En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

ningar av intervjuerna i textform kunnat uppfatta mer än jag uppfattade under
själva intervjutillfället (övriga principer jag utgått ifrån när jag läst igenom
intervjuerna presenterar jag i kapitel 5).
3.1.5. Relation teori och empiri – abduktion
En viss teori, som i mitt fall har varit ett sociokognitivt perspektiv, har fungerat
i denna avhandling med dubbla funktioner enligt en abduktiv ansats.
Abduktion inkluderar förförståelse som kan sägas vara en kombination av
induktion och deduktion (Alvesson & Sköldberg 1994). Dels har sociokognitiv
teori fungerat som en slags seismograf för vilken slags undersökning och
vilket slags material jag har intresserat mig för att inhämta. Dels har teorin
fungerat som ett tolkningsinstrument för att skapa en mer detaljerad förståelse
i den efterföljande tolkningen av mitt insamlade material som bestått av
en enkätundersökning och individuella intervjuer.
Ett syfte med min intervjuundersökning har varit att integrera flera olika
teoretiska perspektiv samtidigt och belysa ett fenomen ur olika synvinklar.
Min ambition har varit att teoretiskt tolka resultatet och frigöra en reflektion
som växlar mellan teori och empiri. Jag vill se både värdet och begränsningarna
av kvantitativ liksom en kvalitativ kunskapsproduktion men för båda
forskningstraditionerna gäller att det inte finns några objektiva fakta, ”alla
fakta är teoriladdade” (Alvesson 1994: 25).
Ingen empiri som samlas in, vare sig det är med hjälp av statistik eller intervjuer,
står i en otolkad direkt relation till den föregivna verkligheten. Varje
hantering av metod och empiri är insatt i en teoretisk förståelseram, en
tolkning. Det forskande subjektet såväl som det empiriska underlaget genomsyras
av valda perspektiv (Silverman 1993: 20f, Alvesson 1994: 8).
Kunskapen finns således inte där, färdig att hämtas fram utan uppstår i mötet
mellan empiri och teoretisk tolkning.
Reflekterande forskning betonar medvetenheten om forskarens egen figur
samt den intellektuella och kulturella position forskaren har. Kort uttryckt
handlar det om att genom en kritisk självprövning tolka sig själv och de egna
teoretiska utgångspunkterna, såväl explicita som implicita.
Jag har under resans gång återkommit till min grundhypotes att filmupplevelser
skulle kunna utgöra en inspiration till existentiella insikter och bidra
till individens livsåskådning utifrån ett grundantagande om individens kreativitet
och relativa frihet att transcendera det givna med hjälp av kulturella
och konstnärliga impulser.
Ett annat grundantagande av motsatt art har handlat om att människan inte
har så stort kreativt utrymme för existentiell nyorientering utan att hon är
mer determinerad av bakgrundsfaktorer och sociala konstituenter. Dessa två
grundantaganden utgör en metafråga som i olika grader aktualiserats under
min forskningsprocess och som fortsatt att sysselsätta mig bortom avhandlingsresultatet.
75