En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere
En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere
En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
schematiska resonemang bör sättas i relation till denna diskussion liks<strong>om</strong> till<br />
Wade Clark Roofs reflektion <strong>om</strong> bildens plats i samtiden.<br />
Roof problematiserar frågan <strong>om</strong> ”the immense role of the media and visual<br />
imagery in shaping contemporary life” (Roof 1999: 8). Han pekar på tre<br />
drag i den amerikanska kontexten. För första handlar det <strong>om</strong> ett stort antal<br />
människor s<strong>om</strong> engagerar sig kring sökandet efter religiös mening, för det<br />
andra att detta sökande går i riktning mot självförståelse <strong>och</strong> självreflexivitet<br />
<strong>och</strong> för det tredje, att detta fokus på det egna självet ändå inte stannar vid ett<br />
navelskådande utan går utöver <strong>och</strong> bort<strong>om</strong> en ”self-centered, therapeutical<br />
culture” (Roof 1999: 9). Paul Heelas <strong>och</strong> Linda Woodhead talar i sammanhanget<br />
<strong>om</strong> ’the Subjective Turn’ (Heelas & Woodhead 2005: 2).<br />
Slutsatser <strong>om</strong> framväxten av en kultur s<strong>om</strong> d<strong>om</strong>ineras av ett subjektivt<br />
sökande efter mening <strong>och</strong> en längtan efter ett mer autentiskt tillfredsställande<br />
liv menar jag kan tillämpas på det s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mer till uttryck i mina intervjuer.<br />
Starka filmupplevelser hjälper människor att formulera viktiga livsideal att<br />
integrera <strong>och</strong> eventuellt leva efter i vardagen. Jag kritiserade i kapitel 5, Eric<br />
W. Rothenbuhlers långtgående slutsatser <strong>om</strong> konsekvenserna för människan,<br />
sås<strong>om</strong> helt infångad i mediernas nät <strong>och</strong> underkastad kravet att forma <strong>och</strong><br />
<strong>om</strong>forma sin egen personlighet utifrån mediesamhällets tryck på individen<br />
(Rothenbuhler 2006: 31).<br />
Med Rothenbuhlers utgångspunkter menar jag att man missbedömer två<br />
saker. Dels underskattar man den rituella lekfullhet med vilken enskilda<br />
mediekonsumenter kan välja att delta i mediekonsumtion på ett lättsamt,<br />
ambivalent <strong>och</strong> delvis ironiskt sätt. Karen Klitgaard Povlsen menar att senmodernitetens<br />
många välutbildade mediekonsumenter har ett behov av ett,<br />
på en gång både distanserat <strong>och</strong> hängivet engagemang s<strong>om</strong> en del av en lekfull<br />
självreflektion.<br />
The ironic reception allowed identification and concurrent distance; viewers<br />
often expressed a certain irritation or rejection of the identification and the<br />
series’ universe. […] Being an ironic viewer means that one identifies, but at<br />
the same time reflects on one´s identification (Klitgaard Povlsen 2003: 120)<br />
Dels missar man också de socialpsykologiskt betydelsefulla processer s<strong>om</strong><br />
kan äga rum in<strong>om</strong> ramen för ett förhöjt fokus på det egna jaget (Th<strong>om</strong>pson<br />
1995, Maia 2001, Jansson 2001b, Park 2004, Höijer 2007).<br />
7.2.6. Det relativt stabila självet<br />
I mina samtal med de intervjuade <strong>om</strong> sina filmupplevelser menar jag att en<br />
del av teorierna <strong>om</strong> ”unfinished selves” illustrerats där individen hanterar<br />
olika roller <strong>och</strong> reflekterar över den egna personligheten (Pettersson 1994a:<br />
201). Här berör man en intressant konflikt i en debatt <strong>om</strong> vad s<strong>om</strong> karakteriserar<br />
senmoderniteten <strong>och</strong> villkoren för ”självets reflexiva projekt” (Giddens<br />
227