Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

ga omständigheter utan också om att gruppen har något slags kontroll: att
den är självgenererande. Det amerikanska samhällets kritiker vill gärna se
”underklassen” som ett symptom på att hela samhället är sjukt. Det amerikanska
samhällets försvarare vill se den som en sjuk kroppsdel och hoppas
kunna bota den, eller åtminstone hindra ”smittan” från att sprida sig till den
i övrigt friska kroppen.
Syftet med denna skrift är att kasta en del ljus över kontrasternas USA
och då framför allt över dess skuggsida, ”det andra Amerika”. Avsikten är
närmare bestämt att beskriva hur den amerikanska nationen historiskt sett
har hanterat fattigdomsproblemet och hur man i 1900-talets skymningsljus
betraktat dess farligaste yttring: ”underklassen.” Det innebär att större delen
av uppmärksamheten kommer att ägnas åt den amerikanska välfärdsstaten
och framför allt åt den sida av socialpolitiken som har med insatser mot fattigdomen
att göra. Självfallet kommer ljuskäglan att dröja vid den pågående
välfärds- eller bidragsreformen, som med stor kraft flyttar miljonhövdade
människomassor från bidrag till arbete (”from welfare to workfare”), en
reform som i ett slag ändrat förutsättningarna för den socialpolitiska debatten.
I vidare bemärkelse kan avsikten sägas vara att ge en översikt av delar av
en debatt som rör sig längs den minerade gränsen mellan stat, marknad och
civilt samhälle. Eftersom dessa tre sätt att organisera tillvaron är på en gång
komplementära och alternativa, för att inte säga antagonistiska – de på en
gång kräver och kväver varandra – behövs en ständig debatt om var gränsen
skall gå eller balanspunkten ligga. I diskussionerna om fattigdomsfrågan
ställs det mesta i denna balansakt på sin spets. Uppfattningarna om problemets
orsaker går isär. Varje debattör fångar vanligen en väsentlig sida av
saken, men vilken är den mest väsentliga? Uppfattningarna om hur problemet
skall åtgärdas följer dels på diagnosen av dess orsaker, dels på erfarenheter
av tidigare försök att åtgärda det. Uppfattningarna blir ofta ganska
renodlade på grund av debattörernas ideologiska hemvist och önskan att få
logik och sammanhang i argumentationen.
Min ambition är att ge en smula vägledning i denna debatt genom att presentera
fakta och ståndpunkter som figurerar i den. En sådan vägledning kan
naturligtvis aldrig bli objektiv eller okontroversiell. Inte heller är det möjligt
att ge en översikt av debatten i hela dess vidd. Frågan om hur fattigdom
8