En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

sig bakgrund till den egentliga storyn som handlade om deras inbördes relation
och hur den utvecklades genom filmens gång.
Genom ett storyschema bedömde och uppskattade han också filmens förmåga
att skapa eleganta lösningar på berättartekniska problem. Vissa reflektioner
kring det Jon tyckte vara mycket snygga koreografiska lösningar kunde
också kopplas till ett rumsschema när fysiska förflyttningar gestaltades på
ett fångande sätt i filmen. ”Han skjuter två gånger över hans axel och sen
låter han honom stå kvar utanför dörren som en sköld. […] Och så stänger
han dörren och skjuter ett skotthål i dörren.” (Jon: 20f). I denna scen identifierade
också Jon yrkesmördarens hederskodex som hindrade honom att
själv kallblodigt skjuta den oskyldige polisen utan han lät den fälla som polisstyrkan
hade gillrat för Leon istället slå tillbaka mot deras kollega som
blev ett offer för den skottväxling som polisen själv satte igång. ”Han skjuter
inga goda människor heller, för polisen är god, även om han försöker
döda honom” (Jon: 21).
Eller som i filmens inledning när den unga Mathilda försökte komma undan
hennes familjs mördare genom att knacka på Leons dörr. När han till
slut öppnade för henne blir hela bilden ljus och musiken blir plötsligt mycket
starkare. ”Det är ljuset från lägenheten som lyser upp henne, det får ju en
symbolik i alltihop. […] Att hon blir räddad från sitt öde från dom andra”
(Jon: 2). Jon såg det som att hon blir räddad från ondskan som kommer upp
bakom henne.
Jon uppskattade utifrån en kombination av story- och rumsschematiska
reflektioner hur Leon som actionfilm också har lyckats synnerligen bra med
specialeffekter när filmen nådde sitt klimax och Leon offrade sig för Mathilda
genom att kvar i huset osäkra en granat och med sina sista krafter lämna
den i händerna på den ondskefulle och dittills oövervinnelige polischefen.
144
Det är också en väldigt snygg scen. Rent effektmässigt. […] Det är liksom
alla explosioners explosion. Han spränger halva gränden i luften, det flyger
en bil och […] han hinner dra ut [sprinten] och så hinner han ge den till honom
och han hinner säga ”Shit”. Och så ser man först en explosion och sen
kommer resten. För det är Leons sista ord.”This is för Mathilda” (Jon: 22ff).
Jon njöt av det visuella skådespelet när filmens onda genius fick så han teg
”och lite till dessutom” (Jon: 23).
Frågan om bestraffningen av det onda hanterades således både genom ett
storyschema och ett rumsschema. Men det som Jon fokuserade mest är dock
huvudpersonerna och det drama som utspelas mellan dem i Leon när han
jämförde med andra actionfilmer och han uttryckte en stor uppskattning av
Leons attraktiva och trovärdiga karaktärsteckningar. I tolkningen av karaktärerna
genom ett storyschema fanns överlappningar till ett personschema.
Sammanfattningsvis berördes kort rollschematiska reflektioner, mera fylligt
händelse- och rumsschematiska resonemang men mest omfattande han-