En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

06.09.2013 Views

En fördjupad diskussion om självschemats betydelse återkommer i samband med analysen av de individuella intervjuerna (se kapitel 5.7.2. Fördjupad diskussion om självschema). Händelseschema Ett händelseschema organiserar förståelsen av händelser som underlättar för oss att föreställa oss ett framtida händelseförlopp i en viss ordning. Det hjälper oss också att staka ut mål och göra planer i våra liv. Vi kan med hjälp av händelsescheman förstå vad som förväntas av oss i en mångfald vardagliga situationer där vi organiserar vår respons på en given situation på ett meningsfullt och socialt adekvat sätt (Augoustinous & Walker 1995: 41). Får vi en inbjudan till en 30-årsfest aktiveras en föreställning om vad som kommer att äga rum och hur vi som individer kan fylla en plats i händelsekedjan med bidrag som kuggar i situationen på ett socialt accepterat sätt. Och även om vi vill skandalisera festen med aparta beteenden så gör vi det utifrån redan etablerade scheman för hur man bör göra och vad som är överskridanden av tabugränser. Medier fyller en dubbel roll beträffande händelsescheman. Dels hjälper medier individen att skapa händelsescheman för situationer där individen har mycket begränsad erfarenhet med risk för att dessa händelsescheman mest är lämpade för fiktiva situationer och mindre för verklighetens komplicerade materia (Waldahl 1998: 47). Dels innebär tillägnelsen av händelsescheman via medier, att individen ökar kompetensen att förstå mediebudskap genom berättarkonventioner och stilgrepp typiska i många medier, men som kanske inte är lika typiska för mångbottnade situationer i verkligheten. Rumsschema Rumsscheman behandlar vårt sätt att uppfatta vår fysiska omgivning och hjälper oss att organisera platser och lokaliteter, dvs. den rumsliga dimension, som människans vardagsliv utspelar sig i, med lägenheter, hus, gator och torg. Våra olika rumsscheman är enligt schemaforskning hierarkiskt organiserade så att mindre rumsscheman ingår i större övergripande. ”We not only have an overall schema for a kitchen or bedroom, supermarket or city park, but individual parts of the schema are governed by schemas of their own. We know what refrigerators and check-out counters look like in addition to the scenes in which they are found” (Mandler 1984: 15). Storyschema Storyschema handlar om den uppsättning föreställningar och förväntningar vi har på hur olika berättelser framskrider och utvecklas (Höijer 1998b: 173). Mandler hänvisar till folksagan som en genre som förekommer i alla kulturer och som individer tillägnar sig som grundläggande berättelsemönster. På grund av folksagans regelbundenhet av mer eller mindre utmejslad karaktär 60

är det möjligt för individen att skapa ett tolkningsschema för berättelser. ”It is because of the existence of such regularities that people are able to form a schema for stories” (Mandler 1984: 17f). Höijer utvecklar tanken och lyfter fram filmforskningens beskrivning av ett övergripande kulturellt förvärvat berättelseschema för fiktion. Detta tolkningsschema består av ”introduktion av miljöram och rollpersoner – förklaring av ett tillstånd – händelser som komplicerar situationen – påföljande händelser – följder – slut” (Höijer 1995: 19). För min analys av hur mina respondenter förhåller sig till spelfilm har jag utvecklat ett redskap för tolkning som identifierar de sex nämnda schemakategorierna och jag har låtit dessa vara en del av de begrepp med vilka jag analyserar intervjuerna. Dvs. vilken mix av mentala scheman aktiveras av respektive individ i en diskussion om film som enligt egen utsago haft betydelse för vederbörande i synen på tillvaron och upplevelsen av livet. En jämförelse kan göras med Höijers konstruktion av tolkningsmodell vid analyser av fiktion i TV. I sin analys av respondenters tolkningsprocess laborerade Höijer med kategorierna 1. Händelser/handling, 2. Personer, 3. Miljö samt 4. Text, som fyra olika delar av en intra-textuell tolkningsprocess. Sedan använde hon begreppet generalisering för den tolkningsprocess som lämnade TV-programmets inre sammanhang där respondenter spontant gjorde tolkningar extra-textuellt till den verkliga världen (Höijer 1995: 57). 2.6.2. Extra-textualisering Då begreppet generalisering utgör ett centralt begrepp i samhällsvetenskaplig forskning i betydelsen att generalisera från enskilt fall till allmänna förhållanden kan Höijers användning av begreppet uppfattas otillfredsställande. Höijer använde begreppet på två olika sätt, dels när publikröster drog slutsatser om programinnehåll och generaliserade utifrån detta till sociala och mänskliga fenomen i allmänna termer, dvs. i en betydelse av begreppet generalisering som fungerar bra. Men Höijer brukade även begreppet för den process när hennes publikröster aktualiserade sin egen erfarenhetssfär och mycket speciella händelser eller minnen i sitt eget liv av privat natur. Här blir begreppet oprecist. Jag uppfattar inte att individen då gjort en koppling till något allmänt och generellt utan till något privat och speciellt, vilket publikrösterna tydligt gjorde både i Höijers och min undersökning. När publikröster gjort denna slags referens från fiktion till sin specifika personliga verklighet har jag velat undvika begreppet generalisering. Det centrala är här den mentala process där individen gör referenser från det fiktiva och intra-textuella till det självbiografiska och extra-textuella. Olika uttryck för denna process skulle kunna prövas för att begreppsligt fånga in denna aktualisering av egen erfarenhet. Jag har istället för ’generalisering’ valt att använda begreppet extra-textualisering, trots osmidigheten med ut- 61

<strong>En</strong> fördjupad diskussion <strong>om</strong> självschemats betydelse återk<strong>om</strong>mer i samband<br />

med analysen av de individuella intervjuerna (se kapitel 5.7.2. Fördjupad<br />

diskussion <strong>om</strong> självschema).<br />

Händelseschema<br />

Ett händelseschema organiserar förståelsen av händelser s<strong>om</strong> underlättar för<br />

oss att föreställa oss ett framtida händelseförlopp i en viss ordning. Det hjälper<br />

oss också att staka ut mål <strong>och</strong> göra planer i våra liv. Vi kan med hjälp av<br />

händelsescheman förstå vad s<strong>om</strong> förväntas av oss i en mångfald vardagliga<br />

situationer där vi organiserar vår respons på en given situation på ett meningsfullt<br />

<strong>och</strong> socialt adekvat sätt (Augoustinous & Walker 1995: 41).<br />

Får vi en inbjudan till en 30-årsfest aktiveras en föreställning <strong>om</strong> vad s<strong>om</strong><br />

k<strong>om</strong>mer att äga rum <strong>och</strong> hur vi s<strong>om</strong> individer kan fylla en plats i händelsekedjan<br />

med bidrag s<strong>om</strong> kuggar i situationen på ett socialt accepterat sätt.<br />

Och även <strong>om</strong> vi vill skandalisera festen med aparta beteenden så gör vi det<br />

utifrån redan etablerade scheman för hur man bör göra <strong>och</strong> vad s<strong>om</strong> är överskridanden<br />

av tabugränser.<br />

Medier fyller en dubbel roll beträffande händelsescheman. Dels hjälper<br />

medier individen att skapa händelsescheman för situationer där individen har<br />

mycket begränsad erfarenhet med risk för att dessa händelsescheman mest är<br />

lämpade för fiktiva situationer <strong>och</strong> mindre för verklighetens k<strong>om</strong>plicerade<br />

materia (Waldahl 1998: 47). Dels innebär tillägnelsen av händelsescheman<br />

via medier, att individen ökar k<strong>om</strong>petensen att förstå mediebudskap gen<strong>om</strong><br />

berättarkonventioner <strong>och</strong> stilgrepp typiska i många medier, men s<strong>om</strong> kanske<br />

inte är lika typiska för mångbottnade situationer i verkligheten.<br />

Rumsschema<br />

Rumsscheman behandlar vårt sätt att uppfatta vår fysiska <strong>om</strong>givning <strong>och</strong><br />

hjälper oss att organisera platser <strong>och</strong> lokaliteter, dvs. den rumsliga dimension,<br />

s<strong>om</strong> människans vardagsliv utspelar sig i, med lägenheter, hus, gator<br />

<strong>och</strong> torg. Våra olika rumsscheman är enligt schemaforskning hierarkiskt<br />

organiserade så att mindre rumsscheman ingår i större övergripande. ”We<br />

not only have an overall schema for a kitchen or bedro<strong>om</strong>, supermarket or<br />

city park, but individual parts of the schema are governed by schemas of<br />

their own. We know what refrigerators and check-out counters look like in<br />

addition to the scenes in which they are found” (Mandler 1984: 15).<br />

Storyschema<br />

Storyschema handlar <strong>om</strong> den uppsättning föreställningar <strong>och</strong> förväntningar<br />

vi har på hur olika berättelser framskrider <strong>och</strong> utvecklas (Höijer 1998b: 173).<br />

Mandler hänvisar till folksagan s<strong>om</strong> en genre s<strong>om</strong> förek<strong>om</strong>mer i alla kulturer<br />

<strong>och</strong> s<strong>om</strong> individer tillägnar sig s<strong>om</strong> grundläggande berättelsemönster. På<br />

grund av folksagans regelbundenhet av mer eller mindre utmejslad karaktär<br />

60

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!