Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

får. Murray: ”På 50-talet hade det blivit pinsamt, skandalöst tydligt att de
flesta av dessa kvinnor inte var änkor. Många av dem hade inte ens varit
gifta. Värst av allt, de slutade inte få barn efter det första felsteget. De fortsatte
att få fler. Det hade inte ingått i planen.” 85
I början av 1960-talet började olika krafter formeras och orosmoln att
hopa sig. Medborgarrättsrörelsen blev militantare, storstäderna plågades av
ungdomsbrottslighet och rivningsraseri. Fattigdomen kom upp på den politiska
dagordningen sedan John F Kennedy i sin presidentvalskampanj 1960
hade besökt en rad fattiga områden. Som intellektuella väckarklockor tjänade
John Kenneth Galbraiths The affluent society (1958) och Michael Harringtons
The other America (1962). Att fattigdomen plötsligt fick sån uppmärksamhet
har ändå förvånat en del sentida bedömare. Murray menar att frågan
dök upp ganska oförhappandes: ”I början av 1962 talade ingen om fattigdom;
i slutet av 1963 var det den hetaste inrikespolitiska frågan vid sidan
om medborgarrättigheterna.” 86
På amerikanska presidenters vis formulerade Kennedy sin vision i ett slagord
som lovade något nytt: The New Frontier. Men efter sin knappa seger
över Richard Nixon hade han inte så stort manöverutrymme, han var inte så
uppslukad av inrikespolitiken och han fick inte leva så länge. Han hann inte
åstadkomma så mycket på det socialpolitiska området, mer än att döpa och
stöpa om ADC till AFDC: Aid to Families with Dependent Children.
Lyndon B Johnson (LBJ) kunde sätta annan kraft bakom orden. Han hade
börjat sin karriär som skyddsling till FDR, var en inrikespolitiskt bevandrad
kongressräv och hade, efter utskåpningen av Barry Goldwater 1964, större
politiskt manöverutrymme. ”Johnson höjde ständigt insatserna, satte upp
mer ambitiösa mål och argumenterade för en mycket mer aktiv roll för den
federala regeringen ... Kennedys trevande framstöt mot social reform blev ett
Krig mot Fattigdomen.” 87
Lyndon Johnson utfärdade krigsförklaringen i sitt första tal om tillståndet
i nationen i januari 1964. En rik nation som USA behövde inte vänta på att
den ekonomiska tillväxten av sig själv skulle lyfta ”den bortglömda femtedelen”
av befolkningen ur fattigdom. I presidentens ekonomiska rapport till
85 Murray (1994a) sid 18.
86 Murray (1994a) sid 27.
87 Noble (1997) sid 93.
61