Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

Skocpol ger ett mer balanserat omdöme: Äldre amerikaner, inklusive äldre
fattiga, tjänade enormt på Medicare och förbättrade pensionsförmåner. I
övrigt lyckades man inte reducera fattigdomen nämnvärt och inte heller
vända trender som ökningen av det utomäktenskapliga barnafödandet och
de ensamma kvinnliga familjeförsörjarna. 99 Åtskilliga bedömare är inne på
att just pensionsförmånerna och Medicare var de kanske mest betydelsefulla
– genom att minska fattigdomen bland äldre och säkra medelklassens lojalitet
– och för framtiden största åtagandena under 60-talskriget. 100 Vissa
vänsterkritiker menar att kriget gick ut på att gynna medelklassen och inte
de fattiga, och ser som belägg för sin tes att pensionerna, men inte AFDC,
inflationsskyddades i början av 1970-talet. 101
Danziger och Gottschalk, slutligen, menar att kriget mot fattigdomen var
framgångsrikt fram till 1973, i den meningen att det i kombination med tillväxten
bidrog till att minska fattigdomen, och efter 1973, i den meningen att
det mildrade effekterna av den minskade tillväxten efter oljeprischocken. 102
Den stora frågan är kanske varför alla de pengar som spenderades på
utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser inte fick större effekt. Åren
1963–1985 lär staten ha lagt omkring 282 miljarder dollar (i 1986 års priser)
på sådana insatser utan att andelen människor som utan bidragshjälp
lyckades ta sig över fattigdomsgränsen ökade. ”Staten hade erbjudit en hjälpande
hand, men den stora majoriteten av de fattiga verkade oförmögen att
ta den.” 103
I ett avseende fick emellertid kriget mot fattigdomen effekt. Det ”skapade
fattigdomsforskning som ett fält inom samhällsvetenskapen eftersom lagstiftningen
krävde utvärdering”. 104 Därmed fanns det inte längre någon risk
för att de fattiga skulle försvinna ur det allmänna medvetandet.
Reagans ”revolution”
När den ekonomiska tillväxten och kriget mot fattigdomen i början av 1970talet
körde fast blev opinionsklimatet kärvare. Den optimistiska visionen ”att
99 Skocpol (1995) sid 257.
100 Karger & Stoesz (1998) sid 9; Katz (1996) sid 276–277; Skocpol (1995) sid 302–303.
101 Jackson (1993) sid 407–408, 411.
102 Danziger & Gottschalk (1995) sid 21–22.
103 Kelso (1994) sid 4.
104 Katz (1993) sid 14.
66