En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

5.7.3. Förändring av kognitiva strukturer
Vilka kognitiva schemaförändringar gick då att teoretiskt identifiera enligt
den schemateoretiska modell som jag beskriver i kapitel 2.6.3. För det första
definierar ’tuning’ den process där schemastrukturerna modifieras i gradvisa
små, små justeringar för att bättre stämma med erfarenheten av verkligheten.
För det andra beskrivs en annan process som stipulerar en omdisponering
mellan samtidigt existerande perspektiv, ett dominerande huvudperspektiv
och parallellt ett subperspektiv som kan hantera information som inte ryms
inom ramen för det dominerande perspektivet. Slutligen för det tredje ’conversion’
som utgör den process som handlar om ett mer dramatisk skifte av
kognitivt tolkningsmönster från ett dominerande perspektiv till ett annat av
omvändelsemodell (Augoustinos & Walker, 1995, s 53).
Enligt min tolkning av intervjuerna har jag velat sortera följande respondenter
inom ramen för ’tuning’ som huvudsaklig förändringsvariant; Erik om
Den siste kejsaren, Radomir om Fight Club, Madeleine om Dirty Dancing,
Victoria om Lejonkungen, Karin om Änglagård samt Peter om Sagan om
ringen.
Inom ramen för en andra förändringsvariant där kognitivt innehåll ömsom
hanteras inom ett dominerande kognitivt perspektiv och ömsom ett underordnat
har jag velat hänföra Kia om Weird Science, Sofia om Matrix, samt
Jakob om Nyckeln till frihet. I Jakobs fall ville jag också hålla öppet för att
förstå hans beskrivning som ’tuning’.
Beträffande en tredje process som handlar om ett skifte av kognitivt tolkningsmönster
från ett perspektiv till ett annat; ’conversion’ kunde eventuellt
tre respondenter diskuteras. Det berör allra tydligast Caterina om Butterfly
Effect och Maria om Så som i himmelen, som jag också resonerade om utifrån
ett skifte mellan dominerande och underordnat tolkningsmönster. Också
Lena i någon mening om Livet är underbart som jag generellt tolkade i
termer av ’tuning’ men där Lena i en specifik situation kan tolkas som ett
exempel på alternation, ett tillfälligt skifte från ett tolkningsmönster till ett
annat.
En respondent kunde jag inte tolka som hemmahörande i någon kategori
alls och det var Jon i samtalet om filmen Leon. Anledningen till att Jon inte
kunde uppvisa någon för mig tolkningsbart förändringsalternativ handlade
bland annat om att intervjun med honom följde ett annat förlopp än de övriga
och pekade också på konsekvenserna med det val av undersökningsmetod av
mitt slag. Jon talade inte om sig själv i någon större utsträckning, vilket alla
övriga tolv respondenter gjorde.
Att det inte gick att identifiera något av de processer jag har diskuterat i
de andra intervjuerna upptäckte jag inte förrän i efterhand när jag satt och
läste igenom intervjun med honom och då såg att Jon knappt alls nämnt sig
Victor Turner 1969, 1974, 1987 där Turner utvecklar tankar om på vilket sätt kulturella händelser
kan fungera rituellt på ett individuellt plan, som ’liminoida’ tillstånd.
205