Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

staternas omfattning och inriktning. Socialism och kommunism har visserligen
haft fotfäste i USA, men inte alls i samma omfattning som i Västeuropa,
vilket bl a hänger samman med arbetarkassens formering och de politiska
spelreglerna (som vi behandlat ovan). Att USA har varit mindre socialistiskt
än Europa kan kanske sättas i samband med en speciell amerikansk kultur
präglad av individualism, mångfald, rörlighet och konkurrens, en prägel som
onekligen pekar i liberal riktning. Det är inte lätt att förklara varför vissa värderingar
sitter i högsätet – även om de nyssnämnda ledorden till stor del kan
tyckas rent demografiskt och geografiskt rotade – eller att urskilja de intressen
som döljer sig bakom tronen. Man kan ändå konstatera att USA föddes
i en revolution mot centraliserad makt av europeisk modell och födsel brukar
som bekant övergå i ohejdad vana.
Självgenererande tillväxt: Det finns en hypotes som går ut på att den offentliga
sektorn kommer att expandera av sig själv när väl en majoritet av ett
lands invånare har blivit beroende av offentliga budgetar för sin försörjning,
antingen de nu är offentliganställda eller lever av transfereringar. De egennyttiga
väljarna kommer då att rösta på det parti som lovar att öka transfereringarna
och den offentliga sysselsättningen. Man kan också formulera
detta synsätt som Anders Isaksson har gjort: utbudet (av bidrag och andra
förmåner) skapar sin egen efterfrågan. 139 Förklaringen bidrar inte till förståelsen
av varför den offentliga sektorn längre tillbaks i tiden expanderade
långsammare i USA än i andra västländer, men man kan nog hävda att USA
till skillnad från en del andra västländer inte har uppnått den ”kritiska
massa” som krävs för att expansionen skall bli självgenererande. Att utbudet
skapar sin egen efterfrågan medger även en bidragsentusiast som Noble: ”I
vissa avseenden hjälpte de existerande programåtagandena (vänster)liberalerna
genom att skapa organiserade väljargrupper som stödde sociala utgifter.
I avsevärd utsträckning hade de människor som samlades till försvar för
socialförsäkringen, Medicare, Medicaid och AFDC förenats av programmen
själva.” 140
139 Isaksson (1994).
140 Noble (1997) sid 116.
85