En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

meningsbyggnader och ibland osammanhängande ansatser. Reaktionerna
från mina intervjuobjekt pekar ytterligare på behovet att ha en genomtänkt
princip för vilken transkriberingsnivå man väljer att lägga sig på (se Kapitel
3.1.4. Transkriberingsexempel och textnivåer).
Kvale lyfter upp frågan om validitet vid intervjubaserad forskning till frågan
om forskarens hantverksskicklighet som inte bara berör vilka metoder
som använts utan också forskarens person inklusive hennes moraliska integritet
(Kvale 1997: 218). Jag har i min behandling av filmintervjuerna haft
som mål att erhålla validitet i min undersökning i denna mening genom att
kritiskt upprepa frågan om undersökningens innehåll och övergripande syfte
i metodvalet och intervjuanalyserna, samt att försöka vara medveten om vad
det är som undersöks.
86
Svårigheterna att validera kvalitativ forskning behöver inte enbart bero på en
inneboende svaghet hos de kvalitativa metoderna utan kan tvärtom bygga på
dess enastående förmåga att spegla och sätta i fråga den undersökta sociala
verkligheten i all dess sammansatthet (Kvale 1997: 221).
Vid användning av kvalitativa metoder menar jag att forskaren inte nog
mycket kan betona vikten av höga krav på noggrannhet och precision genom
samtliga stadier av sin undersökning, alltifrån planering och frågeställningar
till bandutskrifter och i redovisningen av analysens begreppsliga förutsättningar.
Vid en kvalitativt upplagd studie som min är också jag som forskare direkt
indragen i det empiriska underlaget genom mitt sätt att presentera mitt
forskningsområde, mitt sätt att formulera enkätfrågorna och inte minst mitt
sätt att agera under intervjuerna. Jag håller inte för uteslutet att mitt fokus på
film och existentiella frågor kan ha genererat resultat som givit spelfilmens
potential som resurs för människors bearbetning av existentiella frågor en
alltför stor tyngd. De som deltagit i enkäten och intervjuerna har varit medvetna
från första stund med vilken forskningsinriktning denna studie har
företagits och detta bör kritiskt bedömas.
Det är intressant att jämföra med etnologen Jonas Danielsson och den publikforskning
han genomfört inom ramen för en etnologisk forskningskontext
där han har intervjuat 20 skräckfilmsfans (Danielsson 2006). Ålders-
och tidsmässigt sammanfaller i mångt och mycket våra publikstudier. I hans
undersökning med hängivna filmfantaster framträdde ett annat publikbeteende
med en specifik fascination för visuellt våld och en publik med en högt
driven genremedvetenhet.
Han har intervjuat skräckfilmsslukare som i viss mån utvecklat en undergroundkultur
medan jag har intervjuat en mainstreampublik även om det i
min publikgrupp också finns filmkonsumenter som avvikit från mainstreampublikens
filmkonsumtionsmönster som exempelvis den grupp i min undersökning
som konsumerat mer än 30 filmer per månad. Två av dessa storkon-