En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

cott fångar in med hjälp av begreppet övergångsområde, ”rest your eyes and
devote yourself to a world of imagination” (Höijer 1998b: 78).
Jag uppskattar också religionspsykologen Nils G Holms begreppsbildning,
det ”inre” respektive det ”yttre existensrummet” (Holm 1997: 36). Han
lyfter fram den omgivande kulturen som något som generationers erfarenhet
under tidernas gång externaliserat i det yttre existensrummet ”en kollektiv
bearbetning på symbolplanet av centrala motiv i det inre existensrummet hos
människan” (Holm 1997: 38). Nils G Holms perspektiv skulle vara intressant
att fördjupa för forskning om filmtillägnelse, då han inbegriper ett samspel
mellan individens inre dynamik och den omgivande kulturella sfären, i vilken
filmer hör hemma.
Filmvetaren Janet Staiger diskuterar receptionsstudier och pläderar för en
orientering mot flera olika teoribildningar som ibland fokuserar den sociala
kontexten och ibland tar fasta på individens kognitiva processer där hon
också inkluderar emotionella element (Staiger 1992: 62). Jag ser fram emot
forskning som intresserar sig för mer emotionellt orienterade och psykodynamiskt
inspirerade publikundersökningar, forskning där man med professionell
kompetens arbetar med en kontinuitet i samtalen, som ger större utrymme
för tolkning av omedvetna processer av närmast terapeutisk karaktär.
81
7.3.2. Funktionella perspektiv – ’a space set apart’
Kopplat till ovanstående resonemang om film insatt i en psykodynamisk
eller religionspsykologisk tolkningsram finns också perspektiv på film och
filmvanor ur ett mer funktionellt rituellt perspektiv på det sätt som John C.
Lyden och Clive Marsh har gjort (Lyden 2003, Marsh 2004). Ett fruktbart
grepp har även Mia Lövheim tagit när hon tillämpat ett ritteoretiskt perspektiv
inspirerat av Victor Turner på Internetanvändares sätt att skapa sig ”a
space set apart” (Lövheim 2006: 255). Något liknande skulle kunna vara ett
nästa steg utifrån föreliggande avhandling, där filmens funktion i vardagslivet
kunde fokuseras med hjälp av ritteoretiska eller religionspsykologiska
perspektiv. Olika slags film, både sofistikerad konstfilm och Hollywoodfilmens
bredare produktioner, skulle kunna förstås som grandiosa berättelser
öppna för en filmpublik att kliva in i som ett övergångsområde, för en lek
med symboler, känslor och tankar.
81 Ett intressant och ambitiöst arbete har Amy Hardie, filmregissör och forskare i Edinburgh,
initierat. Hon har skapat en filmgrupp som tillsammans med en gruppterapeut arbetar gruppterapeutiskt
med filmupplevelser.
231