Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
te att löna sig, kombinerad med federalt subventionerad barnomsorg för arbetande fattiga. För det andra ett program med offentliga arbeten för människor som inte kan få arbete i den privata sektorn ens till minimilöner. På så sätt skall staten tjäna som ”employer of last resort” tills dess utvecklingen på arbetsmarknaden vänder eller nästa generation har ”uppgraderat” sin arbetskraft. För det tredje ett program för stöd till ensamma föräldrar som dels försöker driva in underhållsbidrag från frånvarande föräldrar, dels med statliga medel garanterar den förälder som har vårdnaden ett visst minimibelopp. 276 Howard Karger och David Stoesz tycker visserligen att den nordeuropeiska välfärdsmodellen är idealet men att händelseutvecklingen de senaste årtiondena har visat att den saknar relevans i ett amerikanskt sammanhang. De försöker därför i American social welfare policy lansera en ”radikal pragmatism” som genom att förena statens, kapitalismens och frivilligsektorns krafter erbjuder mer stabilitet och dynamik än staten ensam kan ge, och mer ansvar och omsorg än de konservativa lösningarna kan ge. De båda författarna tror att det behövs positiva incitament och hänsyn till att människor är olika – den vanliga vänsteruppfattningen att alla vill arbeta om de bara får en chans är lite väl enkel. Den radikala pragmatismen skall bygga på fem principer: 1. Välfärdsprogrammen bör stimulera till produktivitet snarare än beroende; det kan t ex handla om sjukvårds- och barnomsorgsförmåner för alla som arbetar. 2. Familjen bör stödjas med bl a generös föräldra- och sjukledighet. 3. Den sociala sammanhållningen bör ökas med ekonomiska incitament som uppmuntrar hög- och medelinkomsttagare att visa solidaritet med de fattiga på fler sätt än genom att betala skatt. 4. Lokalsamhällena bör stärkas, bl a med hjälp av frivilligorganisationerna. 5. De fattiga måste få ökade möjligheter att själva välja sociala tjänster. ”Varje statligt tjänstemonopol i ett demokratisk-kapitalistiskt samhälle agerar utifrån antagandet att klienterna är oförmögna att fatta kloka beslut om sina behov.” 276 Danziger & Gottschalk (1995) kap 8. 162
Dessa fem principer skall kombineras med en välfärdsstat som bygger på tre typer av program: 1. Förebyggande åtgärder som garanterar arbetarklassfamiljerna ekonomisk stabilitet såväl som utsikter till ekonomisk rörlighet: förbättringar av arbetslöshetsförsäkring och minimilön, subventionerad barnomsorg, individuella ”utvecklingskonton” (att användas till utbildning, husköp etc) och pensionskonton, nationell sjukförsäkring och program för mödra- och barnhälsovård, ett samlat bidragsprogram, ökad användning av servicecheckar. 2. Åtgärder för att vitalisera (de fattiga) lokalsamhällena. 3. Ett nationellt serviceprogram: en ”servicekår” (motsvarande Kennedys fredskår) och skatteavdrag för bidrag till frivilligorganisationer. 277 Vad Karger och Stoesz föreslår är närmast en generös välfärdsstat som tar hänsyn till amerikanska förhållanden. Och de båda författarna, som har ägnat 500 sidor åt en bitvis ganska nedgörande kritik av den amerikanska välfärdsstaten, slutar i ett optimistisk tonläge. De anser att en renoverad amerikansk välfärdsstat också ”kan tjäna som en prototyp för socialpolitiken i de mer etablerade välfärdsstaterna i Europa”. Om det är så att den postmoderna ”disorganiserade” kapitalismen behöver en mindre byråkratiserad och mer decentraliserad socialpolitik ”kan det hända att den amerikanska välfärdsstaten inte är en institutionell eftersläntrare utan i stället en modell för framtida social välfärdspolitik bland industrinationerna”. 278 I intervjun vill Stoesz sätta tre typer av åtgärder i första rummet: 1. Öka löner och förmåner för dem som går från bidrag till arbete – hjälp med arbetsresor, barnomsorg, sjukförsäkring, gör förmånerna allmänna och inte tidsbegränsade för arbetande fattiga och utvidga dem till att gälla både kvinnor och män. 2. Hjälp de fattiga att bygga upp tillgångar (asset building). Genom individuella utvecklingskonton, där låginkomsttagare för varje sparad dollar får 277 Karger & Stoesz (1998) kap 19. 278 Karger & Stoesz (1998) sid 475. 163
- Page 111 and 112: underklass frambesvor en mystisk vi
- Page 113 and 114: talet öppnade utvägar för de bä
- Page 115 and 116: grund av bristande utbildning är o
- Page 117 and 118: var att USA som vanligt hade ”nå
- Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
- Page 121 and 122: lever är, tror jag, likadant som d
- Page 123 and 124: 5. Den socialpolitiska arsenalen De
- Page 125 and 126: procent i länder som Tyskland, Fra
- Page 127 and 128: Understödsprogrammen Det är allts
- Page 129 and 130: Bidraget har varierat kraftigt mell
- Page 131 and 132: eroende.” Som bevis anför han at
- Page 133 and 134: Den andra strategin, försöken att
- Page 135 and 136: Karger och Stoesz gör en genomgån
- Page 137 and 138: ansvar. På traditionellt vänsterh
- Page 139 and 140: 6. Den stora ”välfärdsreformen
- Page 141 and 142: egleringar. Ge oss pengar, säger d
- Page 143 and 144: ehovsprövade och federalt finansie
- Page 145 and 146: Reformens resultat Vad vet man då
- Page 147 and 148: av ”analfabeter, missbrukare och
- Page 149 and 150: även om de har låglönejobb. I en
- Page 151 and 152: varandra om att minska förmånerna
- Page 153 and 154: alpolitiska debatten har skiftat fo
- Page 155 and 156: använda dessa pengar på ett progr
- Page 157: flesta som slutat gå på bidrag ha
- Page 160 and 161: förmåner, ökat deltagande i plan
- Page 164 and 165: en motsvarande belöning av staten,
- Page 166 and 167: den.” (I sitt tankeexperiment åt
- Page 168 and 169: skulle verkligen välgörenhetens r
- Page 170 and 171: etag producerar sociala tjänster m
- Page 173 and 174: Litteratur Aaron, Henry (1997), ”
- Page 175 and 176: The Economist, diverse nummer 1995-
- Page 177 and 178: Murray and the underclass. Loprest,
- Page 179 and 180: Ryscavage, Paul (1999), Income ineq
- Page 181 and 182: The 1998 Green book overview of ent
- Page 183 and 184: Förkortningar i texten med tillkom
- Page 185 and 186: Tabellförteckning Tabell 1: BNP-ti
- Page 187 and 188: Diagramförteckning Diagram 1: Real
Dessa fem principer skall kombineras med en välfärdsstat som bygger på tre<br />
typer av program:<br />
1. Förebyggande åtgärder som garanterar arbetarklassfamiljerna ekonomisk<br />
stabilitet såväl som utsikter till ekonomisk rörlighet: <strong>för</strong>bättringar av arbetslöshets<strong>för</strong>säkring<br />
och minimilön, subventionerad barnomsorg, individuella<br />
”utvecklingskonton” (att användas till utbildning, husköp etc) och<br />
pensionskonton, nationell sjuk<strong>för</strong>säkring och program <strong>för</strong> mödra- och<br />
barnhälsovård, ett samlat bidragsprogram, ökad användning av servicecheckar.<br />
2. Åtgärder <strong>för</strong> att vitalisera (de fattiga) lokalsamhällena.<br />
3. Ett nationellt serviceprogram: en ”servicekår” (motsvarande Kennedys<br />
fredskår) och skatteavdrag <strong>för</strong> bidrag till frivilligorganisationer. 277<br />
Vad Karger och Stoesz <strong>för</strong>eslår är närmast en generös välfärdsstat som tar<br />
hänsyn till amerikanska <strong>för</strong>hållanden. Och de båda <strong>för</strong>fattarna, som har<br />
ägnat 500 sidor åt en bitvis ganska nedgörande kritik av den amerikanska<br />
välfärdsstaten, slutar i ett optimistisk tonläge. De anser att en renoverad<br />
amerikansk välfärdsstat också ”kan tjäna som en prototyp <strong>för</strong> socialpolitiken<br />
i de mer etablerade välfärdsstaterna i Europa”. Om det är så att den postmoderna<br />
”disorganiserade” kapitalismen behöver en mindre byråkratiserad<br />
och mer decentraliserad socialpolitik ”kan det hända att den amerikanska<br />
välfärdsstaten inte är en institutionell <strong>efter</strong>släntrare utan i stället en modell<br />
<strong>för</strong> framtida social välfärdspolitik bland industrinationerna”. 278<br />
I intervjun vill Stoesz sätta tre typer av åtgärder i <strong>för</strong>sta rummet:<br />
1. Öka löner och <strong>för</strong>måner <strong>för</strong> dem som går från bidrag till arbete – hjälp<br />
med arbetsresor, barnomsorg, sjuk<strong>för</strong>säkring, gör <strong>för</strong>månerna allmänna<br />
och inte tidsbegränsade <strong>för</strong> arbetande fattiga och utvidga dem till att gälla<br />
både kvinnor och män.<br />
2. Hjälp de fattiga att bygga upp tillgångar (asset building). Genom individuella<br />
utvecklingskonton, där låginkomsttagare <strong>för</strong> varje sparad dollar får<br />
277 Karger & Stoesz (1998) kap 19.<br />
278 Karger & Stoesz (1998) sid 475.<br />
163
Change language