Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Wilson kom till makten på ett program <strong>för</strong> en ”ny frihet”. Wilson var ingalunda<br />
främmande <strong>för</strong> reformer. ”Det var Wilson som <strong>för</strong>st introducerade den<br />
stora, välvilliga staten i Amerika”, skriver Paul Johnson och nämner åttatimmarsdagen<br />
(<strong>för</strong> i <strong>för</strong>sta hand järnvägsarbetarna) men dämpar raskt effekten<br />
av sin dramatiska formulering: ”Wilson <strong>för</strong>sökte inte ens introducera välfärdsstaten<br />
i den primitiva version, huvudsakligen bestående av ålderspensioner,<br />
som David Lloyd George och Winston Churchill vid den tiden <strong>för</strong>sökte<br />
konstruera i Storbritannien.” 65<br />
Många <strong>för</strong>etag bedrev social reformverksamhet. Denna rörelse, som brukar<br />
gå under benämningen välfärdskapitalism, hade anor från de experiment<br />
med bolagssamhällen (t ex Pullman, Illinois) som genom<strong>för</strong>des i slutet av<br />
1800-talet. Rörelsen – som omfattade arbetarskydd, hälsovård, ersättning<br />
vid olyckor, sjukdom och dödsfall, pensioner, spar- och investeringsplaner,<br />
utbildning och rekreation m m – tog fart på allvar <strong>efter</strong> sekelskiftet och kulminerade<br />
på 1920-talet. 66 ”<strong>Välfärd</strong>skapitalismen hän<strong>för</strong> sig till hela det<br />
komplex av innovativa praktiker inom personalpolitiken som anammades av<br />
vissa mycket synliga amerikanska <strong>för</strong>etag under 1920-talet – <strong>för</strong>etag som<br />
Proctor & Gamble, Eastman Kodak och General Electric.” 67 Den långa raden<br />
av ambitiösa välfärdsarrangemang avspeglade sig också i kurserna vid universiteten,<br />
t ex vid Harvard Business School. 68<br />
1920-talet innebar emellertid samtidigt att de progressiva idéerna drunknade<br />
i den allmänna välståndsyran (”prosperity forever”) och i de konservativa<br />
strömningar som behärskade Amerika <strong>efter</strong> <strong>för</strong>sta världskriget. 69 Noble<br />
fäller följande dom över den amerikanska välfärdsstaten i välståndserans<br />
sista skälvande stund: ”Så sent som 1929, fastän det var världens ledande<br />
ekonomiska makt, hade Förenta Staterna inte lyckats etablera ens början till<br />
en nationell välfärdsstat och till och med de socialpolitiska institutionerna på<br />
delstatsnivå <strong>för</strong>blev rudimentära och ojämna.” Noble menar, som många<br />
andra socialpolitiska historieskrivare med vänstertendens, att den ameri-<br />
65 Johnson (1998) sid 651, 653.<br />
66 Katz (1996) sid 192–197.<br />
67 Skocpol (1995) sid 146.<br />
68 Carlson (1999a).<br />
69 Dock fick den progressiva rörelsens ledare Robert La Follette närmare fem miljoner röster i presidentvalet<br />
1924 – segraren Coolidge fick närmare 16 miljoner.<br />
54
Change language