En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Utifrån Hjalmar Sundén väljer jag att definiera religion som ”en dialogens
relation till tillvaron som totalitet” (Sundén 1981: 35). I enlighet med en
sådan religionsdefinition lyfter jag fram både ett transcendent och inklusivt
’något’ liksom den aspekten att individen relaterar till detta ’något’ genom
att uppfatta sig själv stående i dialog med något heligt (Eliade 1968). Med
en sådan substantiell religionsdefinition underlättas analysen och jag kan
identifiera de individer som ger uttryck för en relation till en högre kraft,
makt eller en personlig Gud. 30
2.3. Film och publikens tolkningsprocess
Under senare hälften av 1900-talet har filmvetenskaplig metod och teori
kommit att utveckla en begreppsapparat och en egen terminologi kring den
specifika konstform som filmberättande utgör. Film kan analyseras utifrån
dess estetiska form eller bedömas utifrån ett intresse för specifika filmer och
filmskapare eller med ett intresse för hur filmkonsten har förändrats över tid
(Bordwell 1989). Mitt intresse har varit hur filmen som helhet uppfattas av
åskådaren. Form och innehåll är oupplösligt förbundna med varandra där
flera olika komponenter av de berättartekniska redskapen kan vara bärare av
meningsfull information för publiken.
40
Every component functions as part of the overall pattern that is perceived.
[…] [S]ubject matter and abstract ideas all enter into the total system of the
artwork (Bordwell & Thompson 1997: 67).
Filmskaparen som berättar sin historia kombinerar ljud och bild i en komposition
och har till sitt förfogande fyra grundläggande artistiska och filmtekniska
möjligheter vid sitt filmskapande; mis-en-scene, filmfotograferandet,
klippningen och ljudpåläggningen. 31 Resultatet blir en berättelse som (oftast)
är möjlig för publiken att tillägna sig som meningsfull på någon nivå. Delar
av det visuella – mis-en-scene – presenteras med hjälp av en rad valmöjligheter,
alltifrån val av plats för filminspelning, val av skådespelare, val av
kostym och klädstil och ljussättning. Andra delar skapas via filmfotots val av
bildvinklar och kamerarörelser till filmklippningen med dess val av klipprytm
och klipptyp, m.m. (Chatman 1990: 135). Till detta kommer också det
viktiga ljudspåret som byggs upp av ljud, röster och musik, ömsom onscreen,
ömsom off-screen (Bordwell 1985: 315f).
30 Jag har valt att skriva ordet ’Gud’ med stor bokstav då jag menar att det är värdefullt att ha
ett begrepp som semantiskt åsyftar tillvaron som totalitet i maximalt abstrakt och samtidigt
personifierad form.
31 Mis-en-scene är den franska term som ursprungligen användes inom teatern men har etablerats
som den term som inom filmberättande sammanfattar det konstnärliga arbete som filmfotografen
ska fånga på bild; val av miljö, val av ljussättning, val av kostymering och make up
samt aktörernas spel (Bordwell 1997: 169).