En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere
Share Embed Flag
Download ePaper

En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

anpere.net
06.09.2013 Views

sig bakgrund till den egentliga storyn som handlade om deras inbördes relation och hur den utvecklades genom filmens gång. Genom ett storyschema bedömde och uppskattade han också filmens förmåga att skapa eleganta lösningar på berättartekniska problem. Vissa reflektioner kring det Jon tyckte vara mycket snygga koreografiska lösningar kunde också kopplas till ett rumsschema när fysiska förflyttningar gestaltades på ett fångande sätt i filmen. ”Han skjuter två gånger över hans axel och sen låter han honom stå kvar utanför dörren som en sköld. […] Och så stänger han dörren och skjuter ett skotthål i dörren.” (Jon: 20f). I denna scen identifierade också Jon yrkesmördarens hederskodex som hindrade honom att själv kallblodigt skjuta den oskyldige polisen utan han lät den fälla som polisstyrkan hade gillrat för Leon istället slå tillbaka mot deras kollega som blev ett offer för den skottväxling som polisen själv satte igång. ”Han skjuter inga goda människor heller, för polisen är god, även om han försöker döda honom” (Jon: 21). Eller som i filmens inledning när den unga Mathilda försökte komma undan hennes familjs mördare genom att knacka på Leons dörr. När han till slut öppnade för henne blir hela bilden ljus och musiken blir plötsligt mycket starkare. ”Det är ljuset från lägenheten som lyser upp henne, det får ju en symbolik i alltihop. […] Att hon blir räddad från sitt öde från dom andra” (Jon: 2). Jon såg det som att hon blir räddad från ondskan som kommer upp bakom henne. Jon uppskattade utifrån en kombination av story- och rumsschematiska reflektioner hur Leon som actionfilm också har lyckats synnerligen bra med specialeffekter när filmen nådde sitt klimax och Leon offrade sig för Mathilda genom att kvar i huset osäkra en granat och med sina sista krafter lämna den i händerna på den ondskefulle och dittills oövervinnelige polischefen. 144 Det är också en väldigt snygg scen. Rent effektmässigt. […] Det är liksom alla explosioners explosion. Han spränger halva gränden i luften, det flyger en bil och […] han hinner dra ut [sprinten] och så hinner han ge den till honom och han hinner säga ”Shit”. Och så ser man först en explosion och sen kommer resten. För det är Leons sista ord.”This is för Mathilda” (Jon: 22ff). Jon njöt av det visuella skådespelet när filmens onda genius fick så han teg ”och lite till dessutom” (Jon: 23). Frågan om bestraffningen av det onda hanterades således både genom ett storyschema och ett rumsschema. Men det som Jon fokuserade mest är dock huvudpersonerna och det drama som utspelas mellan dem i Leon när han jämförde med andra actionfilmer och han uttryckte en stor uppskattning av Leons attraktiva och trovärdiga karaktärsteckningar. I tolkningen av karaktärerna genom ett storyschema fanns överlappningar till ett personschema. Sammanfattningsvis berördes kort rollschematiska reflektioner, mera fylligt händelse- och rumsschematiska resonemang men mest omfattande han-

terade Jon filmen genom storyschematiska och personschematiska reflektioner där Leons och Mathildas sinnestillstånd och drivkrafter mejslades ut, särskilt deras ansvarstagande för varandra och den lojalitet som växte fram dem emellan. Jon var en av dem i materialet som fokuserade allra mest på storymässiga aspekter i sin filmupplevelse vilket inte var så märkligt med tanke på hans stora filmkonsumtion och hans personliga filmbibliotek. Intressant att notera var också att han som en av mycket få inte gjort kopplingar mellan personschematiska och självschematiska resonemang. Han diskuterade spontant i mycket liten utsträckning sig själv och sin egen explicita personlighet i samtalet om en vald favoritfilm vilket gjorde honom till en som skiljde sig från övriga tolv respondenter. Fråga 3: Extra-textualisering Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. momentet extra-textualisering? Jon gjorde spontant inga egna kopplingar mellan filmens berättaruniversum och sitt eget. När jag frågade om han kunde säga något om huruvida den haft någon betydelse i någon riktning så tvekar Jon om det men menade att den berört honom på ett annat sätt än andra actionfilmer. Det fanns en mänsklig dramatik i Leon som lockade honom. ”Den öppnade mer ett fönster” (Jon: 14). Men sen tillade Jon med ett ironiskt skratt som gjorde honom mer undanglidande än övriga respondenter. ”Jag blev mer medmänsklig” (Jon: 14). Jag gissar att Jon valde att gäcka mig som forskare och ironiserade utifrån vetskapen att detta var ett korrekt svar utifrån upplägget i min studie. Var då medmänsklighet ett viktigt värde för honom? Det menade Jon visserligen att det var men, ”till en viss gräns. Man behöver ju inte…man ska och behöver inte bry sig om alla, för då blir det väldigt mycket att tänka på. Man måste ju bry sig om sina nära och kära” (Jon: 17). Den övertygelsen menade dock Jon att han hade innan han såg filmen. Fråga 4: Kognitiv förändring Hur förändras den internaliserade kognitiva repertoaren konfronterad med en vald favoritfilm? I flera andra intervjuer har det gått att föra resonemang om förändringar i de internaliserade föreställningarna beträffande vissa centrala frågeställningar, men jag har inte kunnat säga något om det i denna intervju. Möjligtvis dolde ett genremedvetet ironiskt och estetiskt kritiskt förhållningssätt Jons andra mer personliga aspekter men de förblev relativt oåtkomliga. I analysen gick det inte att säga något om förändringsprocesser och huruvida filmen Leon stimulerade till omformuleringar eller fördjupningar av personliga frågeställningar. Jag kunde inte säga något om huruvida Jon i relation till Leon visade exempel på ’tuning’ eller hanterade kognitivt innehåll på ett omdisponerande sätt mellan kognitivt huvudperspektiv och subperspektiv. 145

terade Jon filmen gen<strong>om</strong> storyschematiska <strong>och</strong> personschematiska reflektioner<br />

där Leons <strong>och</strong> Mathildas sinnestillstånd <strong>och</strong> drivkrafter mejslades ut,<br />

särskilt deras ansvarstagande för varandra <strong>och</strong> den lojalitet s<strong>om</strong> växte fram<br />

dem emellan. Jon var en av dem i materialet s<strong>om</strong> fokuserade allra mest på<br />

storymässiga aspekter i sin filmupplevelse vilket inte var så märkligt med<br />

tanke på hans stora filmkonsumtion <strong>och</strong> hans personliga filmbibliotek. Intressant<br />

att notera var också att han s<strong>om</strong> en av mycket få inte gjort kopplingar<br />

mellan personschematiska <strong>och</strong> självschematiska resonemang. Han diskuterade<br />

spontant i mycket liten utsträckning sig själv <strong>och</strong> sin egen explicita<br />

personlighet i samtalet <strong>om</strong> en vald favoritfilm vilket gjorde hon<strong>om</strong> till en<br />

s<strong>om</strong> skiljde sig från övriga tolv respondenter.<br />

Fråga 3: Extra-textualisering<br />

Vilka referenser görs mellan filmens värld <strong>och</strong> individens eget liv, dvs. m<strong>om</strong>entet<br />

extra-textualisering? Jon gjorde spontant inga egna kopplingar mellan<br />

filmens berättaruniversum <strong>och</strong> sitt eget. När jag frågade <strong>om</strong> han kunde<br />

säga något <strong>om</strong> huruvida den haft någon betydelse i någon riktning så tvekar<br />

Jon <strong>om</strong> det men menade att den berört hon<strong>om</strong> på ett annat sätt än andra actionfilmer.<br />

Det fanns en mänsklig dramatik i Leon s<strong>om</strong> lockade hon<strong>om</strong>.<br />

”Den öppnade mer ett fönster” (Jon: 14). Men sen tillade Jon med ett ironiskt<br />

skratt s<strong>om</strong> gjorde hon<strong>om</strong> mer undanglidande än övriga respondenter.<br />

”Jag blev mer medmänsklig” (Jon: 14).<br />

Jag gissar att Jon valde att gäcka mig s<strong>om</strong> forskare <strong>och</strong> ironiserade utifrån<br />

vetskapen att detta var ett korrekt svar utifrån upplägget i min studie. Var då<br />

medmänsklighet ett viktigt värde för hon<strong>om</strong>? Det menade Jon visserligen att<br />

det var men, ”till en viss gräns. Man behöver ju inte…man ska <strong>och</strong> behöver<br />

inte bry sig <strong>om</strong> alla, för då blir det väldigt mycket att tänka på. Man måste ju<br />

bry sig <strong>om</strong> sina nära <strong>och</strong> kära” (Jon: 17). Den övertygelsen menade dock<br />

Jon att han hade innan han såg filmen.<br />

Fråga 4: Kognitiv förändring<br />

Hur förändras den internaliserade kognitiva repertoaren konfronterad med en<br />

vald favoritfilm? I flera andra intervjuer har det gått att föra resonemang <strong>om</strong><br />

förändringar i de internaliserade föreställningarna beträffande vissa centrala<br />

frågeställningar, men jag har inte kunnat säga något <strong>om</strong> det i denna intervju.<br />

Möjligtvis dolde ett genremedvetet ironiskt <strong>och</strong> estetiskt kritiskt förhållningssätt<br />

Jons andra mer personliga aspekter men de förblev relativt oåtk<strong>om</strong>liga.<br />

I analysen gick det inte att säga något <strong>om</strong> förändringsprocesser <strong>och</strong><br />

huruvida filmen Leon stimulerade till <strong>om</strong>formuleringar eller fördjupningar<br />

av personliga frågeställningar. Jag kunde inte säga något <strong>om</strong> huruvida Jon i<br />

relation till Leon visade exempel på ’tuning’ eller hanterade kognitivt innehåll<br />

på ett <strong>om</strong>disponerande sätt mellan kognitivt huvudperspektiv <strong>och</strong> subperspektiv.<br />

145

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!