En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

nom att förklara för henne vad som hänt och vad som hållit honom på flykt
från alla övriga denna långa tid.
Avslutningsvis berörde filmen en livsåskådningsmässig ingrediens där
Victoria sympatiserade med Lejonkungens livsvision som sammanfattades i
sången the Circle of Life, livets cirkel. Där gjordes en beskrivning alla varelsers
livsuppgift och mening där var och en fyllde sin roll i skapelsens väv
som bar livet vidare i harmoni och balans.
Intervjuare: Men ser du livet lite grann på det där viset?
Victoria: Ja, Gud ja, det gör jag (Victoria: 28).
Även om Victoria inte arbetade med miljöfrågor på ett personligt plan så
ställde hon sig bakom filmens grundläggande livsfilosofi. ”Att vi alla hör
ihop. […] Vi behövs ju allihop för att allt ska fungera liksom” (Victoria: 29).
Hon värjde sig mot det destruktiva förhållningssätt som bryter mot de goda
livsprinciperna, den sortens iskalla cynism och sarkastiska beteende som
Scar representerade och som Victoria protesterade mot. ”Han gör ju alla
grejer man inte får göra mot barn” (Victoria: 22).
De existentiella frågor Victoria berörde var således, kärlekens väsen i första
hand samt frågor om hur en god förälder ska vara med moraliska ideal.
Kort berörde hon också vad som var rätt och frågan om alla varelsers livsuppgift
och mening.
Fråga 2: Tolkningsschema
Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? I sitt
resonemang om pappan Mufasa aktualiserade Victoria både ett rollschematiskt
och ett personschematiskt perspektiv som delvis överlappade varandra.
Rollschematiska föreställningar om föräldrarollen gentemot barn i allmänhet
och fadersrollen och rollen som dotter i synnerhet kom upp till ytan där Victoria
hade utvecklade och sammansatta föreställningar om hur en god förälder
borde vara.
Dessa idéer överlappades av personschematiska föreställningar om sin
pappa som den trygga ’vargledaren i familjen’ med starka kopplingar till
filmens fadersporträtt som den trygga, ansvariga och ibland stränge fadern,
men där den underliggande kärlekens omsorg hela tiden kunde lockas fram
med ett leende eller en blick. Rollschematiskt hanterades också frågor om
moraliska ideal i bemärkelsen att Victoria tog avstånd ifrån vissa karaktärer i
filmen utifrån deras felaktiga förhållningssätt, framför allt exemplifierat av
Scar.
Victoria identifierade sig med Simba som barn till Mufasa med ideala föreställningar
om närheten mellan barnet och pappan. Hon identifierade sig
även med den vuxna lejonhonan Nala i mötet med den Simba som lejonhanne
med starka positiva bilder om det ideala kärleksmötet och i båda identifikationsprocesserna
fanns hela tiden självschematiska föreställningar närva-
165