En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Tack till er som med gemensamma krafter bidragit till att etablera Existentiell
Filmfestival i Falun och som givit mig djupare inblickar i film som publik
händelse; Sven Hansell, Helene Hessling-Berg, Cecilia Willman, Helena
Danielsson, Stefan Björnlund, Lottie Erdman Sundh, Staffan Andersson och
Mikael Gustavsson.
En filmforskare behöver då och då se film och här har Ola Lindbärg vid
Biopalatset i Borlänge och Jan Hällberg på biografen Falan varit generösa.
Avhandlingsprojektet som pågått i flera år har inte undgått att bli en återkommande
ingrediens i det sociala livet inom familjen. Mest obegripligt för
mina söner Martin och Jonas, och kanske också för min fru Ylva, är att jag
som forskar om film har så svårt att hänga med i ordinära filmintriger. Jag
har ofta i den gemensamma TV-soffan högt kommenterat hur saker tycks
hänga ihop, som jag har begripit berättelsen. Jag har förstått på skratt och
suckar att det nog finns fler skäl än de redovisade till varför jag skrivit en
avhandling om film och meningsprocesser och hur det går till när en historia
konstrueras i huvudet på en filmåskådare.
Men genom mina snart vuxna söner har jag fått inblick i andra slags upplevelser
och insikt om hur de ser på olika fenomen i livet som berör deras
djupare värderingar. Med min livskamrat Ylva vidgas ständigt den existentiella
horisonten i tillvaron och samtal om film är ingen dum genväg till livets
centrala meningsfrågor. Bland de allra djupaste livsvärdena finns kärleken
och att denna dröm och sanning på vita duken också finns i det verkliga livets
relationer är fantastiskt.
250
Tomas Axelson
Julvintern 2007