En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Resultatet från enkätundersökningen visade vissa tendenser som kunde tolkas
som att sociala bakgrundsfaktorer med avseende på religion kunde spela
en viss roll. Ett samband fanns i vissa frågor där exempelvis deltagande i
gudstjänst korrelerade negativt med en syn på film som något viktigt för
bearbetningen av existentiella frågor.
Om detta hade varit typiskt för fler svar om religiös tolkningshorisont relaterat
till attityd till film hade min förförståelse haft visst fog för sig. Men
kring vissa andra frågor uppstod andra mönster som indikerade att det inte
förelåg någon skillnad beträffande den sociala bakgrunden avseende religion.
Min hypotes stämde inte med helhetsbilden som mera pekade i riktning
mot att vare sig man hade en religiös socialisation eller ej, eller var religiöst
aktiv i nutiden eller ej kunde olika individer uppvisa likartad benägenhet att
använda film som en resurs för bearbetning av existentiella frågor.
Den enskilda variabel som utmejslade sig med korrelerande samband med
livsåskådningsmässiga aspekter vid filmtittande var frågan om hur viktigt
man angav att film var i ens liv. En dryg tredjedel av filmkonsumenterna i
denna enkätundersökning (37%) har angivit att de tyckt film vara mycket
viktigt i livet, dvs. skalsteg 6 och 7 på en sjugradig skala.
Det var denna enskilda variabel som utkristalliserade sig i analysen av
enkätmaterialet när jag sökte samband mellan olika faktorer och benägenheten
att bearbeta existentiella frågor via film. Det fanns således ett samband
mellan hållningen att film är viktigt och en rad frågor som berör individens
livsfrågor och existentiella meningssystem.
Denna tredjedel som skattade film som mycket viktigt i livet har låtit film
och filmkonsumtion vara en aktiv del av den känslomässiga och tankemässiga
bearbetningen av den egna livssynen. När jag analyserat denna tredjedel
av filmtittarna och undersökt vilka specifika drag denna grupp hade beträffande
kön, ålder, bakgrund och trosinriktning kunde tendenser peka i följande
riktning. Något fler yngre än äldre, något fler män än kvinnor och något
fler icke-gudstjänstbesökare än gudstjänstbesökare tycktes använde biografen
eller TV-soffan som en plats där existentiella frågor bearbetades men
skillnaderna var små och stickprovet begränsat. Tendenser kunde skönjas
men samband förelåg inte.
Min slutsats utifrån enkätresultatet var således att individer med skilda
bakgrundsfaktorer vad gäller tro och religiös aktivitet i barndomen och med
olika tolkningshorisont avseende religion i nutiden inte skiljde sig åt på ett
avgörande sätt beträffande attityden till film. Individer med en religiöst kognitiv
tolkningshorisont respektive individer utan religiös tolkningshorisont
tycktes i båda fallen använda spelfilm som en möjlig källa till tankar om
existentiella frågor.
Hur har då min huvudfrågeställning besvarats?
Om…
Delar av enkätresultatet har pekat mot svaret ’ja’ på frågan om individer
använder film som en resurs för tankar om existentiella frågor. Min analys
215