Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
marknadsutbildningsprogram för bidragstagare inrättades, Job Opportunities and Basic Skills Training Program (JOBS). 116 Samtidigt som FSA blev sista stenen i det gamla federala understödsbygget började otåliga delstatspolitiker – mot bakgrund av växande ”klientstockar” – gå sina egna vägar. Under parollen ”welfare reform” tog tre republikanska guvernörer täten: Tommy Thompson i Wisconsin, Richard Engler i Michigan och William Weld i Massachusetts. Delstaterna uppmuntrades under Reagan, Bush och Clinton att begära undantag (waivers) från de federala regleringarna för att experimentera med understödsprogrammen. Dessa experiment handlade om att minska förmåner, minska tröskeleffekter för den som går från bidrag till arbete (t ex genom att ge kvinnor fortsatt fri barnomsorg och sjukförsäkring), sätta ”bortre parenteser”, kräva motprestationer i form av arbete, kräva att tonårsföräldrar bor kvar hos sina föräldrar etc. Likaså började borgmästare i storstäder som dignade under ökade federala krav och minskade federala tillskott att gå sina egna vägar. De mest kända är kanske Rudolph Guiliani i New York och Ed Rendell i Philadelphia. 117 Clintons tredje väg Det sena 1980-talets konsensusanda gav eko i de ord med vilka Bill Clinton 1992 anslog den socialpolitiska tonen: ”Det är dags att hedra och belöna människor som arbetar hårt och följer reglerna. Det innebär att göra slut på bidragssystemet (welfare) så som vi känner det – inte genom att bestraffa de fattiga eller predika för dem utan genom att ge amerikanerna makt att ta hand om sina barn och förbättra sina liv. Ingen som arbetar heltid och har hemmavarande barn borde längre vara fattig. Ingen som kan arbeta borde kunna gå på bidrag i det oändliga.” 118 Detta budskap – inspirerat av bl a David Ellwoods tankar på att kombinera ökade förmåner med bortre parenteser i bidragssystemen – kan tolkas som en infartsskylt över Clintons variant av tredje vägen i dess socialpolitiska sträckning. Clinton kom emellertid inte att skörda några inledande framgångar på den socialpolitiska fronten, kanske för att han uttömde sin energi på försöken att reformera sjukförsäkringen. Aktiviteten var desto större i det republikanska 116 Danziger & Gottschalk (1995) sid 29–33; Katz (1996) sid 306–308. 117 Se fr a Katz (1996) sid 310–316. 118 Citerat efter Danziger & Gottschalk (1995) sid 36. 70
lägret där en ny generation ideologiskt skärpta politiker, besvikna över Reaganårens magra skörd, angav tonen. De talade om att sätta igång ”ett konservativt krig mot fattigdomen” bland annat genom egenmakt (empowerment) – en strategi förknippad med förre republikanske bostadsministern Jack Kemp som syftar till att förse de fattiga med servicecheckar (vouchers) för att ge dem tillgång till och valmöjlighet mellan olika tjänster och möjlighet att köpa sina bostäder, uppmuntra till självförvaltning i bostadsområden, upprätta skattemässigt gynnade företagszoner i gettoområden etc – och försök att ändra de fattigas beteende. De attackerade först och främst AFDC-bidragen som ansågs undergräva nationens moral genom att uppmuntra utomäktenskapligt barnafödande. Dessa nya republikaner, anförda av Newt Gingrich, skisserade sina planer i ett dokument, Contract with America, och skördade stora framgångar i kongressvalet 1994. Efter valet koncentrerade de sin energi på att omvandla AFDC och andra federala bidragsprogram till s k block grants, federala anslag till delstaterna som själva skulle få bestämma hur de ville använda pengarna. Mitt under pågående presidentvalskampanj sommaren 1996 godkände Bill Clinton, ganska överraskande och efter att ha inlagt sitt veto mot en liknande lag, den Personal Responsibility and Work Opportunity Reconciliation Act (PRWORA) – ofta talar man helt enkelt om Welfare Reform Act – som den republikanskt dominerade kongressen hade antagit. Lagen ersatte de tidigare bidragsprogrammen med ett nytt, Temporary Aid to Needy Families (TANF). I korta drag kan man säga att ansvaret för detta program via ”block grants” överförts från Washington till delstaterna. För att få tillgång till federala pengar åläggs delstaterna att ställa vissa krav på bidragstagarna, sätta gränser för hur länge de kan gå på bidrag och se till att få dem i arbete. Reformen har beskrivits som ”en av de viktigaste sociallagar som framkommit sedan Social Security Act 1935”. 119 Vi återkommer med detaljer om denna reform i kapitel 6. Den socialpolitiska ambitionen på 1990-talet har alltså varit att minska de fattigas beroende av offentliga bidrag och öka deras vilja och förmåga att försörja sig genom arbete på marknaden. Olika tekniker för att öka de fattigas möjligheter att förbättra sin ekonomi – t ex löne- (främst skattereduk- 119 Karger & Stoesz (1998) sid 273. 71
- Page 21 and 22: 2. Den skeva inkomstfördelningen D
- Page 23 and 24: Under den till synes ganska jämnt
- Page 25 and 26: Diagram 3. Sysselsättningsgrad och
- Page 27 and 28: Diagram 5. Arbetslöshet (procent)
- Page 29 and 30: Tabell 3. Yrken med störst ökning
- Page 31 and 32: nytt, en ökning med i snitt 1,9 pr
- Page 33 and 34: 1993-1996 planade indexet ut, och d
- Page 35 and 36: familjemönster) den högsta kvinti
- Page 37 and 38: Ytterligare ett mått på inkomstoj
- Page 39 and 40: Hur ter sig den amerikanska inkomst
- Page 41 and 42: 1980-talet än under 1970-talet och
- Page 43 and 44: Inkomstfördelning och fattigdom Sa
- Page 45 and 46: har emellertid minskat helt enkelt
- Page 47 and 48: många nya högkvalificerade jobb i
- Page 49 and 50: 3. Den motvilliga välfärdsstaten
- Page 51 and 52: för en frammarscherande socialdemo
- Page 53 and 54: ner i en lång rad delstater. På s
- Page 55 and 56: kanska välfärdsstaten med sin inr
- Page 57 and 58: (ADC). Stora grupper av jordbruks-
- Page 59 and 60: någon enstaka gång på sig en smu
- Page 61 and 62: får. Murray: ”På 50-talet hade
- Page 63 and 64: understödsprogram. Samma år inrä
- Page 65 and 66: med minskad tillväxt eller ökad a
- Page 67 and 68: staten kunde lösa de sociala probl
- Page 69: men att han genom kombinationen av
- Page 73 and 74: Den optimistiska högern Låt oss a
- Page 75 and 76: Ett förklaringsbatteri Skälen til
- Page 77 and 78: förklaringen mer som talar för si
- Page 79 and 80: är mindre synlig). 128 Man skulle
- Page 81 and 82: ehövs, men sällan rensas bort nä
- Page 83 and 84: politiska makten i demokratier norm
- Page 85 and 86: staternas omfattning och inriktning
- Page 87 and 88: Motståndet mot keynesianismen har
- Page 89 and 90: 4. De fattiga och underklassen Vilk
- Page 91 and 92: Om man bara intresserar sig för de
- Page 93 and 94: Vad som omedelbart faller i ögonen
- Page 95 and 96: arnadödligheten bland hispanics ä
- Page 97 and 98: största andelen tonårshavandeskap
- Page 99 and 100: Låt oss avsluta denna fattigdomsö
- Page 101 and 102: nen inte längre kände sig förpli
- Page 103 and 104: sen de senaste årtiondena har vari
- Page 105 and 106: eglerna för det spel som handlar o
- Page 107 and 108: William Kelso vill fånga fattigdom
- Page 109 and 110: logi om underklassdebatten, i vilke
- Page 111 and 112: underklass frambesvor en mystisk vi
- Page 113 and 114: talet öppnade utvägar för de bä
- Page 115 and 116: grund av bristande utbildning är o
- Page 117 and 118: var att USA som vanligt hade ”nå
- Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
lägret där en ny generation ideologiskt skärpta politiker, besvikna över<br />
Reaganårens magra skörd, angav tonen. De talade om att sätta igång ”ett<br />
konservativt krig mot fattigdomen” bland annat genom egenmakt<br />
(empowerment) – en strategi <strong>för</strong>knippad med <strong>för</strong>re republikanske bostadsministern<br />
Jack Kemp som syftar till att <strong>för</strong>se de fattiga med servicecheckar<br />
(vouchers) <strong>för</strong> att ge dem tillgång till och valmöjlighet mellan olika tjänster<br />
och möjlighet att köpa sina bostäder, uppmuntra till själv<strong>för</strong>valtning i<br />
bostadsområden, upprätta skattemässigt gynnade <strong>för</strong>etagszoner i gettoområden<br />
etc – och <strong>för</strong>sök att ändra de fattigas beteende. De attackerade<br />
<strong>för</strong>st och främst AFDC-bidragen som ansågs undergräva nationens moral<br />
genom att uppmuntra utomäktenskapligt barnafödande. Dessa nya republikaner,<br />
an<strong>för</strong>da av Newt Gingrich, skisserade sina planer i ett dokument,<br />
Contract with America, och skördade stora framgångar i kongressvalet<br />
1994. Efter valet koncentrerade de sin energi på att omvandla AFDC och<br />
andra federala bidragsprogram till s k block grants, federala anslag till delstaterna<br />
som själva skulle få bestämma hur de ville använda pengarna.<br />
Mitt under pågående presidentvalskampanj sommaren 1996 godkände<br />
Bill Clinton, ganska överraskande och <strong>efter</strong> att ha inlagt sitt veto mot en liknande<br />
lag, den Personal Responsibility and Work Opportunity Reconciliation<br />
Act (PRWORA) – ofta talar man helt enkelt om Welfare Reform Act – som<br />
den republikanskt dominerade kongressen hade antagit. Lagen ersatte de<br />
tidigare bidragsprogrammen med ett nytt, Temporary Aid to Needy Families<br />
(TANF). I korta drag kan man säga att ansvaret <strong>för</strong> detta program via ”block<br />
grants” över<strong>för</strong>ts från Washington till delstaterna. För att få tillgång till federala<br />
pengar åläggs delstaterna att ställa vissa krav på bidragstagarna, sätta<br />
gränser <strong>för</strong> hur länge de kan gå på bidrag och se till att få dem i arbete.<br />
Reformen har beskrivits som ”en av de viktigaste sociallagar som framkommit<br />
sedan Social Security Act 1935”. 119 Vi återkommer med detaljer om<br />
denna reform i kapitel 6.<br />
Den socialpolitiska ambitionen på 1990-talet har alltså varit att minska de<br />
fattigas beroende av offentliga bidrag och öka deras vilja och <strong>för</strong>måga att<br />
<strong>för</strong>sörja sig genom arbete på marknaden. Olika tekniker <strong>för</strong> att öka de fattigas<br />
möjligheter att <strong>för</strong>bättra sin ekonomi – t ex löne- (främst skattereduk-<br />
119 Karger & Stoesz (1998) sid 273.<br />
71
Change language