En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Med schemakategorier skapas ett mer detaljerat raster för hur vi kan uppfatta
de internaliserade tolkningsrepertoarer som exempelvis social semeiologi
hänvisar till. En schemateoretisk beskrivning av kognitiva processer kan
fördjupa förståelsen av den kreativa komponent som Alf Linderman diskuterade
när han analyserade relationen mellan ’I’ och ’me’ i Meads anda.
Enligt Mead representerar ’me’ de internaliserade föreställningarna om
den egna personlighetens många roller som omgivningen har speglat i en
social interaktion. ’I’ är det responderande självet, en oförutsägbar aktör i
individens inre, en kraft som hanterar och sorterar den internaliserade föreställningsvärlden
och som skänker en kreativ dynamik åt personlighetsprocessen
(Mead 1977: 230). En schemateoretisk analysmodell lägger en större
tyngdpunkt vid dessa individuella mikroprocesser.
2.5.2. Empirisk filmforskning
Jag vill också svara på utmaningen som filmvetaren Per Perssons avhandling
mynnar ut i. Han tar Bordwells kognitiva teoretiska utgångspunkter som
viktiga beståndsdelar i sin egen teoretiska modell för filmåskådarens psykologi.
Persson är kritisk mot vissa delar av Bordwells resonemang där han
menar att Bordwell negligerar individens schematiska strukturer som inte
bara uppbyggda av tidigare filmupplevelser utan också av individens vardagsverklighet.
Jag menar att den kritiken är viktig. Det gäller att lyfta in det
sociala vardagslivet i en diskussion om filmpublikens upplevelser och med
vars hjälp individen formulerar något existentiellt meningsfullt.
Per Perssons avhandling kompletterar den filmvetenskapliga teoriproduktionen
med ett psykologiskt intresse för hur den faktiska filmåskådaren skapar
mening utifrån förståelse av filmberättelser. Hans avhandling bidrar till
en möjlig utveckling av receptionsstudier inom filmvetenskap. Persson efterlyser
forskare som med filmvetenskaplig teori intresserar sig för publikstudier
och experimenterar med nya metoder för att komma åt vad som händer
när det gäller meningsskapande hos publiken.
Också bland filmintresserade teologer efterlyses mer forskning om filmpubliken.
Christopher Deacy uppmanar sina kollegor inom teologi och andra
akademiska ämnen att hantera filmpublikens upplevelser mer seriöst. Han
varnar för de missvisande grepp där forskarna gör sig själva till uttolkare av
filmpublikens filmupplevelser och som bortser från filmpublikens egen förståelse
av filmer.
56
The absence of work undertaken on the role of the film audience would be
almost forgivable was it not for the fact that a number of scholars have purported
to speak on behalf of the audience, without citing, or having assembled,
any empirical evidence to corroborate their claims (Deacy 2005: 6).