Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
skjutning av den politiska makten till Washington och som 1935 kom att<br />
underkänna den korporativistiskt färgade NIRA. I en andra fas (1935–1936)<br />
gick Roosevelt åt vänster. Efter kongressvalet hade den republikanska oppositionen<br />
blivit kvaddad och Roosevelt tyckte sig ha mandat <strong>för</strong> djärvare<br />
utspel. Han utmanades också av radikaler och populister som guvernören<br />
Huey ”Kingfish” Long i Louisiana, radioprästen Charles Coughlin i Detroit,<br />
läkaren Francis Townsend och <strong>för</strong>fattaren Upton Sinclair i Kalifornien. Nu<br />
genomdrevs Wagnerlagen och SSA. Denna radikalisering ledde i sin tur till<br />
en reaktion mot Rooseveltpolitiken i form av en koalition av näringslivsvänliga<br />
republikaner, sydstatsdemokrater och delstatspolitiker som alla fruktade<br />
den federala maktkoncentrationen. 75<br />
Skocpol talar också om en <strong>för</strong>sta New Deal från 1933 och en andra från<br />
1935 då retoriken ”blev tveklöst mer radikal”. Hon pekar på den motsättning<br />
som fanns mellan newdealarna i regeringen och politikerna i kongressen<br />
med band till delstatliga och lokala intressen. Hon noterar att de stor<strong>för</strong>etagsledare<br />
som deltog i utarbetandet av SSA ville ha en mer nationellt<br />
enhetlig arbetslöshets<strong>för</strong>säkring än den som slutligen blev resultat av processen,<br />
detta <strong>för</strong> att systemet med skatter och <strong>för</strong>måner skulle bli konkurrensneutralt.<br />
Och hon visar hur de pragmatiska reformisterna från Wisconsin<br />
fick ett avgörande inflytande på utformningen av SSA och lyckades övervinna<br />
raden av politiska hinder <strong>för</strong> att ”karva ut en nisch” i form av en nationell<br />
ålderdoms<strong>för</strong>säkring, som kom att bli den amerikanska socialpolitikens mest<br />
folkligt <strong>för</strong>ankrade inslag. Inte minst blev systemet populärt genom att det<br />
lanserades som en <strong>för</strong>säkringslösning där var och en betalade till sitt eget<br />
konto medan det i själva verket var ett ”pay-as-you-go”-system där människor<br />
i yrkesverksam ålder betalar till människor i pensionsåldern. 76<br />
Synen på och värderingarna av New Deal skiftar. Marknadsliberalen<br />
Tanner ser den som en omvälvning som <strong>för</strong> alltid <strong>för</strong>ändrade det amerikanska<br />
socialpolitiska landskapet. Vänstermännen däremot luftar sin besvikelse<br />
över bristen på centralisering och enhetlighet. Noble ser en halvmesyr –<br />
Roosevelt var trots allt inte socialdemokrat av svenskt snitt 77 – men kostar<br />
75 Noble (1997) sid 54–68, 75. Beträffande radikalerna/populisterna, se Watkins (1993) kap 8.<br />
76 Skocpol (1995) sid 140, 154, 166, 224, 243.<br />
77 I Sverige såg man dock på den tiden då det begav sig Rooseveltpolitiken som minst lika radikal som den<br />
svenska folkhemspolitiken. Se t ex Bertil Ohlins artiklar i Stockholms-Tidningen 1933.<br />
58
Change language