Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
staten kunde lösa de sociala problemen ersattes med den pessimistiska<br />
visionen att staten var ’problemet’ och att man inte kunde lösa de sociala<br />
problemen genom att ’kasta pengar’ på dem”. 105 En konservativ reaktion<br />
satte in.<br />
En knivig fråga är huruvida man skall räkna Nixoneran som slutet på LBJeran,<br />
vilket Tanner gör, eller som upptakten till den konservativa revolutionen,<br />
vilket Noble gör. 106 Frågan är om man skall döma <strong>efter</strong> ord eller handlingar.<br />
Noble erkänner faktiskt att Nixon i praktisk handling inte <strong>för</strong>sökte<br />
vända på utvecklingen: ”Inga <strong>för</strong>sök gjordes att stoppa tillväxten i de sociala<br />
utgifterna eller ens fattigdomsprogrammen. I stället stödde Nixon kongressens<br />
ansträngningar att <strong>för</strong>bättra Social Security Act (SSA) genom att<br />
öka och indexera pensions<strong>för</strong>månerna och lägga till ett nytt <strong>för</strong>månsprogram<br />
<strong>för</strong> de handikappade ... Nixon skrev under nästan varje välfärdsåtgärd som<br />
hade godkänts av den demokratiska majoriteten i kongressen, inklusive<br />
ökade medel <strong>för</strong> Kriget mot Fattigdomen, AFDC och matkuponger.” 107<br />
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Den genomsnittliga årliga reala tillväxten i<br />
de federala sociala utgifterna var under Kennedy–Johnson 7,9 procent,<br />
under Nixon–Ford 9,7, under Carter 4 och under Reagans <strong>för</strong>sta mandatperiod<br />
1,5 procent. 108<br />
Viktigare åtgärder under Nixons tid var, <strong>för</strong>utom indexeringen av pensionerna<br />
1972, att programmen <strong>för</strong> att få folk i arbete och skapa arbetstillfällen<br />
samordnades under Comprehensive Employment and Training Act (CETA)<br />
1973. Nixon var inte heller främmande <strong>för</strong> djärva experiment. Han genom<strong>för</strong>de<br />
vad Murray kallat ”det mest ambitiösa samhällsvetenskapliga experimentet<br />
i historien” 109 , nämligen ett tioårigt <strong>för</strong>sök med negativ inkomstskatt<br />
<strong>för</strong> en utvald grupp människor baserat på en idé som lanserats av bl a Milton<br />
Friedman. Till allmän <strong>för</strong>våning <strong>för</strong>eslog Nixon också en plan som gick ut på<br />
att garantera varje barnfamilj en viss inkomst; en plan som dock gick i stöpet.<br />
110 Nixon var tydligen intresserad av bredare socialpolitiska lösningar<br />
som skulle kunna åstadkomma en upprensning i härvan av program.<br />
105 Danziger & Gottschalk (1995) sid 23.<br />
106 Noble (1997) sid 105; Tanner (1997) sid 54.<br />
107 Noble (1997) sid 119; jfr Skocpol (1995) sid 265.<br />
108 Danziger & Gottschalk (1995) sid 26–27.<br />
109 Murray (1994a) sid 149.<br />
110 Katz (1996) sid 277.<br />
67
Change language