En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

1995: 58). Kritiken riktar in sig på att schema-teori individualiserar representationerna
som ett visst mentalt innehåll figurerande inne i separata personers
huvud och att representationerna inte hanteras som socialt distribuerade
symboliska resurser av kollektiv karaktär.
Denna kritik är berättigad och kan också riktas mot min studie om det
vore så att jag menade att kognitiva processer och individuella processer i
sig är viktigare än sociala processer. Däremot menar jag att kritiken faller
om jag som forskare har gjort klart att jag med ett visst val av perspektiv
endast tillfälligt velat reducera det komplexa forskningsområdet om samspelet
mellan kultur, medier och individens meningsskapande. Jag har valt att
fokusera på det kognitiva mer utförligt för att sedan sätta in det empiriska
resultatet i ett större socialt sammanhang.
2.6.1. Schematyper
Jag vill följa Höijers exempel och göra ett försök med filmtolkning utifrån
en schemateoretisk ansats. Forskare med inriktning mot sociokognition har
genererat många schematypologier men en viss konsolidering har vuxit fram
kring en modell med fyra centrala schemakategorier som Taylor och Crocker
utvecklat (Tayor & Crocker 1981, Fiske & Taylor 1991, Augoustinous &
Walker 1995, Waldahl 1998). Höijer har i sina egna publikstudier om TVtittande
utökat dessa till sammanlagt sex olika scheman inspirerad av Mandler
(Höijer 1995, Höijer 1998c). Jag följer Höijers modell med följande sex
tolkningskategorier att laborera med:
58
• Personschema (person schema)
• Rollschema (role schema)
• Självschema (self schema)
• Händelseschema (event schema)
• Rumschema (scene schema)
• Storyschema (story schema)
Personschema
Personschema tillhandahåller modeller för kategorisering (och lagring) av
människotyper och karaktärer utifrån en del grundläggande psykologiska
principer såsom introvert, extrovert osv. Personscheman för individer som
står nära, som familjemedlemmar m.m. byggs upp med hjälp av en lång rad
erfarenheter med en hög grad av nyanser medan personscheman för individer
av mer tillfällig bekantskap kan vara ganska vaga och förenklade (Wahldahl
1998: 46). För personer vi inte har direktkontakt med spelar medier en
väsentlig roll i porträtteringen av offentliga personer och hur dessa sorteras
enligt våra inre kognitiva kategorier (Wahldahl 1998: 46).