Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
skulle verkligen välgörenhetens resurser förslå? Ja, menar Tanner, eftersom många människor aldrig hamnar i fattigdomsfällan, eftersom välgörenhetsorganisationerna kramar mer nytta ur varje dollar än staten och eftersom gåvorna till frivilligorganisationerna skulle öka kraftigt om staten drog sig tillbaks. 283 Högst på dagordningen? Vilka frågor kommer – gissningsvis – att stå högt på den socialpolitiska dagordningen i början av 2000-talet? Michael Katz tror att uppmärksamheten kommer att kretsa kring de arbetande fattiga, skattereduktionen och en utvidgning av sjukförsäkringen. Något kommer också att hända med pensionsförsäkringen men inte förrän efter presidentvalet 2000, eftersom frågan är alltför het. Vad som händer beror mycket på vem som blir vald till president. Men under alla förhållanden blir det gradvisa, och inte stora svepande, förändringar. Theda Skocpol är inte så säker på att ens de fattiga arbetande familjerna kommer att hamna högt på den politiska agendan. ”Gravitationscentrum i vår politik handlar om hur man skall hjälpa den relativt välbärgade medelklassen.” Peter Gottschalk tror inte att det finns någon återvändo till offentliga bidragsprogram. ”Vi kommer att fokusera mer på arbetsmarknaden. Men frågan vad som kommer på dagordningen avgörs av om det blir en recession och av vem som blir vald till president.” David Stoesz tror likaså att de offentliga bidragens tid är förbi. ”Den traditionella politiken har handlat om bidrag och minimilön. De konservativa har förespråkat skattereduktionen och den är nu de facto det största understödsprogrammet.” William Kelso menar att Murrays fråga om man över huvud taget skall ha en välfärdsstat är död. ”Vi har en välfärdsstat. Frågan är hur den skall fungera. Clinton är en visionär som har lyft debatten om välfärdsstaten. Han har personliga brister, men som intellektuell har han kunnat se Amerika på ett nytt sätt. Jag är inte säker på att de politiker som kommer efter honom har den förmågan, och då kan det hända att vi driver vidare utan styrsel.” 283 Tanner (1996) sid 131–132, 145. 168
Charles Murray pendlar mellan optimism och pessimism. ”Vi lever i en gyllene tidsålder ekonomiskt sett. Det har aldrig tidigare funnits ett land i vår situation – så mäktigt, utan verkliga fiender, med ett väldigt och växande välstånd. Det blir inte bättre än så här. Många människor har inga erfarenheter av börsfall, arbetslöshet, upplopp på gatorna. När det blir svåra tider kommer vi att bli varse vilka de underliggande problemen är. Jag misstänker att det blir den växande vita underklassen.” Vart går USA och Europa? Vågar man spekulera om vilka vägar Amerikas och Europas välfärdsstater kommer att gå? Kommer de att divergera eller konvergera? ”Det verkar som om det nyliberala marknadsparadigmet har svept över hela västvärlden och därför tror jag att lösningar baserade på marknadsmodeller kommer att göra större intrång i Europa”, säger Michael Katz. ”Om den amerikanska decentraliseringsrörelsen kommer att påverka Europa vet jag inte.” Theda Skocpol förnekar att den amerikanska välfärdsstaten någonsin har varit modellerad efter Europa. Hon tror att de europeiska välfärdsstaterna kommer att modifieras något efter amerikanska linjer ”men ni har lång väg att gå innan ni är där vi är och jag tror inte att ni någonsin kommer dit”. Peter Gottschalk är inne på samma tankar: ”Amerikanerna har aldrig sneglat mot Europa. De är egocentriska och tycker att deras egna lösningar är bäst. Européerna sneglar mer mot USA. De snappar upp en del men glömmer samtidigt sin egen bakgrund. De jämför Europas höga arbetslöshet med USA:s låga och drar slutsatsen att de europeiska socialsystemen orsakar den höga arbetslösheten. Men ni hade mycket lägre arbetslöshet än vi när ni hade än starkare skyddsnät.” David Stoesz tror att såväl Europa som USA går den tredje vägen. ”Den infrastruktur av åtgärder mot fattigdom vi har utvecklat i USA är ett arv från den industriella eran. Utvecklingen på arbetsmarknaden har lett till en omstrukturering av företagsbyråkratier och offentliga byråkratier från den eran. Jag tror det är hög tid att se över välfärdsbyråkratin. Det (vänster)liberala arvet från New Deal och kriget mot fattigdomen har uttömt sin trovärdighet i det amerikanska sammanhanget.” Stoesz tror på det hela taget att USA och Europa konvergerar mot mer pluralistiska lösningar, där privatfö- 169
- Page 117 and 118: var att USA som vanligt hade ”nå
- Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
- Page 121 and 122: lever är, tror jag, likadant som d
- Page 123 and 124: 5. Den socialpolitiska arsenalen De
- Page 125 and 126: procent i länder som Tyskland, Fra
- Page 127 and 128: Understödsprogrammen Det är allts
- Page 129 and 130: Bidraget har varierat kraftigt mell
- Page 131 and 132: eroende.” Som bevis anför han at
- Page 133 and 134: Den andra strategin, försöken att
- Page 135 and 136: Karger och Stoesz gör en genomgån
- Page 137 and 138: ansvar. På traditionellt vänsterh
- Page 139 and 140: 6. Den stora ”välfärdsreformen
- Page 141 and 142: egleringar. Ge oss pengar, säger d
- Page 143 and 144: ehovsprövade och federalt finansie
- Page 145 and 146: Reformens resultat Vad vet man då
- Page 147 and 148: av ”analfabeter, missbrukare och
- Page 149 and 150: även om de har låglönejobb. I en
- Page 151 and 152: varandra om att minska förmånerna
- Page 153 and 154: alpolitiska debatten har skiftat fo
- Page 155 and 156: använda dessa pengar på ett progr
- Page 157: flesta som slutat gå på bidrag ha
- Page 160 and 161: förmåner, ökat deltagande i plan
- Page 162 and 163: te att löna sig, kombinerad med fe
- Page 164 and 165: en motsvarande belöning av staten,
- Page 166 and 167: den.” (I sitt tankeexperiment åt
- Page 170 and 171: etag producerar sociala tjänster m
- Page 173 and 174: Litteratur Aaron, Henry (1997), ”
- Page 175 and 176: The Economist, diverse nummer 1995-
- Page 177 and 178: Murray and the underclass. Loprest,
- Page 179 and 180: Ryscavage, Paul (1999), Income ineq
- Page 181 and 182: The 1998 Green book overview of ent
- Page 183 and 184: Förkortningar i texten med tillkom
- Page 185 and 186: Tabellförteckning Tabell 1: BNP-ti
- Page 187 and 188: Diagramförteckning Diagram 1: Real
skulle verkligen välgörenhetens resurser <strong>för</strong>slå? Ja, menar Tanner, <strong>efter</strong>som<br />
många människor aldrig hamnar i fattigdomsfällan, <strong>efter</strong>som välgörenhetsorganisationerna<br />
kramar mer nytta ur varje dollar än staten och <strong>efter</strong>som<br />
gåvorna till frivilligorganisationerna skulle öka kraftigt om staten drog sig<br />
tillbaks. 283<br />
Högst på dagordningen?<br />
Vilka frågor kommer – gissningsvis – att stå högt på den socialpolitiska dagordningen<br />
i början av 2000-talet?<br />
Michael Katz tror att uppmärksamheten kommer att kretsa kring de arbetande<br />
fattiga, skattereduktionen och en utvidgning av sjuk<strong>för</strong>säkringen.<br />
Något kommer också att hända med pensions<strong>för</strong>säkringen men inte <strong>för</strong>rän<br />
<strong>efter</strong> presidentvalet 2000, <strong>efter</strong>som frågan är allt<strong>för</strong> het. Vad som händer<br />
beror mycket på vem som blir vald till president. Men under alla <strong>för</strong>hållanden<br />
blir det gradvisa, och inte stora svepande, <strong>för</strong>ändringar.<br />
Theda Skocpol är inte så säker på att ens de fattiga arbetande familjerna<br />
kommer att hamna högt på den politiska agendan. ”Gravitationscentrum i<br />
vår politik handlar om hur man skall hjälpa den relativt välbärgade medelklassen.”<br />
Peter Gottschalk tror inte att det finns någon återvändo till offentliga<br />
bidragsprogram. ”Vi kommer att fokusera mer på arbetsmarknaden. Men<br />
frågan vad som kommer på dagordningen avgörs av om det blir en recession<br />
och av vem som blir vald till president.”<br />
David Stoesz tror likaså att de offentliga bidragens tid är <strong>för</strong>bi. ”Den traditionella<br />
politiken har handlat om bidrag och minimilön. De konservativa<br />
har <strong>för</strong>espråkat skattereduktionen och den är nu de facto det största understödsprogrammet.”<br />
William Kelso menar att Murrays fråga om man över huvud taget skall ha<br />
en välfärdsstat är död. ”Vi har en välfärdsstat. Frågan är hur den skall fungera.<br />
Clinton är en visionär som har lyft debatten om välfärdsstaten. Han har<br />
personliga brister, men som intellektuell har han kunnat se Amerika på ett<br />
nytt sätt. Jag är inte säker på att de politiker som kommer <strong>efter</strong> honom har<br />
den <strong>för</strong>mågan, och då kan det hända att vi driver vidare utan styrsel.”<br />
283 Tanner (1996) sid 131–132, 145.<br />
168
Change language