Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
dvärg vid sidan om de demokratiska och republikanska jättarna. 61 Man kan,<br />
<strong>efter</strong> tycke och smak, ge positiva eller negativa <strong>för</strong>klaringar till frånvaron av<br />
en militant arbetarrörelse. Positiva <strong>för</strong>klaringar tar fasta på att de amerikanska<br />
(manliga) arbetarna hade rösträtt, att de i många fall flytt från <strong>för</strong>tryckarstater<br />
i Europa, att de hade andra möjligheter än sina kamrater i Europa att<br />
av egen kraft skapa sig ett drägligt liv. En negativ <strong>för</strong>klaring tar fasta på<br />
splittringstendenserna. Charles Noble: ”Kultur, ras, region och religion konkurrerade<br />
alla med klass om arbetarnas lojalitet och gjorde det omöjligt att<br />
skapa den typ av gemensamt socialdemokratiskt politiskt projekt som <strong>för</strong>de<br />
samman arbetare på andra håll.” 62<br />
I USA fanns inte heller någon stark centralbyråkrati av europeisk typ.<br />
Däremot fanns ett självständigt domstolsväsende med makt att sätta stopp<br />
<strong>för</strong> lagar och regler som kunde anses strida mot <strong>för</strong>fattningen. Under den<br />
progressiva eran intog Högsta domstolen från 1905 hållningen att regleringar<br />
av arbetsmarknaden stred mot konstitutionen, närmare bestämt mot<br />
det fria arbetsavtalet. Efter 1908 tillät domstolen undantag vad gällde<br />
arbetstidslagar och minimilöner <strong>för</strong> kvinnor. Och domstolsutslagen hade,<br />
<strong>för</strong>klarar Skocpol, ”stort inflytande på de politiska strategierna hos de amerikanska<br />
reformister som arbetade <strong>för</strong> arbetarskyddsregleringar under den<br />
progressiva eran”. Strategierna tenderade där<strong>för</strong> att ta fasta på kön snarare<br />
än på klass. Denna inriktning på skydd <strong>för</strong> den kvinnliga arbetskraften <strong>för</strong>anleder<br />
Skocpol att knipa ännu en poäng i revideringen av den amerikanska<br />
välfärdsstatens historia: ”Förenta Staterna vägrade sålunda slå följe med de<br />
andra västnationerna längs vägen mot en paternalistisk välfärdsstat i vilken<br />
manliga byråkrater skulle administrera regleringar och social<strong>för</strong>säkring ’till<br />
det bästa’ <strong>för</strong> familje<strong>för</strong>sörjande industriarbetare och av dem beroende. I<br />
stället var Amerika nära att bli <strong>för</strong>st med att skapa en maternalistisk välfärdsstat<br />
med kvinnodominerade offentliga myndigheter som implementerade<br />
regleringar och <strong>för</strong>måner till det bästa <strong>för</strong> kvinnor och deras barn.” 63<br />
Det handlade om lagar om mödrapensioner, maximiarbetstid och minimilö-<br />
61 Debs ställde upp i presidentvalen 1912 och 1920 och fick båda gångerna ca 900 000 röster. De siffrorna är<br />
inte så imponerande om man jäm<strong>för</strong> med valens segrare: 1912 fick Woodrow Wilson 6,3 miljoner röster och<br />
1920 fick Warren Harding 16,2 miljoner. Se Johnson (1998) sid 612, 637, 671.<br />
62 Noble (1997) sid 38.<br />
63 Skocpol (1995) sid 12–13, 97–99.<br />
52
Change language