Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
någon enstaka gång på sig en smula beröm: ”Inom socialpolitiken åstadkom<br />
Förenta Staterna på ett år vad det tagit Europa åtskilliga decennier att<br />
uppnå.” Katz dom är hård: ”Resultatet blev en komplex, ofärdig, unikt amerikansk<br />
semivälfärdsstat.” ”Regeringen hade axlat ett ansvar <strong>för</strong> den ekonomiska<br />
tryggheten utan motsvarighet i nationens historia. Ändå hade den nya<br />
strukturen delvis upp<strong>för</strong>ts på gammal grund. Den kompromissade med, snarare<br />
än trängde undan, den lokala grunden <strong>för</strong> understödet.” Katz redogör<br />
inte desto mindre <strong>för</strong> en del imponerande siffror: De samlade offentliga<br />
understödsutgifterna ökade från en procent av de offentliga utgifterna 1913<br />
och 6,5 procent 1933 till 27 procent 1939. Dessa utgifter utgjorde 22 cent<br />
per person 1913 och 37,80 dollar 1939. Det ekonomiska ansvaret <strong>för</strong>sköts<br />
från lokal och delstatlig till federal nivå. 1932 svarade den federala nivån <strong>för</strong><br />
2,1 procent av understödsutgifterna, 1939 <strong>för</strong> 62,5 procent. 78<br />
Många bedömare menar att New Deals sociala flaggskepp SSA kom att<br />
lägga ut en kurs som skapade åtskillnad mellan allmänt accepterade social<strong>för</strong>säkringar<br />
och illa sedda bidrag. Katz talar om Amerikas duala välfärdsstat:<br />
”New Deal cementerade en åtskillnad mellan social<strong>för</strong>säkring och<br />
offentligt understöd i grunden på välfärdsstaten” och bevarade ”ålderdomliga<br />
distinktioner mellan de värdiga och ovärdiga”. Noble menar likaså att<br />
SSA skapade en olycklig åtskillnad mellan ”värdiga” och ”ovärdiga”; fattiga<br />
kvinnor blev beroende av ADC, ”det minst generösa, mest stigmatiserande<br />
av alla program”. Också Skocpol och Paul Johnson lägger ut texten kring<br />
denna ”two track”-politik. 79 Samtidigt menar emellertid Katz att ADC-programmet<br />
från början inte var stigmatiserande <strong>efter</strong>som det var riktat mot en<br />
liten grupp änkor, och Murray talar om ”den vid starten mest allmänt accepterade<br />
av New Deal-innovationerna i socialpolitiken”. 80<br />
Våren 1943 presenterade National Resources Planning Board (NRPB)<br />
”den amerikanska Beveridgerapporten”, Security, work and relief policies.<br />
Ambitionen var att bygga ut New Deal och åstadkomma en ekonomi med<br />
full sysselsättning. Utvecklingen gäckade emellertid de stolta planerna. Den<br />
amerikanska ekonomin gick på högvarv, den väntade <strong>efter</strong>krigsdepressionen<br />
78 Katz (1996) sid 242, 254–255; Noble (1997) sid 70; Tanner (1996) sid 50.<br />
79 Johnson (1998) sid 781; Katz (1993) sid 459 och (1996) sid 255; Noble (1997) sid 72–73; Skocpol (1995)<br />
sid 212.<br />
80 Katz (1993) sid 11; Murray (1994a) sid 18.<br />
59
Change language