Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

06.09.2013 Views

produktion eller konsumtion påverkar andra aktörers produktion eller konsumtion utan att denna påverkan blir föremål för ekonomisk ersättning, exempelvis om ett företag förorenar ett vattendrag), bristande information, farliga produkter, mördande konkurrens, monopol. För att denna förklaring skall kasta ljus över det mindre statsinterventionistiska USA måste man hävda att marknadsmisslyckandena är färre eller mindre i USA än i andra länder. (Den som hävdar att externa effekter orsakas av bristande äganderätter och pekar på att resursförstöring framför allt drabbar ”allmänningar” kan måhända frestas att påstå att den amerikanska marknadsekonomin har mer utvecklad äganderätt och därmed mindre problem med externa effekter än andra ekonomier.) Kanske kan man hävda att marknaderna själva, eller andra krafter än staten – i det fall staten håller sig i bakgrunden – kommer att försöka tackla problemen. Sådana tendenser på det sociala området skulle kunna vara företagens experiment med ”välfärdskapitalism” och frivilligorganisationernas större betydelse i USA. Men frågan är varför staten till att börja med håller sig i bakgrunden. Starka särintressen: Den s k public choice-skolan, och inte minst Mancur Olson, har uppehållit sig vid särintressenas betydelse för den offentliga sektorns expansion. Ett vanligt argument har varit att organiserade särintressen har mycket att vinna per capita på att genom s k privilegiejakt (rent seeking) utverka förmåner genom den politiska processen, och att den skattebetalande allmänheten har lite att förlora per capita i varje enskilt fall. Denna logik skulle alltså skapa rader av kravmaskiner mot vilka den skattebetalande allmänheten har svårt att värja sig. En variant på temat är att små grupper är lättare att organisera än stora (på grund av problemet med snålskjutsåkare, ”free riders”) och ser mer till egenintresset och mindre till allmänintresset än stora grupper. Återigen är det svårt att se hur denna förklaring kan belysa USA:s utveckling. USA är, genom sin sociala, etniska, religiösa och politiska fragmentisering, präglat av en mångfald intressegrupper som borde kunnat driva fram en mäktig skatte- och subventionsstat. Många specialintressen är också inställda på att påverka politiken genom s k politiska aktionskommittéer (PAC:s), som ger kampanjbidrag till partiernas kandidater, eller genom lobbyverksamhet (att lobbyverksamhet är synlig behöver emellertid inte betyda att den är mer omfattande eller inflytelserik än om den 78

är mindre synlig). 128 Man skulle möjligen kunna hävda att alla dessa intressen blockerar varandra. Ett vanligt argument är förstås att affärsintressena i USA är så starka att de lyckas blockera kraven från andra grupper. I så fall borde staten, kan man tycka, för glatta livet subventionera affärsintressena (och det gör den kanske). Man kan också, som vi strax skall se, hävda att USA:s författning och politiska system gör det jämförelsevis svårt för intressena att förfoga över disciplinerade partiapparater. När det gäller fördelningen av de statliga utgifterna på det sociala området har public choicetänkarna (liksom marxisterna) en krass poäng: åt den som har skall varda givet. Medelklassgrupper har resurser och kan organisera sig på ett annat sätt än fattiga och därför har socialförsäkringsprogram hela tiden behandlats mer generöst än bidragsprogram. En intressegrupp i välfärdsstaten som har särskilt mycket att vinna eller förlora, beroende på hur socialpolitiken utvecklas, är socialarbetarna. Bland de amerikanska socialarbetarna har man på senare år klagat över att inflytandet över den sociala politiken minskat 129 – oklart varför, för såvitt det inte helt enkelt handlar om demokrati: att väljarna har valt en annan politik än den socialarbetarna vill se. Arbetarklassens tillväxt: Denna förklaring tar fasta på att en stor del av befolkningen i ett kapitalistiskt system är lönearbetare som på politisk väg försöker skydda sig mot situationer när de inte kan sälja sin arbetskraft – vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Förklaringen anknyter till Wagners lag och intressegruppsteorin: industrialiseringen och marknadsekonomin nödvändiggör i sig olika socialförsäkringar, men dels måste arbetarklassen organisera sig och kräva dessa system, dels måste resurser skapas som kan bära upp systemen. Det verkar vidare vara normalt att en marknadsekonomi tenderar att skapa stora inkomstskillnader och att en majoritet under politisk demokrati (som ju är den vanliga styrelseformen i marknadsekonomier) via statsapparaten försöker utjämna dessa skillnader. Skocpol varnar oss emellertid för att se ”varierande styrka hos arbetarklassen som en enda omedelbar faktor” bakom skilda politiska mönster i olika länder: ”Ingenstans var 128 Lobbying gentemot många självständigt agerande kongressledamöter i USA är antagligen mer resurskrävande och synlig och mindre effektiv än lobbying mot enstaka partiledningar som kontrollerar sina ledamoter i Europas parlament. Se Moberg (1998) sid 53 och (1999) sid 178. 129 Se Karger & Stoesz (1998) sid xi, 70. 79

produktion eller konsumtion påverkar andra aktörers produktion eller konsumtion<br />

utan att denna påverkan blir <strong>för</strong>emål <strong>för</strong> ekonomisk ersättning,<br />

exempelvis om ett <strong>för</strong>etag <strong>för</strong>orenar ett vattendrag), bristande information,<br />

farliga produkter, mördande konkurrens, monopol. För att denna <strong>för</strong>klaring<br />

skall kasta ljus över det mindre statsinterventionistiska USA måste man<br />

hävda att marknadsmisslyckandena är färre eller mindre i USA än i andra<br />

länder. (Den som hävdar att externa effekter orsakas av bristande äganderätter<br />

och pekar på att resurs<strong>för</strong>störing fram<strong>för</strong> allt drabbar ”allmänningar”<br />

kan måhända frestas att påstå att den amerikanska marknadsekonomin har<br />

mer utvecklad äganderätt och därmed mindre problem med externa effekter<br />

än andra ekonomier.) Kanske kan man hävda att marknaderna själva, eller<br />

andra krafter än staten – i det fall staten håller sig i bakgrunden – kommer<br />

att <strong>för</strong>söka tackla problemen. Sådana tendenser på det sociala området<br />

skulle kunna vara <strong>för</strong>etagens experiment med ”välfärdskapitalism” och frivilligorganisationernas<br />

större betydelse i USA. Men frågan är var<strong>för</strong> staten till<br />

att börja med håller sig i bakgrunden.<br />

Starka särintressen: Den s k public choice-skolan, och inte minst Mancur<br />

Olson, har uppehållit sig vid särintressenas betydelse <strong>för</strong> den offentliga sektorns<br />

expansion. Ett vanligt argument har varit att organiserade särintressen<br />

har mycket att vinna per capita på att genom s k privilegiejakt (rent seeking)<br />

utverka <strong>för</strong>måner genom den politiska processen, och att den skattebetalande<br />

allmänheten har lite att <strong>för</strong>lora per capita i varje enskilt fall. Denna<br />

logik skulle alltså skapa rader av kravmaskiner mot vilka den skattebetalande<br />

allmänheten har svårt att värja sig. En variant på temat är att små grupper<br />

är lättare att organisera än stora (på grund av problemet med snålskjutsåkare,<br />

”free riders”) och ser mer till egenintresset och mindre till allmänintresset<br />

än stora grupper. Återigen är det svårt att se hur denna <strong>för</strong>klaring<br />

kan belysa USA:s utveckling. USA är, genom sin sociala, etniska, religiösa<br />

och politiska fragmentisering, präglat av en mångfald intressegrupper som<br />

borde kunnat driva fram en mäktig skatte- och subventionsstat. Många specialintressen<br />

är också inställda på att påverka politiken genom s k politiska<br />

aktionskommittéer (PAC:s), som ger kampanjbidrag till partiernas kandidater,<br />

eller genom lobbyverksamhet (att lobbyverksamhet är synlig behöver<br />

emellertid inte betyda att den är mer omfattande eller inflytelserik än om den<br />

78

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!