Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
tre sektorerna i den amerikanska socialpolitiken: den offentliga sektorn, frivilligorganisationerna, företagen. Karger och Stoesz framstår i boken som ganska traditionella välfärdsliberaler, men åtminstone Stoesz är i dag högst kritisk till sina tidigare meningsfränder och betecknar sig själv som en ”tillfrisknande (vänster)liberal” eller ”radikal pragmatiker”. 18 Vid behov av historisk information som går utöver den socialpolitiska litteraturen har jag anlitat Paul Johnsons A history of the American people (1998). Johnson är en (ofattbart produktiv) brittisk historiker med högerliberala värderingar. Han anser att jämlikhet handlar om lika möjligheter, att rättvisa betyder ”åt var och en efter förmåga”, att fri företagsamhet och konkurrens leder till största möjliga välstånd, att staten skall hålla sig till sina ”nattväktaruppgifter”, och han tror på traditionella amerikanska dygder av ”Norman Rockwell-typ”. 19 Framställningen kommer i fortsättningen sålunda att vila tungt på åtta socialpolitiska auktoriteter, varav fyra står till vänster (Danziger/Gottschalk, Katz, Skocpol, Noble), tre till höger (Murray, Tanner, Kelso) och ett par är på glid från vänster till höger (Karger/Stoesz), samt på en historisk allmänvetare som står till höger (Johnson). Som fogmassa mellan auktoriteternas tegelstenar har jag använt en del annan litteratur och artiklar ur Brookings Review och Economist samt diverse statistiska publikationer. Jag tror mig på så sätt – åtminstone i urvalet – ha skapat förutsättningar för en balanserad framställning. För att komplettera litteraturen, öka möjligheterna att systematiskt jämföra ståndpunkter och göra framställningen så aktuell som möjligt har jag dessutom (under en odyssé på amerikanska östkusten i november 1999) intervjuat några av auktoriteterna, nämligen (approximativt från vänster till höger): 20 18 Stoesz uppgörelse med välfärdsliberalerna kommer i år i en bok med titeln Poverty of imagination. 19 Norman Rockwell (1895–1978) var en konstnär och illustratör som med värme och humor skildrade medelamerikanen. Som kuriosa för en svensk publik kan nämnas att Johnson (1998, sid 973) anser att kvoteringspolitiken (affirmative action) är en av de största olyckor som har drabbat USA och roten till det onda finner han i Gunnar Myrdals An American dilemma (1944), som i sin tur kan kopplas till ”det svenska socialdemokratiska partiets sociala ingenjörskonst enligt vilken den upplysta eliten fattade beslut å folkets vägnar för dess eget bästa”. 20 Datum för intervjuerna är följande: Skocpol 8/11, Gottschalk 9/11, Weil, Lerman och Bell 11/11, Murray 12/11, Stoesz 15/11, Katz 16/11 och Kelso 17/11. Jag träffade samtliga på deras arbetsplatser utom Murray och Kelso. Jag träffade Murray i hans arbetsstudio i anslutning till hemmet i Burkittsville norr om Washington och Kelso på ett hotell i Jacksonville. 18
— Michael Katz, historiska institutionen, University of Pennsylvania, Philadelphia. — Theda Skocpol, sociologiska institutionen, Harvard University, Cambridge. — Peter Gottschalk, nationalekonomiska institutionen, Boston College, Boston. — David Stoesz, institutionen för socialt arbete, Virginia Commonwealth University Graduate School, Richmond. — William Kelso, statsvetenskapliga institutionen, University of Florida, Gainesville. — Charles Murray, American Enterprise Institute, Washington. Dessa sex kommer följaktligen att bli de tyngst vägande namnen framöver. Jag har också träffat några forskare vid Urban Institute i Washington för att få senaste nytt om den stora ”välfärdsreformens” effekter. Urban Institute är en tankesmedja i det politiska mittfältet som utvärderar denna reform under programtiteln ”Assessing the New Federalism” (ANF). Jag har intervjuat Alan Weil, som leder ANF-programmet, Robert Lerman (även ekonomiprofessor vid American University) och Stephen Bell. Vägen vidare Vägen framåt består av följande etapper: Kapitel 2 ger en översikt av den amerikanska ekonomiska utvecklingen i termer av tillväxt, sysselsättning, inkomster och framför allt inkomstfördelning. Kapitel 3 ger en historik över och en uppsättning förklaringar till den amerikanska välfärdsstatens utveckling. Kapitel 4 ger en bild av och en uppsättning förklaringar till den amerikanska fattigdomen i allmänhet och den extrema varianten – ”underklassen” – i synnerhet. Kapitel 5 ger en översikt av den socialpolitiska arsenalen med fokus på bidragssystemen (”welfare”). Kapitel 6 redogör för den stora ”välfärdsreformen” 1996 och återger bedömningar av reformens effekter till dags dato. Kapitel 7 slutligen sammanfattar de framtidsstrategier och -scenarier som de anlitade auktoriteterna förespråkar och förutser. 19
- Page 1: Den amerikanska välfärdsvägen
- Page 4 and 5: © FÖRFATTAREN OCH AB TIMBRO 2000
- Page 6 and 7: Glöm underklassen?! 118 I korthet
- Page 8 and 9: ga omständigheter utan också om a
- Page 10 and 11: offentliga program på olika nivåe
- Page 12 and 13: ikanska socialreformatorer har, som
- Page 14 and 15: lokalsamhällena, de religiösa sam
- Page 16 and 17: har jag i första hand vänt mig ti
- Page 21 and 22: 2. Den skeva inkomstfördelningen D
- Page 23 and 24: Under den till synes ganska jämnt
- Page 25 and 26: Diagram 3. Sysselsättningsgrad och
- Page 27 and 28: Diagram 5. Arbetslöshet (procent)
- Page 29 and 30: Tabell 3. Yrken med störst ökning
- Page 31 and 32: nytt, en ökning med i snitt 1,9 pr
- Page 33 and 34: 1993-1996 planade indexet ut, och d
- Page 35 and 36: familjemönster) den högsta kvinti
- Page 37 and 38: Ytterligare ett mått på inkomstoj
- Page 39 and 40: Hur ter sig den amerikanska inkomst
- Page 41 and 42: 1980-talet än under 1970-talet och
- Page 43 and 44: Inkomstfördelning och fattigdom Sa
- Page 45 and 46: har emellertid minskat helt enkelt
- Page 47 and 48: många nya högkvalificerade jobb i
- Page 49 and 50: 3. Den motvilliga välfärdsstaten
- Page 51 and 52: för en frammarscherande socialdemo
- Page 53 and 54: ner i en lång rad delstater. På s
- Page 55 and 56: kanska välfärdsstaten med sin inr
- Page 57 and 58: (ADC). Stora grupper av jordbruks-
- Page 59 and 60: någon enstaka gång på sig en smu
- Page 61 and 62: får. Murray: ”På 50-talet hade
- Page 63 and 64: understödsprogram. Samma år inrä
- Page 65 and 66: med minskad tillväxt eller ökad a
- Page 67 and 68: staten kunde lösa de sociala probl
— Michael Katz, historiska institutionen, University of Pennsylvania, Philadelphia.<br />
— Theda Skocpol, sociologiska institutionen, Harvard University, Cambridge.<br />
— Peter Gottschalk, nationalekonomiska institutionen, Boston College, Boston.<br />
— David Stoesz, institutionen <strong>för</strong> socialt arbete, Virginia Commonwealth<br />
University Graduate School, Richmond.<br />
— William Kelso, statsvetenskapliga institutionen, University of Florida,<br />
Gainesville.<br />
— Charles Murray, American Enterprise Institute, Washington.<br />
Dessa sex kommer följaktligen att bli de tyngst vägande namnen framöver.<br />
Jag har också träffat några forskare vid Urban Institute i Washington <strong>för</strong> att<br />
få senaste nytt om den stora ”välfärdsreformens” effekter. Urban Institute är<br />
en tankesmedja i det politiska mittfältet som utvärderar denna reform under<br />
programtiteln ”Assessing the New Federalism” (ANF). Jag har intervjuat<br />
Alan Weil, som leder ANF-programmet, Robert Lerman (även ekonomiprofessor<br />
vid American University) och Stephen Bell.<br />
Vägen vidare<br />
Vägen framåt består av följande etapper: Kapitel 2 ger en översikt av den<br />
amerikanska ekonomiska utvecklingen i termer av tillväxt, sysselsättning,<br />
inkomster och fram<strong>för</strong> allt inkomst<strong>för</strong>delning. Kapitel 3 ger en historik över<br />
och en uppsättning <strong>för</strong>klaringar till den amerikanska välfärdsstatens utveckling.<br />
Kapitel 4 ger en bild av och en uppsättning <strong>för</strong>klaringar till den amerikanska<br />
fattigdomen i allmänhet och den extrema varianten – ”underklassen”<br />
– i synnerhet. Kapitel 5 ger en översikt av den socialpolitiska arsenalen med<br />
fokus på bidragssystemen (”welfare”). Kapitel 6 redogör <strong>för</strong> den stora ”välfärdsreformen”<br />
1996 och återger bedömningar av reformens effekter till<br />
dags dato. Kapitel 7 slutligen sammanfattar de framtidsstrategier och -scenarier<br />
som de anlitade auktoriteterna <strong>för</strong>espråkar och <strong>för</strong>utser.<br />
19