En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och ... - Anpere

om skuld och ansvar dominerade i samtalet med Kia plus frågan om kärlekens
villkor i nära relationer.
Fråga 2: Tolkningsschema
Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? Stort
utrymme gav Kia åt karaktärsteckningarna utifrån ett personschematiskt
resonemang om de två unga killarna och den tuffa drömtjejen Lisa som de
skapade. Kia lyfte fram Lisas personlighet som någon som hade fullständig
koll på vad som gällde och som gjorde att killarna omedelbart fick en helt ny
position i skolan. ”Hon hjälpte dom att fixa så att dom […] kom in och fick
lite success hos tjejerna. […] Hon var ju som en juste storasyrra som hjälpte
dom på nåt sätt” (Kia: 8).
Kia beskriver också hur filmens humor och det hon tycker var så roligt
med den också var knutet till killarnas kamp för att vara något mer än de i
själva verket var. Hon både skrattar åt dom och samtidigt sympatiskt deltagande
med dom runt deras försök att hålla stilen i alla möjliga och omöjliga
lägen. ”Dom är ju så söta och ändå så är dom ju töntiga och försöker så
innerligt men det går bara så fel. Så man skrattar ju åt dom också” (Kia: 9).
Hela budskapet om deras framgång kommenterade också Kia utifrån ett
storyschema där hon påpekade hur filmen får ett typiskt klichéslut som i
många andra filmberättelser, ”ett sånt här Disneyslut vet du” (Kia: 10).
Kia uppehöll sig också vid rollschematiska resonemang kring filmens
personer som hade att göra med deras könsroller och deras åldersskillnader
där Kia noterade en känsla och en reaktion som hon haft med sig kring filmen
ändå sedan hon såg den första gången som 15-åring. I en sekvens i filmen
lär Lisa de unga killarna hur man kysser någon på riktigt. Kia reagerade
på det eftersom hon såg ut att vara minst fem år äldre än de unga killarna och
det skapade en underlig stämning som Kia fortfarande ställde sig frågande
till.
132
Hon var ju så gammal så hon kan ju inte…och sen när hon började hångla
med dom…det fattade jag inte. Det tyckte jag var konstigt. Hon var ju så
mycket äldre. Hon var ju nästan som en ung käring eller som en gammal storasyster
(Kia: 7).
Det stämde inte alls med Kias övriga känsla för samspelet mellan killarna
och tjejen i filmen som hon tyckte så enormt mycket om. ”Hur kan hon vilja
pussa dom där små barnen. Fan, det kunde ju lika gärna vara hennes småbrorsor
ju” (Kia: 9).
Rollschematiska resonemang om könsrollsmönster berörde Kia. Hon konstaterade
att det är mycket grabbiga ingredienser om att vara modig och att
inte vara en tönt. Samtidigt blev det överlappningar av personschematiska
resonemang om huvudpersonernas karaktärer och deras drivkrafter som Kia