En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

schema. När hon såg filmen för andra gången klarnade det föreställda händelseförloppet
och att hon förstod att man skulle uppfatta en signal om att
pappan dog. Detta gick så tvärt emot Lenas tolkning när hon såg filmen att
hon blev ganska ställd i en diskussion med några kurskamrater om pappans
död, ”att han dog på slutet, det fattade jag inte första gången” (Lena: 2).
Liksom de flesta övriga respondenter så fanns många personschematiska
reflektioner där pappan och huvudpersonen Guidos karaktär tolkades. Lena
menade att pappan var en fantasifull människa men att han också visste
skillnaden när det ena behövdes och det andra. Han gjorde sig inte skyldig
till att leva i en konstant verklighetsflykt utan han var en moralisk person
som använde sin fantasiförmåga som ett sätt att skydda sin son. ”Pappan är
hela tiden medveten om att det är nåt hemskt som håller på att hända”
(Lena: 5).
Enligt Lena var pappan vaken för verkligheten och kunde koppla på sin
fantasiförmåga när verkligen utmanade tryggheten som när snaran i filmens
inledning började dras åt och judar och hundar förbjöds i vissa affärer. I sin
kärleksfulla ambition att skydda sin lille son så tvingades pappan mobilisera
ännu mera fantastiska påhitt för att distrahera pojken. Pojken frågade varför
judar och hundar inte får komma in i affären och pappan kontrade med att i
andra affärer så är det andra regler. ”’Du vet järnhandeln dom har ju sådär
mot’, jag vet inte vad det är han säger, typ, ’norrmän och kameler’ eller nåt
sånt” (Lena: 17).
Lena konstaterade också att Guido aldrig knäcktes, hans fantasi segrade
även om han själv gick under och även att han visste att han skulle komma
att gå under. Livet segrade i någon mening ändå. ”Han har ju räddat nån
också ju. Eller han har räddat sin son också på nåt sätt” (Lena: 19).
Hos Lena fanns som i så många andra intervjuer kopplingar till självschematiska
resonemang där huvudkaraktärens personlighetsdrag inspirerade
och inbjöd till självreflektioner. Lena beskrev hur hon tänkte på Guidos sätt
att tackla situationen och hur hon återkom till det som en förmåga hon själv
var i besittning av. ”Även om han är jätteöverdriven” (Lena:11).
Lena berörde i sin diskussion om filmen Livet är underbart samtliga
schemakategorier vilket inte många av de intervjuade gjorde. Mera omfattande
berördes ett händelseschema kring vissa händelseförlopp som hade
varit oklara för henne genom de tillfällen hon sett filmen. Mest omfattande
dock ett personschematiskt resonemang som då och då fick vissa nedslag i
ett självschematiskt resonemang där reflektionerna löpte omväxlande från
huvudkaraktären på filmen till sin egen personlighet i verkligheten.
Fråga 3: Extra-textualisering
Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. momentet
extra-textualisering? Filmen Livet är underbart ingick i ett intressant
samspel mellan olika sammanhang i Lenas liv. Lena berättade om ett besök
185