Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

te att löna sig, kombinerad med federalt subventionerad barnomsorg för
arbetande fattiga. För det andra ett program med offentliga arbeten för
människor som inte kan få arbete i den privata sektorn ens till minimilöner.
På så sätt skall staten tjäna som ”employer of last resort” tills dess utvecklingen
på arbetsmarknaden vänder eller nästa generation har ”uppgraderat”
sin arbetskraft. För det tredje ett program för stöd till ensamma föräldrar
som dels försöker driva in underhållsbidrag från frånvarande föräldrar, dels
med statliga medel garanterar den förälder som har vårdnaden ett visst
minimibelopp. 276
Howard Karger och David Stoesz tycker visserligen att den nordeuropeiska
välfärdsmodellen är idealet men att händelseutvecklingen de senaste årtiondena
har visat att den saknar relevans i ett amerikanskt sammanhang. De
försöker därför i American social welfare policy lansera en ”radikal pragmatism”
som genom att förena statens, kapitalismens och frivilligsektorns krafter
erbjuder mer stabilitet och dynamik än staten ensam kan ge, och mer
ansvar och omsorg än de konservativa lösningarna kan ge. De båda författarna
tror att det behövs positiva incitament och hänsyn till att människor är
olika – den vanliga vänsteruppfattningen att alla vill arbeta om de bara får
en chans är lite väl enkel. Den radikala pragmatismen skall bygga på fem
principer:
1. Välfärdsprogrammen bör stimulera till produktivitet snarare än beroende;
det kan t ex handla om sjukvårds- och barnomsorgsförmåner för alla som
arbetar.
2. Familjen bör stödjas med bl a generös föräldra- och sjukledighet.
3. Den sociala sammanhållningen bör ökas med ekonomiska incitament
som uppmuntrar hög- och medelinkomsttagare att visa solidaritet med de
fattiga på fler sätt än genom att betala skatt.
4. Lokalsamhällena bör stärkas, bl a med hjälp av frivilligorganisationerna.
5. De fattiga måste få ökade möjligheter att själva välja sociala tjänster.
”Varje statligt tjänstemonopol i ett demokratisk-kapitalistiskt samhälle
agerar utifrån antagandet att klienterna är oförmögna att fatta kloka
beslut om sina behov.”
276 Danziger & Gottschalk (1995) kap 8.
162