Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
av gemensamma värderingar. I själva verket är Kelso mycket positivt inställd<br />
till Clintons intentioner. Han ser hos Clinton en önskan att återgå till ”de traditionella<br />
värden av lika möjligheter och självdisciplin som det demokratiska<br />
partiet <strong>för</strong>espråkade på 1960-talet”. Och han noterar med gillande administrationens<br />
benägenhet att ställa krav på underklassen och genom en tidsgräns<br />
i bidragssystemen fram<strong>för</strong>a budskapet att de fattiga har både rättigheter<br />
och skyldigheter. ”Clintons betoning av att endast de individer som följer<br />
’spelets regler’ skall belönas omfattar många av de principer som jag har<br />
betecknat som ’socialkonservatism’.” 279<br />
Kelsos intervjurecept är kort: utbildning, kultur, disciplin, konkurrens.<br />
Konkurrensen handlar inte minst om att använda servicecheckar i utbildningssystemet.<br />
”Jag är stor anhängare av en modell <strong>för</strong> den offentliga sektorn<br />
som bygger på konkurrens och värderingar. Tidigare expanderade välfärdsstaten<br />
ekonomiskt och krympte moraliskt. Det bör vara tvärtom.”<br />
Charles Murray uttalade i Losing ground en <strong>för</strong>kastelsedom över allt vad<br />
offentlig socialpolitik heter. Hans utgångspunkt var att människor reagerar<br />
rationellt på positiva och negativa incitament. Om man vill påverka de mest<br />
problematiska grupperna – långtidsarbetslösa, <strong>för</strong>brytare, missbrukare etc –<br />
krävs kraftfulla incitament. Kraftiga positiva incitament riskerar att locka till<br />
sig andra grupper än dem man vill komma åt och att därmed <strong>för</strong>sätta människor<br />
i det tillstånd man vill bota. Murrays lösning var drastisk: ”Det <strong>för</strong>eslagna<br />
programmet, vårt slutliga och mest ambitiösa tankeexperiment,<br />
består i att skrota hela den federala strukturen av bidrag och inkomststöd till<br />
personer i arbets<strong>för</strong> ålder inklusive AFDC, Medicaid, matkuponger, arbetslöshets<strong>för</strong>säkring,<br />
olycksfallsersättning, subventionerat boende, invaliditets<strong>för</strong>säkring<br />
och allt det andra. Det skulle lämna personen i arbets<strong>för</strong> ålder<br />
utan någon annan tillflykt än arbetsmarknaden, familjemedlemmar, vänner<br />
och offentligt eller privat lokalt finansierade tjänster. Det är den alexanderska<br />
lösningen: hugg itu knuten <strong>för</strong> det finns ingen möjlighet att knyta upp<br />
279 Kelso (1994) sid 289–294, 298–300, 303, 394. Det finns <strong>för</strong> övrigt mer hård<strong>för</strong>a representanter <strong>för</strong> den<br />
värde-, social- eller kulturkonservativa hållningen än Kelso. Lawrence Mead menar att om man vill få folk i arbete<br />
så hjälper inga incitament. I stället måste staten genomdriva sysselsättning ”ungefär på samma sätt som den<br />
driver in skatter eller upprätthåller lagen”. Mead <strong>efter</strong>lyser kort och gott en ”mer auktoritativ välfärdsstat” som<br />
tvingar bidragstagarna att delta i olika arbetsmarknadsprogram. ”Att gå på bidrag skulle bli som att ta värvning<br />
i armén”, <strong>för</strong>klarar Mead som också tror sig <strong>för</strong>stå att verkligt fattiga människor reagerar mer på klara order än<br />
på ekonomiska incitament. Se Mead (1996) sid 265, 267, 270, 276.<br />
165
Change language