En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

ande kyrkans belastade historia beträffande kvinnors frihet och sexualitet lät
hon konfronteras med filmens tydliga ställningstaganden.
Enligt Marias vittnesbörd satte filmen fingret på frågor som har stor betydelse
för henne och inom områden som inte självklart har kunnat beröras i
den sociala gemenskap hon funnits i med vänner och kompisar, än mindre i
de allra närmaste relationerna inom familjen där mamman inte ville diskutera
de kritiska aspekterna om kyrkans kvinno- och sexualfientliga historia
som Maria ville ta upp med henne. Maria menade att hon endast delvis kunde
uppleva samma bekräftelse i en diskussion med vänner och andra nära
sociala relationer.
Film grep henne djupare och Maria resonerade om filmers förmåga att
fånga henne fullständigt.
210
Men det blir starkare skulle jag vilja säga i en film. För du har musiken, du
har bilderna, du har skådisarna, som är väldigt duktiga ofta på att spela. Du
ser känslan liksom, i deras agerande, i deras blick, gester, allting. […] Och
jag som person lever mig alltid in så väldigt i filmer också. Så jag sugs liksom
bort från verkligheten. Jag glömmer att jag sitter där. Och jag är liksom
med själv, nästan i filmen (Maria: 18).
Filmen adresserade dessa frågor på ett känslomässigt och kognitivt kraftfullt
och engagerande sätt som gav Maria tillfälle att omformulera och fördjupa
en inre brottning kring en rad centrala livsvärlden. Filmen Så som i himmelen
landade i något centralt och viktigt i Marias liv där hon befann sig i en
social process som karakteriseras av uppbrott och omprövning av inarbetade
livshållningar och omprövningar av sitt sociala sammanhang.
Jag vill argumentera för att Maria var en respondent som kunde illustrera
alternation, dvs. den mer dramatiska förändring av internaliserade tolkningsstrukturer
där ett övergripande kognitivt föreställningskomplex växlades mot
ett annat, av typ ’conversion’.
Lena om Livet är underbart
Filmen Livet är underbart har ingått i ett intressant samspel mellan olika
sammanhang i Lenas liv. Lena associerade till ett besök som hennes klass
fick under högstadiet från en överlevande från förintelsen och nazitysklands
utrotningspolitik mot judar. Lena gjorde kopplingar mellan filmens intratextuella
budskap om fantasins förmåga att på något sätt besegra den omgivande
brutaliteten och extra-textuella sammanhang i sitt eget liv som när
Lena drabbades i en situation av hård kritik i sin lärarroll och där hennes
handledare ifrågasatte lämpligheten med Lenas egen kristna tro i samband
med att hon skulle undervisa i religion.
Med hjälp av filmen tog hon udden av allvaret i den situation hon tillfälligt
befann sig i, instängd och trängd, och gav sig själv en distans till det
hela. Lena var en av de respondenter som allra tydligast visade hur en film