Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

för en frammarscherande socialdemokrati. Den tyska utvecklingen utövade
ett kraftfullt, men ofta förbisett, inflytande på den socialpolitiska debatten i
Amerika. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet åkte många amerikanska
studenter till tyska universitet för att studera samhällsvetenskap och
kom hem som korsfarare, fyllda av tro på den starka socialstaten. En enkät
bland drygt hundra ledande amerikanska nationalekonomer och sociologer i
början av 1900-talet visade att ett 30-tal av dem hade varit elever till den
kanske radikalaste tyske professorn, statssocialisten Adolph Wagner i Berlin.
Andra hade via läsning influerats av Wagner, och sammantaget ansåg sig
45 av de ledande samhällsvetarna på något (naturligtvis inte alltid positivt)
sätt påverkade av wagnerska tongångar. Av dessa kom inte mindre än 16 att
med tiden bli ordförande i världens mest betydelsefulla ekonomsammanslutning,
American Economic Association. 59
Den mest inflytelserika Wagnereleven bland amerikanska nationalekonomer
var Richard Ely. Han etablerade sig på 1890-talet vid University of
Wisconsin med ambitionen att bygga upp ett slags civil motsvarighet till
West Point. Elys främste elev blev John Commons, institutionalisten som i
industrikommissionerna såg ett reformistiskt bräckjärn. Akademikerna i
Wisconsin samarbetade intimt med den progressiva rörelsens ledare Robert
”Fighting Bob” La Follette och förvandlade på så sätt Wisconsin till en social
mönsterstat. Wisconsinidéerna kom att prägla också American Association
for Labor Legislation (AALL), den organisation som drev på för lagstiftning
om socialförsäkringar. Ely och Commons var sannolikt de mest inflytelserika
amerikanska reformekonomerna under 1900-talet och deras förslag kom att
sätta sin prägel på såväl den progressiva eran som på New Deal. 60
I USA fanns emellertid ingen arbetarrörelse av europeiskt snitt, härdad i
kampen för rösträtt och inställd på att erövra staten för att öka sin välfärd.
Det fanns visserligen en klasskampsinriktad fackföreningsrörelse, Industrial
Workers of the World (IWW), men de fackliga strävandena dominerades av
American Federation of Labor (AFL) och gick i huvudsak ut på att tillgodose
arbetarnas intressen via kollektivavtal i stället för statsingripanden. Det fanns
också ett socialistparti, anfört av Eugene Debs, som emellertid förblev en
59 Carlson (1999b) och Rodgers (1998) kap 3.
60 Carlson (1995).
51