Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

More documents

Recommendations

Info

Theda Skocpol. ”Jag var tyst eftersom jag var kluven inför förändringen. Jag delade en del av oron som mina vänner inom vänstern kände inför avskaffandet av den federala garantin att ge de fattiga en minimistandard. Men jag tyckte samtidigt att USA:s välfärdssystem var felaktigt fokuserat och skilde ut vissa fattiga från andra.” Skocpol tycker att implementeringen av reformen har gått ganska bra – tack vare den ekonomiska tillväxten – men beklagar bristen på forskning om vad som händer med de människor som lämnar bidragssystemet. Hon tycker att vissa delstater gör ett bra jobb, andra ett dåligt. ”Men jag tror inte att vi kommer att återvända till det gamla bidragssystemet och jag tycker inte att vi bör göra det. Det beror delvis på att normerna för vem som skall arbeta har förändrats så fundamentalt. Kvinnor förväntas arbeta.” Reformens baksida vetter mot bristen på sjukförsäkring. ”Genom att genomföra bidragsreformen utan att driva igenom en utvidgning av sjukförsäkringen till de arbetande fattiga har vi skapat ett farligt gap.” ”I den tidiga workfare-debatten under Reagan sågs kraven på arbete som en bestraffning och många vänstermänniskor reagerade starkt mot det”, förklarar Peter Gottschalk. Men under de tidiga Clintonåren förändrades synen. ”Man insåg att allmänhetens stöd för offentliga bidrag skulle bli mycket starkare om de baserades på arbete. Det är en bättre strategi i det amerikanska sammanhanget.” Gottschalk erkänner att han blev tagen på sängen av reformens kraftiga effekt. ”Det är förvånande att så många människor har funnit arbete. Är den dramatiska nedgången i antalet bidragstagare resultatet av den starka ekonomin eller av att människor avförs från rullorna? Antagligen bådadera.” Gottschalk ser emellertid inga bevis för att människor börjar arbeta sig upp i medelklassen. ”Det finns en uppfattning att varje jobb är ett bra jobb. Men ett dåligt jobb är bara ett dåligt jobb som leder till andra dåliga jobb.” En stor nackdel med reformen är att den inte är upplagd så att en delstat kan lära av en annan: ”Det är inget experiment. Det finns ingen kontrollgrupp och det är ett stort misstag.” David Stoesz är inte nådig i sin uppgörelse med tidigare meningsfränder på vänsterkanten. Reformen 1996 utgick från de stora klientstockarna i början av 1990-talet. Det har inneburit att delstaterna nu har stora ekonomiska överskott som de kan använda nästan som de vill för att hjälpa fattiga människor. ”Men mina kollegor och många vänsterliberaler är så övertygade om att ’welfare to work’ är ett konservativt och djävulskt påfund att de vägrar 154
använda dessa pengar på ett progressivt sätt. Det årliga nationella överskottet är omkring 6 miljarder dollar (av federala anslag på dryga 16 miljarder). Vänsterliberalerna är övertygade om att de fattiga inte kan delta på arbetsmarknaden och saknar idéer om hur detta överskott skulle kunna användas. Man hör dem gnälla om bidragsreformen och ändå finns denna väldiga fond som de inte bryr sig om.” En som hela tiden återinvesterat de uppkomna överskotten är Tommy Thompson i Wisconsin. ”Det är politiskideologiskt enormt intressant att se konservativa republikaner omforma bidragssystemen till arbetsbaserade program och längs vägen använda dessa väldiga ekonomiska överskott till människors fromma. Plötsligt är republikanska guvernörer på den lilla människans sida, samtidigt som vänsterliberalerna är ute i kylan och undrar vad som har hänt.” Stoesz menar att vänsterliberalerna länge har försummat fattigdomsforskningen och att det är därför de blivit så överrumplade. Om de hade forskat flitigare skulle de ha upptäckt att de flesta familjer som under 1970- och 1980-talen gick på bidrag hade inkomster också från andra håll. Många arbetade vid sidan om utan att rapportera det till myndigheterna. När de konservativa etablerade en ny regim med piskor och morötter blev många arbetande kvinnor ”transparenta” och flyttade gladeligen över från den svarta till den vita ekonomin. Stoesz ger också en eloge till Clintons politiska geni. Forskningen hade visat att en övergång från bidrag till arbete i varje enskilt fall skulle ge ganska små ökningar av inkomster och besparingar i bidragsutgifter. Vad Clinton begrep var att dessa småbelopp ”extrapolerade” över hela klientstocken skulle bli jättebelopp. 270 William Kelso är inte så förvånad över reformens effekter. ”Vi som tror att förändrade värderingar och förväntningar har betydelse blev inte överraskade. Men även mina högt ställda förväntningar har blivit överträffade.” Kelso ger Clinton en stor del av äran för de ändrade värderingar som ligger bakom reformen. Han är emellertid inte främmande för att också ekonomiska incitament har betydelse: ”På 1970- och 1980-talen var AFDC, som riktades mot icke arbetande fattiga, det dominerande understödsprogrammet. I dag är skattereduktionen EITC, som riktas mot arbetande fattiga, det dominerande programmet.” 270 För en mer detaljerad bild av Stoesz syn på reformen, se Stoesz (1999). 155
Page 1:
Den amerikanska välfärdsvägen
Page 4 and 5:
© FÖRFATTAREN OCH AB TIMBRO 2000
Page 6 and 7:
Glöm underklassen?! 118 I korthet
Page 8 and 9:
ga omständigheter utan också om a
Page 10 and 11:
offentliga program på olika nivåe
Page 12 and 13:
ikanska socialreformatorer har, som
Page 14 and 15:
lokalsamhällena, de religiösa sam
Page 16 and 17:
har jag i första hand vänt mig ti
Page 18 and 19:
tre sektorerna i den amerikanska so
Page 21 and 22:
2. Den skeva inkomstfördelningen D
Page 23 and 24:
Under den till synes ganska jämnt
Page 25 and 26:
Diagram 3. Sysselsättningsgrad och
Page 27 and 28:
Diagram 5. Arbetslöshet (procent)
Page 29 and 30:
Tabell 3. Yrken med störst ökning
Page 31 and 32:
nytt, en ökning med i snitt 1,9 pr
Page 33 and 34:
1993-1996 planade indexet ut, och d
Page 35 and 36:
familjemönster) den högsta kvinti
Page 37 and 38:
Ytterligare ett mått på inkomstoj
Page 39 and 40:
Hur ter sig den amerikanska inkomst
Page 41 and 42:
1980-talet än under 1970-talet och
Page 43 and 44:
Inkomstfördelning och fattigdom Sa
Page 45 and 46:
har emellertid minskat helt enkelt
Page 47 and 48:
många nya högkvalificerade jobb i
Page 49 and 50:
3. Den motvilliga välfärdsstaten
Page 51 and 52:
för en frammarscherande socialdemo
Page 53 and 54:
ner i en lång rad delstater. På s
Page 55 and 56:
kanska välfärdsstaten med sin inr
Page 57 and 58:
(ADC). Stora grupper av jordbruks-
Page 59 and 60:
någon enstaka gång på sig en smu
Page 61 and 62:
får. Murray: ”På 50-talet hade
Page 63 and 64:
understödsprogram. Samma år inrä
Page 65 and 66:
med minskad tillväxt eller ökad a
Page 67 and 68:
staten kunde lösa de sociala probl
Page 69 and 70:
men att han genom kombinationen av
Page 71 and 72:
lägret där en ny generation ideol
Page 73 and 74:
Den optimistiska högern Låt oss a
Page 75 and 76:
Ett förklaringsbatteri Skälen til
Page 77 and 78:
förklaringen mer som talar för si
Page 79 and 80:
är mindre synlig). 128 Man skulle
Page 81 and 82:
ehövs, men sällan rensas bort nä
Page 83 and 84:
politiska makten i demokratier norm
Page 85 and 86:
staternas omfattning och inriktning
Page 87 and 88:
Motståndet mot keynesianismen har
Page 89 and 90:
4. De fattiga och underklassen Vilk
Page 91 and 92:
Om man bara intresserar sig för de
Page 93 and 94:
Vad som omedelbart faller i ögonen
Page 95 and 96:
arnadödligheten bland hispanics ä
Page 97 and 98:
största andelen tonårshavandeskap
Page 99 and 100:
Låt oss avsluta denna fattigdomsö
Page 101 and 102:
nen inte längre kände sig förpli
Page 103 and 104: sen de senaste årtiondena har vari
Page 105 and 106: eglerna för det spel som handlar o
Page 107 and 108: William Kelso vill fånga fattigdom
Page 109 and 110: logi om underklassdebatten, i vilke
Page 111 and 112: underklass frambesvor en mystisk vi
Page 113 and 114: talet öppnade utvägar för de bä
Page 115 and 116: grund av bristande utbildning är o
Page 117 and 118: var att USA som vanligt hade ”nå
Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
Page 121 and 122: lever är, tror jag, likadant som d
Page 123 and 124: 5. Den socialpolitiska arsenalen De
Page 125 and 126: procent i länder som Tyskland, Fra
Page 127 and 128: Understödsprogrammen Det är allts
Page 129 and 130: Bidraget har varierat kraftigt mell
Page 131 and 132: eroende.” Som bevis anför han at
Page 133 and 134: Den andra strategin, försöken att
Page 135 and 136: Karger och Stoesz gör en genomgån
Page 137 and 138: ansvar. På traditionellt vänsterh
Page 139 and 140: 6. Den stora ”välfärdsreformen
Page 141 and 142: egleringar. Ge oss pengar, säger d
Page 143 and 144: ehovsprövade och federalt finansie
Page 145 and 146: Reformens resultat Vad vet man då
Page 147 and 148: av ”analfabeter, missbrukare och
Page 149 and 150: även om de har låglönejobb. I en
Page 151 and 152: varandra om att minska förmånerna
Page 153: alpolitiska debatten har skiftat fo
Page 157: flesta som slutat gå på bidrag ha
Page 160 and 161: förmåner, ökat deltagande i plan
Page 162 and 163: te att löna sig, kombinerad med fe
Page 164 and 165: en motsvarande belöning av staten,
Page 166 and 167: den.” (I sitt tankeexperiment åt
Page 168 and 169: skulle verkligen välgörenhetens r
Page 170 and 171: etag producerar sociala tjänster m
Page 173 and 174: Litteratur Aaron, Henry (1997), ”
Page 175 and 176: The Economist, diverse nummer 1995-
Page 177 and 178: Murray and the underclass. Loprest,
Page 179 and 180: Ryscavage, Paul (1999), Income ineq
Page 181 and 182: The 1998 Green book overview of ent
Page 183 and 184: Förkortningar i texten med tillkom
Page 185 and 186: Tabellförteckning Tabell 1: BNP-ti
Page 187 and 188: Diagramförteckning Diagram 1: Real
show all

Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?