Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
När Ronald Reagan 1980 kom till makten blev det uppenbart att en ideologisk<br />
vindkantring hade ägt rum och att det skulle komma att blåsa snålare<br />
kring välfärdsstaten. Noble <strong>för</strong>söker analysera intressegruppsbilden och<br />
<strong>för</strong>klara klimat<strong>för</strong>ändringen. I takt med de sociala utgiftsökningarna hade<br />
affärsintressena blivit mer negativt inställda till socialpolitiken. Fack<strong>för</strong>eningarna<br />
tappade medlemmar. Medborgarrättslagarna skapade en klyfta mellan<br />
vita som tyckte att de svarta fick positiv särbehandling, och svarta som tyckte<br />
att de fortfarande blev diskriminerade. Särskilt i den expanderande ”nya<br />
södern” lyckades republikanerna få fotfäste, inte bara bland affärs- och<br />
tjänstemän utan också bland arbetarna. 111<br />
Reagans socialpolitiska inbromsning inleddes med Omnibus Budget<br />
Reconciliation Act (OBRA) 1981. Året därpå ersattes CETA, som varit <strong>för</strong>emål<br />
<strong>för</strong> kontroverser om huruvida offentligt subventionerade arbetare trängde<br />
ut ordinarie arbetskraft, med Job Training and Partnership Act (JTPA),<br />
som <strong>för</strong>sökte koncentrera arbetsmarknadsåtgärderna på den hårda kärnan<br />
av arbetslösa. Arbetslöshets<strong>för</strong>säkringen och AFDC-programmet trimmades,<br />
åtgärder som olyckligtvis sammanföll med recessionen 1981–1982 när<br />
arbetslösheten <strong>för</strong> <strong>för</strong>sta gången sedan 1930-talet gick upp mot 10-procentsstrecket.<br />
Efter 1982 tycks Reaganadministrationens intresse <strong>för</strong> socialpolitiska<br />
frågor ha svalnat.<br />
Enligt Karger och Stoesz kan Reagans socialpolitiska hållning sammanfattas<br />
i tre punkter: Att hålla nere de federala sociala utgifterna, att bara ge<br />
hjälp åt ”verkligt behövande”, att ge hjälp under begränsad tid. ”Som en<br />
följd av Reagans ståndpunkt blev den amerikanska välfärdsstaten i bästa fall<br />
<strong>för</strong>emål <strong>för</strong> ointresse”, menar de båda <strong>för</strong>fattarna. 112 De flesta bedömare verkar<br />
vara eniga om att Reagan inte var så intresserad av, eller insåg det politiskt<br />
omöjliga i, att röra social<strong>för</strong>säkringarna från New Deal utan snarare ville<br />
skära i programmen från Great Society. ”Fastän han var klart mer ekonomiskt<br />
konservativ än Nixon var Reagan varken motståndare till New Deal<br />
eller särskilt intresserad av att skära ner sociala utgifter”, skriver Noble och<br />
tillägger: ”Men till skillnad från Nixon ville Reagan driva Great Society på<br />
reträtt.” Noble anser visserligen att Reagan misslyckades i det avseendet<br />
111 Noble (1997) sid 106–115.<br />
112 Karger & Stoesz (1998) sid 67.<br />
68
Change language