Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten Läs boken online - Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
eventuellt revideras. De flesta sociallagar i USA förnyas regelbundet och rutinartat, men när det gäller PRWORA lär ”reauktoriseringen” knappast gå på rutin. ”Lagen kommer dock knappast att genomgå någon total ommöblering, åtminstone inte om ekonomin fortsätter att vara robust”, fortsätter Bell. ”Jag tror att det blir kurskorrigeringar när det gäller fördelningen av pengar mellan delstater och liknande.” Att redogöra för effekterna av reformen är ingen lätt sak av den anledningen att ett av reformens huvudsyften är att ge delstaterna relativt fria händer att själva utforma sina understödsprogram. Denna decentraliseringsrevolution innebär att en redan tidigare splittrad bild har blivit än mer oöverskådlig. 260 Här följer ändå några av de resultat ANF-forskarna hittills presenterat: — Räcker de federala anslagen? De flesta delstater fick redan från början (d v s 1997) mer federala pengar under det nya systemet än de skulle ha fått under det gamla, eftersom anslagen baseras på de utgifter delstaterna hade tidigare under 1990-talet när bidragsstocken var större. Delstaterna har i princip kunnat använda överskotten på tre olika sätt: minska sina egna utgifter, öka de totala utgifterna eller lägga undan pengar för framtida behov. 261 — Hur lever de familjer som har slutat gå på bidrag? De flesta (70 procent) som slutat gå på bidrag har, konstaterar Pamela Loprest i en rapport, gjort det därför att de har fått arbete eller ökade arbetsförtjänster. Omkring 20 procent av de före detta bidragstagarna är emellertid insvepta i mystik – de har inget arbete, ingen arbetande make. Av dem som någon gång under perioden 1995–1997 lämnade bidragsstocken återvände 30 procent 1997. Mellan en tredjedel och hälften av de tidigare bidragstagarna har svårt att få ihop till mat för dagen och en femtedel har problem med hyran. En genomgång av ett dussin lokala studier visar på liknande resultat: de flesta före detta bidragstagare arbetar. Enligt några av studierna tycker de flesta familjer att de har det bättre sedan de slutat gå på bidrag 260 Policyförändringarna i delstaterna i samband med övergången till TANF framgår av Gallagher m fl (1998) (samtliga delstater) och Zedlewski, Holcomb & Duke (1998) (de 13 delstater som granskas närmare vid Urban Institute). 261 Mermin & Steuerle (1997). 148
även om de har låglönejobb. I en artikel i Washington Post hösten 1999 konstaterar Loprest att den genomsnittliga timlönen för de bidragstagare som har fått arbete är 6,61 dollar och den genomsnittliga månadsinkomsten för dessa familjer 1 149 dollar. I alla delstater får en kvinna bättre ekonomi om hon går från bidrag till heltidsarbete (35 timmar i veckan) till minimilön (5,15 dollar i timmen) så länge som hon får de övriga förmåner hon är berättigad till – matkuponger, Medicaid, subventionerad barnomsorg, skattereduktion. Problemet är att många familjer som slutar lyfta bidrag inte får dessa förmåner. 262 Det huvudsakliga skälet tycks vara rent praktiska problem för den som arbetar att ta sig till en socialbyrå och fylla i erforderliga papper. — Vilka hinder möter bidragstagare på vägen till arbete? Hälften av bidragstagarna deltog 1997 i ”arbetsaktiviteter” – arbete, utbildning, jobbsökande. Men fyra av tio sade sig stå inför åtminstone två allvarliga hinder så som låg utbildning, avsaknad av arbetserfarenhet eller problem med den fysiska eller mentala hälsan. 263 — Kan arbetsmarknaden svälja bidragstagarna? Ja, sysselsättningen för okvalificerad arbetskraft växer för närvarande i storstadsområdena i sådan takt att arbetslösheten kommer att falla även när stora mängder människor går över från bidrag till arbete. ”Läget i början av 1999 är, ur det nationella perspektivet, att antalet jobb som skapats har motsvarat det ökade antalet bidragstagare som gått in i arbetskraften.” 264 — Hur har det särskilda welfare-to-work-programmet utvecklats? Programmet fick en trög start eftersom kriterierna för deltagande är så speciella: minst 70 procent av pengarna skall spenderas på människor som gått på bidrag i mer än 30 månader eller kommer att nå den bortre bidragsparentesen inom ett år, och som har särskilda svårigheter p g a dålig utbildning, missbruk eller dåliga arbetsmeriter. I juni 1999 var närmare 100 000 personer engagerade i WtW-program och de anslagna pengarna skulle i bästa fall kunna räcka till 900 000 personer. 265 262 Loprest (1999a) och (1999b) samt Brauner & Loprest (1999). 263 Zedlewski (1999). 264 Lerman, Loprest & Ratcliffe (1999). 265 Smith Nightingale, Trutko & Barnow (1999). 149
- Page 97 and 98: största andelen tonårshavandeskap
- Page 99 and 100: Låt oss avsluta denna fattigdomsö
- Page 101 and 102: nen inte längre kände sig förpli
- Page 103 and 104: sen de senaste årtiondena har vari
- Page 105 and 106: eglerna för det spel som handlar o
- Page 107 and 108: William Kelso vill fånga fattigdom
- Page 109 and 110: logi om underklassdebatten, i vilke
- Page 111 and 112: underklass frambesvor en mystisk vi
- Page 113 and 114: talet öppnade utvägar för de bä
- Page 115 and 116: grund av bristande utbildning är o
- Page 117 and 118: var att USA som vanligt hade ”nå
- Page 119 and 120: Bidragsrullorna har blivit kortare,
- Page 121 and 122: lever är, tror jag, likadant som d
- Page 123 and 124: 5. Den socialpolitiska arsenalen De
- Page 125 and 126: procent i länder som Tyskland, Fra
- Page 127 and 128: Understödsprogrammen Det är allts
- Page 129 and 130: Bidraget har varierat kraftigt mell
- Page 131 and 132: eroende.” Som bevis anför han at
- Page 133 and 134: Den andra strategin, försöken att
- Page 135 and 136: Karger och Stoesz gör en genomgån
- Page 137 and 138: ansvar. På traditionellt vänsterh
- Page 139 and 140: 6. Den stora ”välfärdsreformen
- Page 141 and 142: egleringar. Ge oss pengar, säger d
- Page 143 and 144: ehovsprövade och federalt finansie
- Page 145 and 146: Reformens resultat Vad vet man då
- Page 147: av ”analfabeter, missbrukare och
- Page 151 and 152: varandra om att minska förmånerna
- Page 153 and 154: alpolitiska debatten har skiftat fo
- Page 155 and 156: använda dessa pengar på ett progr
- Page 157: flesta som slutat gå på bidrag ha
- Page 160 and 161: förmåner, ökat deltagande i plan
- Page 162 and 163: te att löna sig, kombinerad med fe
- Page 164 and 165: en motsvarande belöning av staten,
- Page 166 and 167: den.” (I sitt tankeexperiment åt
- Page 168 and 169: skulle verkligen välgörenhetens r
- Page 170 and 171: etag producerar sociala tjänster m
- Page 173 and 174: Litteratur Aaron, Henry (1997), ”
- Page 175 and 176: The Economist, diverse nummer 1995-
- Page 177 and 178: Murray and the underclass. Loprest,
- Page 179 and 180: Ryscavage, Paul (1999), Income ineq
- Page 181 and 182: The 1998 Green book overview of ent
- Page 183 and 184: Förkortningar i texten med tillkom
- Page 185 and 186: Tabellförteckning Tabell 1: BNP-ti
- Page 187 and 188: Diagramförteckning Diagram 1: Real
även om de har låglönejobb. I en artikel i Washington Post hösten 1999<br />
konstaterar Loprest att den genomsnittliga timlönen <strong>för</strong> de bidragstagare<br />
som har fått arbete är 6,61 dollar och den genomsnittliga månadsinkomsten<br />
<strong>för</strong> dessa familjer 1 149 dollar. I alla delstater får en kvinna bättre ekonomi<br />
om hon går från bidrag till heltidsarbete (35 timmar i veckan) till<br />
minimilön (5,15 dollar i timmen) så länge som hon får de övriga <strong>för</strong>måner<br />
hon är berättigad till – matkuponger, Medicaid, subventionerad barnomsorg,<br />
skattereduktion. Problemet är att många familjer som slutar lyfta<br />
bidrag inte får dessa <strong>för</strong>måner. 262 Det huvudsakliga skälet tycks vara rent<br />
praktiska problem <strong>för</strong> den som arbetar att ta sig till en socialbyrå och fylla<br />
i erforderliga papper.<br />
— Vilka hinder möter bidragstagare på vägen till arbete? Hälften av bidragstagarna<br />
deltog 1997 i ”arbetsaktiviteter” – arbete, utbildning, jobbsökande.<br />
Men fyra av tio sade sig stå in<strong>för</strong> åtminstone två allvarliga hinder så<br />
som låg utbildning, avsaknad av arbetserfarenhet eller problem med den<br />
fysiska eller mentala hälsan. 263<br />
— Kan arbetsmarknaden svälja bidragstagarna? Ja, sysselsättningen <strong>för</strong><br />
okvalificerad arbetskraft växer <strong>för</strong> närvarande i storstadsområdena i sådan<br />
takt att arbetslösheten kommer att falla även när stora mängder människor<br />
går över från bidrag till arbete. ”Läget i början av 1999 är, ur det<br />
nationella perspektivet, att antalet jobb som skapats har motsvarat det<br />
ökade antalet bidragstagare som gått in i arbetskraften.” 264<br />
— Hur har det särskilda welfare-to-work-programmet utvecklats? Programmet<br />
fick en trög start <strong>efter</strong>som kriterierna <strong>för</strong> deltagande är så speciella:<br />
minst 70 procent av pengarna skall spenderas på människor som gått på<br />
bidrag i mer än 30 månader eller kommer att nå den bortre bidragsparentesen<br />
inom ett år, och som har särskilda svårigheter p g a dålig utbildning,<br />
missbruk eller dåliga arbetsmeriter. I juni 1999 var närmare 100 000<br />
personer engagerade i WtW-program och de anslagna pengarna skulle i<br />
bästa fall kunna räcka till 900 000 personer. 265<br />
262 Loprest (1999a) och (1999b) samt Brauner & Loprest (1999).<br />
263 Zedlewski (1999).<br />
264 Lerman, Loprest & Ratcliffe (1999).<br />
265 Smith Nightingale, Trutko & Barnow (1999).<br />
149
Change language