En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

3.6.2. Intern validitet
Undersöker man som forskare empiriskt det som man på den teoretiska nivån
påstår att man gör? Vid en kritisk bedömning av validiteten i en undersökning
handlar det om att bedöma om ”de slutsatser som genererats från en
undersökning hänger ihop eller inte” (Bryman 2002: 43). Nedan reflekterar
jag inledningsvis kring frågor om validitet relaterat till min enkätundersökning
för att sedan kommentera min kvalitativa metod och mina individuella
intervjuer.
Frågan om intern validitet i min undersökning har handlat om orsaksförhållanden
som är mycket svåra att säga något om, framför allt i en diskussion
om vilka bakgrundsfaktorer som påverkat individers positiva attityd till
film och filmbruk som en resurs för bearbetning av existentiella frågor. Jag
har i kapitel 4 diskuterat hur jag hanterat religiös socialisation och praktik
som en potentiell oberoende variabel för benägenheten att använda film som
resurs för bearbetning av existentiella frågor. Slutsatsen blev att den faktor
som tycktes vara en oberoende variabel i sammanhanget och som styrde
variationen i utfallet om film som existentiell resurs var i vilken mån man
uppgav om man tyckte att film var mycket viktigt eller ej.
Utifrån frågor om resultatens validitet har jag reflekterat över försöket att
skapa en begreppsapparat kring denna attityd till film. Är slutsatserna jag har
dragit utifrån enkäten om människors filmvanor och de svarandes höga
skattning av film giltiga eller har det varit något annat jag i själva verket har
mätt (Bryman 2002: 43f)? Kan det vara så att jag i själva verket fångat upp
en annan variabel som speglar en näraliggande faktor. Är det så påverkas
begreppsvaliditeten och undersökningens resultat i stort.
En annan aspekt som berör begreppsvaliditeten handlar om förekomsten
av abstrakta begrepp vars betydelse är undflyende inom samhällsvetenskaplig
teori (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2003). Jag har således
försökt undvika svårdefinierade begrepp som ’troende’ eller ’icke-troende’
eller liknande utan istället benämnt individerna utifrån de skapade kategorier
som enkätbearbetningen givit, med begreppen, ’mer religiös socialisation/praktik’
eller ’mindre religiös socialisation/praktik’. Detta i avsikt att
öka den begreppsliga validiteten och undvika osäkerheten kring begreppen
’religion’ och ’religiös’.
För att säkerställa en hög tillförlitlighet vad gäller enkätinstrumentet iakttog
jag vissa åtgärder. Jag formulerade enkätens frågor delvis utifrån andra
enkätundersökningar genomförda av empiriska livsåskådningsforskare (Sjödin
1995 och 2001, Morhed 2000, Bråkenhielm 2001). Jag lät också tre studenter
och ett par religionssociologiska forskare ta del av en första version
av enkäten för att se hur frågorna uppfattades och för att enkäten skulle var
begriplig rakt igenom. Responsen från dessa personer gjorde att jag förändrade
utformningen och omdisponerade enkäten något före distribution.
84