En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

och TV-serier (Sjö 2007). 22 I det internationella forskningsprojektet om mottagandet
som Sagan om ringen-trilogin fick hos sin publik världen över har
dansk och norsk representation funnits med (Egan & Barker 2006). Den
danska filmvetaren Ann Jerslev har fördjupat aspekter på publikens emotionella
respons på Peter Jacksons filmatisering med hjälp begrepp som ”sacred
viewing” och hon har prövat tolkningar av publikens relation till filmtrilogin
som ”object of ’worship’” (Jerslev 2006: 213).
Svenska filmvetenskapliga forskare har bidragit till korsbefruktningen av
film och religion genom analyser av filmmediets specifika förutsättningar att
gestalta det osynliga i det synligas medium eller genom tolkningar av parallella
gudsbilder i Ingmar Bergmans filmskapande (Söderbergh Widding
2005, Koskinen 2005). Teologer och religionsvetare med intresse för film
har systematiserat tematiska perspektiv i korsningen mellan teologi och film
(Sigurdson 2004, 2005, 2006, Axelson 2004, 2005, 2007, Johansson 2005,
Sahlberg 2005). 23
Att film och religion tycks aktualiseras i allt fler sammanhang kan illustreras
ytterligare. Uppsala, Lund och Stockholms universitet har skapat
kurser om film och teologi. Svenska kyrkans engagemang med ett årligt
utdelande av ett filmpris vid Göteborgs filmfestival bör läggas till denna
bild, liksom framväxten av, och det publika gensvaret på, Existentiell filmfestival
i Falun arrangerad av Högskolan Dalarna i samarbete med Sigtunastiftelsen,
Studieförbundet Bilda för kyrka och samhälle samt Film i Dalarna.
2.1.5. Teologisk kritik eller publikens perspektiv
Flera forskare har haft en uttalat teologisk utgångspunkt i diskussionen om
film och meningsskapande (Deacy 2001, Marsh 2004). Även om jag sympatiserar
med detta så är det inte min egen ståndpunkt när jag intresserar mig
för publikens filmval. Med ett religionssociologiskt perspektiv vill jag närma
mig filmpublikens egna preferenser så publiklojalt som möjligt och hålla
mina egna teologiska värderingar utanför diskussionen, både vad gäller
filmval eller individers resonemang om personliga ideal och levnadsnormer.
Jag vill således inte göra någon egen kvalitativ bedömning vare sig teologiskt
eller normativt kring innehållet i en vald film som till exempel Så som i
himmelen (2004) eller Fight Club (1999). Jag vill istället fokusera på det
värde respektive individ knyter till sina subjektiva filmupplevelser. På denna
punkt går Clive Marsh i en annan riktning och vill låta teologin också spela
22 Sofia Sjö för också en nyttig diskussion där hon reder ut likheter och skillnader mellan
hjälte-, messias-, Jesus- och Kristusgestalter på film.
23 En förelöpare till uppvaknandet på senare år kring film och religion kan antologin Nedstigningar
i modern film från 1992 sägas vara där en handfull filmer av Ingmar Bergman, Wim
Wenders och Andrej Tarkovskij analyserades tematiskt utifrån olika teologiska perspektiv
(Bergom Larsson, Hammar & Kristensson Uggla 1992).
29