En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Bordwells utgångspunkter kring film och kognition har inom svensk filmvetenskap
fått en fördjupning genom Per Persson som i sin avhandling
analyserar filmkonsumentens kognitiva förförståelse. Han diskuterar filmåskådarens
tolkning av en film som resultatet av social inlärning och individens
perceptuella förväntningar å ena sidan och individens kreativitet och
skapandet av nya hypoteser i mötet med filmiska ’cues’ å andra sidan. Persson
vill liksom Bordwell fokusera de psykologiska grundförutsättningarna
för meningsskapande vid filmkonsumtion och lyfter fram den mentala aktiviteten
där åskådaren i hög grad är aktiv och medskapande, ”that these mental
processes are not mere reflections of textual structure, but that the spectator
at all levels of reception is an active co-creator of the experience of the text”
(Persson 2000: 19f).
2.3.3. Film och fyra tolkningsnivåer
Åskådaren konstruerar mening på fyra olika abstraktionsnivåer (Bordwell &
Thompson 1997: 73f). På den allra mest grundläggande nivån handlar det
enligt Bordwell om att känna igen filmens konkreta sammanhang, vad filmen
refererar till som historisk eller samtida verklighet varigenom åskådaren
skapar referential meaning. Exempelvis kan filmerna om John Rambo med
Sylvester Stallone i huvudrollen av åskådaren identifieras beröra Vietnamkriget
och dess efterspel på 1970-talet.
Nästa tolkningsnivå benämner Bordwell explicit meaning då åskådaren
uppfattar ett budskap som produktionsteamet bakom storyn väljer att formulera
uttalat och explicit. Detta blir ett allt mer ovanligt grepp i filmens värld
men ett bra exempel är Trollkarlen från Oz (1939) där berättelsen avrundas
med att den unga huvudkaraktären Dorothy flera gånger upprepar filmens
sensmoral i sina slutrepliker; ”borta bra men hemma bäst”. Åskådarens meningsskapande
på referentiell och explicit nivå kan förstås som en bokstavlig
förståelse av filmberättelsen. ”Referential and explicit meaning make up
what are usually considered ’literal’ meanings” (Bordwell 1989: 8).
På nästa abstraktionsnivå kan filmåskådaren tolka filmens budskap utifrån
något implicit och underförstått. Filmåskådaren kan se att filmen behandlar
ett tema vars mening berörs symboliskt som mer indirekt berör samhälleliga
omständigheter. Bordwell rubricerar denna nivå av mening som implicit
meaning. Bordwell tar upp filmen Psycho (1960) som ett exempel där en
underförstådd mening skulle kunna handla om att igenkännandet av psykisk
hälsa eller psykisk sjukdom inte alltid är självklar.
Vid dessa tre nivåer av meningstolkning kan åskådaren tänkas uppfatta
det som filmmakaren själv haft i åtanke men Bordwell lägger till ytterligare
en meningsnivå där filmåskådaren kan uppleva att filmen fångar in ett laddat
samtidskomplex. Tolkningar av mening på denna abstraktionsnivå rubricerar
Bordwell som symptomatic meaning. Med exemplet Psycho kan symptomatisk
mening skapas utifrån en tolkning av filmen som latent bärare av sam-
44