En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

ande i reflektioner kring filmen och diskussionen om sig själv som en känslomässigt
nyanserad och relaterande individ.
Intressant i Victorias resonemang om filmen Lejonkungen var att hon rörde
sig så koncentrerat kring framför allt personschematiska och självschematiska
föreställningar. Vare sig story-, händelse- eller rumsschematiska föreställningar
aktiverades i stort sett alls.
Fråga 3: Extra-textualisering
Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. momentet
extra-textualisering? Victoria var en respondent som omsorgsfullt
relaterade sig själv och sitt eget liv till filmens rollkaraktärer. Filmen har
fyllt en rad funktioner för Victoria hon uppgav att hon hade sett filmen mellan
20 och 30 gånger och har memorerat långa scener och replikskiften i
filmen. För det första speglade karaktärerna i filmen hennes eget barndomsliv.
”Pappan är ju min pappa och mamman är ju min mamma. Nala är väl
kanske inte en killkompis. Det kanske är en annan tjejkompis” (Victoria: 7).
Hon poängterade också det starka vänskapstemat som fanns i filmen. Och
detta har speglat hennes eget sätt att odla starka vänskapsband till några få
men lojala vänner hellre än många ytliga bekanta som Thimon och Pumba
som representerade Victorias nya vänner, som kom på högstadiet.
Victoria tillämpade också perspektiv från filmen i relation till sin pojkvän.
Hon kände starkt för filmens beskrivning av relationen mellan Nala och
Simba. För det första viljan att nå fram känslomässigt i kommunikationen till
varandra när det fanns hinder och en rädsla att inte lyckas nå fram.
166
Simba säger…”Du skulle inte förstå…” och hon säger, ”Vad skulle jag inte
förstå?”, ”Nej, men du skulle inte…”, ”Nej men jag förstår bara du berättar”.
Det känner jag som en sån här igenkännings…jag tror ofta man gör det
felet. Att man inte pratar med varandra, liksom att man kan gå och vara tjurig
istället för att liksom bara berätta så att den andra kan liksom känna med
en (Victoria:19).
Victoria lyfte fram en sångvers som inte översatts i den svenska versionen.
Nala sjöng i den engelska versionen en rad om Simba och den potential hon
såg i honom. ”’The King I see inside’, för hon liksom vet om det. Och det
känner jag också liksom att man kan se. [...] Jag tar den till mig, jag känner
liksom att ”Åh, ja, precis så är det!” (Victoria: 20f).
Denna föreställning från filmen om Simbas tvekan att bejaka den egna
personlighetens innersta potential formulerat av Nala i uttrycket ’the King
inside’ har Victoria integrerat som en bild för det verkliga livets kamp att
bejaka den egna identitetens möjligheter. ”Jag kan vara den som känner att,
”Nej, men jag klarar det inte.” Och att min sambo kan vara den som liksom
puttar på mig och säger, ”Jo, jag vet att det där finns i dig” (Victoria: 21).