En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

Fråga 1: Existentiella frågor
Vilka existentiella frågor aktiverar den valda filmen? Maria satt som klistrad
vid Såsom i himmelen och konstaterade att den berör hela hennes syn på livet
och hennes längtan efter att bli lycklig, ”och i det så ligger det att följa mina
drömmar, följa mitt hjärta” (Maria: 4). Denna vision, att följa sitt hjärta, att
våga vara den man är och våga uttrycka sina känslor blev ännu starkare ”när
du ser det framför dig på en film, det som du redan tror på själv” (Maria: 3).
Filmen var en sådan, som enligt Maria, på samma sätt som vissa möten
med människor som får henne att återgå till kärnan. ”Den peppade mig så
jag känner mig glad, lycklig, stark, positiv när jag gick därifrån” (Maria: 4).
Hon lyfte också fram vänskapen och den starka gemenskapen i filmens
grupp av människor som bara blev starkare ju längre filmen går. ”En efter en
vågar öppna upp sig och säga vad dom känner och vågar liksom skala av
sig, liksom, den här masken” (Maria: 5). Masken och rädslan har tagit
mycket av Marias livsenergi och hon bearbetade detta för att våga öppna sig
själv.
Filmen tog upp två frågor som Maria brottats med i sin bearbetning av sin
uppväxt i frikyrkan och var enligt Maria väldigt skarp i sina påståenden. Det
handlade dels om synen på sexualitet och dels om synen på, skuld, synd och
död. Kyrkans skuldbeläggande av människors sexualitet angav Maria som
mycket viktigt. Den kritiken formulerade hon själv också men inte så långtgående.
I den här filmen vart det väldigt, väldigt definitivt […]smällde till liksom. Jag
har aldrig uttryckt mig så definitivt som dom gör i filmen. Därför var det lite
skrämmande, det dom sa, tyckte jag. Samtidigt som det var väldigt intressant
också (Maria: 10).
En del av det hade hon kunnat beröra med sina kompisar men alls inte så
långtgående som hon ansåg att filmen gjorde samtidigt som Maria ställde sig
bakom kritiken mot det hon upplevde som kyrkans sätt att hantera människor
i de här frågorna. Det andra temat som utmanade Maria var synen på att det
inte finns någon synd, att det skulle vara människors eget påfund. Maria
hade tagit upp frågan med sin mamma som fortfarande var aktiv i kyrkan
och nämnde filmens synsätt för henne. ”Men det gick inte att diskutera, det
tog stopp, alltså” (Maria: 22).
Filmen var så stark att hon trodde att den var för extrem för vissa människor.
Samtidigt var den så visionär och Maria beskrev filmen som om den på
ett sätt var en predikan som ville visa ”vägen till himmelriket på jorden”
(Maria: 19).
Så här ska vi behandla varandra, alla ska få vara med. […] Visa varandra
kärlek, allihop. Bry er om varandra. Låt alla få säga sin åsikt. Låt alla liksom
få vara sig själva och lev tillsammans (Maria: 19).
193