En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

06.09.2013 Views

lev fel och tänkte att nu skiter jag i det här. Därför tror jag att jag identifierar mig med Änglagård” (Karin: 6). Samtidigt påminde miljön i Änglagård om det trygga och oföränderliga sammanhang som hon själv var uppvuxen i som barn och hon var välbekant med de regler och normer som människor levde efter i Änglagård och som hon hade starka känslor kring. ”Jag kände det som att komma hem” (Karin: 5). Karin lyfte fram det genuina, det äkta och naturliga. ”Det är som så folkligt nära” (Karin: 6). Hon blev berörd av psalmerna som sjöngs i filmen och många av de vilsamma naturbilderna som ackompanjerade. ”Det kan vara en psalm och så sen så ser man dom här vyerna, en disig åker, eller vad som helst, alltså, då man verkligen fångar det svenska” (Karin: 6f). Karin lyfte främst fram filmens förmåga att fånga det folkliga, goda och äkta. Det återfanns både i hennes stora uppskattning av filmens lugna naturscenerier så väl som porträtten av de rättframma och mysiga karaktärerna. Det andra temat berörde hennes egna moraliska ideal om ärlighet och sanning. Karin lyfte fram prästens folklighet, men också hans förmåga att vara nyskapande och nydanande när han försöker medla mellan byborna och de inflyttade. Karin tyckte om prästens karaktär. ”Han känns, ja, han ömmar lite för den svage på nåt vis” (Karin: 14). De existentiella frågor som filmen Änglagård aktualiserade för Karin handlar således både om en tillhörighet och trygghet i det enkla som var gott, samt moraliska ideal om att överbrygga motsättningar mellan folk, att slå vakt om det som var uppbyggligt mellan människor och att ömma för den utsatte. Fråga 2: Tolkningsschema Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? Filmintervjun med Karin gav andra tyngdpunkter än flertalet övriga intervjuer. I högre grad än övriga hanterade Karin rumsschematiska och rollschematiska aspekter i reflektionen kring filmen Änglagård. När Karin tog fram det som hon uppskattade som det äkta och genuint svenska gjorde hon det med hänvisningar till många naturscenerier och fysiska miljöer i filmen som gav henne känslor av hemhörighet. Förutom naturvyer med dimma över fält och åkrar lyfte hon fram det gula huset i filmen som tonade fram i allén tillsammans med allt som fanns inne i huset med alla prylar och det gamla trähantverket. ”Och allt det här som finns, alla uppstoppade djur och alla fina möbler. Och jag satt och tittade på lister när jag tittade på den nu, hur det ser ut på golvet” (Karin: 7). Jämfört med andra diskuterade Karin också yrkes-, klass- och samhällsroller i högre utsträckning. Hon resonerade kring prästens karaktär och hur han bröt mot invanda och etablerade föreställningar om hur det var i kyrkan och hur en präst kunde vara. ”Han var ju väldigt folklig, alltså. Det är ju inte min bild riktigt av en präst på det viset” (Karin: 12). Hon lyfte fram prästens 180

mänskliga sida som en helt vanlig människa, han spelade ABBA högt på bilradion och sjöng med när han var ute och körde bil. Annars hade Karin träffat flera präster i verkligheten som hon menade var mer på det sättet som hon förväntade sig av en präst, ”dom är mer den här gamla stofila arten” (Karin: 12). Prästen i Änglagård ”känns mer som en medmänniska än en överhet” (Karin: 14). I dessa rollschematiska reflektioner fanns också överlappningar av personschematiska associationer som också flätades in när Karin gick in på prästens personlighet och det hon fäste sig vid hos honom. Prästen var enligt Karin nydanande och nyskapande och han förkroppsligade personliga ideal som Karin lade märke till. Han ömmade för den svage, han predikade mot inskränktheten och om att förstå det främmande och avvikande som kommit till byn. Karin uppskattade hans attityd om att ”försöka igen och försöka för allas bästa” (Karin: 13). Prästporträttet i Änglagård inspirerade Karin på ett särskilt sätt som hade att göra med hennes värdering av det enkla och folkliga. ”Det tycker jag är det häftigaste av allt. Att han är inte den här auktoriteten. Alltså man förstår ju ändå att det finns en hierarki, men ändå så är han ju väldigt folklig” (Karin: 31). Karin aktiverade mer än andra rumsschematiska associationer kring natur, miljöer och byggnaders sätt att kommunicera stämningar. Som alla andra tog personschematiska och självschematiska föreställningar stort utrymme men Karin var den som mest omsorgsfullt gjorde rollschematiska reflektioner i anslutning till olika karaktärers ställning, deras yrke och position i samhället. Fråga 3: Extra-textualisering Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. momentet extra-textualisering? Karin gjorde spontant flera kopplingar mellan filmen Änglagård och sitt eget liv och sin yrkesgärning. Utan att vara uppvuxen i en kyrklig familj bestämde sig Karin tidigt för att hon ville konfirmera sig och senare började hon sjunga i kyrkokören. Och detta att filmen Änglagård låtit kyrkan utgöra en fond inom vilket mycket utspelade sig med präst och psalmsång tilltalade Karin. Hon flyttade ifrån uppväxtortens kyrkoengagemang och ångrade att hon inte sökte upp en kyrkokör att sjunga i när hon flyttade till sin nuvarande ort. Den andra referensen hade att göra med hennes förtrogenhet med den slags plats som Änglagård representerade. Karin associerade till farfars gård med ett stort gammalt trähus med mängder av saker som fanns där de alltid hade funnits. Varje år åkte Karin och hälsade på släkten och återsåg de gamla trakterna. Och saker står på sin plats. Där ändras det inte. Utan har soffan stått på ett ställe då står den där. Den kommer aldrig att flyttas. Kristallkronorna kommer alltid att hänga på samma ställe. Och det gör att man…jag vill inte ha förändring. Och där är det som det alltid har varit (Karin: 42). 181

mänskliga sida s<strong>om</strong> en helt vanlig människa, han spelade ABBA högt på<br />

bilradion <strong>och</strong> sjöng med när han var ute <strong>och</strong> körde bil. Annars hade Karin<br />

träffat flera präster i verkligheten s<strong>om</strong> hon menade var mer på det sättet s<strong>om</strong><br />

hon förväntade sig av en präst, ”d<strong>om</strong> är mer den här gamla stofila arten”<br />

(Karin: 12). Prästen i Änglagård ”känns mer s<strong>om</strong> en medmänniska än en<br />

överhet” (Karin: 14).<br />

I dessa rollschematiska reflektioner fanns också överlappningar av personschematiska<br />

associationer s<strong>om</strong> också flätades in när Karin gick in på<br />

prästens personlighet <strong>och</strong> det hon fäste sig vid hos hon<strong>om</strong>. Prästen var enligt<br />

Karin nydanande <strong>och</strong> nyskapande <strong>och</strong> han förkroppsligade personliga ideal<br />

s<strong>om</strong> Karin lade märke till. Han ömmade för den svage, han predikade mot<br />

inskränktheten <strong>och</strong> <strong>om</strong> att förstå det främmande <strong>och</strong> avvikande s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mit<br />

till byn. Karin uppskattade hans attityd <strong>om</strong> att ”försöka igen <strong>och</strong> försöka för<br />

allas bästa” (Karin: 13). Prästporträttet i Änglagård inspirerade Karin på ett<br />

särskilt sätt s<strong>om</strong> hade att göra med hennes värdering av det enkla <strong>och</strong> folkliga.<br />

”Det tycker jag är det häftigaste av allt. Att han är inte den här auktoriteten.<br />

Alltså man förstår ju ändå att det finns en hierarki, men ändå så är<br />

han ju väldigt folklig” (Karin: 31).<br />

Karin aktiverade mer än andra rumsschematiska associationer kring natur,<br />

miljöer <strong>och</strong> byggnaders sätt att k<strong>om</strong>municera stämningar. S<strong>om</strong> alla andra tog<br />

personschematiska <strong>och</strong> självschematiska föreställningar stort utrymme men<br />

Karin var den s<strong>om</strong> mest <strong>om</strong>sorgsfullt gjorde rollschematiska reflektioner i<br />

anslutning till olika karaktärers ställning, deras yrke <strong>och</strong> position i samhället.<br />

Fråga 3: Extra-textualisering<br />

Vilka referenser görs mellan filmens värld <strong>och</strong> individens eget liv, dvs. m<strong>om</strong>entet<br />

extra-textualisering? Karin gjorde spontant flera kopplingar mellan<br />

filmen Änglagård <strong>och</strong> sitt eget liv <strong>och</strong> sin yrkesgärning.<br />

Utan att vara uppvuxen i en kyrklig familj bestämde sig Karin tidigt för<br />

att hon ville konfirmera sig <strong>och</strong> senare började hon sjunga i kyrkokören. Och<br />

detta att filmen Änglagård låtit kyrkan utgöra en fond in<strong>om</strong> vilket mycket<br />

utspelade sig med präst <strong>och</strong> psalmsång tilltalade Karin. Hon flyttade ifrån<br />

uppväxtortens kyrkoengagemang <strong>och</strong> ångrade att hon inte sökte upp en kyrkokör<br />

att sjunga i när hon flyttade till sin nuvarande ort.<br />

Den andra referensen hade att göra med hennes förtrogenhet med den<br />

slags plats s<strong>om</strong> Änglagård representerade. Karin associerade till farfars gård<br />

med ett stort gammalt trähus med mängder av saker s<strong>om</strong> fanns där de alltid<br />

hade funnits. Varje år åkte Karin <strong>och</strong> hälsade på släkten <strong>och</strong> återsåg de gamla<br />

trakterna.<br />

Och saker står på sin plats. Där ändras det inte. Utan har soffan stått på ett<br />

ställe då står den där. Den k<strong>om</strong>mer aldrig att flyttas. Kristallkronorna k<strong>om</strong>mer<br />

alltid att hänga på samma ställe. Och det gör att man…jag vill inte ha<br />

förändring. Och där är det s<strong>om</strong> det alltid har varit (Karin: 42).<br />

181

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!