Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

Diagram 9. Andel (procent) fattiga i olika ras-/ursprungskategorier 1959–1998.
Källa: Dalaker (1999) tabell B-1.
De mest uppseendeväckande förbättringarna har ägt rum bland de svarta.
Den verkligt stora minskningen av fattigdomen bland svarta ägde emellertid
rum under tiden från andra världskriget och fram till början av 1970-talet.
1949 levde 75 procent av de svarta i fattigdom, 1974 var siffran nere i 30
procent, i början av 1980-talet var den uppe i 35–36 procent och först från
och med 1994 började den åter falla på allvar.
De fallande fattigdomstalen bland svarta innebar att hispanics under
några år i mitten av 1990-talet framstod som den fattigaste gruppen. Denna
grupp har mer än fördubblats sedan 1980 och uppgår till dryga 31 miljoner
människor, eller 11 procent, av USA:s befolkning (de svarta utgör ca 35 miljoner).
Gruppen är mycket heterogen och omfattar t ex kubaner i Florida,
mexikaner i Kalifornien och Texas, puertoricaner i New York. Bilden av hispanics
rimmar i flera avseenden illa med den allmänna bilden av fattiga
grupper. I Kalifornien är andelen fattiga större bland hispanics än i någon
annan grupp. Samtidigt har de större arbetskraftsdeltagande och bättre familjesammanhållning
än andra grupper. Utbildningsnivån är låg men stigande
bland invandrarnas barn och barnbarn. David Hayes-Bautista noterar att
94