Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
politiska makten i demokratier normalt leder till expansion av den offentliga<br />
sektorn, i huvudsak beroende på att de politiska besluten (enligt majoritetsprincipen)<br />
gör det möjligt <strong>för</strong> majoriteter att exploatera minoriteter. Expansionstakten<br />
avgörs emellertid av hur <strong>för</strong>fattningarna ser ut och man kan<br />
genom att kombinera de sätt på vilka den verkställande makten utses (presidentval<br />
alternativt parlamentarism där folket väljer parlament som utser<br />
regering) med valsystemen (majoritetsval alternativt proportionella val)<br />
urskilja fyra typer av politiska system: 1) parlamentarism och proportionella<br />
val (dominerar i Västeuropa), 2) parlamentarism och majoritetsval (England),<br />
3) presidentstyre och proportionella val (Latinamerika) och 4) presidentstyre<br />
och majoritetsval (USA). De västeuropeiska och amerikanska systemen<br />
kan sägas utgöra extremfallen. Ett parlamentariskt system kräver att de politiska<br />
partierna är disciplinerade och ett proportionellt valsystem tenderar att<br />
skapa flera partier som representerar olika intressen. Under presidentstyre<br />
kan partierna vara betydligt mer odisciplinerade (den verkställande makten<br />
fungerar ju ändå) var<strong>för</strong> de enskilda parlaments-/kongressledamöterna blir<br />
ganska självständiga, och majoritetsval tenderar att skapa få (ofta två) partier<br />
som representerar breda intressen. Det europeiska systemet inbjuder till<br />
snabbare expansion av den offentliga sektorn än det amerikanska där<strong>för</strong> att<br />
makten koncentreras till färre aktörer (ett antal partiledningar) som på ett<br />
tydligare sätt representerar vissa intressen. (Enligt samma logik skulle det<br />
amerikanska systemet <strong>för</strong>svåra offentliga reträtter i nödlägen.) Våra auktoriteter<br />
är också de, även om analyserna kanske inte exakt överensstämmer<br />
med Mobergs, inne på att det amerikanska politiska systemet har vissa<br />
inbyggda spärrar. ”En stor del av orsaken till att en ... fullsysselsättningsvälfärdsstat<br />
inte etablerades ligger i de strukturella hinder som är inneboende<br />
i USA:s statliga och partipolitiska system”, menar Skocpol och Noble<br />
instämmer: ”Så mycket är klart: ansträngningar att bygga en omfattande<br />
välfärdsstat har haft mycket större sannolikhet att lyckas där de politiska<br />
institutionerna har varit centraliserade och där valsystemen har gynnat flerpartisystem.<br />
Omvänt har decentraliserade institutioner och valsystem som<br />
gynnat tvåpartisystem omintetgjort ansträngningar av offentliga och privata<br />
aktörer som velat bygga mer omfattande välfärdsstater.” 137<br />
137 Noble (1997) sid 27; Skocpol (1995) sid 248.<br />
83
Change language