidligt, någonring flört för hans fjäl. Han 

ftod der länge. Omlider gick han hem,och 

erindrade lig under vägen hvart ord han hört. 

Hvar är Jutta? lider hon eller är hon glad? 

dtffa frågor föllo honom beftändigt i finnet. 

Han kunde ej öfvervinna den önfkan, at veta 

hvar jutta vore och hvad hon gjorde. Idesfa 

tankar ftördes han af en klagande männifkoröft. 

Han fäg fig omkring och blef vid 

vägen varfe en fjuk männifita af et Ivartblekt 

utfeende. Eländet taladeihvarje hans blick, 

och hans röft afbröts ouphörligen af djupa fuckar. 

Han räckte Rudolf en träfkål och bad 

honom gifva fig en dryck vatten. Rudolf gjorde 

få,och frågade: hvart ämnar du dig arme 

ufling? Til klottret Sankt Gallen, til Pater 

Klemens, om Ni känner honom, ädle Herre! 

]ag vil vifa honom den frätande kräfta 

fom nuiflera år plågat mig. Vid detta ord 

blottade han fit bröft,och Rudolf vände fig 

borrt ifrån denna ohyggliga fyn. Jag tror 

fullt och faft,lade den fjuke, at Gud hjelper 

mig på denna refa. Gud gifve det! fvarade 

RudoHien öm ton,och lämnade honom. 

Redan fannna dag om aftonen, då Rudolf 

åter imög fig til Eremiten! hydda, mötte han 

den

VON \V ERD-EN BER G. 47 

den fjuke, f°m nu kom tilbaka med fkyndande 

fte£. Rudolf kände honom, och gick e- 

mot honom. Gud fke evigt pris! ropade mannen 

med ytterfta glädje. Jag är helbregda. 

Se här! Han vifade honom fit bröft. Kräftan 

var aldeles borta. Himlen belöne honom 

derföre,den Guds mannen! Hvem, frågade 

Rudolf otåligt, hvem har helat dig? Det får 

jag icke fäga,fade mannen: det är mig förbudet. 

Gud (ke lof för detta underverk. Et 

ord blott,och jag var helbregda. Mannen 

Ikyndade derifrån. och Rudolf låg med förundran 

efter honom. Hvilken annan än den 

förunderlige Gubben,fom hanlärt känna, kunde 

ha helat honom ?Idenna vilda tragt bodde 

ju ingen utan han allena. Rudolf var likfom 

rufig af tankar, och märkte icke at Gubben 

kom emot honom. 

Gubben välfignade honom. Rudolf vågade 

icke fråga om han helat den fjuke. Den 

gamle förde honom en Ikon väg, å ömfe fldt 

y 

r omgifven af ekar. Talet iöll på de ny- 

aftv händelfer i den politifka verlden. Rudolf 

talade om de trenne Påfvarne och deras lefnad, 

med all den affky, fom hans ungdomsifver 

ingaf honom. Småleende lade Gubben: 

Se defTaekar, Rudolf; de äro de högfte, ftoltafte, 

ftarkafte trän, och deras frugt kan likväl 

icke ätas; Den kalafte klippa uprefer (ig 

öfver de frugtbarafte höjder: Tigern öfvergår 

iftyrka det nyttiga lammet. Uplös mig detta. 

Hvårföre inrättade Gud det få? Männifkan 

ilömmer efter ytan 9 Himlen fer på ändamålet. 

. Vör-

v 

48 

Rudolf 

Vörda ej Påfven, vörda himlens vilja i honom. 

En hjord fkulle männifkorna vara; en 

Herde måfte vaka öfver den. Hjorden pafTar 

för herden - y herden lärer pafla för hjorden. 

Utan honom fkulieden blifva et rof för ulfven. 

Slumpen har dock fatt honom pä en onaturlig 

thron. 

På famma fatt fom flumpen förde ofs tilhopa. 

Hvad är flump? Tror du at tyglame 

underftundom ilippa förfynen ur händerna? 

Slumpen är himlens heligatle ordning. Säll 

ar den,fom kan fe den! 

Rudolf ledde famtalet på de döda. Han 

frågade Gubben, om man med vifshet kunde 

antaga något lif efter detta, och veta hvad man 

der gjorde. Hanfvarade på denna fråga ifå heligt 

mörka ordalag, atRudolf deraf blott kunde 

gifta, at han bejakade det. Han omtalte 

de ryfligafte hiftorier, fom bevilade umgänge 

med andar 3 och derpå afbröt^han lig fjelf, 

likibni han fagt förmycket. Ändteligen föll 

han ynglingen om halfen och hvilkade fagU 

och darrande til honom: Vi are omgifne af 

under, min fon! Derpa föll talet på Rudolfs 

vänner. Jag känner dina vänner, fade han. 

De äro ädla män, hvilkas nit och bemödande 

förmänsklighetens väl förtjena beröm. Och 

fkulle de än fela, fkulle de än gä en orätt 

väg, lå förtjente dock deras hjertan at känna 

famungen: en gång fkola de lära känna den, 

här eller igrafven,och le åt lig fjeifva, likatom 

förfynen nu med barmhertighet ler åt 

deras vilfarelfer. Mofes flammade, och Gud 

be-


49 

betjente fig likväl af honom til at förkunna 

fin vilja för männilkorna. Således b höfver 

Gud icke altid de ädlatte til fanningtns förkunnande. 

Förhonom äro alla lika, och hvem 

vet hvartil de äro beftämde? 

Under detta famtal hade de kommit ända 

til grottan: den var i dag öfverdragen med 

hvita tapeter, ochi fonden ftod et litet altare,hvarpå 

låg en dödfkalle. Jufl; (om Rudolf 

och den gamle ttego in, lyitadcs rideaun, och 

flickan trädde fram. Hon kallade en blick på 

Rudolfidet hon föll fin far om hallen, fom 

tryckte en kyfs på hennes kind. Idag var 

hon åter hvitklädd. Hennes ytviga hår hvilade 

på hennes kyfkt blottade barm och axlar. 

Et genomfkinligt flor betäckte hennes anfigte. 

Hon var fkön fom en vårdag,och Ru> 

dolf betragtade henne med en glad beftörtning. 

På faderns befallning tog hon lutan och 

upliämde en högtidlig fång om fjälarnas heliga 

kärlek i och efter lifvet. Vid de fifta 

yerferne badade hennes kinder i tårar, och 

hon ropade tvänne gängor med en rött, fom 

genombårade Rudolfs hjerta: O min mor! min 

mor!Den gamle fäg mot himlen, fattade lin 

dotters hand,och fade med en obefkrifligen 

ädel röft: Tacka Gud, Heloife! Hennes fjäl 

är renad!Flickan fkyndade til altaret, kaftade 

lig der med en innerlig rörelfe på knä, 

knäpte fina händer tilhopa för (it bröil, och 

med fköna, af andagt brinnande ögon, vända 

mot himlen, bad hon länge och ifrigt. 

11Del. D Nu

50 

RUb O t F 

Nu flod Gubben up. Jag måfte gå,fade 

hanien mild ton, men jag kommer fnart 

tilbaka. Långfamt gick han mot hörnet af. 

grottan, der en rideau updrogs för honom. 

Rudolf fåg nu en gång, få uplyft, at 

defs väggar tycktes vara eld. Långfamt föli 

nu rideaun åter ned. Du har bedt för din 

mor, Heloife? frågade Rudolf. Nej, fvarade 

flickan med en förnöjd blick 1hennes fiäl 

är, Gud fke lol! renad: jag har tackat 

Honom, fom uptog henne. Hon fatte fig 

rtu hos Rudolf, omtalte för honom med innerligafte 

ömhet fin aflidna mor, och hennes 

fköna ögon badade i de varmafte tårar. Rudolf 

underrättade fig närmare om alla omftändighcterj 

och flickans okonftlade, ofkyldiga 

berättelfe flyrkte honom mer och meri den 

djupa vördnad, han hyfte för hennes far och 

hans undransvärda vishet. Min Gud! fade flickan, 

och tryckte Rudolfs hand: huru har du 

funnit min far, han fom annars lefver fkild 

frän alla dödliga? Huru har du vunnit hans 

kärlek? Et fälHamt öde! en ängel måfte hafva 

varit din ledare. Ädle man,var förtigen, 

at vi icke förlore dig j jag ber dig


enig glädje. Et tordön, häftigare an vanligen 

under våra böneftunder, ik;»kads nu Pyramiden. 

En dödlig blekhet höljde min fars 

anfigte. Han tryckte ynglingen i fin famn 

och begjöt honom med heta tärar. Farväl! 

fade han. Hvilken ond ande löfte d'n tunga 

V Nu ledde han honom ur vår boning, 

och murarne nedftörtadeimellan ofs och honom. 

Vi lemnade Egypten och begofvo ofs til Jenifalem. 

Du kan icke fäga mig din fars förrättningar 

% Hvarföre icke ? 

Fråga mig ej, jag ber dig derom. Vid 

defla ord lade hon fin mjuka, hvita hand på 

hans läppar. Et aflägfe tordön (käkade i detlamma 

grottan. En ljuskrona, hvaruti brunno 

(ju ljus, nedkom från taket; de hvita tapeterne 

iörfvunno: grottan fvartkläddes, och. 

rideauerne fkakades likfom af en häftig vind. 

Detta fkedde iet ögonblick. Heloife knäpte 

fina händer tilfammansidet hon fade: tyll! 

min far gör bön. Strax derpå hvilkade hon: 

jag kommer igen. Rideaun för den ena gången 

lyftades, ochifonden ai denfamma lågRudolf 

den gamle på knä: en eldmaffa hvälfde 

öfver hans hufvud med ljungeldens häftighet. 

Heloile ikyndade fram ät gången, likfom 

buren af en vällanvind, och rideaun fölllångfamt 

ned. Förflträckt blef Rudolf flående allena 

til defs et nytt buller väckte honom och 

Heloife kallade (ig ihans armar med detta utrop 

af glädje: hennes fjäl är renad! Han kunde 

knapt hålla henneifin famn,få ftor var hans be- 

D 2 flört-

52 U 

D O L 

flörtningöfver alla deffa händelfer. Nu märk» 

te han förft den dödliga blekheteniHeloifes 

anfigte och darrningenialla defs leder. Hvad 

lättas dig? frågade han. Åfynen af henne, 

fvarade hon beflörtj har förfkräckt mig. Hon 

lutade {it hufvud mot hans Ikuldra,förat hämta 

fig, och Rudolf darrade likfom hon. Nu 

kom den gamle och fattade med den lugnalie 

mine Heloifes hand. Så klentrogen, fa 

rädd Heloiie? fade han. Släpp henne Rudoll! 

Han fläppte henne, och hon flod fmåleeride 

och gråtande framför dem. 

Det är midnatt, fade den gamle. Du blifver 

hos ofs öfvcr natten, "Rudolf. Hvar? 

frågade Heloife förundrad. Den gamle drog 

på et flrek och en rideau lyftades. Rudolf 

blef nu varfe en liten grotta med en mygg far.g. 

Heloiie häpnade, fåg på lin far och fmålog 

med defla ord: förut hårda klippan! De gingo, 

och Rudolf lade fig. Han fölli en orolig 

Hummer, tyckte fig fe Jutta och höra henne 

fäga, at hennes fjäl ännu icke var renad. 

Snart derpå fåg han henne i herrlighet och 

glädje. 

Tidigt om morgonen väcktes han af Heloifes 

luta. Han inträdde i grottan der Heloife 

fatt i en lätt morgondrägt, med blomfler 

ifit Iköna hår. Hon gick honom vänligt 

til mötes, ville kyfla honom idet hon 

iade: god morgon älfkade bror! Hvar är 

din far? frågade Rudolf. Han gör fin bön, 

fvarade hon. Nu fatte de fig bägge utanför 

grottan. Heloife kranfade honom med blomfterj


fler; derpå förde hon til honom mjölk,frukt 

och fött vin. Å nyo omtalte hon nu för honom 

fin nior, (ig fjelf och fin far med en iå 

älfkvärd ofkuld, at hon helt och hållet intog 

Rudolfs hjerta. Hon lade fin arm kring hans 

hals, tryckte honom til fit bröft, kallade honom 

bror och fmekte honom få oikyldigt fom 

hade hon varit hans fyfter. 

Andreligen kom Gubben. Han bortvifte 

Heloife och blef enfam med Rudolf. Efter 

åtfkilliga famtal om grafven och det eviga lif- 

Vet, om Gud och den ofynliga verlden, afbröt 

den gamle honom häftigt: Rudolf von 

Werdenberg!du är af ödet ämnad til ftora 

ting. Ödet blef din vän. Mänfklig vishet lärde 

dig at vara ädel och borrtlägga din ärelyftnad. 

Du hade öron för din olyckas och för 

dina vänners lärdomar. Nu ftår' du vid den 

gräns, der den höga, himmelfka,utvalda visheten 

begynner. Naturen vii för dig afhölja 

fin ilöja. Hardu mod, Rudolf, at följahennes 

lärdomar? Ej förgäfves fick jag befallning at 

begifva mig til denna ödfliga, fteniga öken. 

Jag fkulle finna dig här. Rudolf, har dumod 

at upofra dina jordifka ägodelar för himlen? 

Jag har inga jordifka ägodelar mera: men, 

ägde jag än Konungariken, fkulle jag med nöje 

upoffra dem. Tala, hvad {kall jag? 

Du har ännu jordifka ägodelar: dinklokhet, 

dina önfkningar, dina vänner, dina förhoppningar. 

Rudolf,har du Abrahams tro: hans, 

fom offrade fin fon? Om himlen fordrade alt 

af dig hade du mod at lemna det? 

D 3 Ru-

54 

Rudolf 

Rudolf teg. Han påminte (Ig Thiiring, 

Marie, Pater Anton och Giittingen. Omfider 

fade han: alt kan jag upoifra för himlen; endait 

icke hvad Den fjelf befallt männifkorna 

hälla heligt: min trohet,min vänfkap. 

Hvem begär det ? Och vet du väl om icke 

du är et medel at göra äfven dina vänner 

lyckliga? At redan här för dem uptända 

Himlf ns ljus, den eviga,himmelfka kärlekens 

rena laga? At redan här befria dem från 

mörkrets och dödlighetens tunga fjättrar? 

Rudolf, Rudolf! gå tilbaka i dinenfliga, obemärkta 

lefnad! Ålfka din maka och dina vänner, 

jag har känt dem länge,och de äro afven 

mina vänner. De (kola lära känna mig. 

Gå tilbaka, bed och fafta!O Gud, låt icke 

den kärlek, den kraft, den tro utdö, hvarmed 

jag tjenar Dig, hvarmed Du utruftat mig 

at le Dit ofynliga rike och at herrlkainaturen! 

Gå! fke fom Himlen vill! Hvad dig 

är befkärdt, (kall du få. Du känner ej de vägar 

du går: och jag känner dem lika få litet. 

Nog därom. Frukten nedfaller ej förrän 

den är mogen. Tig,och tilflut icke för evigt 

vägen för dig Dit öde är idin hand. Du 

ikall finna mig här få länge jag får uppehålla 

mig här. Farväl, Yngling. 

Obegriplige man! jag befvär dig, fvara 

mig: är andeverlden fynlig för dig? 

Tror du at den kan vara fynlig för någon 

dödlig? 

Säkert for dig, cm den är det för någon. 

Godt!


55 

Godt! vi återfe hvarannan. ' Gubben lemnade 

Rudolf, och gick tilbaka til grottan. Rudolf 

tog långfamt vägen åt fm dal,och fatte 

lig der under en bufke iden mörkafte fkuggan. 

Länge hade Marie futtit hos honom,utan 

at han blifvit henne varfe. RudoU! fade 

hon med fin vänliga, deltagande röft: redan 

några dagar har du haft något på hjertat: du 

är forgbunden och vet ej hvad du vil. Är 

det en föreftåendeolycka, fom gördig få dyfter. 

Nej, Marie,ingen olycka j fnarare men 

fråga mig ej, bäfta Marie, fråga mig ej! 

Såär det något ondt,Rudolf,fom oroar dig? 

Något ondt? Nej, vid Gud ickeI 

Rudolf, det goda gör ols glada, gör fjälen 

fri och lugn. Men du är dyfter och (orgbunden. 

Kanlke du är fjuk, min Rudolf? 

Icke heller, Marie. Det gifves en högre 

dygd, lom lyftar fjälen, gifver den en 

högtidlig rigtning, och leder til outgrundliga 

betragtelfer, fom fläcka eldeni vårt öga och 

fänka vårt finne ien ftum alfvarfamhet. Om 

det nu få förhöllelig med mig? 

Bäfte Rudolf, då kan det ej varadygd eller 

vishet. Sann dygd och fann vishet ikingra 

alla mulna tankar iijälen, göra den mild 

och öpen för hvarje intryck af den lifligafte 

glädje, och fkänka den et fällt och oftördt 

lugn. Så gör den dygd och den vishet vi kan- 

ne, Marie. 

Det gifves ingen annan dygd än den vi 

känne 3 ingen annan vishet än den vi älfke 

D 4 

juft

56 

Rudolf 

juft derföre älfke, emedan den gläder, muntrar 

och lugnar ofs, och lärer ofs at blifva 

lyckliga. All annan vishet är vidfkeplighet; 

all annan dygd, fom tynger fin* 

net, dårfkap. Jag ber dig, Rudolf, låt desia 

griller fara. 

Pater Anton kom: Han fatte fig i fkug* 

gan vid den tanktulle Rudolfs fida. Han om* 

talade fin plan af utbreda uplyfningiöfra Rhätien. 

Rudolf hörde det knapt. Omfider fade 

han dock: men, Pifer, vet Ni då få vifst 

at dennaup!y(ning är den rätta? den fom fkall 

läras? Gifves ingen högre vishet fom männi* 

ikan kunde lära? 

Ån den, at gjöra männifkor lyckliga? Rudolf! 

Gudomen fjelf har ingen högre. At utbreda 

lycka omkring fig, är Guds och männifkcrs 

vishet. 

Men huru hinner mänuifkan denna lycka? 

Huru få äro ej de år vi här lefva! Skole vi 

wpbjuda alla våra krafter förat vara glada några 

ögonblick, då en hel evighet tilftundar? 

Hvarje tilftånd, min fon, har fitt mått af 

fällhet. Vi lefva här på jorden och kunna 

blott blifva jordi/kt, blott m&nfnligt lyckliga. 

Männifkan har redan flera tufende år arbetat 

derpå; och är hon väl jordifkt lycklig? 

Lafter och plågor, dårfkaper och villor: fe 

der männifkoflägtets hifroria! 

Så låtom ofs min(ka lafterna och förjaga 

villorna! 

Ja , om vi ået kunde!Men gå vi tiläfventyrs 

icke längfta vägen til detta mål? 

Kan-

VON WE R DE N B E R 6. 57 

Känner du någon korrtare,Rudolf? 

Kunde Gud ej vifa någon annan bättre, 

endaft fynlig för få? 

Huru? Gaf Gud icke männifkorna förnuftet? 

JJet 'it den väg til vår lallhet, iom Gud 

vilade ofs. Kan en väg til fällheten blott vara 

fynlig förfå,få är den ingen tnånfelig väg, 

och kan fåledes ej heller föra til mdr.fklig lyckfalighet. 

Godt! men til en Gudomlig: det är juft 

det jag påftår. 

Rudolf! kunne .vi vara Gud? Gud har fkapat 

ofs til mdnnijkor. 

Men are vi til äfventyrs icke redan här 

beftämda til något mera än hvad vi vanligen 

tro? Kunne vi icke redan här käfta en blick 

inidet andra lifvet? icke redan här veta hurudant 

vårt tilftånd der (kall blifva? Hvad 

hade Giittingen icke gifvit för at återfe Jutta 

och erfara hennes tilftånd dagarne efter 

hennes död? Var det icke detta fom gjorde 

hans plåga? 

Men gördet den ännu? Se huru Gud med 

tidens tyfta vinge borrtflägtar från vårt finne 

detta begär, fom voro verkningar af vår odödliga 

ande? Huru Gud få förkjufande höljt 

den ryfliga grafven i hoppets ljufa Höja. Hoppet 

var tiiräckligt at uteltänga förtviflan från 

vårt hjerta: och vi hafve det. Vifsheten fkulle 

draga våra blickar på andra fidan grafven, 

Vi lkulie då här vara vandrare, hvilka på jorden, 

likfom i et intagande, fruktbart, men 

främmande land,beftändigt blott kaftade läng- 

D 5 tan- 

/

58 

Rudolf 

tände blickar åt fit hem,' evigheten, och badaitårar 

vid alla de {könhetervi hafve rundt 

omkring ofs. Nej, jorden (kall vara vårt alfkade 

hemvift: derfore höljde Gud evigheten 

i ogenomträngliga (kuggor. Vi (kulle lemna 

det utan knöt: derföreuptände Gudi evighetens 

midnatt fom en ledttjeraa hoppet om det 

eviga lifvet. Mer eller mindre (kulle hafva 

gjort ofs olyckliga. Vi (kulle ej Je :vi (kulle 

tro. 

Men,om jag kunde fe,Pater; om männifkorna 

voroiitänd at fe, om evighetens o* 

genomträngliga förlåt remnade s om den remnade 

för mig? 

Om! om! Rudolf! du är männiflka och kan 

ej uphöra at infe och känna fåfom fådan. Och 

kunde du det än, få vore du ej annat än en 

urtinnig, fom vilfefördes af (ina finnen, eller 

en bedragen,fom förleddes af bedragare eller 

vanfinniga. Säkert et af deffa. Tag dig til 

vara för bägge,Rudolf. Din ärelyftnad kunde 

föideda dig til det ena, din ärliga lattro* 

genhet til det andra. Rudolf, öpna dina ögon. 

De upträden ur evigheten, fom på denna 

fidan grafven vifas dig,äro lkuggbilder af 

din fantafi eller påfund af någon bedragare. 

Gud kunde ej fatta ofs iovifshet om vår beftämmelfe. 

Ända til döden (kulle vi lefva, 

och lefva glada och lyckliga 3 detta var vår 

beftämmelfc,och det förfta, ofs okända,fteg 

til evighetens mål. Rudolt, hvar har du varit 

defla nätter? Jag fruktar at du är på en 

farlig väg. 

Ru-

VON WeR DEN BERG. 59 

Rudolf fmålog. Du fruktar mera än du 

behöfver,min far. En dröm om Jutta har 

oroat mig; en liflig _, mycket innebärande 

dröm! Deriore fökte jag enfligheten. Men 

afbrytom - " 

Talet föll på andra ämnen, och Rudolf 

blef munter. Likväl föll han då och du, under 

det Marie och Anton talade,tilbaka i fin 

forgfna finnesförfattning. Han fmålog fj< lf deråt, 

då man erindrade honom det. "U>finnig 

eller bedragen V Han ville tycka at hans älfkade 

Antop ej hade få aldeles orätt, och beflöt 

at vara upmärkfam på den gamle,ehuru 

han ej trodde fig behöfva det. 

Andra dagen mot aftonen gick han åter 

til Gubben,fom fatt utanförgrottan och fmålog 

emot honom. Rudolf fatte fig hos honom, 

och ledde lamtalet på människans beftämnielfe. 

Han gjorde Gubben näftan famma 

inkaft, fom Anton gjort honom: men 

Gubben fmålog, likfom vore han vifs om (in 

feger,och fattade Rudolfs handidet han fade: 

Har då den mänflkliga visheten under alla 

de århundraden vi känne,på det hela gjort 

männifkorna lyckligare? Hvad har den väl 

alftrat? Lagar, iorbindelfer och pligter 5 och 

derigenom rikedom, brott och krig. Hvar 

är det förlta paradifets ofkuld? Hvar den fria, 

från vilfarelfer renfade fjälen? Hvar kroppens 

odödlighet? Du häpnar, Rudolf. Jag fager 

ännu mera: hvar är det öga, fom fåg änglarna 

och de öfrige andarna i fkapelfen? Har 

den nunlkliga visheten återftäit alt detta? Rudolf!

60 R 

c. 

II D O L F 

dolf! den förgyller blott en mullfäck: utfmyckar 

blott et fängelfe: men äro väl denna forgylda 

mulHäck och detta utfmyckade fängelfe 

derföre icke hvad de förut voro? Käfte Rudolf, 

tro ej mig, tvifla på alt hvad jag fagerjmen 

tro Guds röft. Sanningen är klaraxe 

än dagens ljus för den,fom har ögonoch 

fom den eviga förfynen utvalt at fe den. 

Rudolf inträddei grottan med den gamle, 

fåg fig oförmärkt omkring: och följde upmarkfamt 

alla Gubbens rörelfer. Denne vände fig 

i detfamma til honom, fåg på honom med 

en betagtande blick i det han fade: Hvem 

var det,Rudolf, fom i dag varnade dig för 

bedrägeri? Rudolf fåg fig omkring, likfom ville 

han föka et fvar. Gubben log. Rudolf, 

den höga visheten fordrar trofafta lärjungar 

och tyftlåtenhet. Upreta ej dit öde emot dig. 

Rudolf blef beftört d£ han hörde at den 

gamle redan vifte alt hvad Anton fagt honom. 

Ja, fade han, var min far, min lärare: Jag 

är dig fullkomligen tilgifven. 

Nej,min fon,det begär jag ej. Var min 

vän,men var det uprigtigt. Dölj ingen ting 

för mig, jag fkall ingen ting dölja för dig. 

Som det förfta bevis af mit förtroende, fkall 

jag berätta dig mit lefnadslopp. Jag är til 

bördenJude ,och heter Azer. Redan från min 

förfta ungdom, fom jag tilbragte i Perfien, 

brann jag af begär efter kunfkaper. Jag genomvandrade 

Afien, och lärde under hela ju 

åren Perfernes hemliga vishet,fom ändå icke 

tilfredsftälde mit kunfkapsbegär. Jag kände

VON WERD E NB ER G.' 61 

de at männifkan är född til mera an andas, 

äta och dö. Nu inneflöt jag migien klyfta 

på berget Sinai och tilbragte min tid i onyttigt 

grubblande. En dag, juft då jag fteg ur 

min klyfta och för at ftilla min hunger fkulle 

begifva mig ned på Hatten, ftod en vördig 

gubbe framföre mig. Han fattade min 

hand med defla ord: Himlen har fett dit bemödande 

at föka ianningen» Du är bönhörd. 

Följ mig. Jag följde honom med Itapplande 

fteg,och han förde mig ien vild öken: här 

lefde jag fyratie år med honom och här döptes 

jag äfven ar honom. Vid lin död efterlemnade 

han mig fina fkrifter och fina tvänne 

döttrar til huftrur. Med den ena hade jag 

en fon,fom ännu bor i Afien 5 med den andra, 

Heloife, fom du fett. 

Tvänne huftrur, min far? 

Hvartöre icke, Rudolf? Åfven Abraham, 

denneGuds älfkling,hade tvänne huftrur. Dock, 

du (kali lära känna himlens lagar ännu närmare. 

Efter min lärares död uppehöll jag 

mig ännu tie ftr iAfien. Min fkyddsande kallar 

mig til Egypten. Jag lydde och begaf 

mig til Sais. Beltändigt underviftes jag ännu 

af min fordne lärare. Han öpnade för mig 

den förlåt fom höljer det tilkommande, och 

flyrde min fyn då den förvillade fig i defs 

rymder. 

Efter fin död? Men på hvad (ätt? 

Du (kulle väl blifva ännu mera beftört om 

jag iade dig det. Dock, efter några månader, 

t>m dit öde få vil, [kall du fe mera och 

häp-

62 

Rudolf 

häpna mindre. Jag hade en lärjunge, {om 

jag älfkade och (om jag ämnade min dotter: 

Alen hsn var ej förtigen, och jag måfte lemna 

honom. Den eviges vilja hefalte det. 

Men hvarföre få hårdt ftraffa honom för 

et få litet brott? 

Dref ej en dödsängel de förda männifkorna 

från kunfkapiens träd? Dels frugt är 

ej en fkänk för alla: Endaft några få utvalda 

våga fmaka den. Då jag lemnade honom,fördes 

jag af min fkyddsande til Sicilien. Jag 

kom til Rom, och häpnade öfver Påfvens och 

de andeliges öfverdåd Men min lärare up« 

lyfte mig. De äro männifkor, fade han } himlen 

ftyrer fit verk genom dem. Deras ger* 

ningar äro brottfliga-, men de befordra likväl 

uplyfningen tvärt emot deras vilja. Så frodas 

den giftiga växten i famma jord iom närer 

den välgörande. Männifkan (kall ej höja 

lin arm emot d:»m;ty de äro, faftän ovärdiga, 

likväl Guds redfkap. Jag trodde honom, 

och blef omiiuer örvertygad,(om du äfven 

ikall blifva. Utan at veta det,, tjena de den 

högfta vjsheten. Tiden förlvinner med dem 

och höljer deras brott} men deras ämbetes he« 

lighet niåfte blifva qvar. De äro de järn, 

fom öpna männifkohjertats hårda åker förden 

välgörande fädesmannen. 

Rudolfs bettörtning tiltog med hvart ord 

han hörde. Han gjorde Gubben tufende inkall, 

men denne beivarade alla dels med et 

medlidlamt fmålöie, dels med löften om meia 

uplylning. Nu kom Heloile, fkyndade til 

Ru-


Kudolf, och kaftade fig i hans famn, i det 

hpn fade: Himlen fke tack, at du åter är här! 

Eller huru,min far, förtjenarhan ej förlåtelfe. 

Hvarföre då, Heloife? frågade Rudolf. 

Den gamle imålog. Urfäkta det ofkyldi* 

ga barnet oth hennes kärlek til dig. Innan 

du kom,utidflapp mig et ord om dit famtal 

im-d din vän, rörande det bedrägeri fom ikulle 

vänta dig här. Hon fruktade at du ej mera 

(kulle få fe ofs. \ 

Men, om han nu ingen förlåtelfe förtjent, 

Heloife? 

Så fkulle min bon och mina tårar hafva 

utverkat honom den. O, Rudolf, huru kunde 

jag nånfin fkiljas ifrån dig? 

Gud! hvad ofkulden är helig! ropade Azer 

> och vällignade flickan. Han gick, och 

lemnade Heloiie allena med Rudolf. Hon 

blef pratfam, och ömhet, olkuld och ljufva 

fmekningar beledfagade hvarje ord. Hon fattade 

Rudolfs hand, lekte med hans lockar, 

klappade hans kinder, lutade fig til honom: 

och alt detta med iå mycken ofkuld, iom 

om Rudolf varit en af hennes lekfyllrar. 

Rudolf kunde ej motftå få mycken kär" 

lek, och fattade en hjertlig ömhet för den 

älfkvärda flickan. Hennes intagande ofkuld förnöjdehonom3 

hennes kärlek fängflade honom. 

Hon omtalte för honom fin ungdom 3 och Rudolf 

måfte befvara tufende frågor fom hongjorde 

honom,rör?nde hans lefnad och de min- 

Ila omftändigheter deraf. I fynnerhet uppe- 

höll honfig vid Jutta,och gret öfver hennes 

död. 

""

. Rudolf 

64 

död. Hon föll på knä och önfkadebedjande, 

at Juttas fjäl redan måtte vara renad fom henru 

s mors, och lofvade Rudolf at bedja fin 

iar

von Werd e n berg, 65 

för dem,och de kommo nu ur fången in ie£ 

liiet, aldeles upryft tempel Midt uti ftod et 

altare, hvarpå fyntes en blå låo,a, och (ölen 

tycktes fkina från fidorna. Lågor, fom än 

fyntes, än förfvunno, fläcktade pä de ivårta 

pelarne fom upburo hvallvet. 

Heloile föllitrax på knä framför altaret, och 

bad. Den gamle framtog et hoprulladt pergament 

3 och uplätte deraf något iet främmande 

fpråk} derpå beftänkte han Rudolf med 

vatten, och lade lagta til honom: nu är du 

helgad. Han ijönkihans famn,och de fatte 

fig. Rudolf, lade han: jag läler i dit hjerta, 

at du önfkar fe Jutta. O, Gud! repade 

Rudolf, huru vet du det? Är du allvetande? 

Jag är en männifka lika fom du: mina 

blickar tränga blott genom den jördilka (löja 

fom höljer fjäien. Ledes du af nyfikenhet, 

Rudolf, fa lemna mig;, du {kulle da blifva olyckligj 

men ledes du af kärlek, få begär, 

jag är färdig. ]a, af karlek til Jutta, (varade 

Rudolf. Nu rerte den gamle lig, och ropade 

ien högtideligftällning tre gängor med 

en ftark och högröft några ord. Heloife itod 

up, och fkyndade til Rudolf. Gud! hviikade 

hon lagta, du har lagt honom din önfk in. 

Högt blofTade nu elden på altaret och med 

fördubblad fnabbhet fläcktade lågorna pipelame. 

Den gamle betäckte fit .anligte, nedtog 

från altaret et kärii med .vatten och gaf 

det åt Rudolf,i det han lade" méÖ en djup 

fuck: Bakom den fjunde pelaren itår et träd: 

Beftänk det til defs jag ropar. 

JI DeL E Ra-

66 

Rudolf 

Rudolf tog vattenkärilet och gick til den 

fjunde pelaren. Här flod et ungt,aldeles förtorkadt 

träd. Med bäfvan beftänkte han det, 

och lmåningom höjde fig grenarne i famma 

mån fom de beflänktes. Et fagta forl hördes 

från dem: blad framkommo, knoppar fyntes 

och ur dem utvecklade lig välluktande blommor. 

Nu ropade den gamle, och Rudolf gick 

til honom. Blomftrar Arons ftaf ? frågade han. 

Rudolf var (å förfkräckt, at han knapt kunde 

fvara. Du har rena händer, Rudolf! fade Gubben 

mildt. Nu lade han af (ig fin kappa, och 

ilod i en hvit, med åtikilliga figurer tecknad 

klädning. __ Han gjorde med fin ftaf en brinnande 

krets omkring fig, och tilfade Heloife 

och Rudolf at träda inom denfamma och fluta 

hvarannan hårdt i famn. Lemnen ej kretlen, 

ropade han,och gick nu iju gångor omkring 

altaret, hvarunder han bad högt. Läten,fem 

liknade aflägfna foglars,hördes omkring 

pclarne, och derpå et dunder, få flarkt, at 

hvalfvet fkakades. En ilgenomfor templet. Heloife 

fjönk) näftan bortdånad af förfkräckelfe 5 

til Rudolfs bröil,och håren refte fig på hans 

hufvud. Dundret tiltog, äfven fom lätet i» 

rrvelian pelarne. O Gud! fade Heloife med 

qväfd röft! der är Jutta! Hon darrade och 

kallade en blick dit åt. Blek, med ljufa hår a 

fom fladdrade iIköna lockar omkring hennes 

axlar, {lod Jutta och flräckte fina armar emot 

Rudolf- Än höljde molnet af röken henne f 

än fväfvade hon åter fram ur det famma. Heloife 

fjönk med et anfkriiRudolfs famn, och 

idet- 

>

von Wer dfnberg. 67 

1detta ögonblick hörde han ock Jutta hVifta: 

Rudolf, rädda mig, rädda Guttingtn. Han kallade 

en blick på Heloife, fom han ännu höll 

ifin famn, och ropade Jutta! menidetfamma 

förlvann hennes bildiröken. 

Azer låg på knä, med et blekt anfigte, 

Tom tycktes bedja om lugn,och Heloife afdå» 

nadi Rudolfs armar. Rudolf vifste fjelf icke 

huru det var fatt med honom. Hjeip mig, 

fade den gamle, at bära Htloife til grottan. 

Bägge buro henne genom gången. Gubbet* 

opnade den mindre grottan,dci* Rudolf en 

gång Förut fofvit, och denne bar henne på 

lin läng: Rudolf fruktade för Holoiie, mett 

tilen gamle framtog en liten flafka och gjöt 

■derur en droppa på h-enês läppar. Kom nu 

fade han til Rudolf, och drog honom in 1 grottan. 

Heloife kom ftrax efter jblomitrande iom 

en ros. Hon kaftade {ig i Rudolfs och fm 

fars armar och ropade : O,rädda,rädda Jutta!Hon 

varblek,icke förklaradiom min mor. 

Från denna ftund,min fon, iade Azer, 

är denna boning din, och intet rum tilflutet 

för dig. Med mig, utan mig', nud .Heloife, 

eller enfam går du hvart du vil. Föriynen 

har utvalt dig, ty ännu aldrig gick alting få 

lätt fom denna atton. Hädanefter är tiv min 

fon, antingen du vil eller icke. Förfynen ämnar 

dig til något ftort, få mycket kan jag fäga 

dig. För dig biomftrade dt-1 träd, iom 

endaft blomfirar för få,fom ofta icke en gång 

gör det för mig. Begär hvad du vil af mig: 

jag ikall gifva dig det. Äfven min Helo:ies 

E 2 

hand

68 

R u d olB 

hand är din,få framt du alfkar henne. Heloife 

kallade en öm, glad blick pä Rudolf, 

fom bctragtade den gamle. Förlägen fvarade 

han: vet dtl icke, Azer - - - -? at 

du har en maka ? Det vet jag,fvarade den 

gumle fmåleendej men jag vet äfven lika fä 

vilst at kärleken är naturens lag,den ingen 

annan lag kan inikränka. Du fkall fnart le 

åt dig {jelf och åt dina vilfarelfer. Gå nu, 

Rudolf, at beie min boning. Följhonom,Heloiie 

5 och frukta ingenting. Ihans fälllkap är 

ätven det aldrahelignftc tillåtit dig at fe. Gifve 

Gud at J en gång måtten fe det tilhopa 

för at der förenas! 

Heloife omfamnade Rudolf under det hon 

gick med honom genom gångarne. Han genomletade 

alt, hvarje vrä, hvarje mur, icke 

af mifstroende: ty huru kunde han ännu hyfa 

det? men för at nog eftertryckligt kunna 

vederlägga Patcr Anton. Under det hans öga 

pä detta fatt irrade omkring, kallade han 

en blick på Heloife,och fåg tårar framtränga 

från hennes nedflagna ögon. Han tryckte 

den gråtande flickani lin famn, fina läppar 

på hennes brinnande kind, och fade med 

den innerligafte ömhet: älfkade, förljufande 

lyfter! Et ljuft fmålöje lyfte genom hennes 

tårar: hon tryckte honom til iit bröft, och 

gömde iit tårade ögaihans fköte. 

De gingo vidare. Heloife förde Rudolf 

från den ena grottan til den andra, och om. 

lider til det alåraheligaftt,fom genom en flor 

förlåt var affluldt, längft bortaiklippan. Hon 

vid-

von Werdenbirg. 69 

vidrörde et fnöre, och förlåten lyftades. Rudolf 

blef flående flum af förvåning och beundran. 

Förbundfensark med Cherub.im ftod på 

et hvitt altare, omgifvet af fju hvita, med 

gyldene finnebilder prydda pelare. Rudolf öpnade 

dörren tii et galleri, fom fträckte fig 

rundt omkring altaret, och bägge gingo in. 

Heloife bad Rudolf at aldeles icke vidröra arken,emedan 

Guds ljungeld befkyddade den - y 

men Rudolf utfträckte likväl armen för at vidröra 

den. Knapt nalkades han den med handen, 

törrän et flag träffade hans arm och fkakade 

alla hans leder få häftigt,at han fteg darrande 

tilbaka. Han tilflöt dörren och frågade 

Heloife:Hvartil nyttjar din Far denna ark ? 

Til at utröna det tilkommande. Men låtom 

ofs gå. En ångeft öfverfaller mig altid här. 

De fortfatte fin gångigrottan: Rudolf fann 

der flora ugnar, deglar och kol. Här, fade 

Heloife, tillagar min far fina läkemedel, hvilka 

på et ögonblickkunnaläka et (år, och återföra 

en döendetil lifvet. Nupåminte Rudolf fig 

den fjuke % fom kommit helbregda tilbaka från 

grottan. 

Ändteligen kommo de tilbaka, och Azer 

förde nu Rudolf til dörren af grottan. Han 

tryckte på en utftående ften,ochnu fkjötos några 

flenar framförerideaun, hvilka tilflötoöpningeniftället 

för dörr. Se,fade Azer:på 

detta fatt är jag gömd för hela verlden, endaft 

icke fördig. Tryck denmedlerfta ftenenupåt 

när du vil komma til mig. Likväl ber jag 

dig, at du helft väljer aftnarne til deffa befök. 

E Men

70 

R u © olp 

Men vet du, Rudolf, at det nu är fent på 

natten? J behöfven bägge hvila. Gån, mina. 

barn. Rudolf låg idjupa tankar, och återkalladeiIi 

minne alt det fom händt honomdenna 

märkvärdiga dag. Hans (jäl var upfyld med 

ftora h : lder. Han prifade fig lä.ll, at hans 

frvd-sä":£" "! fört honom til denne obegriplige 

Dödlige,och drömdeom intet annat än underverk. 

Än (kapade han en ny verld och förbättrade 

naturen, än refte han på folftrålarne 

från ftjerna til ftjerna och befökte denEviges 

boningar» Midt under defla tankar öpnadea 

dörreniagta,ochHeloife inträdde med en lampa 

ihanden. Hon betragtade Rudolf med en 

förlägen blick. Jag måfte tala med dig,Rudolf, 

fade hon, och lade fin hand med en högtidligblick 

på fit bröft. Hon teg,och (åg än 

åt högden 9 än på Rudolf^ och tårar frambrö> 

to från hennes ögon. Med en djup luck be» 

gynte hon åter: Aldrig kände jag hvad jag 

nu känner. Mit hjerta är få fullt at det vil 

brifta. Från den förftaHund jag fågdig, Rudolf, 

älikade jag dig, himlen vet med hvad 

ömhet, ömmare än min far. Jag yppade det 

för honom. Han fmålog och lade: din gode 

ande förde honom til dig. Rudolf! Rudolf» 

defla ord y deffa olyckliga ord,undanröjde alla 

betänkligheter. Jag öfverlemnade mig åt 

mit hjcrtas ljufva känflor. Jag trodde at änglar 

fågo välfignande ned på min kärlek,och 

ach! At du Rudolf Ikulle äl(ka mig tilbaka. 

Tårar afbröto hennes ord. Omfider be* 

gyn-

von Wekd enberg. 

gynte hon å nyo: Rudolf, du alfkar mig icke! 

De få ord, duidag yttrade - - " o,at 

jag kunde glömma dem! En äifkad maka äger 

oinfkränkt dit hjerta och din kärlek. Jag 

talade äfven med min rar, fedan du gått bort, 

Rudolf. Min vishet blifver Heloifes hemgift, 

fade han,för at förfäkra mig om, at du fkulle 

blilva min. Rudolf, min far känner himlen } 

Ach, det enda fom han ej känner,är kärleken. 

Nej,du alfkar Marie,och den olyckliga 

Heloife är dömd til eviga tårar. Det får 

få vara. Vid defTa ord gömde hon iit anfigte 

i fin flöja. Med briftande hjerta lemnar 

jag dig: Frukta ej: Säg ja til alt: Heloife 

fkall vara den,fom afflår din hand,fom tryggar 

Marieiägandet af den ädle Rudolf. Heloife 

Ikali fäga nej och med detta nej fkall 

hennes hjerta brifta. 

Med beftörtning afhörde Rudolf detta tal. 

Redan från någon tid tilbaka hade hans hjerta ej 

varit likgiltigt för denintagande Heloife: Han 

kände för henne, om icke juft kärlek, dock 

åtminftone den ftörfta godhet. Den tanke Azer 

upväkt hos honom,at den olkyldiga, fvärmande 

Heloife fkulle blifva hans maka, fysflofatte 

honom ännu, och den gamles berättelfe 

om fit dubbla ägtenikap hade ockfå vilat honom 

möjligheten af at få äga Heloife. Hans 

långa villande hela aftonen,ienrum med flickan 

" deras öma och långa omfamnande inom 

denbrinnande krets,Azer gjorde med fin ftafj 

hans famtal med henne: alt ,hade gjort 

denna tanka liflig i hans gäl. Idrömmarne 

E 4 

om 

71

72 

Rudolf 

om hans öfverjordifka lif bland himlens andar, 

bland.ide fig ock flundom en bild at" hans 

jordifka} och altid hade i denna bild Heloife 

och iNiarie, bägge handi hand, bägge prydde 

mtd lika behag, bägge älfkande honom lika 

högt, och lika älfkade tilbaka, fväfvat för 

hans Ijäl,och nu ftod den ömma flickan med 

hela trollkraften af (in fkönhet framföre honom. 

Blott en hvit Höja höljde genomfkinligt 

hennes fkona kropp och efterföljde troget 

bildningen af alla dels delar, och den blomilrande 

barmen betiicktes blott af hennes fvarta 

lockar. Kärlekens oemot(iåndliga tårar ftrömmade 

utför hennes rofenkinder, ochihennes 

ögon lågade den renafte, ädlafte och olyckligafte 

ömhet. Rudolf trodde at ödet fjelft 

beftämt henne til hans maka, at himlen 

med et vältignande bifall fraålog til deras förening 

och helgade den. Hvad är icke möjligt 

för en fvärmande inbildning! 

O,Heloife! ropade han med utfträckta armar: 

ach, om jag finge kalla dig min maka! 

Mit hjerta hyfer för dig en outiäglig kärlek! 

Gud,det är omöjligt! 

I(amma ögonblick hviikade en röft nära 

hans öra: Heloife vare din! Förfkräckt.betragtade 

han den tjocka ogenomträngliga muren, 

och ropade bäf vande: Gud! Marie! Marie! 

Hvars röft är det fom gör.... mig tro* 

lös! Heloife! Heloife! Han fattade hennes darrande 

hand. Jag är Din! 

Nej, Rudolf, mina tårar böra ej röradig. 

Låt mig dö. Hvarföre betragtar dudenna mur 

med


med en få vild blick? Rudolf, låt mig dö. 

Hon lutade fit anfigte emot hans fkuldra,och 

fjönk,idet han tryckte henne til (it bröft,ljuft 

ihans armar: Ach, Rudolf! iade hon med 

en matt röft, om du älikad? Blig! 

Jag alfkar dig, Heloife j jag alfkar dig fom 

Marie. Hon tryckte en kyfs på hans läppar, 

ochidet famina öpnades dörren, och en ljuf, 

angenäm ånga, liktom af tornrofor, uptylde 

grottan, och på något afftånd hördes en fagta 

Harmoni. Heloife flet fig ur Rudolfs armar, 

och fatte fig på hans läng. Harmonien blef 

beftändigt mer och mer rörande: tonerne lägre 

och lägre. Rudolf och Hejoife futto lutade 

til hvarannan, förloradei de angenäma 

känflor, denna njutning fkänkte dem. Nu inträdde 

Azer irummet. Heloife, ropade han, 

lemna ois. Hon gick: dörren tilflöts efter 

henne, och Rudolf Iprang up från fin fång, 

likfom väckt ur en dröm. Ikläd dig denna 

drägt, fade Gubben, och räckte honom en lång, 

hvit, välluktande klädning. Tacka himlen, 

Rudolf, fortfor hanien alfvarfam ton, at min 

förfigtighet räddade din och Heloifes ofkuld. 

Rudolf, du måfte vid dylika tilfällen tilfäga 

henne at lemna dig. Hjertat är fvagaft i de 

heligafte ögonblicken af det mänfldiga ädelmodet. 

Heloifes ädelmod bevekte dit hjerta,och 

uptändeidet famma lugna begär. Sålunda 

föranleder,äfvendet fomvi dödligekalla dygd, 

til fvagheter. Låtom ofs gå, Rudolf. Dä de 

inträdde i grottan, ftod Heloife der, klädd li. 

ka fom Rudolfj och bägge fågo på hvaran- 

E 5 

nan

74 

H 

t 

Rudolf 

nan med förundran. Azer fatte en krans af 

rofor på Heloife och en af lager på Rudolf, 

fom ej kunde vända tina ögon från Heloife, 

hvilken ännu aldrig varit få fkön. Azer förde 

dem bägge genom en ny gång, fom Rudolfännu 

icke kände, til en Portal, hvars väggar 

voro prydde med blomfter. Rudolf! fade 

Gubben i en högridlig ton, ivara mig 

uprigtigt: älikar du Heloife? Rudolf fva- 

rade: ja, min far,1 

1 

m^n hör mig! Jag 

ber dig, tig ! Din kärlek, Heloife, känner 

jag: Han gjorde med fin Itaf en krets 

kring Heloife,och en annan omkring Rudolf, 

och båda kretiai: e brunno. Männifkor åtfkilja 

er. Himlen må' åtgöra om J fkolen förenas. 

Lågorne höjii icd fördubblad klarhet: 

i detfamma öfYergmga bägge kretlarne 

til en, och Rudolf lågiHcioiLes armar. 

Lågorna flocknade: Portalen blef mörk. Azer 

(käkade pä hufvudct. Rudolf % lade han: 

Marie Ikalr väl fent blifva vår, men likväl 

Ikall hon blifva det.. Sju år fkall din och Heloifes 

förening blifva en hemlighet för henne: 

och då Ikall denna förening rädda henne från 

döden. Tag Heloiles hand. Darrande fattade 

han denlamma, fom han nu åfven kände 

darra i fin. Azer helgade deras förbindelfe 

med några myAifka ord. Rudolf var ej raägtig 

fig Ijelf. Jorden tycktes fvigta under hans 

fötter. Han tänkte på Marie och på Pater 

Anton. Snart fåg han dock åter den fköna 

Heloife vid fin fida,med ögon ftråiande af den 

varmafte kärlek. Hans hjerta var upfyldt af 

oro

von Werdenserö. 75 

"ro och hemliga qval; men en blick,et famntag 

af Heloife förjagade åter denna oro. Azer 

förde nu bägge tilbaka til det rumigrottan, 

der Rudolf fofvit* iom nu var upfyldt 

med välluktande ångor, och hvari nu ftod, 

iftället för den lilla, en hög,pragtig, med 

blomfterkranfar firad fäng. Han tryckte det 

unga paret til fit hröit och lämnade dem: 

dörrenHängdes likfom af (ig §e\\\ ljufen flocknade,och 

Heloife IjönkiRudolfs armar - - - 

Det var ännu mörkt då Rudolf vaknade. 

Han. uplyfte fit hufvud och hickade fagta; 

O, Gud, hvad har jag gjort? En vild oro och 

et tärande qval bemägtigade fig hela hans fjäl. 

Marie, Marie, o du förolämpade, fårade, ofkyldiga 

varelfel Hvad har jag gjort! Han ville 

up och fkynda til Marie 3 men han fruktade 

at Heloife Ikulle vakna. Han vred fina 

händer under denna förfkräckliga ångeft, och 

kunde ej begripa huru det varit möjligt at han 

få kunnat låta mifsleda fig. Nu föll det honom 

åter in at det varit himlens vilje. Sedan 

tröttade han fig af det lugn, hvarmed Azer 

förenadedem, och ännu mera deraf, at denna 

förbindelfe (kulle hållas hemlig. Likväl vred 

han fina händer och bad Marie om förlåtelfe. 

Heloife vaknade. Rudolf,du fuckar? frågade 

hon med fin Ijufva,intagande röft. Hon 

drog på et band, och morgonfolens förfta ftrålar 

danfade på deras läger. Hvad? tårariögonen, 

Rudolf? Och imina den renade kärleks 

lugnafte ömhet! Hon fatte fig up, omfamnade 

honom3 fniålog emot honom 3 och 

lu-

76 Rudolf 

lutade (it anfigte til hans bröft,i det hon fade: 

finn då lugn vid detta lugna hjerta,älfkade 

Rudolf. Han fann det ej;men väl glömlka 

af (in oro. O, ropade han, och betragtade 

Heloife med förkjusning: om Marie kände 

dig, hon (kulle förlåta mig! Men,.Rudolf, 

honfkulle icke förlåta näg! På det högfta rörd 

föll hon häftigt om hans hab, öfverftrömmade 

honom med tårar och tryckte hans händer. 

Rudolf,ropade hon derpå: O,förlåtmig! 

Han flöt henneifin famn. 

Dörren öpnades, Azer inträdde: et moln 

af oro hvilade på hans panna: Han kaftade 

en alfvarlam blick på Heloife i det han lade: 

kommen,mina barn!Morgonen är lå fkön: 

hällen den med glädje, icke med tårar. Inom 

några minuter voio de hos den gamle utanförgiottan. 

Heloife gick bort för at hämta 

vin och frukt. Jag vet icke, Rudolf, lade 

den gamle,huru jag ikall föriona mig med 

dit öde. Idit hjerta är ännu något, fom icke 

tilhör mig, icke ljulet, Jag läfte, redan 

innan jagidag kom til dig, oroidit hjerta, 

och fåg derpå tåraridina ögon. Rudolf, du 

alfkar Marie mera än mina lärdomar, dina 

vänner mera än mig. Du vördar Och alfkar 

Ivjarie fom din maka, och Heloife blott fom 

din älfkarinna. Heloife är din maka, lika (å 

väl fom .Marie. Oroar du dig deröfver, fä 

ikall jag ftälla dig tillreds. Jag känner fvartfjukan 

idet mänlkliga hjertat: äfven hos HeloUe 

har jag lett fpår af den famma. Förtig 

ännu en korrt tid din förbindeife med Heloife, 

til-

■4 

von Werdenbérg. 77 

tildefs Maries hjerta blifvit fritt från fvartfjuka. 

Jag förfäkrar dig at det iå fkall blifvaj 

och hvem, Rudolf, fkall då blifva lyckligare 

än du? 

Jag tänkte at Marie efter fju års förlopp 

Ikulle .,- - min iörbindelfe rhed Heloife. 

Som ödet vil, ja! likväl kurme vi leda 

defs gång. Men nu, min fon, inåfte du lemna 

din enflighet och bo här. På fju gångor 

Iju dagar och lika la många timmar, får da 

ingen fe utom mig, Heloife och Marie. Med 

mig är du förenad genom ljufet, med Marie 

och Heloife genom ägtenthapet} alla andra förbindelfer 

måite dd afbryta. 

Med mina vänner är jag förenad genom 

dygden och vänikapen, lika heliga band, fom 

agten&apet. 

Rudolf,nu åter detfamma? Hvad är dygd, 

hvad är vänlkap mot den lycka hvarmed förfynen 

vil bevärdiga dig? Har du glömt hvilka 

offer himlen af dig fordrar? Du vil icke 

upoiFra åt den en vänikap, fom blott hvilar 

på en ädel villa 5 på något, fom J kallen dygd? 

Bu föredrager dina jordifka vänner framföre 

himmelfka ynglingar, de faliga andar, fom 

utfhäcka lina armar för at uptaga dig i fit 

famlund? Inom få veckor fkulle du lära kanna 

medlen at erfara det tilkommande, at beherfka 

naturen, at fråga de döda, at umgås 

med himlens änglar) och denna lycka ftöterdu 

ifrån dig? 

Rudolf blef en lång ftund Tittande med en 

vifs oro i fin jäl. Omtider frågade han; Redan 

w 

i

Rudolf 

78 

dan inom några veckor vil du lära mig? jag 

ikall få fe det tilkommande? umgås med andkr? 

Rudolf, vagta dig at icke af ftolthet önfka 

denna tidopunkt få nära. För at göra männifkor 

lyckligt, men icke at lyfa, bör du önika 

det. Redan inom få veckor! ja! Säg 

mig dina vänner. Jag (kall då fäga dig hvilka 

af dem iom förtjenadin undervifning eller 

icke. De äro ej alle ädle män. 

Min far, jag har heligt lofvat at förtiga 

deras namn. 

Den gamle fade fniåleende: förtiga deras 

namn, Rudolf! De ftå i dit ödes Bok. Frihcrrarne 

Räzuns, Gref Sax, Maries fader, 

Thuring, mc-d flera. J hafven utkaftat en plan5 

men himlen har utplånat den: Du Ikall lära 

känna en herrligare. 

Rudolf iag (karpt på Gubben: Gud har utplånat 

den,dygdens plan ? 

jag Ikall (trax vifa dig at den fkulle fatta 

männifkoflägtet iförvirring, om den utfördes, 

i.itället för at gjöra det lyckligt. Rulott, 

jag (kall öfvertygadig derom. Låt höra,hvad 

är er flutliga ätligt ? 

Rudolt ilod up i det han lade handen for 

par.nan. Nej! iade han omfider, jag har 

ioivat at aldrig tala derqm. 

jag högaktar din betänklighet, Rudolf, ehjuru 

dit mifstroende fmärtar mig. Du är en 

i\a iideLman. Tyftnaden är ockfå min fördygd. 

Men, Rudolf, hvad ikulle du fäom 

jag gick in med digigrottan och hvarje 

ften 3 hvarje pelareimit tempel, et omyndigt

von Wer denberg. 79 

digt barns mun berättade mig hyad du tror 

vara en hemlighet? Kan du lefva (kild från 

Marie (ju gångor Jji-i dagar? eller (kall jaghämta 

henne hit? Jag vil gifva henne en grotta, 

nära vår, der hon kan viftas utan at fe ofs. 

Rudolf förlorade fig mer och mer i de 

iljupafte betragtelfer. Nej, jag kan ej föra 

Marie hit, lade han ändteligen. 

Och kan du lefva få länge (kildfrån henne? 

Rudolf, min tid fkyndar. Redan fväfvar dödens 

ängel omkring mig! Jag ikulle ogerna 

vilja dö utan at hafva någon arfvinge til min 

vishet. Säg, hvad beflutar du, Rudolf? 

Azer! kund-- duidetta ögonblick fe mit 

lijertai At lemna Marie på nie och fyratie 

dagar! Bock, må ia vara! Ja, jag fkall det. 

Gif mig ännu trenne dagars upfkof» O, Gud! 

min Marie! 

'Du allkar din maka, Rudolf, och gör visbeten 

et ftort offer; men lönen derföre fkall 

bli.va outiägligen itor. Om du vil, fkall imediei 

tid en ftilia,ljuf flummer öfverfalla henne, 

under hvilken hon ej (kall fakna dig* 

Gif mig^ om du kan, lugn under den tid 

jag är här, at jag må kunna giömma mig fjelf. 

Ach, hvad hon fkall förja öfver mig. O, 

gif äfven henne lugn. 

Hon fkall få det, min fon. Ingen oro öfver 

din frånvaro fkall nalkas henne. Defla 

fju gångor fju dagar fkola förekomma henne 

fom en timma, fom et ögonblick,i hvilket 

hon redan fer dig komma tilbaka. Säg mig 

blott, min fon, hvar är din maka> hvar är 

diö Marie? O, Gud!

80 Rudolf 

O, Gud! måfte du veta det? 

Det måfte jag, och veta det af diir. 

Rudolf ftod up. Omfider fade han: afbrytoni 

- - Mit öde har dömt henne til eviga tårar. 

Jag kan ej fäga dig hennes villande. 

Gubben (käkade på hufvudet: Huru mån* 

gen gång ännu fkall du ej ångradit mifstroende! 

Intet milstroende,min far} vid Gud icke! 

Samma tyfthetsed, iom jag gaf dig, gaf jag 

äfven henne. Låt mig gå. Inom trenne dagar 

är jag åter hos dig. Låt mig gå. O,Marie! 

Marie! 

i Gamle gick: Rudolf blef flående ännu 

et ögonblick: och Heloife kom nu med 

vin och frukt. Ilvart går du? frågade hon. 

Til Marie, fvarade han, och hon föll honom 

om halten med deifa ord: lemna mig då icke 

i;i inan. Hon tryckte honomi fin famn, fatg 

med honom på bänken utanföre gröt- 

. och gjorde honom ömma förebråeller. 

Skulden bad hon honom dröja blott ännu en 

timma,och Rudolf lofvade det. Nu fördehon 

honom inigrottan, iatte fig då och dåihans 

kn:t,och berättade den ena handellen efter den 

andra. Aftonen var inne, förränRudoU visite 

deraf. Min Marie!fuckade han ftundom,likväl 

blef han qvar: och huru fkulle han kunna 

emotfta denna ofkyidiga, iköna makas ömma 

inieknin2;ar och käiliga bönerV Heloife (att 

pä et hyende vid Rudolfs fida, upftamde til 

im lura de ömmafte fånger, föll til hans knän 

och iäg på honom med en fmältande ömhet, 

til dels han uprefte henne och tryckte henne 

ifi-

VON WERDENttERG. 81 

ifina armar. Marie,den beklagansvärda Marie 

glömdes under deffa kärlekens ljufva famtal. 

Rudolf iniomnade i lin Heloites armar. 

Men morgonen derpå kunde hon ej förmå honom 

at dröja längre* Han flöt den gråtande 

Heloife'i fin famn, och tryckte henne til iit 

bröft. Farväl, fade han, min Héloife, min 

älfkade, och fagta tillade han: farväl min maka! 

Heloiie lediagade honom, och n^K-.n hade 

det lyckats hennes fmekningar at bringa 

honom tilbaka. Han fatt ännu en lång itund 

med henne på en klippa, och mafte belkiitva 

Marie och ttället der han uppehöll lig rm d 

henne. O! for mig til hennei bad Heloife^ 

fäg, at jag farit vilfe. Ingen öm blick, ingen 

tår fkall forråda mig,då du kartar dig idin 

älfkade makas famn. Lut mig fe min lyftei\ 

Hon fattade hans arm och fortfor: få lagmig 

åtminftone hvar dubor, Rudolf. Jag vil komma 

allena dit^ 

\ 

jag vil käfta mig för hennes fötter, 

och bedja henne omen friftad. Säg mig, älfkade, 

hvar du bor! Min ijäl fkall ändå iöljadig, 

fkall ej lemna dig defla tre dagar. 

Evnapt kunde Rudolt motftå den älfkande 

makans ömma böner. Han var redan i begrep 

at fég"a henfce vägen, til Ijans enfliga klippa3 

pen hennes kytfar qväfde hans ord. 

Ändteligen gick han. Så ofta han låg fig 

tilbaka,vinkade Heloife ännu åt honom. Han 

fmåibg och kaftade kyiTar åt henne. Men då 

han kom på andra (idan om klippan kände 

han en tyngd på (it hjerta, och nud hvart 

iteg,fom han nalkades(it eniliga hemvift blef 

ilDä. F den-

82 

Rudolf 

denna börda mera tryckande. Darrande fteg 

han öfver klipporna, darrande gick han genom 

den i berget uthuggna gången. Med möda 

öpnade han dörren,och Marie fkyndade ihans 

famn med detta utrop af glädje: Gud Ike lof! 

der är.han. 

Stillatigande, och med nedflagna ögon,omfamnade 

han henne: Återleendets ljufva känlla 

bemägtigade fig i'å Marie,at hon ej märkte 

denna dyfterhet ihans fjäl ochihans blickar. 

Men nu fatte hon lig med honom ien 

löffal, förat få veta hvad fom hela två dagar 

kunnat hålla honom från finMarie. Rudolfs kinder 

brunno och hans blick var mörk. Marie 

fåg det och bad enträget at han ikulle fäga 

henne orfaken til lin fmärta. Han ville fmäle 

til henne, och hans fmålöje förbytte figi 

et uttryck af forg. Rudolf, hvad fattas dig? 

Du kan ju icke en gång fe på mig? Gör jag 

något fom mifshagar dig? eller tror du dig 

göra något fom mifshagar mig? Hon fattade 

hans hand med fin ena, och lade den andra 

under hans haka, för at förmå honom uplyfta 

fina ögon. Han gömde fit anfigte mot hennes 

fluildra, och det var i detta ögonblick hans 

fullkomliga förefats at aldrig mera fe Heloife 

och hennes far. Marie afbröt nu famtalet. 

Hon fördubblade fina fmekningar, likväl med 

en vifs ängflan och förlägenhet. 'Gerna hade 

hon frågat : Kvar har du varit ? Men hon tvingade 

fig, emedan Pater Anton bett henne icke 

för mycket envifas med honom at få veta 

affigten med hans nattvandringar. 

Små*


Småningom blef F-udoU väl mera lugnad, 

men icke lugn. Var han blott et ögonblick 

allena, få flögo hans tankar til Azer ochHeloife: 

hos Marie var hans belägenhet en beftändig 

plåga. Hvarje fmekning af henne, trängde 

fom en förebräelle genom hans hjertaj 

hvarje kärleksprof af honom, förekom hoi'iom 

fom en lögn, et bedrägeri -, och fåledes dogo 

de pä halfva vägen- Hos Heloife åter, anfåg 

han Marie mindre förolämpadj lör henne 

kunde han likväl fäga huru ömt han ällkade 

Marie, och han fade det med en flags triumf, 

hvarigenom han mindre kände den oförrätt, 

hangjort Marie. Hans köld emot Marie,hade 

ockfå gjort henne mifstänkfam och fåledes 

äfven kallare. En främmande upmärkfamhet 

hade nu kommit i den förtroliga kärlekens 

itälle. Rudolf kunde ej uthärda denna fyn» 

Han omfamnade henne,och luckade djupt: O, 

Gud! Marie! och flkyndade borrt för at iden 

tjocka fkogen dölja fin oro. Marie följde 

honom med lina blickar, fträckte fina händer 

mot himlen och gömde lig på andra iidan 

om klippan under de fkuggrika granarne. 

Lugnet och friden hade ötvergifvit fin 

helgedom. 

Men längre kunde Marie ej uthärda det. 

Hon upfökte Rudolf och fann honom Tittande 

under en bufke. Häftigt kallade hon lig til hans 

fötter, och ropade med en itröm af tårar: Rudolf,var 

äter min återgif mig dig [jelf!Gör 

ofs icke bägge olyckliga. Vid dciTa ord tryckte 

hon fin bleka kind mot hans. O, min Ma. 

F 2 rie!

84 

RUD O L V 

rie! ropade Rudolfi en ängflig ton, är det 

nog för dit lugn, at jag ännu alfkar dig lika 

ömt, ännu älikar dig ömmare än nånfin? 

Rudolf, är, det fant? Ja, vid Gud! vid mit 

lif! det är fant, Marie! Ku fmålog Marie tii 

honomidet hon lade handen på fit hjerta. 

Då, Rudolf, då Gud Ike lof, är Jag lugn. 

Låt jordenän förgås, min Rudolf alfkar mig ju! 

Marie, inföllnuRudolf häftigt: jag alfkar 

dig mera än jag kan fäga, och fkall fnart för 

altid vara hos dig igen för at fedan ii.tet ögonblick 

fluijas ifrån dig. Meninom trennedagar är 

jag nödiakad at göra en refa på några veckor. 

Fråga icke hvart. Jag kunde lätt upfinna 

en förevändning 5 kunde fäga at jag måfte 

til Appenzell, eller til Thurgau, eller til 

Tyfkland. Nej,Marie! jag gör en- refa för 

at befäfta mit lugn och din lycka. Blott fju 

veckor blifver jag borrta, för at vara din få 

länge jag lefver. Marie, jag ber dig, gif dig 

tillreds. Det är filta gången jag leivinar dig. 

Den hemlighet du gör af din relä,oroar 

mig,Rudolf. Det är dock blott en fara eller 

en orätt gerning, fom du behöiVer dölja 

lör mig. Men må få vara. Du alfkar mig 

ju. Så res då och kom fnart tilbaka lör at 

artorka mina tårar. Rudolf! Rudolf! kunde 

du blott läfa imit hjerta! 

Nu hörde de Pater Antons röft. Han ropade 

dem, och de gängo honom til mötes. Rudolf 

fruktade at Anton Ikulle göra honom 

förebråelfer; men den gode Patern fade blott: 

Du är oroligj et bevis, at du ej måtte vara 

al«

von Wer de nber G4 85 

aldeles öfvertygad om renheten af dit förehafvande. 

Rudolf, var upmärkfam på dit hjärta. 

Sanningen är okonftlad, öpen och glad. 

Rudolf teg med beklämdt finne. Äpton förblef 

tvänne dagar hos dem. Då han gick,Tade 

han med rörelfe: pg vil göra en ny refa 

för at rädda en olycklig: himlen late det lyckas 

mig!Det förekom Rudolf fom fl>ulle han 

aldrig mera få fe honom. Äfven han ville 

följande dagen om aftonen lemna Marie 5 men 

han kunde ej förmå fig at fäga henne det. Han 

dröjde ännu denna natten öfver. Morgonen derpå 

fade han med et tvunget fmålöje: få nödvändig 

min refa ock är, Marie, få kan jäg 

dock knapt lkiljas från dig. Men jag mäite 

Rudolf, frågade Marie, är denna refa 

verkeligen nödvändig til din och min lycka? 

Hon fäftade vid denna fråga en genomträngande 

blick på honom,och han rodnade. Men, 

fvarade han förlagen; om. den nu är det för 

mänfklighetens lycka, fkulle jag blifva här och 

blott lefva för mig? 

Så gå då 5 gå och Himlen ledfagedig! 

Hon omfamnade honomj men han kunde ej 

flita fig lös ifrån henne,och aftonen var redan 

inne då han omfider begaf fig på vägen. 

Knapt hade han lemnat lin enfliga klippa, förrän 

han tyckte lig öfvergifven af hela verlden. 

Han vred fina händer och ville gå tilbaka 3 

men hans öde tycktes draga honom framåt. 

Sent på natten kom han til Azers grotta. 

Heloife foyndade honom til mötes, mera in- 

tagande än han nånfin fett henne5 och vid för- 

F 3 

fia 

t

86 

Rudolf 

fta ljudet af hennes röft, tyckte han fig lifvad 

at en helt annan fjäl. Hon berättade med 

hvad angilan hon hela gårdagen väntat hononi. 

/. r hade lemnat henne för at göra 

fin bön. Rudolf gladde fig hemligen öfver 

hans frånvaro. Han befann (ig nu allena 

med fixi Hf.loife,och kunde nu åt kärleken 

oiira hela natten och morgonen. Solen var 

\t\ högt uppe då Azer väckte de bägge lycklige 

ur (in ljulva Hummer. 

Nu begynte Rudolfs pröfvotid. Hans fantaft 

biet genom d( n gamles berättelfer högft 

upeldad och ipär-d. Han fåg icke annat än 

andar: öfveralt möttes hans öra af deras röft 

och iorl-, i"å at äfven den gamle fjelf bad honom 

vara föriigtig och ej taga ak hvad han 

hörde för röften af en ande. Sedan han på 

detta fatt med dan gamle tilbragt några timmar 

i templet, fkyndade han tilbaka i Heloiies 

famn, och blef då allena med henneien med 

blomiler täckd löf(al,i hvilken en ljut fkymning 

rådde. Aldrig hade han iMaries famn 

iå tullkomligen uttömt kärlekens kalk, iom 

nuiHeloifes. Hennes konft, at med hvarje 

nytt ögonblick gifva fin kärlek en ny förkjufande 

dragt } var outtömlig, och han förblefi 

et beilåndigt rus. Redan efter några dagars 

iörlopp tänkte han blott fällan på Marie, och 

äfven när Heloiie begynte tala om henne och 

blef alfvarfam,fökte han genom fmekningar 

och ömhetsbstygelfer återföra henne til kärlekens 

glada känflor. 

Fle-

VON We,R D EN BERO. 87 

Flere aftnar å rad förde Azer honomidet 

innerfta af templet, der han fåg och hörde 

andar, fpådomar och hemligheter, hvilka be- 

Händigt fjättrade hans ijäl ännu närmare til Heloife 

och hennes far. En morgon,då Rudolf 

ännu var allena med Heloife, talade de om 

Marie. Heloife tryckte Rudolf med innerlig 

ömhet til (it bröft och bad honom laga henne 

hvar Marie bodde. Rudolf ville alflå denna 

fråga medfkämtj men Heloife var envis. Då 

han omfider aldeles nekade at upfylla hennes 

önlkan,betragtade hon honom med en ilum 

häpnad, lät fina armar falla, och några tårar 

tillrade utför hennes kinder. Rudolf ville 

omfamna henne: Heloife tillät det väl,men 

förblef kall och nedflagen. Hon lemnade Rudolf, 

fom efter et långt fökandeomfider fann 

henne innerft i den mörkafte vrå af grottan, 

der hon fatt badande itårar. Han fatte fig 

hos henne,och hon vände iig ifrån honom. 

Han bad, han gret, Heloife törblef ännu lika 

forgfen. Förftagången erfor nu Rudolf hennes 

köld, och använde alt för at Hälla henne 

tilfreds. Men hennes tårar uphörde ej at 

rinna. 

Sålunda förflöt dagen, natten, och äfven 

följande dagen 3 och Heloife var ännu likakall. 

Hennes ömma fmekningar hade blifvit en vana 

för Rudolfs hjerta, och det längtade alt 

för mycket efter dem, för at ännu längre kun* 

naûthärda dennaköld. Hankaftade figom aftonen 

för Heloifes fötter,kysfte hennes händer 

och belvor henne at återikänka honom fin kär- 

F 4 

lek.

88 

R UDO L V 

lek. Men endaft tårar voro Heloifes fvar. 

Ån utfträckte hoii fina armar, likfom hon velat 

omfamna honom, än ftötte hon honom 

fagu ifrån {Ig: an låg hon ömt på honom, 

än låg hon åt höjden 3 likfom hon beklagat 

fig öfver lin olycka. 

Idetta ögonblick,då Rudolfs hjerta vidgndes 

af den aldraömmafte kärlek til Heloife, 

inkoiti Az r med en dyftcr blick och rynkad 

panna. Jag b-klagar dig, Heloife, begynte 

han i en ömkande ton. Dit hjerta fkall briilt, 

rofi n ödet vit det. Du måfte denna afton 

fötioga dig til Sicilien. Helpifé gaf trl et anftri, 

och kaftade fig;.iftadoTfs armar. De voro 

i cl-nn ögonblick förtonade. Jag borrt? 

tfaq blott? ropade hon: aldrig! Du måtte det 

mit burn,f:uJe den gamle. Förloraej de fidfta, 

dyrbara ögonblicken med onödiga klagomaL 

Luou) ols aila tre ö f verlägga hvad vi måile 

göra. Jag lemnar Europa på några månader. 

Ödets bettut är oåterkalleligt. Du, HeloSfe, 

»läite til Sicilien. Rudolf kan vänta ofs här. 

Lock,kanfké vi aldrig mera få fe hvarandra. 

Aldrig mera V ropade Heloife med vilda 

blickar. Jag Icmna Rudolf? lennia honom,och 

för evigt? jag. hans maka? O, mörda mig 

hellre pä en gång,an at låta mig dötufende 

inångor 110-\ föl] Rudolf om halfen. 

Lat H- loiic- blifva qvar, Azer, fade Rudol!",id 

: i han tryckte henne tillit bröft. Hvad 

rätt nas du öfver min maka? Hon (kall blifvil 

det! 

vil ået ociJå, min lon 3 men hvem kan 

tre.ta oJets vilja. Jag,

\ 

VON \\ r E RDEN>E R

90 

i 

Rudolf 

Nej, ropade Heloife: han får ej lemna 

Marie,ej heller mig. En utaf ols är dömd at 

blifva dödensoffer: och den vil jag vara. Rudolf! 

du kan ej följa mig! Så låt mig dö, dö 

ined denna pant af din kärlek under mit hjerta! 

O, för Guds fkull, Azer, låt mig ej fkiljas 

från Heloife^ ej heller från Marie. Haf 

medlidande med den olyckligane kärlek! 

Tag Marie med til Sicilien _, fade den gamle 

lugnt. 

Ja, min far! Hon fkall följaols! Ja, Rudolf, 

Marie ikall ledfaga dig: din Marie,din 

maka, min fyfter. Du fkall trycka ofs bäggeidina 

armar: vi fkole intet annat göraän 

älfka dig och hvarannan,och änglame fkola 

afvunda ofs. Gud fke lof! Marie (kallfölja ofs! 

Rudolf fträckte lina händer mot himlen och 

ropade: O! Marie, hvad fkall du (äga? Jag 

olycklige! Du (kall dö af torg! Dit trogna 

hjerta fkall brifta under tyngden af iit lidande 

och (in ångelt! Marie,Marie! är detta lönen 

för din trohet? 

Nej, hon (kall icke dö,Rudolf! fade Heloife. 

Hon (kall ej fe min kärlek, icke höra 

mina fuckar. Jag vil komma til er fom en 

okänd,en flygting. Fördi morgon vil jag 

mötaEr, och anropa Maries be(kydd. Jag vil 

vara hennes uppafFerfka under ref^n. Gör(om 

du vil: lemna mig blott icke! och lemna icke 

Marie! Gå, fkynda efter henne. Men, Rudolf, 

hvar (kall jag träffa dig? Jag vil ej 

känna dig. Bekymra dig icke. pn blick af 

dig (kall vara mig nog: blott lemna mig icke. 

Hvar


Hvar är Marie, Rudolf? En ande fkall ingifva 

henne det beflut, at lemna fin far, fom 

hon få högt äifkar, lörat följa dig. Säg mig, 

hvar är hon? 

Hon är O Gud! Hon är - - - - 

men är det ödets oryggliga vilja at Heloife 

fkail begifva fig härifrån? Öfvertyga mig derom, 

min far, och jag är färdig til alt. Lät 

mig höradefs röd: ikulle jag förråda hvad jag 

heligt lofvat förtiga:Maries hemviit? Låt mig 

bli öfvertygad! 

Det (kall du! Kommen, mina barn. Han 

gick förut. 

Blif vid din förefats,Rudolf, hvifkade Heloife 

til honom, at ej gä, förrän Marie är hos 

ofs. Låt ingen ting förmå dig at afitå från 

denfamma!De gingo ini templet. Azer lät 

Rudolf och Heloi-Ie ftiga inom en brinnande 

krets, och häftigt omfamna hvarannan. Derpå 

gjorde hun en dylik krets omkring lig fjelf, 

begynte bedja högt, betäckte (it hufvud och 

föll på knä. Nu inträdde fex bleka fkepnader 

och flälde lig omkring kretfen, inom hvilken 

han låg. Fyra af dem voro Riddare och 

ftodo med dragna fvärd, nedfälda hjelmgaller, 

alkgrå anligten och orörliga blickar; den femre 

var en Bifkop, klädd på urgamla vifetj 

den fjette et (könt fruntimmerien ivart dragt 5 

blek 3 med en lång flöja fom hängde öfverhennes 

hår nedåt ryggen. Gud förbarme fig! ropade 

Heloife då hon fåg deifa fex ryiliga Ikuggor, 

och gjorde en rörelfelikfom för at fpringa 

bort. Rudolf tryckte henne ännu häftigare 

91

92 

Rudolf 

re til fit bröd,och hvifkade: blif har,Hcloife. 

Hon låg kall och liflösihans armar. Qvinriohamnen 

vände fig långfamt til Rudolf, och 

låg derpå med ftirrande ögon mot himlen. 

Nu upftod Azer från lin bön. Han ka» 

flade täckelfet af iit huivud, och fjönk halfdöd 

tilbaka vid åfyn af deffa ryfliga varelfer. 

Full af förikrickelfe ville han lemna kretlVn: 

men hvart han vände fig, höll en af Riddarne 

fit fvärd emot honom. Bedragare! fade Bi- 

Jkopen: din tid är kommen. Han har upväckt 

Guds vre


Rudolf höll ännu beftändigt Heloife i fm 

famn. Idettamma vek qvinnohamnen åt (i- 

-d;m och föllien af Riddarnes armar i det 

henropade:Rudolf! Marie,Marie,ropade 

Rudolf, fläppte Heloife, tog den olyckliga 

Marie i fina armar och tryckte henne häftigt 

til fil: bröft. Marie, för Guds fkull uplys mig! 

Är jag bedragen? O, är jag bedragen? 

Det är du,fade Bilköpenidet hanaftog 

mafken. Det var Pater' Anton. Du är bedragen, 

Rudolf, mina varningar oagtadt. 

O! jag olyckligalie bland alla männifkor! 

Heloife du kunde bedraga mig? 

Nej, ropade Azer, Heloife var fjelf bedragen. 

Hon vifste intet mera än du. Tillåten 

mig: jag fkall bekänna alt 3 J öfverrafkaden 

mig. 

Heloife flod up. Är det Marie? frågade 

hon, den lyckliga Marie? Hvad du än må 

vilja, Bedragare, fa vii jag ej längre vara et 

redikap för din ondfka. Du vil rädda mig: 

jag vil ej vara- räddad3 ty han alfkar Marie. 

Rudolf, du är bedragen af denne elake munk 

och af mig. Ofta var jagibegrep' at fäga dig 

altfammans, men jag fruktade för detta afikyvärda 

mifsfofters dolk. Han hade migi(it våld, 

och kände mit hjerta. Hva.d hade jag icke 

gjort för 1 

at få äga dig? Kom ihog at jag 

bad dig, under vägen hit, icke gå utan at taga 

Marie med dig. Han hade falt Marie til 

Bilköpen af Chur. Du, Rudolf, fkulle följa 

mig til Sicilien: O, betragta mig ej med den* 

r.a aflky: jag har bedragit dig, men ville ej 

gö-

i 

94 Rudolf 

göra dig olycklig: Jag hade ej begifvit mig 

borrt utan Marie: och jag fkulle för dig uptäckt 

alt. Ach! jag älfkade dig alt för mycket, 

at längre kunna bedraga dig. 

Hdoifc! fade Rudolfien ton af fmärta: 

men du kunde dock bedraga mig? 

O, Gud! mörda mig, plåga mig,Rudolf, 

men fråga mig ickeidenna ton, fom fönderilker 

hela mit hjerta. 

Men pä hvad fatt bedrog duhonom,Munk? 

frågade Anton. 

På fanima fatt, fom J mig: genom öfver* 

rafkning och malkering. Någre munkar äro 

mina medhjelpare; en convex fpegel, en laterna 

magica, en tjock rök,Rudolfs fåfänga 

och ii.b;ilning, ftora och hemlighetsfulla löften, 

underjofdiflta fmyghål,min drägt __ 

fe der alla mina trollkonlter. Sedan jag genom 

dem fångat honom, måfte valluftenhålla 

honom i mina fjättrar. Han uttömde if. 

jigt valluften» bägare idenna förkjufande flickas 

armar. 

Niding, ufle niding! ropade Pater Anton 

med aliky. 

Niding? Hvad har jag gjort? Jag förlkaffade 

honom några vällultiga dagar, och gaf 

honom, om han få vil, för hela fin lifstid 

den lärdomen at vara förligtig. Jag har fpelat 

min röle, J, fom jag ej känner, voren 

migförfluge. Jag bedrQg honom; $ m:%. Som 

Munk ftär jag under den Helige faderns och 

LiPKOpens af Chur belkydd, och detta tryggar 

mig mot er hämnd. 

Det


Det tryggar dig? ropade Rudolf,i det han 

ryckte fvärdet ur handen på en af Riddarne 

och munken lag på golfvet badandeifit 

blod. Nu kallade han ivärdet på den döende, 

fäg mot himlen, ledan på Marie, och ropade: 

O, Gud! hvarföre fkall jag vara född 

at göra,de bäfta männifkor olyckliga? Marie! 

Jag ber dig blott om medlidande. Förbanna 

mig ej i mit elände! Gud välfigne dig! Han 

ville bort; men Marie höll honom tilbaka. 

Rudolf, fade hon, och utfträckte fina armar emot 

honom, kan du finna lugn på något annat 

ftälle än i din Maries famn? Hon tryckte 

honom til fit bröft: han gömde fit anfigte emot 

detfamma, och flammade, utan at våga 

fe på henne: nej, Marie, låt den olycklige 

gå: du kan ej förlåta mig. 

Heloife kaftade fig til Maries fötteri det 

hon fade: Ja, du mäfte förlåta honom. En 

ängel hade ej undfluppit de djefvulfka fnaror, 

fom Munken och jag äfven jag,lade för 

honom. Lyckliga maka, du är älikad, få älfkad, 

fom ingen Maka ännu varit! 

Marie kaftade en föragtande blick på Heloife, 

fom fortfor: ja, jag har förtjent denna 

blick,ehuru den kroffar mit hjerta,och 

ach! jag älfkade honom kanfke outlägligare 

än du,och ville likväl icke beröfva dighonom! 

Bort från mina ögon,eländiga bedragerfkaj 

ropade Marie med bitter häftighet: Rudolf, 

ftöt bort henne! Ach, fade Heloife til Rudolf, 

fom ännu låg flum vid Maries bröft: , 

blott en förlåtande blick och jag ikall dö 

med

96 N R U D O L V 

med nöje. Långfamt refte fig Rudolf, (äg 

bedjande på Marie, och fade: jag-"förlåter dig, 

Heioile: Marie förlåter mig. Marie fkyndade 

gråtande frän Rudolf til Pater Anton och lade 

med bitterhet: Nej, min lycka, mit lugn 

har töi(Vunnit! Patern fvarade henne fnjäleende 

: Marie,du är ej kall nog, för at kunna 

dumma i denna fak fom du hör: Rudolf är 

åter vår, är din! Heloife! han vände 

lig tii flickan, iom ännu låg på knä: flå 

up och kom med mig. 

Til döden? Eller huru? Til döden? - - - 

O, Rudolf, (kall jag dö för det jag älfkade 

dig? Rudolf! Dock jag går, til döden 

V iäg, til döden? 

Til din lycka, fvarade Pater Anton. Heloile,idenna 

fköna kropp kan ingen låg Ijäl 

bo. Du har ftiftat ondt. Jag vill lära dig 

bvilken lällhet det ar at vara god. Kom! Värj 

om du fa vil, hädanefter min dotter. Han 

gick borrt med henne. Earväl, Rudolf, ropade 

honien ängflig och fmältande tony för 

evigt farväl! 

Min fon, Rudolf! ropade Thiiring. Broder 

Rudolf, du är räddad! Låtom ofs gå, ropade 

bägge Friherrarne af Razuns. Jag ger dig 

Marie för andrå gången, fade Thiiring,i det 

han lade hennes handiRudolfs. Marie flög 

lied ögonen och drog väl icke handen tiibaka, 

men rörde den ockfå icke. Men då Rudolf 

med et utbrott af den högltaömhet lade: min 

Marie! var hennes köld forivunnen. Hon låg 

pa. honom j tryckte hans hand; och beiegiade

VON WER D ENB ER G. 97 

cle fin förlåtelfe med en lång kyfs. Nu bad 

hon fina följeflagare, foni ville befe grottan, 

ikynda härifrån. Ach,lade hon, uppehållom 

ofs ej längre här. Rudolf har redan varit här 

för länge och för ofta. O, atjag kunde ur 

hans fjäl aldeles utplåna minnet af denna grotta! 

Det kan du! fade T.biiring fagta ti! henne, 

genom kärlek och en fullko-inlig föriåteife för 

hans fel. 

De konirno nu alla tilbaka til den enfliga 

klippa, der Marie viftades. Så fnart hon efter 

någon ftund blef allena med Rudolf, gret 

hon bitterligen, och han kunde ej (lilla hennes 

tårar. Hon förlät honom, hon lofvade 

glömma hvad (om händt, och likväl hörde 

han hela natten hennes fuckar, at hvilka 

hvarje var et dolkitingihans hjerta. Ja , 

tänkte han,mit och Maries lugn är förivunnet! 

Flera månader förflötoinnan Marie återfick, 

fin förra munterhet. Den gode Munkens hela 

inflytande fordrades för at återkalla lugnet, 

hviiket likväl ofta ilördes af Maries iucKar. 

Rudolf iörblef nu oafbrutet på fin enfliga 

klippa, ty älven et föifluget ord at blott 

på en timma lemna henne, lockade tårar ur 

hennes ögon. Rudolf! fode hon,och han (varade 

ftrax: jag lenmar dig aldrig mera. Ofta 

frågade hon Pater Anton, då hon var allena 

med honom,hvar Heioife uppehåller fig. Var 

då tillreds, Marie, (Varade han: Heioife har 

blifvit en god Hicka och begråter bittert at 

hon ftört dit lugn. Marie, kan du ej älfka 

henne? Hon är ganfea olycklig! Ach> 

11 Dal. G ter,

98 

Rudolf 

ter,(Varade hon då: jag hatar henne icke mera 

j men hon har dock velat förgifta hela mit 

lifs ftilla glädje. 

Flera månader voro på detta fatt förflutna, 

och ännu kunde altid den minlta hantydning 

på grottan,göraMarie orolig och komma henne 

at käfta en alfvarfam blick på Rudolf, Ja, 

fade han ofta, jag har förtjent det, men Marie, 

när vil du glömma det? 

En afton fent kom Pater Anton til dem. 

Marie, fade han, jag behöfver din hjelp hos 

en olycklig. Du måfte inatt lemna Rudolf. 

Hon följde honom,och han förde henne öfver 

klipporna ned til en liten by. Du kan väl 

ej giffa, Marie, til hvem jag förerdig? Den 

döende Heloile vil taga din förlåtelfe med fig 

igrafven. 

Den döendeHeloife?O, Gud!Den döende? 

Ja, den döende. Marie, du hyfte ovilja 

til henne. Grafven förfonar ju alla oenigheter: 

jag hoppas, äfven din. 

Skyndom, fkyndom! Jag har länge nog 

förorfakat henne qval. 

Gör då hennenu glädje, Marie. Han förde 

henne in i en koja, der Heloife låg blek 

och döende på en fäng. Då hon fick fe Marie,refte 

hon fig up med möda, och fade fagta: 

Har du förlåtitmig, Marie? Hennes matta, 

döende röft genomträngde Maries hjerta. 

Hon fattade Heloifes hand och fuktade den 

med fina tårar. Heloife! himlen förlåte mig 

få vifst, fom jag förlåterdig, fade honi det 

hon tryckte en kyfs på den döendes bleka 

läppar. Jag

vonWerdenberg. 

99 

Jag tackar dig, Marie! Jag tackar dig!Jag 

har ännu en fkatt, för hvilken jag endaft ön- 

(kade lefva, (å framt mit lif ej vore et evigt 

lidande. En döende öfverlemnardig den,Marie. 

Vil du mottaga den af mig? 

Gud! Heloife, tala! tala! 

Var en mor för min dotter, fade honi 

det hon framtog et barn, fom legat bredvid 

henne under täcket. Det heter fom du:Marie. 

Jag ber dig,vid denAldrahögfte,var defs mor! 

Du måfte älik* det,om icke för min, dock för 

Rudolfs fkull. Det är Rudolfs dotter! 

Med darrande händer tog Marie barnet, 

tryckte det til fit bröft, och fuktade det med 

fina tårar. Rudolfs dotter! min Rudolfs dotter! 

ropade hon, rörd! Heloife, jag vil vara 

barnets mor Himlen vare mit vittne» 

jag vil det! Kom, min Marie, til din mors 

hjerta! 

Et ljuft, himmelfkt imålöje utbredde fig 

öfver Heloiles bleka anfigte. Gud välfigne 

dig derföre, min goda __ törs jag fäga fyfter? 

Marie. 

Min fyfter Heloife! Min fyfter! Ja, jag 

har förlåtit dig. O Gud! goda Heloife, förlåt 

mig at jag bedröfvat dig! 

Heloife tryckte fina kalla läppar på Maries 

hand, och kysfte barnet. Farväl, min 

dotter! Jag gifver dig en ädlare mor, än jag 

fjelf kunnat vara. Marie! framför til Rudolf 

mit farväl, min lifta hälsning! O, dåi 

namnen för min dotter hennes mor, få förtigen 

defs brott! Glömmen det, om T kurmen, 

2 och

100 

RtJDOLF 

och tanken blott på den olyckliga, döende, 

aldrig på den lyckliga Heloife. Farväl min 

fyller! farväl min dotter! Hälfa Rudolf från 

mig! Och du, min gode Far, Himlen belöne 

dig för det du räddat mig! Farväl! Hon fträckte 

fin hand efter Marie men hennes fjäl förfvann, 

och handen fjönk dödtilbaka på kudden. 

Stum,förloradi medlidandets Iköna känflor, 

itod den ömma Marie vid Heloifes fäng, 

och önfkade henne tilbaka i lifvet. Munken 

betjente fjg af detta ögonblick,för at vifa hen» 

ne med all lämpa de fel, hon af fvartfjuka 

begått emot Rudolf. Marie bad ännu en gång 

den döda om förlåtelie, för fin oförrätt emot 

henne, och gick ledan, ledfagad af Munken, 

med Heloifes dotter på armen, tilbaka til fin 

enfliga klippa. 

Nu fkyndade hon til Rudolf med barnet, 

och lade det på hans arm med defia ord: Rudolf! 

Jag är detta barns mor, du defs far: det 

är Heloifes och din dotter. Hon berättade 

honom nU hvar hon varit och fit famtal med 

Heloife. Rudolf tryckte fin dotter til fit bröft, 

och offrade bittra tårar åt Heloifesminne. Han 

ville ibörjan dölja dem för Marie, men hon 

tryckte honomifin famn och fade rörd: Gråt, 

gode Rudolf, gråt! hon förtjenar det: Hon 

ällkade dig, Rudolfj jag gjorde dig, jag gjorde 

Heloiie orätt. 

Bagge begreto nu Heloiie, fom en olycklig 

karlek,iorgen och åtankan af hennes brott 

förtigrafven,och deras tårar flötoännu ömnigare^ 

då Anton berättade dem hennes] ånger


ger och hennes kärlek til Rudolf och Marie. 

Sen, mina barn, redan tidigt förloradeHeloifes 

hjerta fin ofkuldj men det var ej ikapadt 

til något brott. Öm kärlek til en ädel man 

återfkänkte henne den, och hon dog fom en 

god maka, fom et offer tor fin kärlek, och 

för (it beflut at aldrig mera fe Rudolf. En 

välluftig munks finafte lift,hade genom famma 

medel fom han anvärde at förföra dig, 

berÖfvat henne fin fjäls renhet, fom är det enda 

hvaröfver männifkan kan vara ftolt. 

Nu förklarade han för dem de medel,fom 

munken af Gachnang brukat til frambringande 

af alla fina (kenbara underverk. Blott et kunde 

Rudolf icke begripa, nemligen huru bedragaren 

kunnat gifla hans tankar. Munken viIste, 

fade han, at du varnat mig för bedrägeri, 

och at jag önlkade fe Jutta. Anton fvarade 

fmåleende: du förrådde digjufjelf: famma 

dag jag varnade dig, fåg du dig forfkande 

omkring i grottan. Den liftige munken 

märkte dina minfta rörelfer. Han flöt af 

defla forfkande blickar til mifstroende,och,emedan 

han kände din lättrogenhet, til et mifstroende, 

fom en annan hos dig väckt. Hade 

ej Heloife, då du önfkade fe Jutta, hela aftonen 

omtalt henne, bedt för henne, gråtit 

öfver henne? För din inbildning fväfvade ingen 

annan bild än Juttas. Munken kände din 

önfkanj ty han hade fjelf genom Heloife hos 

dig upväckt den. Men Juttas hamn då? 

frågade Rudolf. Så vida jag kunde dömma^ 

var det Juttas fkapnad och Juttas röft. 

G 3 

Kig-

102 

Rudolf 

Rigtigt, min fon, få långt du kunde döm* 

maj ty den bild man vifade dig, hade blott 

en aflägfen likhet med Jutta , fom kanlke endaft 

btftod i det blonda håret och drägten. 

Derföre framkom den ock blott på några ögonblick 

ur den tjocka rökenj och förft då, 

när Heloife låg afdånad i dina armar, då du 

var fysflofatt med henne och måfte vända dit 

anfigte ifrån bilden, hördes röiten. Huru vil 

du urfl.ilja- framhvifkade ord, eller i dem finna 

någon iikfhet med en afliden männiikas,iet 

ögonblick då alla dina fjäls krafter äro i en 

högft ftormande rörelfe, då dina ögonoch din 

tro redan öfvertygat dit öra? Äfven et gröfre 

bedrägeri hade i detta ögonblick kunnat 

lyckas honom. Din phantafi fattes i låga, 

din kärlek til farmingen qväfdes geuom valluft 

och begärelier. Man bragte dig fä långt, 

at du önfkade finna farmingen här,iHeloifes 

armar, och ändteligen fkulle du förmås 

at finna behagidetta bedrägeri. Intet medel 

leder lättare dertil än valluften, och du gick 

altid ur den gamles brinnande kretfar iHeloifes 

armar. Munken ville hafva dig borrt 

ur Tyfkland och veta Maries hemvift, för at 

öfverlemna henneivalluftens händer^ och,om 

detta icke lyckades, då,genom din kärlek til 

Heloife,fatta oenighet imellan dig och Marie, 

för at fåledes uplöia vårt förbund,hvars verkningar 

man fruktade mera än man behöfde. 

Din oro efter dit förfta befökigrottan, förrådde 

dig och jag efterfpanade dina vägar. 

]ag kunde väl ibörjaningenting få veta5 men 

om-

VON WE R I)ENBER G. 103 

omfider uptäckte jag,genom tredje man,öfra 

ingången til defia miner. Tvänne af Munkens 

handtlangare förfkräcktes då de fågo ofs; och 

på detta fatt kommo vi utan at uptäckas 

ända til templet och du blef räddad. Min 

fon! ach, at hvarje dödlig kunde höra din 

hiftoria och lära deraf, at Gud gjort alt, hvacj 

fom kan förbättraoch lyckfaliggöra männifkan, 

enkelt, klart och begripligt. Sanningen, min 

fon, behofver inga andar, inga vålnader, inga 

hemligheter för at blifva känd. Vårt förnuft 

är det ljus, fom fkall och måfte lyfa ofs. 

En annan väg til farmingens tempel kunde icke 

gifvas, emedan hvarje annan ftår öppen 

för bedrägeriet och brottet, til utbredande 

af villor och olyckor. Endaft öfver förnuftiga 

grunder är vårt förnuft domaie. Så 

framt äfven fyner, underverk och andar fkulle 

vara bevis för farmingen, få måfte phantafien, 

lättron, valluften och finligheten vara 

defs domare; och då ve männifkoflägtet! 

Ännu mera, min fon5 din händelfe 

har blifvit mig dubbelt lärorik. Ehuru myc- 

,ket vi än för det närvarande behöfva denna 

enfliga klippa,för at fkydda och dölja ofs,ehuru 

ädelt vi än använda denna ofynliga friftad, 

få har det dock icke undfallit mig, at 

en gång et ärelyftet hufvud ibland ofs til 

bedrägerier kunde mifsbruka dennahemliga tilflygtsort. 

Väl har jag af förfigtighet nämnt 

detta hemvift blott för få, de ädlafte män, 

dem jag pröfvat, och hvilkas lärare jag va- 

"ritj men vi are alla männifkor. Äfven den 

G 4 

ad-

104 

Rudolf 

ädlafte manniika är icke Gud och kan få- 

]i d< s ialia. Sjflfva dygden, dd den bediager, 

kan binva farlig, åiminftone genom efterdömet. 

I'c-tia itälle, (om bygdennu bebor,kunde 

edgång biilva lailens och ärelyftnadens boning. 

Sanning, vishet och dygd måfle väl 

Verka utan buller och iftillhet,men icke fkilde 

från piännjfkor. Et hemligt (allfkap för dygden,kan 

bli! va farligt, emedan medlemmarne 

kunna falla på den tankan, at herrlka öfver 

n^nn (korna genom (it hemliga verkande. 

Frän hemlighet til fromt bedrägeri är 

blott et litet tieg,och derifrån til bedrägeri 

för at herrfka, et icke ftörre. Älven til dygden 

fälhr fig villan, och ingenting kan lättare 

befordra den ,än hemliga förbindeller. 

Vi haiva gått för långt. .Nägre af våra medlemmar 

fara redan ville de begynna anfe 

vårt fällfkap fom Herre öiver hela bergstrakten. 

Ännu några fteg, och de (kola ej 

längre leda, utan herrfka. Men det fteg vi 

gått lör vida, kunne vi lätt taga tilbaka. På 

näila fammankomft fkall jag upgifva et förflag 

huru alla tilflygtsorter för bedrägeri och brott 

kunna förftöras. Vi are dygdige y men månne 

de ock torde bliiva det,iom efter vår död 

lära kanna denna förborgade, enfliga klippa? 

ikall den aldrig r^kaielaka männifkors händer? 

Rudolf iade i en öm ton: jag alfkar väl 

denna enilighet nu mera än nånfin, emedan 

mina dårikaper gjort verlden motbjudande för 

mig " hädaneiier lefver jag dock helt och hållet 

fördig, Tater 3 ochMarie. Han följdemed Anton


ton til näfta famling i Trims. Denne gjorde 

inför fällfkapet lina anmärkningar öfver hemligheten 

af dels famlingsftälle, och alla dels 

medlemmar voro nog ädla för at frivilligt uphäfva 

den. De kringboende landtmännen 

fingo veta ingången til den enfliga klippan: 

de utvidgade den, och nedfatte fig der för at 

odla dc(s fruktbara fält. Från tretti kojor 

ikallade nu den glädje och lycka, hvilka förr 

endaft bottien enda. 

Rudolf och Marie förblefvo på fin enfliga 

klippa 3 och deras dotters, den lilla Maries, 

upfoftran, var nu deras kärafte göromål. Juttas 

och Giittingens fon kom ofta til fina 

älfkade foder föräldrar; en fkön, ganfka ädel 

yngling af fexton år; lin fars glädje och tillika 

defs lärjunge, fom ofta hela månader uppehöll 

(ig hos Grefven af Sax, för at undervifa 

hans fon. Wilhelm von Giittingen var äifkad 

af Folketihela bergstragten vid Rhen. Ingenkände 

hvarenfkilt Landtmanskarakter få väl 

fom han. Han kunde altid med fäkerhet upgifva 

för Pater Anton de ädlafte och fredliga- 

Ite ibland dem. Den glada ynglingen fvärmade 

beftändigt omkring; än var han på jagtäniDifentis, 

än hos Friherrarne Räzuns. Vid 

Landtmännens högtider faknades han aldrig. 

Han täflade med dem om deras prifer, danlade 

med dem, uppehöll fig i deras kojor, 

talade til deras bätfa hos den gamle Abboten 

af Difentis, hos Gref Sax, hos Friherrarne 

Räzuns och andra adelsmän, fom han kände % 

och ingen kunde vara döf för denne äifkvär- 

G 5 

&.

106 Rudolf 

de ynglings ömma föreftällningar. Öfveralt, 

hvart han kom,möttes han af glada och tack» 

famma blickar. Vårt fälllkap, fade Anton 9 

fkall öfverlefva ofsiWilhelm. 

IBergstragten herrfkade nu mera lugn. 

Kejfar Sigismund var vän af de fria Cantonerne 

och det öfriga folket. ICoftanz förfamlade 

fig nu Bifkoparne och de andelige 

från alla tragter af Europa, tillika med de 

tyfka Furftarne °), för at ändteligen åter förena 

den föndrade kyrkan, och genom et Con» 

filium tvinga Romerfka hofvet til upmärkfamhet 

på de asdeliges feder och deras förbättring. 

Ockfå Hertig Fredrik infann fig der 

tillika med Påfven Johannes; och Kejfarens närvaro 

gaf kyrkomötetalt det yttre anfeende, det 

iordrade. Pater Anton var älven der, å Abbotens 

af Difentis vägnar, ibörjan en obemärkt 

Munk 3 men redan efter några dagar, de förnämfte 

Bilkoparnes förtrogne; ty han var den 

förfte, fom updagade Iå väl Påfvens mifsnöje 

med kyrkomötet och hans förflag at uplöfa 

det, fom Hertigens forefats at hjelpa honom 

häruti. Han meddelade de bäila underrättelfer, 

äfven ifrån fjelfva Rom; hans förilag 

til förbättringar voro de vifaite;hans medel 

til enighetens bibehållande, de kraftigafte. 

Kejtaren begynte fnart blifva upmärkfam 

på den Munk, fom få noga kände Helvetiens 

tänkefätt,och fom ägde fä många adelsmans til» 

gifvenhet. Videt tornerfpel, fom Fredrik gaf 

de Stora och Adeln,trängde Anton fig iniKejfa- 

') «4i4.

VON W ER D EN BE R G. 107 

fårens loge,och lät anmäla hos honom, at 

han hade något högft vigtigt at uptäcka för 

honom. Kejfaren fäg pä honom och fvarade:i 

afton, min käre Anton. 

Fredrik drog Pater Anton näftan med våld 

ur logen. Säg m/g, Munk, hvad du vet. 

, jag fager er, Nådige Herre, fvarade 

Anton, at denna dag (kall ftörta er i otycka! 

Munk, du har förbund med djefvulen! 

ropade Hertigen. Kora,du fkall fäga 

mig mera. Han talade nu med en af fina 

Riddare, och tog derpå Anton affides. Tala 

nu, hvad vet du? Jag vet,Nådige Herre, 

at Påfven vil fly eller redan har flytt, at 

Ni ockfå lemnar Coftanz, för at följa honom! 

Petta vil jag uptäcka för Kejfaren,för at rädda 

er. 

För at rädda mig? Munk, du rafar! för 

at rädda mig ? 

Ja, Kejfaren hatar er: han fkulle iagttaga 

tilfället 

Munk! jag har armar och fvärd! 

Och fiender, Nådige Herre. 

Ja} men hvad har jag gjort dig, at du 

vil räknas bland Rudolfs vänner? 

Ni känner ej edra vänner, ej heller edra 

fiender. Rudolf är icke er fiende, ehuru han 

vet, at Ni ville itörta honomiolycka genom 

munken af Gachnang. Ni häftar til ert förderf. 

Kejfaren kan ej framtrolla bancrer, fvarade 

Hertigen fmåleende. 

Ni glömmer Bergstragten. Jagber er^ Hör 

nu icke åter freden. 

J det-

108 

Rudolf 

Idetfamma inträdde en af Fredriks Riddareirummet. 

Gå nu, Munk, och fäg Kejfaren 

hvad du vet. Fredrik kaftade lig på 

fin haft och fkyndade ifullt fporrftrek ifrån 

Coftanz. Folket författesidet vildafte raferi 

då det fick veta at Påfven och Hertigen 

flygtat. Huien uti hvilka de bott, förftördes, 

och Kejfaren kunde knappt rädda deras 

vänner från döden. 

Rudolf gick med Pater Anton tilbaka til 

Kergstragten. Jag väntade af kyrkomötet, 

fade Anton, långt mera; men varom tilfreds, 

Rudolf! Ännu är ej den tid inne, då männilkan,befriad 

från vantrons ok,känner och 

vet ikatta fit värde; men den fkall komma. 

Hufs denne farmingens martyr! 

bebådar blott hennes fcger, likatom morgonrodnan 

{olens ankomft. Af hans afka fkola 

tufende upftä, fom inga lågor mera fkola hinna. 

Jag talade med den ädle mannen i hans 

fängelfe, dagen före hans död. Vi lärde fnart 

känna hvarannan. Inför den Eviges thron, 

der farmingen bor, återfe vi hvarannan, fade 

han, mild fom en ängel,då jag om morgonen 

lemnade honom. Varom hädanefter mera än 

någonfin lugne och obekymrade: tågom intet 

fteg at öfverilning: lärom farmingen, men längfamt. 

Fredriks flygt (kall hafva flora, ja de 

ftörftaföljder förHelvetien. Bergstragten fkall 

få et helt annat utfeende. Idenna allmänna 

förvirring kunne vi högft blott afhjelpa och 

lindra etenfkildt elände. Så U:om ois då nyttja 

tiden: låtom ols utbreda ljus der vi kunne 

3 

♥


ne, och midt i ftormen med lugn afbida defs 

flut. Rudolf, Rudolf! med hvarje dag blifver 

jagmera öfvertygadderom,at ingentingbör 

förhållas eller våldlamt genomdrifvas} aldraminft 

farmingen. Samma afton fom jag var hos 

den ädle, olycklige Hufs, kylte en annannärvarande,vänhansbojor, 

fuktade dem med (ina tå- 

rar och fökte tröftahonom. Dö! ropade han, 

dö,Hufs! Din död fkall förlkaffa farmingen 

tufende anhängare: dit gjutna martyrblodlörfamla 

tufende krirg liulets fana. Hufs, den 

vife, fagtmodige Hufs, fvarade med en ikakning 

på hufvudet : min vän! helt vifst fkali 

väl min dödförikaiTamig anhängare, men blott 

farmingen fordrar dem, icke jag. O, at min 

död åtminftone hos en enda måtte uptända farmingens 

ljus. Denne ende (kulle vara mig kärare 

?n de tufende, fom vilja hämnas min död, 

utan at känna fanaingen. En martyr gör,likalbm 

underverk, fanatifter. Verlden behöfver 

uplyfning, icke blindt raferi. Jag fruktar 

at Böhmen fkall blifva en lkådeplats för blodiga 

krig,icke förljufet. O! fäg mina Bohmrare, 

at Hufs valugnar demifit filta andedrag, 

men at han ockfå ber dem med fagtmod 

föka farmingen. Tro mig: förd näfta århundrade 

Ikall finna den. Så talade den foglige 

Hufs. Jag kaftade migihans famn,och 

lade: Gud Ikall belöna dig, ädle man! Dö! 

men vet at det ljus du uptändt, ej Ikall dö. 

Och lå förhåller det lig äiven, Rudolf. Låtom 

ofs blott iära, icke med våld genomdrifva farmingen: 

Den måfte .begripas,icke utbredas med 

va-

110 

Rudolf 

vapen. En fanatifk hop ftrider i dag för farmingen, 

och imorgon för vantron, få fnart 

en bedragare föritår at göra den heiig, eller 

en martyr dör för denfamma. Var lugn, bäfte 

Rudolf. Friheten är farmingens dotter, 

och bägge hafva et tempel. Blod och krig 

kunna ej förqväfva dem;men ockfå icke utbreda 

dem. Friheten fordrar uplyfla fjälar, 

icke beväpnade härar. Et enda ärelyftet och 

liftigt hufvud,gör med ordet frihet et helt folk 

uprorifkt och flörtar det (närt äter tilbakaidet 

meft tryckande flaiveri, få länge den itora ho. 

pen icke känner farmingen och är fri från vantro. 

Fördrifvom denna _^_ och friheten fkall 

fegra af fig fjelf. Regenterne fjelfve fkola,måfte 

befordra den, iå fnart farmingen kringfväfvar 

deras folk och deras throner. Sättom tryggt 

vårt hopp til iörfynen: vid fin hand förer den 

altid männifliorna framåt, aldrig tilbaka. 

Under fådana famtal hemkommo de tilMarie. 

Sällfkapet för fannings och dygds utbredande 

förfamlades;och medlemmarne beflöto 

at, ehvad fom kn måtte hända, föka bibehålla 

lugnet iöfra Rhätien. 

Ganfka fnart inträffade hvad de fruktat: 

Fredrik förklarades fredlös,och Kejfaren updrog 

Schweitz at eröfra hans länder. Öfveralt 

upbrötonu banerer* från defs åtfkilliga fläder 

och bundsförvandter, och den olyckliga 

Fredrik förlorade på fä dagar alla fina flora 

belittningar iThurgau,i Åargau, vid^Wald 

iRhendalen,och på andra fidan om Rhenflrömmtn. 

Öfvergifven af alla fina vänner, flygta-


tade han från den ena borgen til den andra. 

Kallade han en blick tilbaka, iå mötte den 

lågorna af hans borgar och fläder. Huru mycket 

hade icke nu den olycklige Furften velat 

gifva för fit folks kärlek, fom han förut föragtat! 

Huru mycket hade han nu ej velat 

gifva för en landtmans tår öfver hans olycka! 

Ach,han kände djupt det bittra hånlöje,fom 

förföljdehans flygt. Nu infåg han, at man blott 

kan lita på folkets kärlek, icke på defs eder, 

eller ingångna förbindeller. Bergstragten lkulle 

fäkert icke brutit den femti-åra freden,om 

kärleken flutit den. Omlider aldeles nedtryckt, 

utan mod, utan at våga lita på fina Tyrolers 

kärlek, fom af medlidande med den olycklige 

fattat til vapen ty han kände at hanej 

förtjente det j gjorde hanKejfaren å finlida 

ganfka förnedrande freds-förflag. Kejfaren lät 

tilfäga honom at infinna figiCoflanz,för at a 

nyo fom län emottaga fina länder. Hvilkenrefa 

förFredrik! Utan en enda Riddareifit fällfkap, 

ty alla fruktade Kejfarens onåd, begaf han (ig 

dit på enfliga bivägar, undvek hvarje männifka 

och fkydde hvarje koja. NäraCoflanz kommo 

någre Riddare honom til mötes. Han ville 

taga af vägen, då han fick fe dem, men 

de fkyndade fram til honom. Den främfle öpnade 

hjelmgallret: det var Rudolf von Werdenberg. 

Fredrik blef flum af häpnad och beilörtning. 

Detta ögonblick var det bittraftei 

hans lefnad. Herre, begynte Rudolf, tillåt 

ofs at ledfaga er til Coflanz. Edra vänner hafva 

öfvergifvit er: men Ni fkall ej framträda 

ikym-

f 

112 Rudolf 

Jkymfad eller föraktad inför Kejfaren, derföre 

at de fvikit er. Vi are edra Riddare- befall! 

Fredrik kaftade en häftig blick på Rudolf,och 

nedflog ögonen. Och det fkall ockfå iörfkaffa 

er billigare vilkor, fortfor Rudolf, när Kejfaren 

fer at Ni ännu har vänner. 

Rudolf von Werdenberg! fade Fredrik,och 

de förita tårarne af et djupt rördthjerta framträngde 

i hans ögon. Förluftenaf mina länder, 

fmärtar mig grymt > men ännu grymmare, 

at jag gjort er ondt. Och ändå yille jag 

ej med dettaögonblick återköpa,detta länder. Emottag 

min hand, Rudolf! anfe den och detta 

af tårar fuktade öga, fom prof af min tackfamhet. 

Jag fkulle kalla er vän, vore jag ej 

en Furfte, utan ära, utr.n länder. Ni är en 

ftor man. Ifanning gifs dock en högre ftorhet 

in purpurn! Gud! jag är rörd, rörd 

fom et barn! O, ädle män, är det himlen 

eller afgrunden jag nu känner? Rudolf, 

Gud belöne dig! 

De öfrige Riddarne voro alle medlemmar 

af iällfkapet,dem Fredrik ifina lyckliga dagar 

hatat och förföljt. 

Fredrik kom, ledfagad af Riddarrre til Coftanz. 

Keifaren gjorde honom bittra förebråelser. 

Det är er egen Ikuld, Fredrik af Tyrol, 

fade han, at Ni förlorat alla edra länder. 

En tår ftodiFredriks öga. ja, Ers Majeltät! 

jag har förlorat alt: jag äger intet och 

hoppas blott på er nåd:, men likväl var jag 

kanike aldrig rikare än nu. Deffe.män, fom 

jag hatade 3 fom jag förföljde,äro de ende, 

fom


fom vifat mig medlidande. Kejfaren kaftade 

en blick pa Fredrik, fedan en på hans följefiggare* 

Han kunde ej neka den olycklige (it 

medlidande, gaf honom hopp om bättre tider, 

och goda löften. Fredrik dröjdei Coftanz 

til defs laken flutligen var åtgjord. 'Nä* 

lian dagligen erhöll han de obehngligafte underiättelfer: 

at han förlorat fina fäkrafte borgar,at 

hela landfkaper alFaliit. Blott öfra Rhätien, 

der hans förmente fiender bodde, blef 

ftilla, emedan Pater Anton der bibehöll 

lugnet. 

Hertig Ernft betjente fig af Fredriks frånvaro, 

lör at eröfra Tytol. Dl imderrättelfe 

derom inlopp til Coftauz, förklädde den olycklige 

Fredrik fig fom landtman, och flygtade 

om natten ur itadcn. Han förtröftade på fina 

Tyrolers trohet,på deras medlidande med 

hans olycka, och begåf fig Rhenftrötnmen ut» 

före. Delad mellan hopp och fruktan,ankom 

han til Tyrols granfor. Här fann han en här 

beväpnade Tyroler och doras anförare med 

baneret midt ibland dem. Rudolf von Werdunberg 

var anföraren. Han igenkände Hertigen, 

och luften fkallade af gälli glädjerop. 

Werdenberg, iude Fredrik, och omfamnade 

honom: huru olycklig är jag ickej hvirje 

olyckligt Ögonblick förbittras jag på mina 

falika vätmer, ochhvarje lyckligt pä mig Qelfj 

ty för detta har jag dem at ticka, 10m j^g 

hatat. Rudolf, hvilken niännifka är tju ickjel 

Var edra und^rfåtares far, fvarade Rudolf: mera 

begär jag " ej at er, och det begär jag för 

II De;, H er

\ 

114 

Rudolf 

er es;en fkull. Han öfverlemnade nu haren 

åt Hertigen, och Tyrol iörblef honom troget. 

Skogsltädernas förening öfvergick fmanin* 

gom til den närmafte, äfvenfom frihetens område 

dageligen vidgades. De ätta ftäderne hade 

erofrat Fredriks länder och voro nui oftörd 

befittning af dem. Men ännu herrfi;ade beftändigt 

oenighet imellan dem: eviga krig imellan 

de itora och deras underhafvande,gjorde 

våldlamhet och blodsutgjutelfe allmänna ialla 

dalar. Ilynnerhet voro Appenzellarne itolte 

och obändige. De vägrade at hylla d-.-n 

nya Abboten af Sankt Gallen, och han anklagade 

dem hos de edeligen förbundna ftäderna. 

DefTa dömdei faken^ men Appenzellarne 

åtlydde icke domen. Landtmannen nekade 

Adeln billig fkatt af de egendomar 

de förvärfvat fig. Vi are frie, fade de: en 

fri man göralt fritt, fom han förvirfvar: Jordtorfvan 

kan ej göra honom til flaf. 

Appenzells tal behagade folket: öfveralt 

grep det til vapen för at förIvara fin frihet 

ifrån utgifter och (katter. Blod flöt från alla 

kanter. Hvarje dag fteg förbittringenoch mecj 

den grymheten. Lagarna kommo i förfall, 

handeln uphörde,vägarne blefvo ofäkra,hjordarne 

mäite vallas af beväpnade. Ingenting 

anlags mera för heligt; ty Appenzeilarne trodde 

fig blott då fria, när inga lagar voro dem 

ivägen. 

Ser du nu, Rudolf, fade Pater Anton, at 

frihet utan uplyfning är det förfkräckligafte 

fom man kan gifva en dödlig? Ser du nu huru


ru nödvändigt det är, at befria mannifkorna 

från vaHtro och fördomar,innan man betror 

friheten i deras händer? Ännu är Öfra Rhä» 

tien itiilaj men om vi ej med ftörfta förtigtighet, 

med den vilafte, kallade öfverläggning 

leda folkets tänkefätt, få (kall det allmänna 

exemplet, Bifkopens af Chur och Henrik 

von Werdenbergs förtryck kaufke fnart,äfven 

härifrån förjaga lugnet och göra våra fredliga 

berg til en (kådeplats för blodsutgjutelfer. 

jag har redan vunnit tjerranie von Sttin och 

JfChrtnfits för vårt famfund. Henrik von Wordehberg 

är alt för ftolt, at kunna inle huru 

rutuansväidt et folks hat är. Han förlitar 

fig hlindt på fina väl betäfta borgar, och. 

på hvad hans hårda fogdar inbilla honom. 

Rudolf begaf fig til Henrik von Werclenberg 

och föreitälde honom med foglighet den 

fara, hvâruti han fväfvade. Henrik fvarade 

imåleende: hade AdelniThurgau gjort lom 

jag, få fkulle faken fått en heit annan vändning. 

Jag vet alt för väl hvad Ni vil. Ni 

vil prata från mig min niagt. Jag fkall vara 

mit folks far för at blifva dets 11af. FullföljNi 

er bana, jag följer min. Er, Rudolf, 

leder til almofor, fom Abboten af Difentis 

tildelar Er: jag är ej få blyglam: jag ger hellre 

än tar dylika: jag förbehåller mig imedlertid 

edra hoteHer. Mina fogdariFärdun och 

på Bärenburg fkola väl hålla en eländig Bondhop 

i tygel. 

Henrik! tänk då på Hertig Fredrik! tänk. 

på Abbot Kuno! tänk på de många Adelsmän, 

H 2 fom 

115

116 RUD 

O L B 

fom förfummat at göra fig älföade af fina un* 

derfåtare, och derföreförloratalt! Henrik, jag 

har varnat Er! 

Det har Ni, och,jagbeklagar, förgäfves. 

Båda armarne på en urfinnig måiie bindas, 

om han ej- fkall lkada. 

Rudolf gick,och idet han vände fig om 

fick han le Wilhelm, Giittingens fon, och en 

ung flickakomma gående et flycke ifrån honom 

pä vägen, och ftadnade. Hvarthän, Wilhelm ? 

frågade han, då de kommit närmare. ' Til min 

fariDifentis, och fedan til dig och Marie, 

förat bedjaer om er väHignelfe för denna flicka. 

Med en ljuf rodnad nedilog flickan ögonen. 

Kon är dotter af e"n redlig landtman v,d namn 

Adam von Kamogafch. Jag alfkar Gertrudlom 

du Marie, fom min far ällkade Jutta. Rudolf 

betragtade flickan i denna alfkvärda förlägenhet. 

Hon var en intagande ikönhet, af et ädelt 

och oflwldigt utieende. 

Wilhelm hade ofta talat med Gertruds far, 

den gamle Adam. Hans ädla frihetsanda, hans 

rena föiftånd och hans innerliga godhet tilvunno 

honom Wilhelms hjerta, hvilken älfkade 

honom fom fin far. Pä folkets famlingsftällen 

var han altid vid Adamslida. Adam hade 

känt Wilhelms far och Rudolf på Guardowall, 

då de ännu voro ynglingar, och hade under 

den tiden ofta varit på borgen. Ofta hade 

Giittingen och Rudolf följthonom på vägen, 

då han gick tilbaka til lin by, och äiven ibni 

gäller biviftat hans bröllop. Ofta, då Wilhelm 

på deras landtliga fefter fatt vid hans 

fida, 

/

VON WIR D ENBERG. II 117 

fida, måfte Gubben berätta honom alla fmå 

händelfer iniellan hans far och morbror. Han 

fägnade fig nu af at kunna genom kärlek och 

vänfkap betala Adam den kärlek han haft för 

Giittingen och Rudolfideras ungdom. Sålunda 

upitod iniellan den gamle och ynglingen 

den renade vänlkap; men Wilhelm hade ännu 

aldrig varitiAdams koja, emedan den låg 

få nära Guardowall, och emedan han lör den 

ftolte fogdens fkull hatade denna borg. 

Omlider gick Wilhelm en gång til den gode 

Adam,der han emottogs af hans huftru 

och hans dotter Gertrud. Då hanfade fit namn, 

flod modern med obefkriflig glädje up från lit 

arbete och räckte honom handen. Gertrud 

betragtade honom med vänliga, men nyfikna 

blickar. Ni är fåledes, frågade modern, den 

unge Herr von Giittingen, fom min man iå 

högtalfkar? om hvilken han altid har få mycket 

at berätta? Gud fke lof 5 at Ni då en gång 

kommer til ofs! Huru länge har icke jag och 

Gertrud väntat er! Wilhelm kallade en blick 

på Gertrud och hon rodnade. Min man 

har gått borrt och kommer kanfke icke hem 

i dag 3 men jag hoppas (lock at Ni afbidai.; 

hans ankomft. Wilhelm iofvade det,och fmåningom 

bief famtalet mer och mera ltfligt. Med 

fit ofkyldiga, okonftlade hjertas hela förtrolighet,talade 

Gertrudmed Wilhelm,och aftonen 

var inne- förrän han märkte det. 

Gertrud betragtade ynglingen med fmåleende 

blickar, och hennes ögon blefvo beftändigt 

meralifliga: Hvarförebetragtar du mig få, 

H 3 . Ger-

L 

RUD O L T 

118 

Gertrud? frågade Wilhelm. Min far har fagt, 

fvarade don oikyldiga flickan, at Ni var den 

Jkönafte yngling fom han nänfm fett, få fkön 

ioiu dn helige Johannes ivart klolter^ och 

dulöre vil jag fe om min far har rätt. 

Nä? _ Han har orätt,eller ock måfte den 

helige Johannes's biid vara ganfka mifslyckad. 

ntJ:> JaS foulle faga, at Ni vore ännu 

ikönate, än den helige Johannes. 

Men Ni är 

dock lik honom. Se! liktom de ljufa lockarne 

fladdra omkring edra axlar, fladdra de ock 

omkring hans. Men edra ögonäro vänligare. 

Hon fåg nu ganfkaömt och ofkyldigt pä honom, 

och lade hans lockar i famma ordning 

kring hans axlar,fom Apoftelens hade på taflan. 

På detta fatt futo de hela aftonen bredvidhvarannan: 

Wilhelm hade ännu aldrig fagt 

få många obetydliga faker, och ändå få angenämt 

lördrifvit lin tid fomidag. Modern måfte 

flera gångor påminna dem at det redan 

förlängefedan ringt til aftonböniklottret, och 

bid nu Wilhelm at få vila hvar han (kulle 

ligga. Gertrud fkyndade förut. Der fofver 

fade hon, idet hon pekade på hans fäng, 

och vägg om väggnied er jag. God nattI 

e.iii lade lig. Han hörde Gertrud vända 

tig i fangen, och klappade fagtai väggen» 

Hon lvarade. Bägge lago ännu vakne några 

■ar och klappade ömlom, tils modern befaite 

iz :truvl vara ;.yft. . 

Red, j :i ganfka tidigt om morgonen, då Wilhtlm 

änuu ioi, klappade Gertrud. Ännteligtn 

v^nade han^ ocii ivaiade. De ftodo nu 

bag- 

/


bägge up, och inom några minuter voro de 

tiliammans. Denna morgon kom Adam tilbaka, 

och Gertrud berättade honom ilrax, at 

hon fann Wilhelm mycket, mycket ikönare än 

den helige Johannes. Wilhelm dröjde här ännu 

en dag 3 men hans upinärkfamhet delades 

nu imellan Gertrud och hennes far. Då han 

gick, följde Gertrud honom på vägen. Hon 

bad honom väl hundrade gångor komma tilbaka, 

trodde honom icke, ehuru mycket han 

än lofvade göra det, och ropade ännu långt 

ifrån til honom, at han för all d-1 fkulle hälla 

hvad han loivat. 

Ockiå Wilhelm kände famma böjelfe för 

Gertrud, fom hon vifat för honom, och redan 

några dagar derefter var han åter hos Adam. 

Gertrud kom honom til mötes med de 

tydligafte tecken af fin glädje. Hon berättade 

honom,at hon,alt fedan de fift råkades, endaft 

tänkt på honom, at hon dagligen gått til klottret 

för at betragta den helige Johannes; at 

hon, til och med då hon vaknat ömmorgnarne 

3 klappat iväggen men ach! icke fått 

fvar ! 

Wilhelm fattade hennes hand och afhörde 

denna berättelfe med obefkrifligt nöje. Med 

hvarje timma förlorade nu fadern ynglingens 

upmärkfamhet, och Gertrud behöll den om 

Ikränkt. Wilhelm hade nu ej flera frågor at 

göra honom om fin fars och morbrors ungdomsår,men 

få mycket mera at tala med Gertrud 

om henneslöfialar,om hennes blomiter, 

och om den helige Johannes. Klappandet i 

H 4 väg- 

119

120 

Rudolf 

viggen tiltoa; hvarje natt. och de bagge gamle,iom 

omiider förbödodet, hörde dem lik- 

\,U beltändjgt klappa, men fagtare än förut, 

och då och c!å fucka. 

igryningen voro Wilhelm och Gertrud 

ledan vakna, och midnatten var iör dem aftonfkymningi 

n. Pet tycktes lom behöfde de 

ej mera någon fönin, och likval blomitrade 

Langes fyndet lom et par närftåcnde rofor en 

ikon vårdag. Gick den gamle jom morgonen 

til fönftret,få låg han huru bägge redan ftodo 

eller futto bredvid hvarannan, huru Gertrud 

lekte med Wilhelms lockar, eller denne 

fattade hennes hand och huru de fmålogo 

emot hvarannan. Idenna flällning låg han 

dem ännu om aftonen, ochiden femma hade 

han lett dem hela dagen. På detta fatt förflöt 

någon tid. Omiider Jemnade Wilhelm nä- 

Han aldeles icke mera Adams koja och den 

forkjuiande Gertruds fidaj och lemnade han 

henne någon gång,la bidade hennes ögaitårar 

och hon drömde vaken til defs Wilhelm 

kom tilbaka. Den ädle Gubben blef orolig 

då han fag deras kärlek, och talade med Gertrud 

dejom. Mit kära barn, du ftörtar dig i 

en afgrund af lidanden och fniärta. Gertrud 

fåg härvid på honom med förundran3 ty hon 

kände fig f;i lycklig. Gintingen är ej Herre 

af fin hand. Du är en Bonddotter och 

Han - - " Bäfta flicka, ännu är det tid, drag 

dig ifrån Göttingen! 

Ifrån Göttingen? frågade hon, och hennes 

ögon fy! ,s af tårar: jag begär ju icke at blifva 

/ 

t 

/

VON W E K D V. N fl E R G. 121 

va hans maka; men hvårföre lkall jag icke få 

le honom? När faknade väl den ofkyldiga kärleken 

invändningar? Hade än fadern ölverrygat 

dottern, at hon ftulle göraWilhrlm olycklig 

om hon fortfor at umgås med honom: hade 

än dottern afkärlek til Wilhelm lofyat undfly 

honom, få gick dock alt lin förra gång, 

fä fnart Wilhelm kom. Då hon fick. le honom, 

kaftade hon en forglen blick på honom 9 

fuckade, ftod up och förfvann. Wilhelm hailade 

nu efter henne, tog henne i fin famn 

och frågade väl tufende gångor: Gertrud hvad 

fattas dig? Hvartöre undflyr du mig ? Hvarföre 

fuckar du ? Alla defla frågor befvarade 

Gertrud med Kickar och tårar,hvilka,fom vanligen 

fker, invecklade dem bägge ännu mera 

ikärlekens fnaror. Väl hundrade gångor ångrade 

fadern, at han bett flickan draga fig ifrån 

honom; ty detta bemödande flöts altid 

medömma,kärliga blickar, med nya heliga förfäkringar 

om kärlek, med häftigare och innerligare 

famntag. Ach, min far, fade Gertrud,då 

Adam förnyadefina föreftällningar: Du 

" fåg, at jaggerna ville undfly honom; men är 

det mit fel, at det ej vil lyckas? Ja, Gertrud! 

Himlen vet det! fade den gamle med 

tungt -hjerta,och beflöt at fjelf tala med den 

unge Giittingen. 

Då Wilhelm följande dagen kom tilbaka, 

gick Adam honom til mötes. Bäfte yngling \ 

du kan göra mig en tjenft. Jag har något pä 

mit hjerta, fom oroar det. Wilhelm ftadna» 

de et ögonblickj ehuru bråttom han än ha- 

H 5 

de,

122 

Rudolf 

de, och betragfade honom med en väntande 

blick. Du vet at jag allkar dig, gode Giittingen 

? 

Hvad vil du,bäfte Adam! fäg! fkyndaI 

Solhettan befvärar mig. 

Jag är Gref VVerdenbergs lifegen:min dot- 

ter ockfå 

, Du - ♥ 

- 

Vid Gud! jag vill löfa Er. Bekymra er 

eJ" J ag ar redan länge(e'n beflutit det. 

Du älfaar min Dotter V vä

t 


pade: du är min maka, Gertrud! Här gifver 

ja»: dig min hand och min eviga trohet. Gertrud 

öiverlemnade fig iörkjuft åt den fköna 

känflan,at hennes hemligaite önfkningar,hennes 

omöjliga drömmar, (om hittils kodat henne 

få mänga tårar, nu (kulle upfyllas. Midt 

under data rus af den lyckligafte kärlek,banade 

fig dock ändteligen faderns rött en väg til 

deras öra: Och _, om nu din far,Giittingen, 

ej famtyckeri' 

Bäite Adam! fade Wilhelm, han behöfver 

ju blott te och tala med Gertrud; och det (kall 

han Kom,älfkade Gertrud,kom! Han drog 

henne med fig, och fadern fåg efter dem med 

envälftgnande blick: Himlen gifve at den gamle 

Giittingen måtte känna för Gertrud hvad 

jag känt för hans fon 3 och de Ikola blifva 

lyckliga! 

Under glada famntag, under ljufva lamtal 

fkyndade Wilhelm med Gertrud til Kloitret 

Difentis, då han hann Rudolf. Denne betragtade 

den intagande' flickan och förnöjde fig af 

den fiifla och rena ofkuld,fom fyntes ihennes 

anletsdrag; och när hon någon gång fåg 

på honom, få lyfte af denna blick en fådan 

renhetif]älen, ehuru blandad med någon fruktan, 

at den återkallade i hans minne de tider 

då han fom yngling äl(kade Marie. Och, 

fköna flicka, älikar du då ockfå min Wilhelm 

? frågade han: Gertrud fåg på honom 

och fedan på Wilhelm. Ja, Rudolf! hon älikar 

mig (om Marie alfkar dig. Rudolf fatte 

fig imeiian de bägge äl(kande och fmåningom 

för- 

123

124 

Rudolf 

förfvannGertruds blyghet. Hon berättade början 

til lin kärlek med få mycken blygfamhet, 

at Rudolf ej kunde afhålla fig ifrån at lägga 

fin hand på hennes hufvud och i fit hjerta välfigiia 

henne. Men, Gertrud, om nu Giittingens 

far nekar dig fin väifignelfe? Hon uplyfte 

fina ö*?;on, nedflog dem åter, plockade 

på fit halskläde och fälde en tår. Sa är 

jag olycklig, fade hon ändteligen med en djup 

fuck. Dock om han blott icke hatar mig, ont 

}ag ätminftone någon gång far fe min Wilhelm! 

Rudolf: tryckte henne til fit bröii,idet han 

fade; Himlen förbjude, min dotter, at et få 

fkönt hjerta, fom dit, (kulle blifva olyckligt! 

Kommen mina barn; jag fkall följa med er 

til Difentis. Gertrud kattade Cg gråtande tit 

Rudolfs fötter och ropade, innerligen rörd: 

min far! min far! Pviidolf uplyfte henne, och 

ej långt derefter danfade hon med glade hjerta 

vid Wilhelms hand framföre Rudolf. Ju 

närmare hon kom kloftret, ju muntrare blef 

hon, ty hennes ofkyldiga hjerta kände ingen 

annan fruktan,än den man väckte hos henne. 

Då de kommo til klofter trägården, togRudolf 

flickan vid handen och förde henne til 

Giittingen, fom fatt allena i en fkön löflal. 

Här förer jag til dig et hjerta fullt af olkuld, 

begynte Rudolf, din fonsflicKa, en annan Jutta. 

O Gud! fade Gertrud, och kyfte Giittingens 

har.o*, huru liknar du icke min Wilhelm! 

Sonen omfamnade fadern,berättade honom 

huru han blifvit bekant med Gertrud och 

bad om hans väifignelfe. Gud välfigne er,mit 

na 

t

von Werdenbeig. 125 

na barn! fade Guttingen, och dig, min fon, 

gifvc hanidefla armar } vid detta hjerta, flera 

dagar än han gaf din far vid Juttas. Han 

höll den fköna> ofkyldiga flickan länge ifin 

famn. 

Rudolf och de tvänne älikande förblefvo 

öfvernatteniklottret, och följande dagen gingo 

de med Gihtingen til Marie, hvareft de 

öckfå funno Pater Anton. Wilhelm blef nu 

här högtideligen förlofvad med Gertrud. Om 

aftonen mäfte han lemna henne hos Marie, 

och följamed Rudolf, Anton och Thuring til 

Truns, der fällftapets medlemmar om natten 

förfamlade fig och upfogo ynglingenifit fanjfund. 

Med tårar kallade han figi alla detta, 

ädle mäns armar 9 och gjorde det löfte,at aldrig 

begå någon våldfamhetj at utbreda fanning 

och dygd; at bibehålla fred} at Ikydda 

rättvifan; at ftrida mot fördomaroch lafter,och 

at fora en obemärkt och lugn lefnad,helt 

och hållet upoffrad åt mänfklighetcns väl,icke 

åt ärelyitnaden. Man nämnde nu för honom 

medlemmame, omtalte derasplaner, framlade 

för honom på det tydligaite fatt medlen 

til deras utförande. Han fönderbrötfit fvärd, 

til et .tecken at han ville fk'y aiia våidfamheter, 

och blott genom förnuftiga fliäl, aldrig 

genom tvång,- leda männifkorna til dygden. 

Alla klagade ännu beftändigt öfver de våldfamheter, 

forh Henrik von Werdenberg och 

hans fogdar på Bärenburg, Färdiin och Guardowall 

utöfvade. Ulrik, den yngfte af de trenidlfi 

bröderne Friherrarne Räzuns^ höjde 

med 

u

126 Rudolf 

med ifver fina händer,idet han fnde: det är 

nältan omöjligt, mina bröder, at längre hämma 

Werdenbergfka underiåtarnes raferi. Henrius 

Kaftellan på Bärenbure; är et vilddjur i 

männipKohan.n. För några dagar fedan var jag 

vittne til hans grymhet och folkets förbittring. 

Tvänne bönderiBäreoburg dreivo hans ivinhjord 

ur fin åker. Han lät upkalla dem på 

borgen, och, ulan at vilja höra dem, tvingade 

han dem at äta med Ivincn. Jag red lörbi 

juit fom de nedkommo från borgen,och i 

häitigaite raferi berättade denna fkymf. En 

al våra bröder, munken Ludolf ifrån Difentis, 

befvor dem.at IVilla fig. Jag lofvade dm 

med heliga eder uprättelfe,och bad dem blott 

ännu någon tid hafva tålamod; men vi förmådde 

med möda hålla dem tilbaka. Vi måtte 

vidtaga fkyndefamma föriigtighetsmått, annars 

utbrifter iharf krigslågan,äfveni derna 

beigstragt. Och vore det väl underligt, om 

defie männifkor omfider grepo til vapen? Förhalom 

ej längre den dyrbara tiden. 

Andre omtalte fogden på Guardowall,hans 

valluft och hans öfverdådiga lefnad. Skole vi 

vänta, lade Ulrik, tils denne välluftling förgiftat 

våra landtmans ky&a hjertan och rena 

leder? Vi utilrö dygdens fäd,och han uprycker 

den åter ined fräcka händer. Han fläpar 

de fkönafte flickorna ifit fögderi up på borgen, 

förnedrar dem i deras fäders åfyn, och 

drifver gäck med deras förtviflan. Folket vil, 

la ivagt det än är,ifin förtviflan bryta fina 

bojor. Föriäkrom Werdenbergs underhafvande


de om var hjelp, med det vilkor,at de ännu 

några dagar gilva (ig tilfreds. Äfven våra 

egne underfåtare,ehuru mildt de än behandlas, 

hoppas dagligen mer och mer fina friheters 

(tadgande. DefTa äro ännu inga rättigheter, 

utan biott privilegier, iom vi eller våra 

barn, få fnart vi vilje, åter kunne taga tilbaka. 

Låtoni ofs göra våra underfåtare det til 

rättighet,fom är rättighet. Vi hafve ftyrka 

nog at kunna bjuda Bilköpenaf Chur och Gref 

Werdenberg fpetien. Hvad förmå Chur, Sargans 

och Toggenburg emot mig och mina bröder, 

emot Grefven af Sax,Abboten af Difentis 9 

Rudolfs broder Hugo von WerdenbergiHei* 

ligenberg, Johannes von Stein, Friherren von 

EhrenfelsV 

Skulle vi begynna et krig? frågade Anton. 

Nej!nej!under fredens oliv vilje vi trygga 

ÖrraKhätiens invånareideras rättigheter foni 

männifkor. Våra underfåtare äro (lillaoch lefva 

lycklige. Det är fant, de hoppas, at er 

godhet fkall blifva deras rättighet; men gifve 

vi dem nu detta förmoner, få (kall lam'.mannen 

i Chur, Werdenberg och Toggenburg 

gripa til vapen förat tilfäkta (ig lika rättigheter. 

Kunne vi undvika at tillika invecklas 

idetta krig ? Antagom at den förtrycktelandtmannen 

fegrade: Tron J då, at han (kulle vara 

nöjd med rätt, med billighet? Nej, han 

Ikulle härja,fkulle hämnas på iina förtryckare 

all lin lidna olörräct, fkulle bränna och mörda. 

Och kunden J då hindra dem från at lika 

behandla den grymme Henrik von Werdenberg

128 

Rudolf 

berg och den gode Ulrik von Räzuns? Han 

fkulle glömma din godhet, blott tänka på din 

börd,på dina borgar, och ftraffa den ftolte 

Henrik idig,emedan du är ai famma ftånd 

(pni han. Vi måfte ännu dröjanågon tid. Lofvcn 

edra underfåtare, at tie fnart fkola få en 

billig frihet} ilällen Henriks, Toggenburgs 

ocii Bilköpens underfåtare tilfreds. Vi måfte 

iörft vara fruktansvärde för honom och för 

Henrik: Det are vi få fnart Fredrik von Toggenbuvg 

är vår; och tro mig: jag hoppas ännu 

kunna vinna lians vunfkap. Han tänker 

mänlkligare, än J tron, och' hatar Bilköpen. 

Latom ofsän«u dröpnågon tid, förat fpara blod. 

Alla voro af famma mening fom den vife 

Anton. Sällfkapet atfkildes. Giittingen, 

med fin fon och Rudolf gick tilbaka til Marie. 

Här öfverlade man på hvad fatt Gertrud 

kunde utlöfasifrån Henrik. Rudolf lade: Henrik 

är vår fiendej, får han veta at du alfkar 

flickan, få är hon olycklig. Förtig din kärlek,til 

defs fadern utlöilhenne. Jag ikall tala 

med honom derom. 

Munter vände Gertrud med Wilhelm til* 

bnka til Adams hydda.Ifkogen.vid Guardowall 

faite de {ig på en höjd och talade med förtroiighet, 

om framtidens lycklaliga dagar, 

tvarvid eU: alt annat,och icke murk- 

. Slottsfogden flod frainföre dem,och med 

lyftna blickar betragtado åen fköna Gertrud. 

Åndteligéo iträdde han närmare och frågadei 

e:.: troLiig ton: hvem är du,flicka? Eägge 

uplyftade nu lina ögon, och G darra

von Wc r denberg. 

129 

rade då hon fåg Slottsfogden framföre fig. 

Flicka, hvem är du? frågade fogden ännu en 

gång. Jag är Adam von Kamogaichs dotter, 

fade Gertrud med ftappiande röft. Min 

lifegen fåledes^ och hvem är du? frågade 

han Giittingen. Denne mätte honom föragtligt 

med ögonen och fvarade: Hvem ger dig 

rätt at göra denna fråga? Jag är karl, och 

färdig at lära hvar och en tölp at vara höflig. 

Kom,Gertrud! - " - 

Blifhär,flicka!ropade fogden häftigt, och 

Giittingen ftadnade med Gertrud, Z^Kkangå, 

fade han til Giittingen. Denne fvarade fmåleende: 

Hvem är då du, fom kan befalla ofs 

gå och bli qvar? Som du fer, är jag flickans 

ledfagare,och blifver hos henne. Har du något 

at Tåga henne? - " - " Hvem är denne 

man,Gertrud? Slottsfogden påGuardowall, 

fvarade hon. 

Slottsfogden vände fig nuborrt Iik fom förat 

ej vidare br - (ig om dem, och gick in i Ikogen. 

Giittingen förde den darrande flickan til hennes 

far, fom hjerteJ.igen gladdes åt (in Gertruds 

lycka och föreiatte iig at rätt fnart tala med 

fogden om hennes utlöfning. Giittingen flöt 

Gertrud ännu en gång ifina armar, fvor henne 

en evig trohet, och böd henne derpä farväl. 

Följandedagen kom Slottsfogden til Adam. 

Han var ovanligt vänlig, trycKte den gamles 

hand och förfäkrade honom om lin välvilja. 

Adam trodde fig böra iagttaga detta rilfälle 

för at tala med honom om Gertruds utlösning. 

Slottsfogden blef upmärkfam,likväl afflog han 

IIDel. I icke

130 

Rudolf 

icke hans begäran. Han fökte på långt håll 

utforfka hyarföre Adam ville hafva fm dotter 

fri,och denne föregaf några farmolika orfaker, 

utan at iäga den verkeliga. Skickaimorgon 

er dotter up til mig på borgen, fade fogden 

idet han gick, få får jag fe hvad jag dervid 

kan göra. 

Den gamle Adam litade ej på fogdens tvätydiga 

mine,ifynnerhet då han hördeaf fin dotter, 

at fogden fett henne med Giittingen. Likväl 

gick Adam dagenderpå medGertrud up på 

borgen. En af fogdens tjenare fattade flickans 

hand för at föra henne in ifålen. Då fadern 

ville lölja med,böd han honom vänta til defs 

han blef kallad. Darrande gick Gertrud med 

honom genom fålen iniet litet rum,dit fogden 

nu begifvit fig. 

Lin far vil köpa dig fri, min dotter, begynte 

han,och betragtade den fköna flickan 

med begärliga blickar. Men jag låter ej få 

lätt de ikönafte flickor flippa mig ur händerna. 

Sjelf alfkar jag dig mit barn} och, om 

du vil, få kan du blifva här hos mig på borgen. 

Här, mit hjerta lilla han fattade vid 

d fra ord hennes mjuka hand här hos mig 

fkall ingenting fattas dig: du behöfver ej arbeta, 

och kan lefva fom en fru här på flottet, 

jag vil frigifva dig utan löfepenning, om 

du blott vil blifva hos mig någon tid} och 

då fkall du tillika fåen ganfka hederlig hemgift. 

Gertrud begynte gråta. O,fläpp mig Herre, 

jag vil och kan icke blifva hos Er. 

Icke?

VON WeÉD E NBE RG. 131 

Icke? Flicka, vet du at det ftår imin niagt 

at behålla dig här? Jag varnar dig, mit barn, 

neka icke! Du lär väl icke känna huru il >ttsfängelfet 

fer ut. Kom, mit barn; var lovlig 

på det jag ockfå kan vara det. 

Vid defla ord omfamnade den välluftige 

Gertrnds fkonalif, och hon gaf til et högt fkri. 

Han tryckte henne håidt til lit bröft och lade 

fin hand på hennes mund, at hennes rop 

ej Ikulle höras;menidetfamma upläts dörren, 

och Adam ftörtade häpen inirummet. 

Fogden fläppte flickan och ropade förargad 

til fadern: hvem har låtit kalla dig? 

Min dotters fkri, Herre! {varade den gamle 

blek och darrande, och fattade Gertruds 

hand. Hon är mit barn, och äger mjt hjerta. 

Hon är min lifegen, gamle narr, det vet 

du väl? 

Ty varr vet jag det: och jag lemnar åt 

Himlen at dömma, om det är rätt at männiikor 

äro lina bröderslifegne. Ja,Gertrud är er 

lifegen, jag nekar det ej,men icke på detta lätt» 

Nå, och på hvad latt då? 

Herre!jagalfkarmin dotter,faftän hon är er 

lifegen, och mit blod kan blifva lika få varmt 

foni den ftörfteadelsmansilandet. Icke på detta 

fatt, fager jager. Och (kulle jag än blifva 

fördömdpå den ytterfta dagen, deifore at jag 

räddade "min dotters ära, fkall jag dock rädda 

den. Jag är far;och denna känfla kan icke 

Ni, kan icke Kejfaren qväfva. Hellre vill 

jag vara mit enda barns mördare, än at hafva 

födt det til vanära. Herre 3 fläpp min dot» 

I2 ter.

'V 

132 

R U D © L F 

ter. Ni vet icke hur långt en fars förtviflan 

kan gå. 

Jag tror at du hotar? 

Jag hotar icke; men jag är far, och tror 

Ni at jag med nöje fkulle fe min dotter ftörtas 

iafgrunden? Kom, Gertrud. 

Adam, din .dotter £kall blifva här på borgeny 

här fkall honblifva, fager jag!Dukangå. 

Herre! vid Gud! utan min dotter går jag 

icke. 

Känner du fträckbänken,känner du jernlänkarne? 

Gertrud gaf til et högt (kri. 

Store Gud! Ach, tänk då ockfå Ni en gång 

på den ytterfta domen! Tror Ni at Gud ej 

kan ftraffa? 

Korrt och godt! flickan blifver här. Han 

fattade hennes hand. 

Den gamle drog en dolk ur fit bälte, och 

fade med en hemfk blick: fläpp! eller defs 

förftafting fkall genombåra flickans hjerta, och 

det andra (kicka dig,niding, til afgrunden s dit 

rätta hemvift. 

Fogden fläppte förikräckt flickans hand. 

Så gå då, ropade han, fä gå då! Men din 

dotter (kall icke blifva fri. Hon fkall för altid 

vara lifegen under borgen Guardowall. 

Häftigt gick den gamle förtörnade fadern 

borrt med (in dotter, utan at fäga et ord mera. 

Under vägen fkakadc han betänkligt fit hufvud. 

l'å han kommit tilkyrkanmed henne,ftannade 

han, och tycktes varaiftrid med lig fjelf« Ömfider 

förde han henne in,och til altaret. Mit 

barn, iade han med tungt hjerta^ jag förutfer 

för- 

/

VON WER D EN BERG. I 133 

förlkräckliga ting. Lofva mig här vid den Eviges 

altare, at hellre dö,än låta förnedra dig 

af denne välluftige niding. Jag kan ej rädda 

dig. Ville jag an flygta med dig, få vore 

du likväl öfveralt denne nidings lifegen, och 

dina barn tillika meddig: deflutom fkulle hans 

fpion^r hindra vår flygt. Gud, hans änglar 

och du ijelf fe der dina ikyddare! Der, 

Gertrud,är min dolk;rädda med den din oikuld 

och din falighet. Genomhora välluftingens 

bröit då han vil våldföra dig. Der, mit 

barn, tag den och fvär, at hellre dö än låta 

förnedra dig. 

Gertrudsbäfvande händer kunde knappt hålla 

dolken. Hon fvor med ftapplande rött hvad 

fadern bäfvande föreftafvade henne,och gick 

med vacklande fteg ur kyrkan rred honom. I 

detfamma fom de fkulle gå utföre berget, kommo 

tvänne af fogdens utfkickade, fafttogo fadern 

och iläpade honomifängelfe. Kom ihog 

din ed, Gertrud! ropade han til henne. Hon 

föll afdånad til jorden. Då hon vaknade befann 

honligifin fäng, omgifven af fina grannar. 

Efter hand,i famma mjin fom hennes 

matthet aftog, berättade hon händelfen. Alle 

förbannade den omänfkiige och välluftige fogden 

5 alle beklagade den gode fadernj men 

ingen visfte något råd: ja månge fpådde 

denna olyckliga familj, at den måtte bereda 

fig på de förfkräckligafte följder af detta upträde, 

helft Adam tillika dragit dolken mot 

flottsfogden. Mor och dotter fölloiden meft 

tröltlöfaförtviflan. I3 Emot

It 

134 

Rudolf 

Emot aftonen fmög fig en af fogdens utikickade 

til kojan. Han gick in, emedan han 

inên iåg -inom modern och dotternj fatte lig 

hos dem, beklagade deras olycka, afmålade 

Adams broft fåfom ganfka ftort,och väckte 

hös d' m den plägande fruktan, at Adam tiläfyrs 

kunde föras til afrättsplatfen. Åndte» 

ligen, då nior och dotter knäföllo för denna 

tiger, iade han: det gifves ännu et medel at 

lädd

VON WERDENBERG. 135 

tviflan. Nej, min far, ropade -Gertrud, jag 

har fvurit dig det: Hellre dö, än blifva förnedrad 

och för evigt olycklig!Giittingen!du 

ikall begråta och hämnas mig!Ifamma ögonblick, 

fom deffa ord fkredo öfver hennes läppar, 

upläts dörren,1 och Göttingen inträdde. 

Det var idagbräckningen,och han (kulle denna 

dag om aitonen bivifta fälUkapets fammankomft 

iTruns} men hade gått natten förut,för 

at kunna vara dagen öfver hos Gertrud. Der 

är han, Gud fke lof! ropade Gertrud. Der 

är vår befriare: hon kaftade figihans famn 9 

och modern berättade honom deras olycka, 

Tufende gångor afbröt Göttingen berättelfen 

5 med de häftigafte förbannelfer öfver fogden. 

Omfider fade han,och tryckte Gertrud 

ännu en gång hårdt til fit bröd: Gertrud, jag 

Ikall hämna dig, och ftraffa denne affky värde 

niding. Lemna mig den dolk, fom din far 

gifvit dig. Han fåg på den med blickar, gnifirande 

af harm och raferi. Ja, jag har den! 

ropade han j jag härden! Låt honom komma, 

den välluftingen: jag Ikall gifva afgrunden en 

högtid. Med möda lemnade hans uprörda 

känflor rum åt hans öfverläggning om det 

fom nu (kulle vidtagas. Gif dig til freds,Gertrud! 

Säg budet, fade han tilmodern, at Ni 

ännu en gångbeflutit bedja fogden om er mans 

lif,och viljen derlöre vänta honominatt. Lemna 

åt mig det öfriga; men ingen får fe mig. 

Han gick nu på det rum, der hanaltidplägade 

ligga då han befökte Adam,och der blef han 

lugnare. Nu påminte han fig ockfå, at han 

I4' hög-

136 Rudolf 

högtidligen J6fvat Samfundet för Mänfklighet 

och Dygd, at aldrig begå någon våldfamhet. 

Han log vid fig gelf åt detta löfte. O du 

korrtlynta godhet! du okunniga dygd! ropade 

han: huru illa känner du ej laften,om du 

tror at ord äro tilräcklig;a at tygla den! Dygden 

behöfvef dolkar, fvärd och lågor lika la 

väl fom tälten. Dock, ju lugnare han blef, 

o tyngre hvilade löftet, at aldrig förfara 

\ lamt, pa hans hjerta. Häfta Gertrud, faée 

han, tok at 1 aTion med tårar och böner 

förmå detta vilddjur at ftfgUva din far utan 

din vanära. Förft då, när böner och tårar icke 

hjelpa, för honom hit. Rönfallför honom här 

ännu en gång. Använd alt tör at röra hans 

hj' 1 ta. Hota honom med din förtviflan,med 

dia död. bag honom s at du heligt fvurit din 

far,at ej öfverlefva din vanära. Gertrud lofvade 

det med tårar, och Giittingen tänkte, då 

han var allena: jag är ofkyldig i hans död: 

hans blod komme öfver honom fjclf, Hämnare 

ihimlen! 

Giittingen förblef hela dagen på iit rum; 

Gertrud kom då och då up til honom, 

och hans harm vann altid ny ftyrka af 

hennes berättelfe. Emot aftonen kom fogdens 

utikickade. Gråtande lade modern til 

honom, at hon väntar fogden för at ännu 

en gång anropa honom om nåd för fin man. 

Han rädde henne at kläda fin dotter ganfka 

grann, emedan hon då fkulle behaga fogden 

deilo mera och fäkert röra honom. Giittingen, 

hörde detta råd med obelkrifligt raferi. O, 

den


den nidingen! lade han då den utfkickade gått 

borrt:ien retande drägt fkall offret falla i 

hans armar? Meden djeivulfk köld förjer han 

för fin valluft. Välan! kom Gertrud. Kläd 

dig! kom, jagvil hjelpa dig. Han tvang den 

inyftande flickan at taga på Ug fina vackrarte kläder,lade 

fjelShennes blonda hårilockar och flätade 

blomiter imellan dem. Småle emot den nidingen 

} Gertrud, för at låta honom dubbelt er- 

Jara afs;rundens känflor. Gertrud var klädd,och 

väntade nu darrande det afgörandeögonblicket. 

Iaftonfkymningen hördes någon fagta bulta 

på dörren. Modern uplät, och fogden inträdde. 

Bäfvande förde hon honom inirummet 

til fin dotter. En ryfning öfverföll Gertrud, 

då hon blef honom varfe. Hon kaflade 

lig til hans fötter, och med alt det 

rörande fom böner, klagan och tårar äga, 

befvor hon honom at frigifva hennes far, 

utan at förnedra henne. Han refte henne 

up,och tryckte henne i fin famn. Modern 

anropade honom- om nåd 3 men förgäfves: 

Spåren edra böner, fade han. Adam dör för 

bödlens hand, eller Gertrud är denna natt min! 

Bägge omfamnade nu hans knän och fuktade 

dem med tårar. O, uppehållen mig då 

icke med onyttiga böner. Det är dock förgäfves. 

Korn, förkjufande Gertrud! kom. 

O Gud!ropade Gertrud, få fins dä hos Er 

ingen barmhertighet ? Nå Gud förbarme fig 

då öfver mig och Er! Darrande, få at hon 

knapt kunde lyfta fötterna 3 gick hon med ho- 

nom upföre trappan 5 öpnadedörrentilfit rum, 

I5 

©ch

138 

Rudolf 

och kaftade fig ännu en gång til hans fötter. 

Han ville taga henneifin famn, men hon flet 

fig lös och ropade: Nej,hör mig förft: Då 

jag lemnade er med min far, förde han 

mig til kyrkan. Vid altaret målre jag fvärja 

honom at icke öfverlefva min förnedring. Herre: 

jag har faft beflutit at rädda min far; men 

ockfå, vid Gud! lika få faft at icke öfverlefva 

min vanära. Betänk hvadjag lagt, och var 

barmhertig! Tvinga mig ej at mördamig fjelf! 

Åh !man dör ej få lätt, min fköna flicka! 

gör ej längre motftånd: jag känner en ljuiVare 

död dödenikärlekens armar. Han 

omfamnade henne. Gertrud ropade om hjelp, 

och idetfamma ftod Giittingenidörren. Fogd 

n föifkräcktesoch fläppte fit &önabyte. Giittingen 

ftadnade lugn och ftillatigande,och betragtade 

välluflingen med alfvarfamma blickar. 

Hvem är du? frågade fogden förlägen. 

Jag är Adelsman: mit namn är von Giittingen: 

denna' flickas fäftman: hennes olyckas 

hämnare, och,affoyvärde, din (träffare! 

Betragta denna flicka, Niding! Dennablomma 

ville du förgifta med din djefvulfka andedrägt; 

du, Tyrann emot alla dina underhafvande! 

Din dom ärläld! Gud gaf dig tid; men du 

hördeicke: han drog en dolk, och fogden 

bleknade. Denna dolkgaf Adam fin dotter vid 

den Allsmägtiges altare,och bad henne flötaden 

ifit hjerta hellre, än förlora fin ofkuld. Niding! 

dertil tvingade du honom. At(kyvärda 

milsfoiter! känn,om du ännu har känfla, at du 

tvingade en far at befalla lit egetbarn fjelfmord. 

fqs-


Fogden föll pä knä. För Guds fkul! jag 

vil frigifva fadern. 

Det (kulle du hafva gjort då denna olkuld 

bad dig deroni,då hon förfåkrade dig, at hon 

icke ville öfverlefva fin vanära. Nu aftvingar 

fruktan dig detta löfte. Imorgon fkulle 

du åter vara lika flor niding. Nej borrt! 

nediafgrunden! Han gick lött på fogden. 

O förlåt honom,Giittingen! ropade 

Gertrud och gick imellan dem: förlåt honom, 

om han blott låter min far blifva fri. , Gertrud! 

goda,ömma fjäl! du känner ännu ingen 

niding!Idettaögonblick ftötte han,med armen 

öfver Gertruds axel,dolken i fogdens bröflu 

Han föll med et fkri til jorden, och dog. Giittingen 

kaftade en blick mot himlen, Gud! lade 

han, kunde jag göra annorlunda? Hans 

blod komme ötver honom fjelf! jag var et 

verktyg förDin rättvifa. Han kaftade dolken 

pä den döda. Idetfamma upbröts dörren til 

nedra rummet. Fogdens u^lkickade hade hörtfin 

Herres fkri, och bröt fig in, för at föka 

honom. Din Herre är i afgrunden,hans 

rätta hemvift, fade Giittingen, fom juft nu 

kom trappan utföre med Gertrud, fom låg 

näftan liftös på hans axel. Vildt flörtade tjenaren 

tilbaka under det ryfligafte fkri. 

Folket ftrömmade tilhopa och flojade af 

glädje då Guttingen berättade hvad fom händt. 

Bryten up borgen,ropade en af ynglingarne. 

Alle rufade dit, och löfte Adam ur hans fjättrar. 

Nu ville Guttingen ftilla fclket, men 

defs raferi var för flört. Redan höjde fig lågor- 

y 

fe

140 

Rudolf 

gorna från borgen uprorets rysliga tecken: 

Stormklockan hördes från alla byar, 

och folket famlades. De utfkickade kommo 

tilbaka med den underrättelfe, at borgen 

Guardowall är beftormad,och den tyrannifke 

fogden dödad. Beftormen ockfå de andra borgarne! 

ropade alla, betagne af det vildaite raferi. 

Färdun och det högaBärenburg eröfrades 

redan famma natt ") och fattes i brand, 

och fogdarne mördades. 

O Gud! ropade Anton,då han fåg Guardowall 

brinna,lugnet har då förfvunnit!Emot morgonen 

brunno ockfå de bägge andre borgarne. 

De af fällikapets medlemmar, fom ännu faknades, 

fkyndade fig til Truns. Men ingen af 

dem kände rätt egenteliga orlaken til det få 

häftigt utbruftna uproret. Wilhelm kom, och 

berättade den. Nå fägen nu fjelfve: var icke 

våldfamhet här den fannafte^ dygd, den fredligafte 

männifkokärlek? Alla initämde enhälligt 

deruti. Men nu är ingen tid mera at förlora, 

fado Anton, om öfra Rhätien fkall blifva 

räddadt. Up, mine vänner, fördeleneder, 

och baden folket til en fammankomft vid Sankt 

Annas KapelliTruns. Sägen de Werdenbergike 

underlåtarne, at vi vilje fluta et förbund 

med dem,för at hämnas på deras Herre den 

oför- 

") År 1424 dräptes fogden på Guardowall, då äfven 

de trenneborgar, lomlilhördeCrcf Heurik von 

Werdenberg af den hvita fanan, föritöidesoch upbrändes. 

Bärenburg lag högt uppe 1dalen Schambs j 

Tärdun i Donat. Pifiitratiderne i Athen, Decerrivirerne, 

TarqviniusiRom o, fli a. äro lika få förikräckliga 

varningar.


141 

oförrätt de lidit, och afvärja alt förtryckifrån 

dem. Skynden!Imorgon, då bönringningen 

uphört,famlen J er. Du,Rudolf,och Wilhelm 

von Giittingen, J följen mig. Vi vilje begifva 

ofs tii Ortenftein, til Henrik von Werden* 

berg. Nu är han tvungen at biträda vårt förbund. 

Alle ikildes åt. 

Anton, Rudolf och den unge Giittingen 

fkyndade til Ortenftein, der Henrik nu uppehöll 

fig. Redan på afftånd hördede uprorets 

fruktansvärda fkri. Landtmän, beväpnade med 

all hvad deras törfta raferi räckt dem, fkyndade 

förbi dem och fkreko vildt: til Ortenftein 

förat mördaTyrannen! Anton fkyndade fig 

ik mycket hans krafter tilläto, ledd af Rudolf 

och Wilhelm. Då de kommo til Ortenftein 

och folket igenkände dem, hördes et 

vildt fkri: der komma våra räddare J våra oförrätters 

hämnare. Anton gick midt ibland folkhopen,och 

bad om et ögonblicks tyftnad. Alle 

forlamlade fig omkring den vördnadsvärde 

Gubben;ftenarne uphördehvina, fvärden fmögo 

åter i fina fkidor, pilarne ) (ina koger, och 

facklorna fläcktes. Det höga lugn, fom hvilade 

på Antons förklarade anfigte, ftillade äfven 

de vildafte. Han ftod midt ibland dem 

på enhöjd,och begynte: "Hvarförearen J här 

förfamlade,mine vänner? Monn för at hämnas 

den oförrätt Jlidit,och ledan a nyo fjunka ännu 

djupare iförtryckets afgrund? Monn icke 

fnarare för at fkaffa edra barn och efterkommande 

en tryggad och rättmätig irihet? J viljenförftöraOrtenftein 

och mörda Gretven? Har 

han

142 

Rudolf 

han icke ännu andra borgar,fom å nyo kunde 

pålägga er bojor? Skall ej hans fon efter 

fin faders död höja blodbaneret emot er, och 

i förbindelie med Chur, Toggenburg och Öfterrike, 

med hela Adeln när och fjerran, 

draga emot er? Och lägen mig den niagt, fom 

] viJjen lätta emot dem? Jag och mina vänner 

våga då, få. gerna vi än ville, icke hjelpa 

er; ty hvad Ätfße vi fvara på denna in* 

vändning, fom man altid fkulle göra ofs: at J 

mördat er herre, för at hämnas hans fogdars 

fÖTbrytelfer? Sägen, hvad (kulle vi fvara? Mine 

vänner, morden icke, utan gören er fria. 

Vid Trims förfamlgs imorgon hela Öfra Rhätiens 

allmoge, til et förbunds afflutande om 

rätt och frihet. Vi are nu här för at kalla 

er och Gref Henrik til detta möte. Detta 

fdeligen förenade famfund fkall befkydda er, 

trygga edra barn i den gyllne frihetens befittning, 

och för altid kroffa er Grefves välde: 

Gån tilbaka til edra kojor, öfver natten. Morgondagen 

blitver den fkönafteier lefnad: er 

frihets dag: den måften J ej befudla med blod 

och upror!" 

la detta tal följde en allmän tyftnad. Derpå 

hördes et fagta iorl, fom röjdeovilja, och 

inart ropade några (pridda röiter: Borrt med 

förtryckaren! Förftörom tyrannens borg! Anton 

utfträckte fina aimar; men et vildt fkri: 

til borgen! til borgen!tyltade hans ord. Så måften 

j då förft mörda er välgöraie! ropade Anton,och 

fkyndade til den imala ftigen igenom 

klippan 3 fom förde til borgen. Er väg^ ropa»

von Wc rde nb e rg. 143 

pade han til dem fom trängde fig fram, vare 

öfver mig! Jag ber er, mina vänner! Han 

utfträckte fina armar emot dem, och höll de 

främfte tilbaka för at aflkära de öfrige paffet. 

Folkets raferi tiltog mer och mera. Rudolf 

och Wilhelm ftodo vid Gubbens lida, och 

bådo honom at icke längre fatta fig emot den 

upbragta folkhopen: Jag kan icke mera än dö! 

fade han; och min död måfte ftilla dem. Rudolf 

och Wilhelm fkyddade honom med fina 

fköldar emot folkets itenar och pilar, fom haglade 

omkring dem. Han föll på knä, och 

ännu en gång blef det tyfl! O! förbarmen er 

öfver edra barn! ropade han til dem; åfam» 

ken er inga blodikulder. Nu träffade en Ilen 

ur en flunga Gubbens panna,och hanLöll blodigiRudolfs 

armar. Mördare!förbannade mördare! 

ropade Rudolf: och det var,likfom hade 

en ljungeld ifrån himlen nedftörtat ibland dem, 

då Anton föll. De ftodo några ögonblick likfom 

faftnaglade w\4 jorden. Idetfamma öfverföll 

dem en ängflande fruktan för den dag, 

då de fkulle ftällas inför verldarnes domare; 

och alle förfvunno plötfligen. Anton, fom hemtade 

lig, vinkade åt Giittingen och frågade 

med matt röft: hvar togo de vägen? Gå efter 

dem, min Wilhelm, och bed dem förfamla fig 

der nedre på ängen. Jag ville gerna ännu en 

gång fe mina barn och ftga dem, at jag förlåter 

dem det dödliga får de gifvit mig. Du, 

Rudolf, gå och bed Gref Henrik komma til 

mig. Rudolf fatte Gubben fagta ned i gräfet 

med ryggen mot klippan, och gick up på borgen.

144 R u dolP 

gen. Grefven hade från flottsmuren fett hvad 

iom tildragit fig, och kom honom til mötes 

med läkemedel. Rudolf förband Gubbens får, 

fom nu vände fig med ilocknande ögon til Gref- 

Ven: Henrik! jag dör för er. De hade fvurit 

er död,och, ty värr! förtjente Ni den. 

Ni är räddad: jag befvär er nu, Grefve! en 

d.rnde befvär er: låt edra underfåtare åtnju- 

ta hna ■ rättigheter fom tnänniikor. Gå 

tilTruns: 

♥ 


forlåter er af innerfta hjerfa, mina barn! J 

hafven ju blot^förkorrtat mit lir for en korrt 

tid; oqh i dufla mina lifta ögonblick kun- 

den J gifva mig en förlmak af den ialikhet 

loin jag fnart fkall njuta, om J viij n lolja 

mig til Tiuns. Jag har ej mänga ögonblick, 

ölriga. Skynden mina barn^ bären mig dit, 

ocli J bären migihimlen. De blefvo nu betagne 

af den lifligafte glädje 3 gjorde en bar, lade tingkläder 

derpå, och buio Gubben til Truns, utan 

at mera tänka på borgen och Gre 

sa tuien gråtande männiPKO;,var Anton don ende,iom 

låg glad ut. O! huru lycklig jag ar!.10- 

-pade han med utfträckta arntar och hflfga, 

förklarade,til himlen höjdablickar. Gud! huru 

outlägeligen belönardu icke den goda vilja, (om 

litvar mit hjerta!Jorden ,min dodsfäng; öfver 

mig denklara himlen: omkring mig tui.jnde mina 

barn, iom älika mig! O Gud! lär jordens 

legenter ?.t vinna en lådan hädanfärd. 

IlDel. K Idet-

146 

Rudolf 

1 detta ögonblick ftörtadeThiiring och Marie 

fram genom folkhopen. O! hvar är han? 

lefver han ännu? ropade Thiiring redan på 

afiland. Nu fick han fe Gubben och badande i 

tårar,kallade han (ig ned vid hans lida, fattade 

hans hand, och fade i en klagande ton: O 

jag olycklige! Odu bäfte bland männilkor!Oi 

min vän! min lärare! min välgörare! Anton 

fmålog til honom. Nyfs tackade jag himlen 

för min lycka, och nu tackar jag honom ännu 

en gång at han gaf migdig,minThiiring 9 

til medarbetare i mänsklighetens fak. Marie 

knäföllpå andra fidan,kysfle Gubbensblodiga 

hår, och vred fina händer. Min dotter, lade 

Anton,förtjenar mit öde tårar ? Nej, 

men vi, vi öfvergifne, vi faderlöfe! fvarade 

Marie fnyftande. Anton pekade åt himlen; 

Marie! J öfvergifne, J faderlöfe? Här kailade 

Giittingen fig til hans fötter;derkysfte Fri* 

herrarne Räzuns hans kläder; här låg Gref 

Sax pä Rudolfs axlar, och blandade lina tårar 

med hansj der ftodo Wilhelm, Stein 

och Ehrenfels med tåriulla ögon, hänryckte 

af den meft rörande lyn åfynen af en döende 

Vis. Nukommo alla bröderna från Difentis, 

med den gamle blinde Abboten Peter 

von Fotaningen imellan tig, til den döende. 

Bägge Gubbarne omfamnade hvarannan, och 

Abboten fade med flaplande röft: du gode och 

trogne tjenare, gäckidin Herres glädje! 

O! lade Anton: J Ikänken mina lifta ögonblick 

alla mänfkliga lifvets och evighetens iällheter!Dyrbara! 

ovärderligaögonblick! O Gud! 

huru (tor är ej Din belöning! Nu 

*


Nu kommo efterhand förfamlingarne från 

Saffien, Tenna, Ölra Sax, Uamz, Grub, 

Lugnez, Vals, Flins, Tamins, Rheinwald, 

Schambs och Tufis, och fift ocklå Hugo 

von Werdenberg, Rudolfs broder. Alla desfa 

ftodo rundt omkring den dömde. Så a- 

Ten J då nu alle förfamlade, begynte Pater 

Anton, för at ftadga för er och edra efterkommande 

en fri och billig ftyrelfeläg, utan 

våld, utan intrång i andras rättigheter, när 

det kan beftå med männiiko namnn och 

farmingen. Redan för lång tid tilbaka hafve 

vi, vid lediga ftunder, utarbetat en få* 

dan, och jag hoppas, mine vänner och bröder,at 

den icke (kall mifshaga er. Rudolf, läs 

up den. Den var af Antons hand, et vt/rk 

fullt af vishet och fanning. Man rädflog inbördes 

öfver hvarje artikelideni:tmma,hvilken 

til den ändan (erfkildtuplaftes,och biet et 

ämne för deras ötverläggningar, och fluteligen 

röftade man deröfver. Hela conftitution 

var få okonftlad, fä tnånfklig, få billig, och 

grunderne för denfamma iå påtagliga,' at alla 

begrepo och antogo den med nöj

148 

Rudolf 

ga mina lifta ftunder til at hindra er ifrån en 

orimlig ed. För ofs,i våra omftändigheter: 

för det mått af ianning, fom vi känne: "för 

Bergstragtens närvarande tilftånd, höfsning och 

leder,är denna conftitution,fom jag tror, nyttig 

och pallande; men fkall den altid förblifva 

det? Skola våra feder altid blifva de farama? 

Blifver ej farmingen med hvar dag renare 

och klarare? Behöfva icke kanfke redan 

efter hundrade års förlopp våra barn en helt 

annan, en ädlare, bättre frihet, än vi? Nej, 

hindrom icke förfynens hand at föra ofs ftädfe 

närmare fullkomlighetens mål. Vi hafve 

gjort hvad vi kunnat. Skole vi vara få grymme 

och beialla våra barn:på detta fatt fkolen 

J vara lycklige och icke annorlunda; om de 

kunde blifva det på et ädlare och bätt e fatt. 

Hvad nu är frihet,kan redan inom hundrade 

år vara det meft tryckande flafveri. Friheten 

ftiger med farmingen, med männifkans förflåndsodling. 

Vi bryte våra bojor: fmidom ej nya 

åt vara barnbarn. Beedigom blott det, fom 

under alla omftändigheter, evigt är och måfle 

bliiva fanning. 

Etnytt glädjerop biföllden adie mannens råd. 

Timring uplatte eden och föreftafvade den» 

Nu framträdde alla förfamlingarne,en efter 

annan til Abboten och afiade denna ed * J ): "Vi 

vilje alle, utan åtfkilnad, vara lika edeligen 

förbundne,ej tolanågon lifegenfkap ibland ofs, 

utan vara frie männifkorj med lif och egendom, 

land och folk biftå hvarandra; hålla vägar- 

*) Edens egna ord,hämtade ur famfundets handlingar.


149 

garne fakra och bibehålla freden} göra rätt utan 

krig och våld} trygga hvar och en vid 

fin egendom,och vid hvarje ftridighet förd föka 

i godo bilägga den; befordra och högagta 

fanning och dygd} utrota och afvärja villor 

och lafter, och bibehålla vår conftitution 

utan förfång förfarmingen och den bättre lyckfalighet, 

fom Gud en gång kan och Ikall gifva 

männifkorna." 

Sedan förfamlingarne fvurit, aflade Adeln, 

och fift Abboten och Klofter konventet eden. 

Anton fmålog ljuft, och flräckte fina händer 

mot himlen: Gud! du har hört denna ed! Beftydda 

det famfund, fom är få gammalt fom 

männifkoflagtet } Ja, famfundets namn vare: 

Det Grå Samfundet; och J fkoleri heta: Bröder 

af det Grå Samfundet! (Graubiindner). Så hållen 

då hvad J fvurit, mine vänner! Gud väl» 

flgne er! välligne alla männifkor! Guttingen! 

Rudolf! Marie! min Thiiring! Äliken och 

högakten farmingen. Han fjönk baklänges i 

Maries armar : och Thuring lade hans bruftna 

ögon tilhopa. 

Mine Bröder! fade Thuring på knä: Den 

helige mannen har tagit vår ed med (ig up til 

Gud. Den allgode förbarme lig öfver det Grå 

Samfundet, och öfver ofs alle! Gud! fanning! 

det Grå Samfundet vare vår löfen! ropade Rudolf 

med tårfulla och tindrande ögon} Gud, 

fanning, och det Grå Samfundet!ropade alt folket. 

Adelsmän och Bönder omfamnade hvarannan 

fom bröder,och alle beflöto enhälligt 

at här på ängen,der den fromme Anton dog, 

K 3 

fam- 

/

150 

Rudolf 

famfundets allmänna fammankomfter altid (kulle 

hålla-. Isarikt Annas Kapell blef Antons 

lik bifatt, och på det ftälle der han dog, up* 

rette man en (iol, hvarpå deffa ord voro riftade: 

Har dog Anton. Hans lif och hans 

död (kapade lätlhet ibland hans medmännifkor. 

Följande dagen var tamiundet åter förfam* 

ladt rör at afbida Gréf Werdenberg och Biikopen 

af Chur. Bägge utebiet vo 5 likväl kornnio 

deras underfåtare: de fria Jaudtmännenpä 

haax, på Rheinwald och i Schambsj alle adelsmän 

och litegne, fom hörde under borgen 

Guardowall,anförde af Adam vonKamogaich. 

Och alle (kickade nu de äldfte ibland fig, åtföljde 

af några adelsmän, til Henrik och Bilköpen 

af Chur,ochläto förklaradem, at de nu 

voro edfvurne medlemmar af det Grå Samfundet, 

och at de ville lefva och döfom iådana. 

De utlkickade funno Grefven hos Bifkopen. 

Adam, fom förde ordet, talade med all en 

ädel mans tfyrka, fom känner fig fri från omänfkligt 

förtryck. Ni är min lifegen, fade 

Grefven förargad. Icke mera, Herr Grefve, 

fvarade Adam,fedan jag tilträdt det Grå Samfundet. 

Gud fke lof! jag är en fri man och 

känner mig beredd at våga mit lif för min frihet» 

Bilköpen ville låta gripa honom, men 

alle adelsmännen lade händerne på fina fvärd, 

oc!i hotade at förfvara fina bundsförvandter 

ända inidöden. Bifkopen fåg fig omkring efter 

fit folk men detta flod itilla, förundradt 

öfver männens driftighet,och ingen grep til 

motvärn. Gån! ropade Bilköpen; fvar ikolen


len J få från mig och Grefven. Vi hafve forklarat 

er vår mening,enligt famfundets beflut, 

fade Adam. Vi are edelige Bundsförvandter 

och ikole förblifva det; J mån då luta edra 

hufvun tilhopa och öfverläggadet bäftaigitten, 

Knapt voro de borta förrän Grefven lät 

-fammankalla fina låntagarej men då han ville 

höja baneret mot det Grå Samfundet,förklarade 

de honom enhälligt, at de ej ville bekriga 

deffa frie män. Under defla bemödanden 

at uplöla förbundet, vann det dagligen 

mera ftyrka, och de offentliga fammankomfterna 

höllos, fom beflutit var,iTruns, vid 

Antons graf. Den ena lörfamlingen,den ene 

adelsmannen efter den andra, tiiträdde detfamma 

9 dels af fruktan,dels af öfvertygelie. Bilköpen 

af Chur fatte fina och Gref Henriks 

förfamlingaribann. Vidfkepelfen verkade mera 

än hotelfer,och Schambs hyllade Grefven 

å nyoj men famfundet förklarade at det ville 

trygga förfamlingen i fina rättigheter. Nu 

tilfatte Grefven ingen fogde meraiGuardowail. 

LugnetiÖfra Rhätien tiltognubeftändigt % 

och Rudolf och Marie lefde nu fjelfve mer ocb 

mera lycklige genom de tufende männifkors lyqka, 

til hvars grundläggande debidragit. Deras 

arbete var odlingen af deras enfliga klippa;deras 

nöjen, fmå husliga fefter, fom de anftälde 

för Thiiring på hans höga ålderdom, 

Thiiring lefde efter Antons död endaft i fin 

familjs fköte,fysflofatt med den yngre Maries 

upfoftran,fom nu var femton år y en intagande 

flicka, en lefvande bild af fin iköna mor 

;K 4 He- 

■"*"»■

152 Rudolf 

Hcloife, och fin adla, ofkyldiga foftermor, Marie. 

Giittingen och Gtrtrud begåfvo (ig ock. 

nu med fina tvänne barn til detta enfliga itälle, 

iom biet et hemvift för kärleken, vänfkap^n, 

lugnet, dygden och den lyckligafte glädj

I 


153 

tian oro nalkades hennes rena jfjäl. När Rudolf 

ftundom oroade lig öiver Henriks och Bilköpens 

tilväxande förening med Ölterrikc,fade 

Marie fmåleende: käre Rudolf, vore jag få 

fäker på at ännu en gång få lefvaiden dal, 

der min ungdom förflutit, fom jag är fäker 

at Henrik och Öfterrike och hela verldens 

Furilar icke fköla tilintetgöra det grå famfun* 

det, huru lycklig (kulle jag då icke vara! kärlek 

och dygd hafva itiftat detta famfund: Gud 

ikall befkydda det! 

Gref Henrik och Bifkopen gjorde verkeli^ 

gen planer til fällfkapets föndrande, och fåle» 

des til återvinnande af fin fordna magt öfver 

fina underhafvande. Samfundets medlemmar 

utgjorde deras beftändiga taleämne,och i.fynnerhet 

Rudolf och hans förhatliga verkfamhet, 

fom ouphörligen förvärfvade farnfundet 

nya medlemmar. Henriks fon, Johan von Werdenberg, 

hvars lärare varit en uplyft man, hade 

hört denne Rudolf få mycket omtalas, at 

han flutligen brann af nyrikenhet at få göra 

hans perfonliga bekantfkap. Klädd iom landtman, 

gick han upåt Rhenftrömmen, lät en 

herde vila fig ingången til grottan fom förde 

til den enfliga klippan, och följde gången åt, 

fom (vagt uplyftes af den utvidgade öpningen. 

Under det han gick, tänkte han på Rudolf: 

Hvilken man! För hans lugn darra ännu Furftarne! 

Här lefver han obemärkt i fit Konungarike, 

och fprider glanfen af fina dygder och 

fina bedrifter öfver hela jorden! Beitändigt 

föreftällde han fig tillika Rudolf, befynnerligt 

K- 5 nog! 

"i- 4

154 

Rudolf 

nog! i en pragtig Furftlig kappa,i et ftolt 5 

med triumfbågar och ftarka torn förledt palats. 

Nu inträdde hani den likfom iberget 

uthuggna dalen och gick långfamt utmed den 

ena (Jdan, der bän fnart inkom i en fkuggtik 

fmålkog, öfver hvilken några kojor fyntes: 

Idenna fmafkog fortfatte hanlångfamt (in gång, 

til defs han omfider nck höranågra tala, dem 

han nu fagta nalkades. 

Nu fåg han genom grename, midt framföre 

(ig inbyggarne på detta enfliga ftälle. En 

gammal Gubbe, med fnöhvitt hår och et 

vördigt anligte,fatt på märken, och om* 

kring honom fprunga tvänne barn fom ropade 

och ftojade,intagne af den innerligafte glädje^ 

Gubben fökte qvarhålla den äldlte goslenj 

men hans hand var för fvag. Han fmålog 

jgelf åt fin fvaghet, och ropide nu blott til 

honom,at han ej (kulle fpringa få fort. På 

en halmfiol bredvid honom (att et ungt,fkönt 

fruntimmer med et fpädt barn vid bröftet» Af 

den ömma himmellka blick y hvarmed hon följde 

barnen, och af den ljufva räddhoga, fom 

röjdesihennes anfigte när det yngfta fnafvade 

i det mjuka gräfet,igeakande Gref Johan 

lätt Barnens mor. Få något afftånd bakom henne 

fyntes en ung man, under det han långfamt 

nalkades den ena kojan, då och då ftad» 

na och hänryckt betraktabarnens lekar och deras 

mor. Utanför denna koja, vid et bord, 

fatt en man, fom läfte högt ur en bok, och 

.»vid hans fida et fruntimmer fom fpann, och 

t!å och då lät fländan hvila iör at höra dello 

up-


upmarkfammare. Utom detta fyntes längre 

borrt en flicka, fom gick af och an under en 

allé. Nu kom hon til bordet och tryck» 

te det fpinnande fruntimrets hand; derpä gick 

hon til barnen, fprang lekande omkring med 

dem iblomftema^ förfvanni det famma och 

fyntes återialléen. Alla deffa perfoner voro 

klädde fom Herdar; likväl kunde den 

unge Grefven icke tvifla,at ju mannen fom läfte 

var Rudolf von Werdenberg. Hans blickar 

flögo från den ena til den andra; och han 

vifste icke på hvad fatt han bäft (kulle vifa 

lig för dem, utan at flora deras glädje. 

Nu hoppade flickan åter fram, Gommom 

o/fy ropade barnen til henne: Pappa du (kall 

leka med! Söken då up mig, fade Givtingen, 

och fkyndade bakom bufken, der den unge Grefven 

ftod,lör at gömma(ig: Barnen fmögo än 

hit, än dit. Marie, Heloifes intagande dotter, 

hjelpte dem at föka. Idetfamma ropade 

hon: här är han! och fattade den unge 

Grefven om lifvet. Barnen kommo, och 

fattade begge iJohans kläder. Maries blickar 

voro blott fäftade på barnen, dem hon ville 

akta från at falla. Han J hittat honom? 

frågade den gamle. Ja, fvarade barnen. Nu 

uplyfte Marie fina ögon, fåg en främmande 

yngling ifin famn,och fprang rodnande 

tvänne fteg tilbaka. Barnen logo: Nu framträdde 

ockfå Giittingen ur bufken och gick 

fram til Grefven, fom ännu ftod och betragtade 

Marie. Hvem är du? frågade han', 

och Grefven teg, förvirrad. Då han åter 

gjor-

156 

Rudolf 

gjorde honom famma fråga,fvarade han: en 

landtman från Schweirz. Giittingenfattade fmåleende.Grefvens 

hand och låg pädenidet han fa- 

de: denna mjuka Inöhvita hand har aldrig ar- 

din kroppsftällning, yng- 

betatifoibaddetôchd 

ling: på tornering har du varit,men landtman 

är duicke. Hvarför?: vil du bedraga ofs? 

Nej, bedraga er, villejagicke - " " " Förlåten 

mig! Med defTa ord vände han fig til 

Ruuplf och den gamle, fom nu ocktå ftodo 

bredvid honom. Forlåten mig! jag är Riddare. 

Men hvårföre Ikaii jag icke taga er farmingen? 

Jag har hört fa mycket omtalas den 

ädle GreF Rudolf, at jag v lie fe och tala med 

honom: derföre har jag kommit bit. 

Och blifva min vän V iuJe RuJolf, och 

räckte Grefven med ömhet fin hand. 

Om Ni intet mig värdig er vänfkap! fade 

Johan något beitörf, emedan häri härvid 

tänkte pä fin Tar. Jag är fon vi Henrik von 

Werdenberg,er fiende. J ötveirdfkadenmig: 

jag ville vara okänd för er, Gref Rudolf, höra 

er,och derpå åter lämna! er. Nu vetNialt. 

Nej, Gref Johan! er far är min fiendej 

men Ni fkail icke lémna mig, utan at gifva 

mig det vitsord, at jag ej förtjenar hans 

fiendfkarj. Han förde honom til fin familj. 

Snart futto alle omkring bordet,och redan efter 

några minuters förlopp hade Gref Johan 

aldeles förglömt, at han var hos en man, (om 

,lians far hatade. Det förtroende, d

VON WERD ENBEUG. 157 

ikor, fjättrade ock (hart denne yngling ti! -" 

ras krets. Vid Gud, fade Johan, ju längre 

jag är hos er, Rudolf, defto mera fer jäg at 

Ni förtjenar de Stores afund; ty er fällhet är 

ftor fom naturen och rik fom naturen,tillade 

Marie : har fins iällhet för hvart hjerta 5 

fom vet at vara nöjdt. Ådlaqvinna, ibland 

iådana männilkor, fom J, kan man lätt vara 

förnöjd. Jag fkulle åtnöja mig med en vrå på 

er klippa, om jag ägde er vänikap. Hvem 

vore ej nöjd med himlen och änglame? 

De(sa uttryck kommo verkelige*n från Johans 

hjerta. Den höga enfald, den ädla förtrolighet,det 

känllofulla lugn,det vänfkapliga 

Ikämt, och den lätta, alikvärda lefnads vishet 

fom han fann hos deffa männifkor, hade gjort et 

djupt intryck hos honom} och då han omilder 

måtte gå, kände han ganlka väl,at hanlemnade 

tit hjerta qvar. Rudolf bad honom komma 

igen,och alle ledfagade honom med vänfkapsfulla 

blickar och handtryckningar ända utom 

grottan. 

Johan kom ofta hit, och hvarje gång han 

lemnadc Rudolf och hans familj, kände han 

fig mera fängflad af dem. Ju närmare hanlärde 

känna Rudolf, hans vänner och deras affigter, 

deito mera fann han lig tvurgen at al- 

Ika dem. Ibörjanhade man aldeles icke nämnt 

hans farj men nu ledde han ofta fjelf famtalet 

pä honom. Alle högaktade fadern i fonen- 

och aldrig behöfde han blygas at kallas 

Henriks fon. Iiynnerhet höllhan-fig til 

Wilhelm Giittingen > lom näftan var af famma 

Ai-

Rudol 

158 

ålder, fom han. Uppehöll han fig några da» 

gar å rad på deras klippa,få bodde haniGlittingens 

koja; och här lärde han närmare känna 

Heloifes dotter, den fkona Marie, fom ofta 

kom til Gertrud,emedan derasungdom de 

voro äfven af famma ålder förenadedem ännu 

närmare. Gertrud fatt medfit fpäda barn 

vid bröftet. Johan omtalte fagor förbarnen eller 

lekte med dem;och när han kom fprungo de 

ftrax til Rudolf, och hämtade Gn andramoder, 

lom ockfå gerna följde med dem. 

Nödigare än någonfin lemnade nu Johan 

den enfliga klippan; och hans tankar blefvo 

hos Marie,liktom hennes följde honom. Redan 

begynte han förfvara Rudolf hos fin far, 

och då och då beklaga hans hårdhet mot det 

Grå Föibundet. Gref Henrik älfkade denne fm 

enda lon ganlka högt. Han mildrade fina utlaielfer 

om Rudolf och hans vänner, derföre 

at de fmärtade hans ion. Ockfä begynte verkrligen 

hans hat til Rudolf at kallna, då han 

ia ofta at fin fons mund hörde honom beröm» 

mas. Väl iynkade han ännu pannan när Johan 

fade: jag känner ingen ädlare man än denne 

Rudolf -y väl lat;? han fig ännu med häftighet 

emot fonens begäran, at han mätte förlona 

fig med RuJolf; men likväl minikades 

oförmärkt hans hat til honom, och fåledes afven 

hans ifver mot det Grå Förbundet. 

Gref Henrik hörde egentligen icke til de 

onda, men til de fvaga männilkorna, och blef 

blott genom fåfänga, llolthet och kärlek til 

fruntimmer5 hela (it lif igenom et redfkap för 

nå*

VON W£ RD £ N*ER G.' 

några onda mannHkor. Stundom kunde dygden 

göra haiiiga och (lärka intryck på hans 

hjerta; men dcffa intryck liknade dem man gör, 

ivattnet:den följande vågen utplånar dem åter. 

Således ftyrdes han förutaf Hertig Fredrik, 

nu af Bilköpen af Chur. Likväl begynte 

nu Johan fmåningom vinna flor magt öfver 

fin fars hjerta,. och Bilköpen af Chur fann 

nu Gréfven ofta rqdligare och mera fafl ifin 

redlighet, än han.förmodat. Sonens dygd talade 

genom fadern, fom ofta lifvades af Rudolfs 

anda utan at veta det. 

Blotta tankan at förlora Henrik,fit fifU 

biftånd mot (Jet Grå Förbundet, upväckte Bilköpens 

haruLi Han fpionerade, och fick omfider 

veta, at Henriks egen fon, hvilken han 

trodde Ikola.ärfva fin fars hat til fomfundetj, 

var Rudolfs vän, och ätven ofta beiökte honom. 

Denna uptäckt förtrötoch gladde honom. 

Nu begaf han fig til Henrik,och återkallade 

ihans minne alt hvad fom ännu kunde 

uptända hans hat til Rudolf;under det Johani 

en löflal på den enlliga klippan Torde 

€$ _ljuft famtal med Marie. Han förertälde hoom 

på et Ikymfligt fätt,at Rudolf utan vapen 

beröfvat honom det mefta af hans anfeende, 

och at hans underfåtare blott i den mon 

åtlydde honom,lom Rudolf och famfundet tilläto 

det. Bekännom blott uprigtigt, tillade 

Bilköpen: denne Rudolf,lom icke äger en fotsbredd 

land, är vår befallande furfte, och vi 

hans lifegne? Nu hade han Grefven der han 

ville hafva honom. Henriks öga gniilrade, 

hane 

159

160 

RUD O L 

hans anfigte brann, hans hand fkalf. Och hvad 

vörft är, fortfor Bilköpen: juft nu då vi här 

darre lör honom, hefpottar han ofs, och tri-, 

umferar öfver er, ädle Grefvej ty juft nu af* 

talar han med er fon huru 

* " " 

Med mm fon? Prelat!Niljuger!Ni ljuger. 

Vid Gud! 

- " " Med er fonhuru man (kall fånga erj 

och det (kall lyckas honom. 

Med min fon ? Huru V fånga mig. Låt fadla 

hädarne! fort! Han har förfört honom! Nu 

finner jag det fannolikt: Johan tadlar mit upförande 

emot Rudolf. 

Hvad lära de då icke ha at fäga om er, 

när Ni icke är närvarande? Han har bragt 

er (on långt. Hvad han lärer/le åt mig och 

er, fom han få utan vapen kan tvinga! 

Sadla häftarne! ropade Grefven ännu ert 

gång, och fkyndade, ledfagad af några ryttare, 

til den enfliga klippan. 

Rudolf kom juft nu ur fmåfkogcn honom 

til mötes. Gref Henrik! ropade han, glad: 

hjerteligen välkommen! 

Gäckar du mig, Rudolf! Jag välkommen, 

hos digV 

Iianning, hjerteligen välkommen! Gud 

fke lof: jag har glömt at Ni fordom var 

min ovän. Ännu en gång välkommen! Och 

kommer Ni ock hit fom min ovän, få (kall 

jag göra alt hvad jag kan, at Ni må lemna 

mig fom vän. 

Är min lon liar? 

El

von Wc rdenberg. 161 

Er ädle fon är här. Gud late er uplef- 

Va den glädje, han gör er! Den fom etterlemnar 

fig en fådan fon, kan dö nöjd: Han 

har redan förjt för fin ära. Jag måfte fakna 

denna lycka; men jag delar den med er; ty 

jag tror, at han allkar mig meft,näft (in far. 

Idetta ögonblick kom Marie, Rudolts maka. 

Det är Gref Henrik, Johans far! Väl- 

kommen til ofs, Herr Grefve, fade Marie med 

fin intagande röft, fom ock nu nedträngdei 

Henriks hjerta, och räckte honom fin hand: 

Ni älfkade mig för fem och tjuge år fedan; 

nu ber jag om er kärlek, den lkall nu råga 

måttet af vår fällhet. 

Henrik hlef flående med et dyftert utfeende. 

Han ville vara vred, och hans vrede hade 

förfvunnit han visfte icke §elf huru. 

Nu kom hans lon med en fkön flicka fram ur 

en längre borrt belägen koja. Ha# (kynd !e 

mot Rudolf och (in far, och kaftade fig tii hans 

fötter med deHa ord: Min far! Himlen vare 

lofvad, iom förde ér hit,idefTa ädla männi- 

Iko s krets, ja hit til dem } de fkola älfka 

er! dem har jag gifvit hela mit hjerta} af dem 

har jag förft rätt lärt at vara en öm och lydig 

lon. Ni var deras fiende, och aldrig hör* 

åc jag här ert namn nämnas, utan med lormaning 

at älfka er. Henrik,lom öfverrafkats 

af det fatt, hvarpå han cmottogs, blef förlägen 

och rÖTd. Han fåg, än pa Rudolf, än 

på Marie,än på fin fon. 

Nu nalkades Heloifes dotter. Johan fattade 

hennes hand ined defla ord: det är min 

IIVel. L far, 

*

162 

Rudolf 

far,Marie! Din far? fade hon, och omfam-» 

nade Henriks knän. Ädle Grefve, fkänk mig1 

er kärlek och er välfignelfe! Grefven betragtade 

flickan. Det är min dotter,lade Rudolf. 

Och min maka, min far, om du vil fe din ion 

lycklig, tillade Johan. Grefven Ikakade hufvudet, 

likväl utan at vara vred: Befynnerligt! 

lade han;jag kom hit förat hämnas,och 

Och ert hjerta är för ftort för hämnd? afbröt 

Maiie honom,och fattade hans hand. O, 

Herr Grefve, görofs alla lyckliga! Ni kandet. 

Henrik! fade Rudolf, jag ber om din vän- 

Ikap. Tänk på våra ungdoms år på Guardowall! 

godtgörom fom män hvad vi fom gosfar 

föriummade: Var min Bror, var mit barns 

far, och låt din fon äfven vara min. 

Nu kom ock Abbot Giittingen med Thiiring, 

och hans fon med Gertrud. Alle bådo 

Gret" Henrik med vänliga, förtrogna blickar öka 

deras {allhet. Hans hjerta blef innerligert 

rördtj han räckte Rudolf fin hand med defla 

ord: Du har då ändteligen fegrat, Rudolf! 

Rudolf tryckte honom med gråtande ögon 

til fit bröft.* Nej, vid Gud! ädle Henrik! du 

går tom fegrare härifrån. Giittingen omfamnade 

dem bägge. Låtom ofs ännu en gång begynna 

våra ungdomsår på Guardowall!Grefven 

tog Rudolfs dotter ilin famn och fade: 

mit barn, biif lyckligmed min fon,och var et 

fall kärleksband imellan mig och din far! Gud 

välfigne er 3 mina barn! "" - - Beiynnerligt! 

förunderligt! hade jag någonfin kunnat förmoda 

detta? 

Man


Manundvek at tala om det Grå Förbundet 

få länge til defs Henrik ijrlt b t^ynte ou.tla 

det. Et hjerta, (om iå nyligen njutit den ljutva 

fällheten at föriona tig ined en fiende,ar 

öppet lör hvarje ädelmodig känila. Henriks 

hjerta var rördt och fullt ar' välvilja, och derföre 

fåg han alt ifrån en annan lida. Mjcket 

tilftod han, och hvad han icke ville tillta, 

aftvungo honom alla delfa inäunifkors kär- 

leks-betygelier, hans lons bedjande ögon, 

och Rudolfs bön. Hvem kan emotlta er, 

J förunderlige, gode fjälar, lade han omiider: 

jag tror at J kunden draga Gud jniert 

famfund. 

Rudolfhämtade förbundsaktenoch gaf Henrik 

en penna. O Henrik! jag har lett de flefta 

af de.lFa namn undertekuas^ men intec med 

det nöje fom dit. Broder du underteknar min 

fallhets-akt! Men Rilkopen at Lhur? Hvad 

är kroppen utan fjäliocii hvad Bilköpen uf ctn 

dig? Biigge Grefvarne,både fader och io.., 

fkrefvo underj bägge ledlagade redan töljaude 

dagen deras vänner til iammankomiten i 

Truns. Äfven mänga af Gretvens uuclc rhafvande 

kommo dit, emedan ryKtet redan utipndt 

at Grefven vore en medlem af det Gra t-öibundet. 

Då de fågo honomidclfa ädle mäns krets, 

upftod et lifligt glädjerop, blandadt med rufter, 

fom vittnade om den innerligafte rör 

De omringade honom alle, knätöilorundt omkringhonom, 

tträcKte (ina händer emot honom, 

och kallade de vördnadsfulialte blickar pä nonom, 

Det var hjertats och kärlekens hyllning. 

L 2 

Hen- 

163

164 

R V D O h P 

Henrik fom nu kände dennahyllnings bättre varde, 

kaftade ligiRudolfs famn med dettautrop: 

lyckliga männifka! nu känner jagdinlycka, och 

delar den med dig! På detta lätt har redan hela 

Rhätien hyllat dig. Han tryckte fina under* 

hafvanders händer, kallade dem vänner,barn, 

bröder,och kände fig genom deffa namn uphöjd 

tillika med dem. Med rördt och villigt 

hjerta aflade han Samfundets ed. Redan famma 

dag affärdades budfkap til Bifkopen af Chur, 

lörat tilbjuda honom at tilträda förbundet. Med 

fåfäng harm underfkrefhan akten,fom nu(känkte 

Öfra Rhätien fred och lyckfalighet. 

Så fnart Rudolf blef allena, föll han på 

knä och upfände til himlen de varmafte och. 

innerligafte tacklägelfer, at han nu omfider fåg 

lugnet för alhd befäftadt. Nu, då famfundets 

redligafte medlemmar voro församlade på den 

enfliga klippan, ockfå Gref Henrik var der, 

iiaintog Rudolf et bref ifrån Pater Anton. Utanfkriften 

var: Til det Grå Förbundet, at öpnas 

dä Henrik von Werdenberg tilträdt det 

faninia. Rudolf öpnade och läite: Mine Bröder! 

Henrik von Werdenberg är er: nu måfte 

Chur gifva efter j och förbundet är tryggadt. 

Är jag nu icke mera ibland er, få gif» 

ven Gret Henrik min broderkyfs. Samfundet 

har den bäfta conftitution, de bäfta lagar 5 fom 

mänfklig klokhet och hjertelig välmening kunnagitva. 

Lagarne äro enkla,rättvifa och mänfkliga; 

coniticutionen likaledes utan tvång, utankonft. 

Men denna conttitution,deffa lagar 

Skicka fig blott för enkla, dygdiga hjertan, för 

män-

VON" WER BEN BE*S. 165 

mannifkor, fom utan falfkhet, utan konft älfka 

dygden och äga den. Bibehållen hos famfundets 

medlemmar deras jemna feder,deras mått- 

lighet, deras okonftlade dygder, ty endaft derigenom 

kurmen J bibehålla lagarna och confti» 

tutionen. Lären dem at älfka fit fädernesland, 

fina dygder, och lagarne Ikola beftå få länge 

fom denna kärlek. Förenen beftändigt fanning 

med uplyfning} fcrjagen mer och mer villor 

och fördomar: Sanningen är lika få enkel, lika 

iå okonftlad fom dygden 3 J kurmen aHrig 

inifstaga er på denfamma. Hvad iom öker 

kärleken, välviljan, mänfkligheten,hvad lom 

fkyddar och främjar huslighet, enighet emellan 

familjer och federnasrenhet,det år fanning. 

Endaft der finnes en god och varaktig Conftitution, 

hvareft lagarne herrfka öfver medborgarncs 

hjertan. Aro lagarne tvångsmedel;hafva 

medborgarnes hjertan uphört at ällka dem, 

få föraktar man dem och har ingen conftitution 

mera. Söken derföre på alt fått at 

nedlägga och förvaraivåra brödershjertan kärlek 

för lagarne;och det kurmen J icke på annat 

fatt än at bibehålla hos dem deras okonft- 

]ade feder och husliga dygder Och at bibringa 

dem kärlek til de famma. 

Men huru viljen J röra deras hjertan? huru 

viljen J göra dem deras conftitution och deras 

fädernesland för altid dyrbara? Låten dera 

vara medlemmar af det Grå Förbundet, och icke 

Sweitzare, icke Tyfkar, icke Europäer. 

Gifven dem högtider, fom äro dem egna, fom 

äro grundade i deras huiliga feder3 ideras Icf- 

L 3 

nåds-

166 

Rudolf 

nadsfätt, i deras dygder, i deras conft'tution, 

och af alt detta få (it anfeende och fin betyddfe. 

Hvarje feft,hvarje nöje hos et annat 

folk vare för dem et ledfamt tidsfördrif. Gören 

d< n krets,deras berg inneftänga,helig för 

dfem,och låten dem inom denna krets finna alt 

éetj fom kan göra dem lyckliga. Männifkan 

behöfvfer ganfka litet; men detta lilla måfte 

göra lv-nne lycklig. Alla Hora händelfer, , 

i mfundets upkomft, defs förening, anledningen 

drrtil, dagen på hvilken de omänfklige 

fo flarnes borgar förllördes, måften J förvara 

i fefter,ilekar, fom icke kunna roa en 

främling, emedan han icke förftår dem; men 

ihvilka hvarje medlem afdet Grå Samfundet 

tager den närmafte och hjertligafte del, emedan 

de innehålla hans Fäderneslandshiftoria. Alt 

hvad de finna nöjeuti, tilhöredem allena, deras 

lekar, deras fefter, deras inrättningar, deras 

belöningar, til och med deras klädnad och 

deras tänkelått. Gifven dem vanor och plägfeder, 

fom de älfka och fom göra dem lyckliga. 

Lagen få, at de iden frugtbarafte tragt, 

idet fkönafte land, vid de meft förledandenöjen,längta 

hem til fina berg,til de okonftlade 

fefter och lekar fom de känna och ibm de 

älfka framför alla andra. 

Den tid måfte en gång inträffa, då alla 

männiPrf.or blifva bröder; men den är ännu icke 

för handen. Låten våra bröder emedlertid 

vara medlemmar af det Grå Föibundet, emedan 

de q kunna vara något bättre. Låten dem 

utgöra en familj % fom genom fmå högtider 

och 

i

von Werdenberg.' 167 

och egna hufliga plägfeder inbördes nära förenas 

jochicke utan ömfefidigfkada kanåtfkiljas. 

Jag känner Tyfkland, Frankrike och Italien. 

Ialla deffa länder finnes ingen kärlek til 

fäderneslandet; ty lagarne äro der intet annat 

än vilkorliga ftadgar af Furftarne, utan öfverensftämmelfe 

med invånarnes feder, bildning 

och vilja. De hafva uphört at vara Tyfkar, 

Franfofer och Italienare, utan at derföre hafva 

blitvit måmtiifkor, . Hvar och en af dem al- 

Ikar blott fig fjelf. Han kan ombyta fädernesland 

utan at derföre förlora fina nöjen, ty äfven 

deffa hafva uphört at vara egna och af 

någon vigt för honom. De beftå för det närvarandei 

fråfferi, valluft, flöleri och tomma 

tidsfördrif, och olyckligt det folk, hvars nöjen 

ej äro andra än deffa! Våra fefter Ikola 

vara fäderneslands fefter. En krans af ekelöf, 

en qvift af linden vid S:t Annas Kapell, et 

rum ibland de förftaaf fällfkapets medlemmar, 

vare målet för vår ärelyftnad, vår högfta glädje, 

den enda belöning, fom medlemmarne 

af det Grå Förbundet önfka. Men flöfen ej desfa 

rörande, hjertat lyftande belöningar på enfkildta, 

ftora och bländande bedrifter, hvilkas 

naturliga belöning är åfkådarnes beundran. Belönen 

faftmera en ftilla och altid dygdig lefnad 

på det mefl lyfande fatt. En huflig lefnad, 

upfyld af ftilla dygder, är vanfkligare, 

nyttigare och mera värd ,än en lyfande gerning, 

fom uptänder ärelyftnaden och derigenom kanfke 

upväcker en ftrid, för hvilken fäderneslandet 

måfte duka under. 

h 4 Bi- 

168 RUD 

O I7 

Bibehållen rena feder och okonftlade dygderj 

och kärleken til vår Conftitution fkall til 

och med öfverlrfva denfamma, om en olycka 

flvulle ftörta den. Vi Ikole vara medlemmar 

af det Grå Förbundet,om än vi förlorade 

vårt Fädernesland jiiiället at Tyfkarne midti 

fit Fädernesland icke mera äro Tyfkar. 

Himlen välfigne det Grå Samfundet, och 

bibehålie det hos fednafte efterkommande iom 

et minneaf deras förfädersdygd, foglighet och 

redlighet! 

Aile biföllo öfverljudt defla förflag, foni 

alla utfördes 5 och inart blef bergstragten genom 

glädje j kärlek, til fäderneslandet, patriotiika 

feiter, dygd och huslighet, en helgedom 

och et föremål för grannames beundran och 

afund. På den förfta offentliga feften, Samfundets 

årliga aminnclfe-högtid af dels ftiftning, 

famn

VON WtR DENBER €. 169 

Men ännu herfkade beftändigt oro, upror 

och blodsutgjutelfe i Appenzell; ännu vägrade 

landtmännen beftändigt at upfylla fina pligter 

emot Abboten. ÄndteJigen belade Bilköpen 

af Coftanz dem med Interdid *), och lät upfpika 

bannlyfningen på kyrkodörrarne. Nu hördts 

ingen klocka mera: Appenzellarne fade (måleende: 

vi veta ju tiden när Gudstjenften begynner! 

och gingoikyrkan. Munkarne uptände 

vaxljus på altaret j men innan mellan begynte, 

utfläcktes de åter, kallades på golfvet 

och föndertrampades. Det verkade icke. 

En Gubbe lade: få länge Guds fol fkiner på 

niefse.offret,må de gerna fläcka ljufen. 

Femton dagar derefter, blefvo deras huftrur 

och barn uteftängde från all gemenfkap 

med Chriftna förfamlingen;derpå förbödsdem 

alt umgänge med andra,mat,dryck,eld och 

vatten; och ändteligen tilftängdes kyrkorne. 

Tröftlöfa, bleka och bäfvande, famlades qvinnorna 

på kyrkogårdarne 3 på knä lågo de vid 

kyrkodörrarne, och fuktade trofklarne med fina 

tårar. En munk förelade dem bannlyfningen: 

"Förbannade våren J och edrabarn inför 

Guds anfigte. Intet dop-vatten (kali aftvå edra 

barns fynder, intet mefs-offer förlona er med 

Gud. Edra äktenfkap aro kättjans, ty ingen 

präil fammanviger er. Ingen fmörjning, ingen 

nattvard fkall tröfta och helga edra döende 

j ingen vigd jord betäcka edra döda,ingen 

fång,inga klockor ljuda öfver dem. Förbudet 

är er alt umgänge med männifKor. Stum- 

*) »42^. 

L 5. 

fBS

170 

Rudolf 

me fkolen J vara fom fiikarne,dem Gutls förbannelfe 

drabbat. Edra kroppar fkola ej ruttnaijorden, 

och edra fjälar brinna utan ända 

ifkärselden, til defs J fvärjen Abboten lydnad, 

och bannlyiningen är återkallad! 

Nu hördes en allmän jämmer och klagan 

ihela Bergstragten. Landtmännen gingo förbihvarandra 

utanat uplyfta fina ögon,eller ock 

hvifkade de blott til hvarannan. De dalar, der 

fordom glädjens och frihetens fånger återflvallade, 

voro nu dumma, eller genljudade blott 

afiuckar och fkrän. Redan tvänne gånger ha- 

de Appenzell g"nom inflickade til Koftanz med 

tårar bedt Bilköpen uphäfva Interdiä j 

t men 

fvaret blef altid: Intil defs J hyllen Abboten, 

lefven J under Guds och männifkors förbannelfe! 

Qvinnorna och de gamle fölloi förtviflan. 

Männen och yngl ; ngarne voro ännu ftåndaktige. 

Blott en yngling fyntes tärd af en 

dyfter forg: Vid vår-feften blef han fegrare, 

och den fkönafte flickan,tillika hans älfkarinna, 

utiedd at danfa med honom. Då ynglingarne 

vid fommarens början drogo med hjordarne 

up i de högre bcrgstragterna,och fkildes 

ifrån flickorna, låg Riittli längeifin Erdmuths 

armar. Ach! förft för några dagar fedan, 

hade hon yppat för honom fin kärlek, 

och nu fkulle han för trenne långa månader fkiljas 

ifrån henne! Väl hundrade gånger ropade 

de til hvarannan: farväl! och lika många gånger 

vände de åter tilbaka, fkyndade i hvarsannans 

armar, med ögonen fäflade på hvarannan 

under grät och klagan, Idetfamma ropade

VON WeR 15 ETC BER G. 171 

de Riittli: Nej, Erdmuth! vi Ikole ej fktljas 

åt; vi fkole fe hvarannan alla dagar. Der 

bäcken flyter ned ifrån Gamor emellan Wolfsloch, 

går en fotftig ned i dalen, fom förer til 

din fars hydda. Midt emellan den tragt der 

hjordarne beta och din fars koja, är til vänfter 

om itigen en grotta: framför defs ingång ftå 

trenne äpleträn. Hvarje afton fkyndar jag ned 

från Bergen til grottan,och du möter mig der. 

Vägen iir god och knapt en timmas. Emot 

morgonen gå vi bägge tilbaka igen; och fåledes 

blifver vår kärlek en djup hemlighet. Erdmuth 

fkalf af glädje. Sent om aftnarne fmög 

hon fig fakta ur fin fars koja, och redan före 

midnatten låg honifin Riittlis armar. Enfligheten, 

grottans djupa och ftilla mörker, hemligheten 

alt detta förledde dem. Utan Präft 

firade deiden bedrägliga grottan fin kärleks 

högtid: månen lyfte demiftället förvigda vaxljus: 

Näktergalens fång, var deras brudfång 

i ftället för latinfka pfalmer. Erdmuth vari 

hemlighet Riittlis lyckliga maka; och då ynglingarne 

kommo tilbaka från bergen, kände hon 

redan at hon (kulle blifva mor. Honkaftadefigi 

Riittlis famn, yppade med en öm rodnad på 

fina kinder fin Jjufva fruktan, och bad honom 

föra henne til altaret, at hon icke med fkam 

måttj föda fit barn til verlden. Han fkyndade 

redan följande dagen til Munkenifin focken; 

men han fann kyrkodörren tilfluten, och 

vid tröfklarneklagande qvinnor: bannlyfningen 

hade jufti dag blifvit affagd öfver Appenzell. 

Han gick tilmunken och bad honom förgätves!

172 

Rudolf 

vcs! Han anropade honom med tårar, och 

Kallade fig för hans fötter, förgäfves! Sorgfen 

vände han tilbaka,och Erdmuth,djupt nedflagcn 

af fin vanära, kaftade fig tröfllösihans 

armar. 

Förtviflan och medömkan öfver Erdmuth, 

dref ynglingen omkringihela bergstragten från 

den ena munken til den andra. Men alle voro 

lika obevekliga. Erdmuth vred fina händer,då 

Ruttli kom tilbaka til henne utan tröft, 

och fade i en ömklig ton: Ach få låt mig 

dö förrän jag blir mor, och en lkamfläck ihela 

bergstragten! Ruttli ropade med gniftrande 

ögon: Jag går, Erdmuth! jag går, for at ltäl- 

Ja dig tilfreds, eller blifva olycklig. Han fkyndade 

til et par af lina vänner, tvänne tiltagfna 

och modiga ynglingar, berättade dem med 

alla drag af förtviflan (it öde, och belvor dem 

at biltå honom. De ioivade det. Fören Erdmuth 

til kyrkan, der väntar jag Er. Han gick 

til munken: Klerk, jag har en fäftmö och 

du ikall fammanviga mig med henne vid kloc* 

kors dån och brinnande vaxljus. Hvad har 

Gud at göra med vara ttridigheter? jag vil blifva 

vigd j hör du ? 

Munken fmålog och afflog det. 

Du kan ej? frågade Ruttli, vildt: Munk, 

J aren alle grymme tigrar - y jag vil ockfå vara 

det: du niåite dö: Han drog en dolk. 

Jag fkall genonibåra dit hjerta och fedan 

gå omkring i hela bergstragten från kyrka 

til kyrka med den blodiga dolken och min 

#icka, och mörda få länge til defs jag finner 

nå-

von Wer denberg. 173 

någon3 fom viger mig. Finner jag ingen, fä 

följer jag er, och Gud vare då domare emellan 

mig och er! Tala et ord! __ dit lifta! _ 

vil du viga mig eller ej? Munken bleknade 

och ftalr; likväl aiflog han det. Nu fattade 

Riittli uti honom, och ropade med brinnande 

ögon: Gud föibarme fig öfver mig! De 

grymme tvinga mig til mord! 

Håll! ropade Munken: jag vill, jag vill: 

Riittli tryckte honom i fin famn, och lade: 

Kom! du har fräliat mig från fördönielfen! 

kom! Munken tänkte förgäfves på medel at 

ännu kunna undflippa den vilde ynglingen. Han 

rnåfte öpna kyrkan. Riittli följde honom vid 

hvart lteg. Riittlis vänner ringde nu med klockor 

a,och en af dem uptände vaxljufen på 

altaret. Alt folketibyn iamlades; alle ftörtade 

inikyrkan, alle kaftade fig fulle af förtjusning 

ned för altaret. Riittli fördeErdmuth til 

altaret, och Munken fammanvigde dem. Nu 

framkom en mor med fit barn, fom redan åtta 

dagar legat utan dop 3 fadern hotade Munken, 

och det blef döpt. 

Riittli omtalte detta för det förfamlade folket. 

Rätt! det är få man bör göra!ropade flera 

rötter. Munken framkallades itrax och åtfpordes 

af en ibland dem: Vil du meffa,Klerk,fom dig 

tilkommer? jag vågar icke, fvarade han. Den 

Jom icko arbetar, {kall ock icke äta. De trängdeligini 

Munkensrum,borrttogo hans matiörråd, 

inneitängde honom derpå, och ropade til 

honom; om du hungrar få meiTa: Munken läite 

redan famma aftonen mefla, och fick fin mat 

tiibaka. Ryk-

174 

Rudolf 

Ryktet om dennahändelfe utbredde(Ig öfver 

hela Bcrgstragten frånby til by,från koja tilkoja. 

ÖiVeralt frågade nian Munkarne,om de ville 

lä fa och mefla, eller (välta? De valde det förraj 

och aldrig nuIlades i Bergstragten flitigare 

ochandägtigare ,än nu. Riittlihette från den tiden. 

Appenzells- Påfven, emedan han förmått 

Munkarne at mefla. 

En af Munkarne erinrade det förfamladefolket, 

at bilköpens bann ej uphört, faftän Gudstjenften 

begynt;ty, fade han, umgänge och 

iamejväm med andra Chriilna är er förbudet. 

Ha!ha! fvarade Riittli " meffen blott J ,och bekymren 

er icke om det ölriga. Hvad betyder 

famqväm och umgänge med andra männifkor? vi 

are nog för ofs §elrya; och iå länge fria männifkor 

äro det, bohöfva de ingen,utanGud} 

och Han är med ols. Kan Bilköpenicke med lin 

bannlyfning bringa det derhän,at gräfet på marken 

vifsnar borrt, ullen faller af våra hjordar, 

mjölken förtorrkas hos dem, och vara kalfvar 

och vår villebråd borrtdö,få kan hangå och bedja 

Gud förlåtalig at han bannlylt ofs. Så länge 

vi hafvemjölkoch ull, frukta vi blott Gud. Och 

vilja våra grannar icke komma til ofs,få vilje vi 

med (värdoch fpjut i handen komina til dem, 

oca lära dem at, Bilköpen och hans bann til 

trots, Gud likväl är med ols. 

Sa lagt, få gjort. De drogo nediStifts-länderne,rötvade 

och plundrade,och vände med fit 

byte tilbaka til fina berg. När Abbotens baner 

upbröto, furmos der blott fpåren efter Appenzeliarne, 

härjade fält och upbrända fläder, för 

At 

i


At hämnas detta,härjade de åter Appenzellarnes 

dalar,men up på höjdernevågade de (ig icke3emedan 

de fruktade (itgamla öde, 

-. Oftare än han på några år.gjort, beiöktenu 

Rudolf Appenzells bcrgstragt. Han förnyadebekantlkapen 

med lina fordna krigskamrater, då 

blomftiande ynglingar,nu näftan Gubbar. Ofta 

fatt han hos dem,och omtalte den lycka och det 

lugn, fom medlemmarne af det Grå Förbundet 

njöto. De gamle,hvilkas hetta och mod iaktat 

fig med åren,afhördehans belkrifning med en 

hemlig afund,likväl vågade de icke yppa lin önikan. 

Småningomblefvo de mera förtroligemed 

fin gamle anförare, och han uplifvade mer och 

mer kärleken til fredenideras hjertan. Han berömdeynglingames 

mod, dåhan var ibland dem. 

Han berättade dem deras fäders förfta bedrifter, 

och önlkade at ännu ftå iförbindelfe med få 

tappra ynglingar. Redan efter få månaders 

förlopphade han förvärfvat lig de gamles få väl 

iom den modigaungdomenskärlek. 

Hvarföre krigen J med edra grannar? fade 

han ofta vid folkets lammankomfter, då det ej 

görer någon ära at iegra öfver dem? Hvarföre 

ipillen Jer tapperhet ochert mod lören obetydlighet? 

Ty annat är det icke fom Abboten fordrar 

at er: Hyllnings-eden och en ringa fkatt! 

J ,fomiförbindeliemed Abboten,med de fju itäderne, 

med det Grå Förbundet,kunden vara allsmägtige,J 

flöfenedra krafterpå et landkorn, och 

upväcken rundt omkring er det rykte, at J icke 

veten(lyra er fjelfva. Jharven nuunder helafem 

och tjuge åren vifat atJ förtjenen varafrie at intet

76 K U D O t F 

176 

tet våld kan fegra öfverer och cdra berg. Nu,då 

Abbotenförloratalt hopp atunderkufva er,IkullenJ 

ockfå vifa honom, at ]arenrättvife och fog- 

lige. O ynglingar,O Appcnzellare! hvad kunde 

icke Schweitz blifva, om J uphörden at 

lönderflita det. 

Sålunda taladehan ofta pä deras fammankom» 

fter,och de gamle underftöddehonom. Småningom 

biefvo yuglingarnes tänkefätt genom defsa 

toreftällningar,loinde alla dagar hörde,mer och 

mera fogliga. Deras ärelyftnad fäftadelig vid ädlare 

föremål vid den allmänna friheten3 och 

Rudolf underitöddeden famma. Ofta yttrade han 

för ynglingarne (in lifliga önfkanat lluta lina dagar 

iblanddem,om han blott kunde göra(ighopp 

omlugn och fred. Alle älfkade den ädle Rudolf, 

och önfkadeatföraltid halva honom hos fig. Han 

loivade det, få fnart lugnet fullkomligen vore återitäldt. 

Rudolf underrättade Abboten om Appenzellarnes 

goda och fredliga tänkefätt,och Abboten 

gjorde dem ganfka goda och billiga fredsförflag. 

Folket famlades och antog dem enhälligt *). 

Knapt voro budkaflarne aflärdade härom,förrän 

hela det iöriamlade folket omringade Radolf och 

ropade; är du nu var V Tilmin död, ädlafolk, 

åter er landsman, åter en fri Appenzellare! 

Någre gamle ledfagade nu honom til dakn,der 

han fordom bottmed Marie,och manfatte honom 

å nyoibefittningaf denfanuna: Den var na mera 

fkön än förut: trägården mera blomitrande,träden 

mera fkugguaa, och den nybyggda kojan 

beqvainligare. Ru- 

) I4 29« 

w

von Werdenbe*g. 17 7 

Rudolf (kyndadenutilbakatil denenfliga klippan. 

Du lemnar mig åter få oha,Pudolf: hvar 

viftasdu då få beftändigt? Jag hai nu lemnat 

dig förfifta gången,min Marie,och,om du vil, 

ikall jag vifa dig, hvar jag varit, och förhvem 

jag arbetat! Vid deffa ord tindrade hans ögonaf 

glädje. Rudolf, fade Marie: en god gerning har 

lyckats dig;ty jaghar på lång tid icke fett denna 

glädje lyfa af dina ögon. 

Så tag din dotter,Marie,och följmig. Tion 

tog nuHeloifes dotterdotter på armen,hvilken 

hon tagit til fig at upfoftra. Rudolf onilamnade 

henne,och falunda lemnade de bägê den enfliga 

klippan,der de nu bott öfver tjuge år. Man förde 

Marie närmare och närmare Ganior. Mit 

Gamor! ropade hon, med glädjetårariögonen, 

iå fnart hon blef varie berget. Hvart, älfkade 

Rudolf,hvart fördumig? Han fmålog: Til din 

och min lycka, Marie! De lemnade Gamor pa 

ryggen och begålvo Gg upåt Bergstragten. Ma* 

ries ögontindrade mer och mera,junärmare hon 

kom den älfkade tragt, der hennesungdom förflutit. 

Ach,Rudolf, fade hon: du förer mig til 

mindal. O!låt mig åtminftone vara dernågradagar. 

Rudolf fmålog. 

Från alla hyddor kommo Appenzellarnemed 

gälla fröjderopat ledfaga dem. Marie återfåg linafordna 

lekTyftrar, och hälfade pådem med tålariögonen,likvälfkyndade 

honframåt,emot dalen. 

Nuhann hon ingångentil denfamma,hvilken 

honigenkände. O!Gud! ropade hon,och tryckte 

Rudolf ömttil fit bröft: få får jag då än en gång 

omfamna dig här!Rudolf fördehenne fmåleende 

IIDel. M fram


178 

Rudolf von Wkrdenseug. 

fram til kojan. Uvera bor nu här? frågade Marie. 

Min Marie och jag, fvaiade Rudolf. Maiie 

gal til et anfkri af glädje, och kaftade fig med ljufva 

tårar i hans Ifamn. Idetfamma fprungo ynglingar och 

flickor fram ur bufkarne och danfade omkring det lyckliga 

paret. Marie blef flående orörlig, helt och hållet 

öfverlemnande(ig åt fin förkjufning, och blott de tårar 

forn flöto från hennes himmelfka ögon,vittnade at hon 

lefde. Rudolf, lade hon omfider, min filta önfkan är 

upfyld:at här lefva och dö rred dig; här, hvareft jag 

lärde känna ochälfka digj här, hvareft jag varit få lycklig,orh 

nu åter fkall blifva det. Välkommen min Rudolf! 

välkommen älfkade Inf*, fom jag andas! kullar, 

trän och blommor! Ach jag känner er alla ännu. |fågen 

min barndom; } fkolen ock fe min ålderdom, ochi 

ert fköte fkall mit ftoft hvila,ropade hon med utfträckta 

armar cch klappande hjerta. Med glädjetårar lade 

hon fig om aftonen vid Rudolfs fida, tackande Himlen 

at freden nu blifvit ateriiäldiAppenzell. 

Lugnet herrfkade nu i hela tragten deromkring. Ofta 

befökteRudolfännu Land-dagarna vid Truns och AppcnzellarneS 

fammankemfter. Sä fnart något frö til oenighet 

ville utfpncka,qväfdes det ftrax af hans vishet» 

Han var en fkyddsgud förhela Bergstragten;och vid hvarje 

feft ihela Appenzell,i Thurgau, Öfre Rhätien och 

Skogsftäderne, vid alla hufliga famqväm, der glädje och 

lugn herfkade, nämnde man Rudolfs namn med vördnad, 

likafom et helgons. 

Dyed, renhet i feder, fred och lugn hos alla invånare 

i Schvveitz var hans verk och Lans belöning. Fy. 

ja gånger hvart år famlades hans vänner, barn och flägtingar 

hos honom idalen, ochdeffa fyra dagarfirade hela 

Appenzell och alle medlemmarne af det Grå Förbundet. 

De kallade Refan til hans dal en vallfart til Dygdens, 

Sanningens och LugnetsTempel. Iklippan fombildade 

ingången til dalen, vorodefla ord ulhucgne: Kärlek ock en 

tUmorkt Itfnad äro grundvalarnefor Mänjklig Säilhet»

V ■'"■ " så 

181 

■■î. 

ftö-ii 

;Jt^:

"» 

BT'-;:*'--^ 

"* 

* 


"» 

«,■■ 

yr .i. « 

* 

* 

i «" 

'V 

*. 

"i 

m 

«""» i 

■ f "' ■■ 

« ■ '* ■ 

.- ". j " - 

" - . 

.t 

i 

"< r * ■ 

* v. 

k ... 

■ 

" 

i 

.-■■■':■ : 

" ' 

v" .-■ 

' 

■: 

«?H 

;:; "■■-.■■' ■■■:■ *'.■. 

*

Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?

Page 1 "K « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "