En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

ideal, som integrerade kognitiva föreställningar, aktualiseras i mötet med
film, och förändras på olika sätt.
Höijer betonar, liksom Alf Linderman, att dessa inompsykiska processer
har inslag av individuell kreativitet förutan vilken människan enbart skulle
duplicera slutna meningssystem, som oföränderliga kopior. ”If man was no
more than a mirror of his or her external circumstances, then what we would
have are closed, constant systems, which can only reproduce themselves”
(Höijer 2007: 35).
Sociokognitiv teori hjälper oss förstå den kreativa tolkningsprocess genom
vilken individer hanterar yttre impulser genom inre processer, ”how
external experiences are converted into internal images and ideas, which in
turn form frames of reference for future interpretations and so on, in an infinite
process” (Höijer 2007: 35).
Med hjälp av mitt analysredskap kan jag skapa en ökad förståelse för hur
en kulturell impuls – en film – kan fungera som resurs för förändring och
utveckling av frågor som har hög personlig relevans, knuten till individens
mest personliga meningssystem, som fyller ut och gradvis nyanserar ett redan
existerande tolkningsmönster hos individen. Att filmupplevelserna ger
indikationer om att personschematiska tolkningsprocesser oupphörligt glider
över i självschematiska tolkningsprocesser och vice versa menar jag är ett
centralt empiriskt resultat för att förstå på vilket sätt individen hanterar existentiella
frågor genom starka filmupplevelser.
7.2.7. Individualism – good news or bad news?
De teoretiska implikationerna kring individens fokus på sig själv behöver
fördjupas. Petterson formulerade teser om en växande individualism och ett
minskat engagemang kring ”civic virtues” (Pettersson 1994a: 205). Slutsatserna
kring individualiseringens effekter är under debatt där tolkningsalternativen
om hur denna individualisering ska förstås varierar.
Det behöver inte nödvändigtvis förstås som något som ökar såväl egocentrismen
som egoismen i samhället. En sådan tolkning av institutionaliserad
individualism är alltför stereotyp menar Beck & Beck-Gernsheim. Det utgör
bara den ena sidan av myntet där den andra sidan handlar om begynnande
tecken på en utveckling av ”altruistic individualism” där individer utvecklar
kreativa individuella lösningar på strukturella problem (Beck & Beck-
Gernsheim 2002: xxii). Ronald Inglehart och Christian Welzer utvecklar
vidare intressanta teorier kring ”Self-expression-values” i det samtida samhället.
De problematiserar individualiseringsbegreppet och analyserar det
moderna samhällets rörelse bort från traditionella trygghetsvärden i riktning
mot mer individualistiska. Inglehart och Welzer betonar att självförverkligande
attityder inte behöver innebära en minskning av värderingar knutna
till det samhälleliga kollektivets demokratiska kärnvärden, utan kan fungera
som ett socialt kapital i emancipatorisk riktning.
229